Vila i frid
Farmor dog igår, 76 år gammal
Något hon brukade prata om var att hon ville se "vad det blev av" mig och min bror.
Och hon fick på sätt och vis som hon ville.
Den här hösten fick Broder Daniel fast tjänst och egen lägenhet
och jag kom ut med min första bok.
Och farmor, trots sin bräcklighet, var med på bokmässan.
På grund av hennes sviktande syn orkade hon inte läsa min bok
men hon sa att hon skulle försöka efter jul ...
Med farmor förvinner även Flisby.
Min hemvist för mitt skrivande och min garderob med alla dagböcker.
Jag är ledsen. Men glad över att jag hann säga hejdå.
Något hon brukade prata om var att hon ville se "vad det blev av" mig och min bror.
Och hon fick på sätt och vis som hon ville.
Den här hösten fick Broder Daniel fast tjänst och egen lägenhet
och jag kom ut med min första bok.
Och farmor, trots sin bräcklighet, var med på bokmässan.
På grund av hennes sviktande syn orkade hon inte läsa min bok
men hon sa att hon skulle försöka efter jul ...
Med farmor förvinner även Flisby.
Min hemvist för mitt skrivande och min garderob med alla dagböcker.
Jag är ledsen. Men glad över att jag hann säga hejdå.
Lyckopiller med biverkningar
Bob lutade sig mot Erikas axel och lade huvudet i mitt knä.
Vilken energi, vilken livsglädje!
Hela teatercaféet i Jönköping var förtrollat. Man ville bara kramas och hångla
och säga hejsan och välkommen till både gamla och unga.
Bob Hansson är ett riktigt lyckopiller
men med biverkningar
Dels blev jag fnissig som en fjortis
Dels körde jag senare samma dag mot enkelriktat
och tog dessutom fel medicin ...
I'm not Jesus
(Foto: Charlotte Qvandt, mobilkamera)
Kompisar från förr
Då har blivit nu
och vi lever annorlunda
men vi respekterar varandra
Stämplar etiketter och märken
är mer osynliga
Vem bor var?
Vem gör vad?
Vem bryr sig?
Vad som förenar
mina vänner
är att de är
sig själva.
Smålandsnytt och syskon
I torsdags åkte jag till Växjö för att medverka i direktsändning på Smålandsnytt. Innan programmet började fick jag snacka lite om PIHMA och öva på frågor. Jag försökte vara lika cool och korthuggen som Lou Reed (även om han är i extremaste laget och brukar ställa frågor istället för att svara på dem!) Programledaren kom med en pudervippa och borstade mig på näsan. Kändes som det kunnat kvitta. Hade hellre velat att de täckte över finnarna som lyste lika röda som håret. Men det är det säkert bara jag som tänker på. Är för gammal för att ha tonårsångest!
Det hela var i alla fall över mycket snabbt och jag fick betald taxi till broder Daniels lägenhet. Passade på att lyssna på skivor ur hans stora samling.
Nästa dag tog jag bussen till Braås för att hälsa på "storasyster" Johanna och hennes dotter Shadi. Gick på barnvagnspromenad och senare fick jag lära mig hur man håller i ett månadsgammalt liv. Jag är stolt "moster".
Det hela var i alla fall över mycket snabbt och jag fick betald taxi till broder Daniels lägenhet. Passade på att lyssna på skivor ur hans stora samling.
Nästa dag tog jag bussen till Braås för att hälsa på "storasyster" Johanna och hennes dotter Shadi. Gick på barnvagnspromenad och senare fick jag lära mig hur man håller i ett månadsgammalt liv. Jag är stolt "moster".
Jag finns på U-tube!
Stockholm here I come!
Imorgon åker jag till Stockholm.
Under en vecka ska jag bo på tre olika soffor i tre olika lägenheter.
Jag är inte längre blond, snarare ceriserosa.
På fredag är det F E S T
för att fira släppa av min debutroman:
Punkindustriell Hårdrockare med Attityd
45 säkra anmälningar
17 som säger kanske (om de kan få ledigt från jobb m.m)
Vad har du för ursäkt att inte komma? :)
Mer info och anmälan hittar du på:
www.louisehalvardsson.com
Under en vecka ska jag bo på tre olika soffor i tre olika lägenheter.
Jag är inte längre blond, snarare ceriserosa.
På fredag är det F E S T
för att fira släppa av min debutroman:
Punkindustriell Hårdrockare med Attityd
45 säkra anmälningar
17 som säger kanske (om de kan få ledigt från jobb m.m)
Vad har du för ursäkt att inte komma? :)
Mer info och anmälan hittar du på:
www.louisehalvardsson.com
8 saker om mig själv
Författarcoachen Johanna Wistrand utmanade mig att berätta 8 saker om mig själv ...
1. Jag älskar färsk ananas och salta popcorn, men inte på samma gång ;)
2. Jag skrev 2 böcker som inte blev publicerade (Rock N' Roll Suicide & Mötet med Malva) innan jag skrev Punkindustriell hårdrockare med attittyd
3. Jag var i Eastbourne på språkresa när jag var 16 och blev kär i värdpappan (som var 24) i familjen jag bodde hos
4. Jag fick Centralskolans nobelpris när jag gick i 9:an för en dikt om året som gått i Nässjö
5. Jag har skakat hand med Slash från Guns N' Roses
6. Jag var orienterare i ett tidigare liv, men är rädd för att springa vilse i skogen
7. Jag skrev mitt specialarbete på gymnasiet om Unni Drougges debutroman "Jag, jag, Jag!", eftersom den boken inspirerade mig att både skriva och leva
8. Jag har plankat in på London Zoo
Nu ska jag utmana mina skrivarkollegor Annalivet, Lotus och Svintosara att berätta 8 saker om sig själva!
Den här trion ska även uppträda på mitt release-party! www.louisehalvardsson.com
1. Jag älskar färsk ananas och salta popcorn, men inte på samma gång ;)
2. Jag skrev 2 böcker som inte blev publicerade (Rock N' Roll Suicide & Mötet med Malva) innan jag skrev Punkindustriell hårdrockare med attittyd
3. Jag var i Eastbourne på språkresa när jag var 16 och blev kär i värdpappan (som var 24) i familjen jag bodde hos
4. Jag fick Centralskolans nobelpris när jag gick i 9:an för en dikt om året som gått i Nässjö
5. Jag har skakat hand med Slash från Guns N' Roses
6. Jag var orienterare i ett tidigare liv, men är rädd för att springa vilse i skogen
7. Jag skrev mitt specialarbete på gymnasiet om Unni Drougges debutroman "Jag, jag, Jag!", eftersom den boken inspirerade mig att både skriva och leva
8. Jag har plankat in på London Zoo
Nu ska jag utmana mina skrivarkollegor Annalivet, Lotus och Svintosara att berätta 8 saker om sig själva!
Den här trion ska även uppträda på mitt release-party! www.louisehalvardsson.com
Nässjö
Jag bor i Nässjö
Tillfälligt
Det är svårt att acceptera
därför måste jag lägga till det där
Tillfälligt
Jag har fobi
för att säga hej
för att se folk i ögonen
för att gå på stan
Det är mest bara i Nässjö
som jag har denna fobi
för där finns folk från förr
såna som vet vem jag var
när jag gick i ettan och hade hockeyfrilla
Jag vet vad de har för gamla bilder av mig
för jag har samma gamla bilder av dem
Tiden har frusit fast
i snön under bussen
Jag tror jag har svårt för hej
för jag är rädd för att inte få ett hej tillbaka
Jag är inte rädd för att ställa mig upp och prata
för hundra okända människor
men livrädd för att möta
en ensam människa
som jag en gång kände
Igår var jag på krogen
förr hette den Haddock
nu heter den D-bar
En gammal punkkompis lillasyster
fyllde 18
Det var kul och jag var inte rädd
för det var nya människor
och jag kände mig som 18 igen
fick även visa leg när jag köpte folköl
Min debutroman utspelar sig i Nässjö
den handlar lite om mig
men mest om andra
Det är pirrigt
jag ska besöka mitt gamla gymnasium
och prata om
punkindustriella hårdrockare med attityd
Jag bor i Nässjö
Tills vidare.
Ett brev betyder så mycket
Först av allt ett stort TACK för alla brev och kort !
Jag är inne på min sista vecka i Thailand. På torsdag tar jag nattåget till Bangkok, för att flyga till England på fredag och sen vidare till Sverige nästa tisdag.
Det har varit en ganska ensam tid för mig. Jag är van vid att ha mycket liv och rörelse omkring mig med stora nätverk av olika kompisar. Här har min enda vän varit min pojkvän och det för både ont och gott med sig. Jag har kommit närmare Sky, men nu ska jag lämna honom ... kanske inte för alltid, men för ett väldigt långt tag. Tårarna har redan börjat trilla ... (Tur att det finns Skype och e-mail och chat och en massa annan enkel kommunikation nuförtiden.)
Vad jag ville säga är att breven och korten som har kommit fram har varit riktiga feststunder i min vardag. Jag har suttit ute på verandan under bananträdet och läst era ord. Det har känts som att ha en vän som talar till en och när jag svarar på breven är det jag som talar tillbaka.
Naturligtvis uppskattar jag även alla e-mail och meddelande på Myspace och Facebook, men inget går upp mot ett riktigt brev! Man riktigt känner vad skrivaren vill säga. Därför jag mig otroligt snuvad på de brev som inte kommit fram. (ett från Lotta, ett från Anna och ett från Mormor) Vad har hänt? Har någon uttråkad posttjänsteman öppnat och tjuvläst eller sitter de fast i botten på en säck eller har de blivit sönderhackade i någon maskin? Märkligt nog har ALLA Saras brev kommit fram trots att hon klistrat på massa krusiduller och även skickat med en liten uggla gjord av pärlor. Kanske ser dessa brev så "barnsliga" ut att militären inte bryr sig om att kontrollera ... Jag har hört att en del brev blir öppnade för att folk i Thailand tror att det finns pengar i kuverten.
Över till något annat ... idag blir en av mina bästa vänner och "storasyster" mamma. Johanna jag tänker på dig!!! Livet är så fantastiskt och underbart och hemskt och ofattbart och spännande på samma gång. Slut på vissa epoker, början på nya.
Jag ser fram mot min höst. En höst utan pojkvän, men med vänner som är det viktigaste av allt.
See you soon!
Det har varit en ganska ensam tid för mig. Jag är van vid att ha mycket liv och rörelse omkring mig med stora nätverk av olika kompisar. Här har min enda vän varit min pojkvän och det för både ont och gott med sig. Jag har kommit närmare Sky, men nu ska jag lämna honom ... kanske inte för alltid, men för ett väldigt långt tag. Tårarna har redan börjat trilla ... (Tur att det finns Skype och e-mail och chat och en massa annan enkel kommunikation nuförtiden.)
Vad jag ville säga är att breven och korten som har kommit fram har varit riktiga feststunder i min vardag. Jag har suttit ute på verandan under bananträdet och läst era ord. Det har känts som att ha en vän som talar till en och när jag svarar på breven är det jag som talar tillbaka.
Naturligtvis uppskattar jag även alla e-mail och meddelande på Myspace och Facebook, men inget går upp mot ett riktigt brev! Man riktigt känner vad skrivaren vill säga. Därför jag mig otroligt snuvad på de brev som inte kommit fram. (ett från Lotta, ett från Anna och ett från Mormor) Vad har hänt? Har någon uttråkad posttjänsteman öppnat och tjuvläst eller sitter de fast i botten på en säck eller har de blivit sönderhackade i någon maskin? Märkligt nog har ALLA Saras brev kommit fram trots att hon klistrat på massa krusiduller och även skickat med en liten uggla gjord av pärlor. Kanske ser dessa brev så "barnsliga" ut att militären inte bryr sig om att kontrollera ... Jag har hört att en del brev blir öppnade för att folk i Thailand tror att det finns pengar i kuverten.
Över till något annat ... idag blir en av mina bästa vänner och "storasyster" mamma. Johanna jag tänker på dig!!! Livet är så fantastiskt och underbart och hemskt och ofattbart och spännande på samma gång. Slut på vissa epoker, början på nya.
Jag ser fram mot min höst. En höst utan pojkvän, men med vänner som är det viktigaste av allt.
See you soon!
Time out in temple
En kopp kaffe i Burma
Efter nitto dagar i Thailand
måste landet lämnas
och Visumet förnyas
Vi bestämde oss för Myanmar
som är mer känt
vid sitt tidigare namn
Och vad gör man inte
för att kunna säga
'jag drack kaffe i Burma'
Det blev en resa
på 3 dagar och 2 nätter
och detta var vad vi gjorde:
Åkte moped, båt och minivan
som vi delade med
tuggummi-tuggande muslimer
som jag misstog för doktorer
Regnet öste ner i gränsstaden Ranong
istället för bad i varma källor
blev det kall öl på The TV Bar
där TV-n var avstängd
och bordet var en apparat
Nästa morgon tog vi oss till en pir
och färdades över vattnet
i en avlång båt utan flytvästar
Vi steg i land i Kawthoung
fick passet stämplat
blev utslussade till det nya landet
där kaffet smakade varm choklad
och barnen flockades kring oss
i hopp om mynt att stoppa i fickan
Turen tillbaka var en kamp mot vågorna
i brist på flytvästar satt vi och tryckte
under tre stora paraplyer
bensinen tog slut och det blev bogsering
Efter denna något gungiga färd
slängde vi oss lite stekt ris
och packade in oss i en minivan
med air-con som fick mig att frysa
för första gången sen i mars
I Suratthani hyrde vi billigt rum
gick på matmarknad
drack öl i hamnen
och minglade med andra
ryggsäcksbärare
Idag transporterade vi oss tillbaka till Koh Samui
med hjälp av moped, båt och moped
och för er som undrar lämnar jag landet
och 'kommer hem' igen
den 17 augusti.
Simma, simma bort din sura min!
Fest under fullmånen
Hon var där och dansade i sanden tills solen gick upp.
Hon tog inga piller.
Hon var glad.
Nu känner hon sig
jetlagged
efter båttur
och tupplur.
Snart kommer hon att skriva ett inlägg
om motivation.
Ibland behöver man
en stor portion liv
för att komma vidare
i skrivandet.
Hon tog inga piller.
Hon var glad.
Nu känner hon sig
jetlagged
efter båttur
och tupplur.
Snart kommer hon att skriva ett inlägg
om motivation.
Ibland behöver man
en stor portion liv
för att komma vidare
i skrivandet.
Leka hus
Herregud. Hon kan ju inte bo i ett hyrt hus vid 25 års ålder! Det är emot alla hennes ideal. Men what the hell ... det är ju under en begränsad tid. Problemet är bara att 3 månader är för kort tid för att spendera pengar på hemtrevlighet och för lång tid att vantrivas ... Så det får bli kompromisser. Köpa ett campingbord istället för ett skrivbord och nöja sig med det sparsamma möblemanget som redan finns.
Och de sover i samma säng, i samma rum nu. Hon och pojkvännen som är så rädda om sina egna identiteter och egna liv och egna tider. Så de leker inte bara hus. De leker gift par också. Han kallar det för "wedding bliss" och hon kallar det för "wedding piss." Nä det var bara ett skämt ... Hon borde svälja sin stolthet och ta allt med en liten flip-flop-spark. Tids nog kommer hon att vara "on the road" igen och längta tillbaka till huset där hon satt och skrev vid ett campingbord.
Under huset bor en svart hund av okänd ras. Hon har svurit på att inte börja mata den. Det skulle vara lika elakt som att ha en sommarkatt. De har grannar också. Richard från Kananda och Jasmin från Korea. Småtrevlig sämja. Hon borde anstränga sig mer. Gå en kurs i sociala situationer. Men nu när internet fungerar igen efter en strulig vecka kan hon inte låta bli att föredra blogglivet. Kommunicera genom små meddelanden. De vackra tankarna hon och Svinto och Lotus och Annalivet sänder varandra.
Skymningen omsluter huset och det doftar blommigt. Det vajar om bananträdet. Hunden skäller och fåglar snattrar. Snart kommer bildbevis från denna Thailändska tillvaro.
Och de sover i samma säng, i samma rum nu. Hon och pojkvännen som är så rädda om sina egna identiteter och egna liv och egna tider. Så de leker inte bara hus. De leker gift par också. Han kallar det för "wedding bliss" och hon kallar det för "wedding piss." Nä det var bara ett skämt ... Hon borde svälja sin stolthet och ta allt med en liten flip-flop-spark. Tids nog kommer hon att vara "on the road" igen och längta tillbaka till huset där hon satt och skrev vid ett campingbord.
Under huset bor en svart hund av okänd ras. Hon har svurit på att inte börja mata den. Det skulle vara lika elakt som att ha en sommarkatt. De har grannar också. Richard från Kananda och Jasmin från Korea. Småtrevlig sämja. Hon borde anstränga sig mer. Gå en kurs i sociala situationer. Men nu när internet fungerar igen efter en strulig vecka kan hon inte låta bli att föredra blogglivet. Kommunicera genom små meddelanden. De vackra tankarna hon och Svinto och Lotus och Annalivet sänder varandra.
Skymningen omsluter huset och det doftar blommigt. Det vajar om bananträdet. Hunden skäller och fåglar snattrar. Snart kommer bildbevis från denna Thailändska tillvaro.
BARNASINNE, EXPERIMENT OCH SJÖSJUKA
Sky piggade på sig och vi fick ett par välbehövliga semesterdagar i Cha-am. Kände mig som barn på nytt när vi hyrde en tandemcykel och trampade fram längs med strandvägen. Om vi hade haft varsin kompis hade vi kunnat hyra en cykel för 4 personer! Vi roade oss ännu mer genom att guppa omkring på havet i varsitt traktordäck och bli omkullvälta av vågorna.
Eftersom det var brist på både backpackers och nattsudd i Cha-am kunde vi med gott samvete vara "tråkiga" på kvällarna. Inhandlade öl från 7Eleven och skrev några löst sammanhängande sidor på mitt nya experiment. Från och med nu ska jag inte kalla vad jag skriver för "den nya boken" eller "min nästa roman". I ett så här tidigt skede låter det bättre med experiment. Språkfrågan kommer jag ta ställning till senare, efter att översättningsjobbet är klart. I skrivande stund sitter jag på en blommig säng i en bungalow på Ko Tao. Det är en ö som är mest känd för sina dyk- och snorkelställen. Men jag ska ta det lilla lugna i ett par dagar. Verkar som om Skys förkylningsbaciller har hoppat över till mig.
Båtresan hit från Chumpon (där vi bodde en natt i en svettlåda) bjöd på dramatik. Först var katamaranen 1 timma försenad och vi var tvugna att vänta mitt under solklotet och dricka dyrt vatten. Väl ombord mådde jag så illa att jag varken kunde prata eller tänka. Men tankarna kom tillbaka när båten stannade på öppet hav på grund av motorfel. En speedboat fick komma och "rädda oss".
En flykt ut i djungeln
Songkran
Antingen stannar man inne pa sitt guest house och bestaller take away eller sa gar man ut och ger sig in i leken pa vattnigt allvar. Thailandarna firar sitt nyar, Songkran, genom att ha vattenkrig. I tre dagar! Och det ar inte bara smaoskyldiga plastpikadoller som anvands som vapen... I morse fick jag en hel hink halld över huvudet. Symboliskt satt ar det en slags reningsprocess, men jag kanner mig inte speciellt ren eftersom de spetsar vattnet med ett slags mjolkpulver...
Igar förflyttade vi oss med taxi, bat, taxi, buss, taxi, buss och taxi igen fran Ko Chang till Kanchanaburi, tva timmar oster om Bangkok. Vi trodde att Songkran var över, men sa fel man kan ha! De hade tjuvstartat pa Ko Chang och i Kanchanaburi börjar man senare... Sa totalt blir det nastan en hel veckas firande for varan del.
Livet har hander langs med och pa floden Kwai. Flytande restauranger, guest houses och discon. Man kan till och med hoppa pa en flotte och sjunga karaoke! Men jag kanner mig för fast i mitt gamla blyga jag för att vaga mig pa nagot sant... Vissa dagar gar jag och vantar pa att bli en ny manniska bara för att jag ar i en ny miljö. Fast jag vet att det inte ar sa det funkar.
Nagot konstigt hander med tangentbordet, ibland svenska bokstaver, ibland thailandska... Don't know why!
Nagot konstigt hander med tangentbordet, ibland svenska bokstaver, ibland thailandska... Don't know why!
Barbados mot Spice Girls
Forftarande på Ko Chang. Vi flydde de svenska barnfamiljerna vid White Sand Beach genom att hoppa in i en taxibil som körde oss till "Tree house Lodge" på Lonely Beach. Stranden är inte så ensam som den låter, men man behöver inte trängas (förutom med myggen som i vanliga fall inte gillar mitt blod) Vi bor i en liten bambuhydda utan electricitet och duschen består av en stor behållare med regnvatten och en hink.
Känns som att vara på festival fast med mindre band (samma rastafarikille spelar gitarr varje kväll) och något mindre alkohol (men hinkarna med mekong -thailändsk whisky- och cola är inte att leka med) Kul att träffa andra backpackers också, eftersom vi inte har varit så sociala hittills. Gissar att det svårare att träffa folk när man är ett par. Men här är det inga problem... vi har bekantat oss med en bög från Manchester, en Louise från Australien med svensk flickvän, ett finlandssvenskt par och en snubbe som har 40-årskris.
Och till framförallt Skys stora glädje finns det ett ställe, bara 10 min promenad ifrån hyddan där man kan koppla in sin egen laptop helt gratis! Vilket var tur eftersom min förläggare e-mailade med några sista synpunkter från korrekturläsaren. Hon påpekade att i början av boken då Amanda och gänget befinner sig i 1998 nynnar Josefin på "Kom hem" med Barbados, men den låten släpptes visst inte förrän år 2002... så jag letade efter andra "hatlåtar" från slutet av 90-talet och bestämde mig till slut för "Wannabe" med Spice Girls. Ett ganska säkert kort och stämmer in med Josefins personlighet... Fast säg gärna till om ni har bättre förslag!
Imorgon kväll ska vi fira Thailändskt nyår genom att spruta vatten på varandra.
Känns som att vara på festival fast med mindre band (samma rastafarikille spelar gitarr varje kväll) och något mindre alkohol (men hinkarna med mekong -thailändsk whisky- och cola är inte att leka med) Kul att träffa andra backpackers också, eftersom vi inte har varit så sociala hittills. Gissar att det svårare att träffa folk när man är ett par. Men här är det inga problem... vi har bekantat oss med en bög från Manchester, en Louise från Australien med svensk flickvän, ett finlandssvenskt par och en snubbe som har 40-årskris.
Och till framförallt Skys stora glädje finns det ett ställe, bara 10 min promenad ifrån hyddan där man kan koppla in sin egen laptop helt gratis! Vilket var tur eftersom min förläggare e-mailade med några sista synpunkter från korrekturläsaren. Hon påpekade att i början av boken då Amanda och gänget befinner sig i 1998 nynnar Josefin på "Kom hem" med Barbados, men den låten släpptes visst inte förrän år 2002... så jag letade efter andra "hatlåtar" från slutet av 90-talet och bestämde mig till slut för "Wannabe" med Spice Girls. Ett ganska säkert kort och stämmer in med Josefins personlighet... Fast säg gärna till om ni har bättre förslag!
Imorgon kväll ska vi fira Thailändskt nyår genom att spruta vatten på varandra.
Att kanna sig svart
Vi lamnade Bangkok pa paskaftons morgon, men inga tecken pa pask har inte. Det Thailandska nyaret ar vad vi har att se fram mot nasta vecka.I skrivande stund befinner vi oss pa on Ko Chang, som ar full av svenskar. Men jag latsas att jag ar engelsk sa att jag kan tjuvlyssna pa allas konversationer...
Resan hit var dock tom pa bade svenskar och andra vasterlanningar. Vi transporterade oss sjalva med buss och overnattade pa ett stalle som hette Rayong. Jag forsokte att paniklara mig nagra Thailandska fraser, men ingen forstar mig pga svenskt uttal... For forsta gangen fick jag kanna pa hur det maste vara for svarta manniskor i vita omraden. Var jag an gick blev jag utstirrad, men inte av nagra arga ogon, snarare nyfikna sadana...
Och en liten kille sprang fram till mig och sa what's your name... Han verkade valdigt stolt over att fa ova sina engelska. Nar vi skulle forsoka hitta en restaurang pa kvallskvisten skakade lokalbefolkningen pa sina huvuden och hanvisade oss till deras marknad eller torg. Jag lyckades forklara att jag bara ater gronsaker medan Sky som ater kyckling aven fick en bit lever i sin stuvning...
Naval, nu ar vi har i tourist city. Bla himmel och blatt hav. Typsikt bara att jag har min roda vecka...
Vad galler skrivande sa ar det lustigt att aven om jag inte skriver sa finns det med mig i huvudet varje dag, nagot som liksom stor. Ord ber om att fa hamna pa papper. Pa en av bussresorna skrev jag en dikt om gatan vi bodde pa i Bangkok, men det hade varit battre om jag forsokt plugga Thailandska istallet!
Resan hit var dock tom pa bade svenskar och andra vasterlanningar. Vi transporterade oss sjalva med buss och overnattade pa ett stalle som hette Rayong. Jag forsokte att paniklara mig nagra Thailandska fraser, men ingen forstar mig pga svenskt uttal... For forsta gangen fick jag kanna pa hur det maste vara for svarta manniskor i vita omraden. Var jag an gick blev jag utstirrad, men inte av nagra arga ogon, snarare nyfikna sadana...
Naval, nu ar vi har i tourist city. Bla himmel och blatt hav. Typsikt bara att jag har min roda vecka...
Vad galler skrivande sa ar det lustigt att aven om jag inte skriver sa finns det med mig i huvudet varje dag, nagot som liksom stor. Ord ber om att fa hamna pa papper. Pa en av bussresorna skrev jag en dikt om gatan vi bodde pa i Bangkok, men det hade varit battre om jag forsokt plugga Thailandska istallet!
