Living Lollo

Mormor 1929-2009

Bilden är från mormors 80-årskalas i slutet av april.
Here today, gone tomorrow.

Idag är jag hemma från jobbet.
Mest för att det är svårt att hantera sorg i offentligheten.
Folk som säger "how are you?" utan att mena det,
ofast finns det inte plats att svara.
Man ska svara standardsvaret "I'm OK."
eller "I'm fine" om man har en riktigt bra dag
eller "Not too bad" ifall man har en dålig dag.
Det finns inte plats att hantera dödsfall.

Men på ett sätt känner jag mest lättnad,
som om tårarna är slut.
Jag har redan gråtit mycket eftersom mormor varit sjuk
och svag ända sen kalaset ...
Så jag var beredd, om man nu kan vara det.

Det som känns svårt är
att jag tänker på hur lite jag verkligen pratade med mormor.
Hur våra konversationer mest handlade om mat och väder och kläder.
Hur mycket mer jag kunde ha ansträngt mig,
frågat mer om hennes barndom.
Hon var enda flickan i familjen och hade 8 bröder ...
Jag önskar att fler människor var mindre rädda för
att simma under ytan.

Det jag vill minnas och lyfta fram med mormor
är hennes kämparglöd och livsgnista.
Utan den kämparglöden hade hon nog varit död för tio år sen.

Och nu när jag är mörkhårig kan hon verkligen vila i frid
eftersom hon avskydde mitt rödrosa hår ...

p.s.
Bara en timma innan mormor slutade andas
stod jag på scen.
Det var en annan grej mormor inte kunde förstå.
Hur jag, som var så blyg när jag var liten, kan framträda för en stor publik.
LÄS MER HÄR.
d.s.

Det här inlägget kommer inte handla om ifall filmen är bättre än boken eller tvärtom. Det finns inte ens en bok. Bara en film. Det kommer snarare handla om att se på film eller läsa böcker.

En del verkar bli förnärmade när jag säger att jag inte har sett speciellt många filmer i mitt liv och inte kan nämna några skådisar förtuom Johnny Depp och Jim Carey typ. I genomsnitt ser jag 5 filmer per år. Det kanske beror på att jag aldrig har haft tillgång till min egen DVD eller video. Det var inte förrän förra året jag upptäckte att jag kunde se på film genom Polly (min laptop). Så det visar väl på att jag inte är speciellt angelägen ... Kanke beror det på att jag inte tittade speciellt mycket på TV som barn och tonåring. (Tack mamma och pappa för att ni inte lät mig ha TV på rummet, å andra sidan kan jag inte komma ihåg att jag någonsin frågade efter det heller ...) Kankse beror det på att jag såg några dåliga Hollywood filmer och blev avskräckt; jag trodde att det var de enda filmer som fanns ... Speciellt hade jag problem med (och har fortfarande) actionfilmer. (Broder Daniel: notera att jag inte gjorde särskrivning här.) Det går för fort för att jag ska fatta. Jag tappar handlingen och vet till slut inte vem som är "the good guy" och vem som är "the bad guy".

Det känns som att jag har mycket att ta igen. För ett par år sedan, tack vare att jag jobbar på bibblan, upptäckte jag att det fanns andra slags filmer. Alternativa filmer, som ofta utspelar sig i Frankrike, Polen, Rumänien eller något annat europeiskt land som inte är Storbritanninen ... Även asiatiska filmer tilltalar mig ... Huvudsaken är att det går SAKTA och att handlingen är mer än stämning än en invecklad intrig ...

Jag vet inte vad som har hänt, men nu har jag sett två filmer på mindre än en vecka! Kanske för att jag skjuter upp redigeringen och omskrivningen av slutet av Replacing Angel. Märkligt nog känner jag inte alls för att läsa just nu, förutom handboken Writing Fiction av Janet Burroway.

Filmen jag kollade på ikväll var 4 Months, 3 weeks and 2 days av Cristian Mungiu. Den utspelades i Rumänien under kommunisttiden på 80-talet och handlade om en tjej som gjorde illegal abort. Men egentligen handlade det om tjejens kompis ... Det fick mig att reflektera över Replacing Angel. Man kan tro att mitt romanprojekt handlar om Angel - tjejen med dramatiskt liv - men egentligen handlar det om hennes kompis Natalie. Så nu känner jag mig lite motiverad att forstätta att jobba med slutet ...

Men tillbaka till ämnet ... Jag själv blir förnärmad när jag stöter på folk som inte läser. Tråkigt nog, enligt mina åsikter, ser folk mer på film än vad de läser böcker ... Det inkluderar många av mina goda vänner och kollegor på bibblan. I min värld kan en film aldrig ersätta en bok ... Jag föredrar att skapa mina egna bilder i huvudet och ta det i min takt. Ofta tappar jag handlingen i en film för att jag ser något som får mig att tänka på något annat och vips är associationsmaskinen igång ... Detta händer även när jag läser, men då finns fördelen att man kan stanna upp och andas och tänka efter varje paragraf eller stycke. Visst kan man klicka på paus när man ser en film, men det är inte lika smidigt, speciellt inte om man associerar till något var femte minut och dessutom tittar på film med någon annan ... Jag gillar inte ens att se på film med kompisar för det får mig att känna mig trög för att jag inte fattar saker som de gör ...

Det finns så klart andra fördelar med böcker. Man kan ta med sig dem och läsa varsomhelst. Man kan läsa lite här och där om det så bara är 10 minuter om dagen. När man tittar på film måste man avvara minst två timmar och eftersom tid är så värdefullt för mig är jag rädd att slösa borta två timmar på skit, dessutom är det inte ofta jag har två timmar över som jag kan göra vad jag vill med ... Att läsa är mer aktivt, man måste tänka mer och dessutom vända blad ibland istället för att bara stirra på en skärm ...

Så ... kära bloggläsare ... hur många filmer har ni sett och hur många böcker har ni läst i år?

Jag har läst 28 romaner eller novellsamlingar och sett 4 filmer. Jag kommer nog komma upp i mitt genomsnitt av 5 filmer eftersom jag vill se Let the right one in och vill jämföra den med boken Låt den rätta komma in av John Ajvide Lindqvist. Det blir extra intressant eftersom jag läste boken på svenska och tänker se filmen på engelska. Fast den är på svenska med engelsk text ... När jag väl har sett filmen kan jag återkomma med ett nytt blogginlägg som verkligen handlar om ifall filmen är bättre än boken eller tvärtom.

I dag vaknade jag och kände mig som jag ser ut på bilden.
(som är tagen morgonen efter en fest i början av september.)
Död & Slut.
Vet inte varför.
Har verkligen varit helt hög på mitt skrivande i flera veckor nu
och igår såg jag en jättebra Halloween poesi/kabaré show
där en svan och en kvinna dog på scen.
Det var också en lömsk hundägare, en historia om grymma clowner
och en harpspleare.

Kanske jag bara känner mig märklig
för att jag fick veta att en person som jag trodde var ute och reste
dog innan hon ens kom iväg ...
och det var ett år sen.
Jag kände henne inte väl, men blev ändå shockad.

Så ... dags att gå vidare.
Har precis fått sista kommentarerna på Replacing Angel
av min korrekturläsare/lektör.
Hon gillar slutet och det gör jag med.
Men det finns ändå en hel del luckor att fylla.
Ett bitterljuvt avsked.
Samt att en karaktär som mest håller sig i bakgrunden
nu verkligen måste träda fram
eftersom hon spelar en avgörande roll i slutet.
Tydligen måste jag även arbeta mer med känslor
i mina sexscener.
Svårt, eftersom mitt intresse för sex är ungefär lika stort
som mitt intresse för grodors anatomi just nu.

Den här veckan har jag verkligen tagit vara på min tid:

Måndag: (helledig) research Replacing Angel, nytt kapitel baserat på researchen
Tisdag: research Replacing Angel - intervju, sorterande av info, bibblojobb, pillande med romanen
Onsdag: (bibblo hela dagen), pillande med romanen på kvällen
Torsdag: pillande med romanen, bibblo jobb, mer romanpillande på kvällen
Fredag: pillande med romanen, bibblo jobb, mer romanpillande på kvällen

Ja, jag har alltså stannat hemma varenda kväll den här veckan. Stängt av telefonen. Ignorerat känslan att jag "borde" kontakta vissa kompisar ... Men det gäller att ta vara på flytet. Även om jag är disciplinerad är det inte ofta jag är disciplinerad, motiverad och inspierad på samma gång ... Jag är närmast manisk just nu. Skrivande är världens bästa drog! (Unni Drougge har så rätt.)

Kan inte säga något om måndagens reserach eftersom det skulle avslölja för mycket. Men jag kan säga något om tisdag. Huvudpersonen Natalie träffar en tjej som bor i en squat (ockuperat hus) vid stranden i Hove. Jag var inne i den här squatten för ett par år sen, men mitt minne är luddigt så jag fiskade fram en kvinna som jag halvkänner som bodde där ett tag och intervjuade henne. Jag brukar inte gilla att göra research, eftersom jag hämtar allt ur mitt eget huvud, men att prata med denna kvinna gav mig ny glöd och jag skrev om ett par kapitel som blev mycket mer levande för att jag hade mer fakta. Kul!

Imorgon ska jag bryta mitt hårda arbetsschema genom att flanera på stan då det är Brightons White Night - en kulturell afton då museum, konstgallerier, klubbar, barer m.m. är öppna hela natten för att trotsa att vi ställer om till vintertid ...

Charader är det trevligaste sättet att umgås på sedan Fia med knuff!

Charader är för alla åldrar eftersom du själv väljer svårighetsgrad för varje kort!

Antal spelare: 2 personer till riktigt många!

släpps 23 oktober 2009

 

Här kan du köpa:

Åhléns, Akademibokhandeln m.m.

eller fråga i Din närmaste bokhandel.

Mer info: http://nicogame.com/

 

Nu har jag fått den andra omgången av feedback på Replacing Angel av min korrekturläsare/lektör. (Hon skickar i tre omgångar.) Det finns fortfarande en del obesvarade frågor. Just nu jobbar jag med scenen då Natalie firar sin födelsedag på en pub med sina flat mates (säger man lägenhetskompisar på svenska eller vad???) samt Deanna som är Angels bästa kompis. (Angel bodde i lägenheten innan Natalie.) Det är första gången Deanna träffar en av flat mates-en. Nu är frågan ... Om Deanna var en sån bra kompis hur kommer det sig att hon träffat den ena flat maten men inte den andra? Det är det jag måste ta reda på.

Nu behöver jag ju inte skriva ett helt kapitel om vem som träffade vem när. Men jag måste ändå ge någon slags förklaring till läsaren utan att det blir klumpigt. Jag har precis skrivit fritt i en timma (jag gillar inte att sätta klockan så jag använde Nick Caves "Tender Pray"-skiva som tidtagare även om den "bara"är 54 minuter). Vad jag kom fram till var att en av flat mates-en är en väldigt kontrollerande person och vill inte ha gäster i lägenheten, men anledningen att han träffat Deanna är att de använder samma knarklangare ... Hoppas det funkar. Jag ska flumma på lite mer och se vad jag kommer fram till.

Nu förstår jag vikten av bakgrundshitoria. De tjatade om det på den första skrivar workshop-en jag nånsin var på (jag var 16) att man var tvungen att veta ALLT om sina karaktärer, till och med hur mycket växel de hade i fickan ... Man kanske inte behöver nämna det alls i boken, men man måste ändå veta för att det inte ska bli hål i berättelsen så att säga ...

p.s. bilden föreställer en "stream of consciousness" (flödesskrivande? vildskrivande?) som man kallar det på engelska. men i verkligheten är det ett hav av medvetande - det vill säga engelska kanalen ...

Jag hittade några frågor i Bobbis blogg som hon i sin tur fått av Malin. Tyckte att det var på tiden att jag intervjuade mig själv.

1. Har du ett skrivarschema? Typ varje dag en timme mellan 7 och 8 eller skriver du sporadiskt?

Jag är oerhört disciplinerad och det är min styrka tror jag. Just nu skriver jag mellan 9 och 12 på morgonen innan jag börjar jobbet vid 12.30 på bibblan I Hove. Ibland skriver jag en timmar när jag kommer hem på kvällen om andan faller på. Om jag har en helledig dag brukar jag dubbla skrivtiden. Oftast går jag runt och "lufsar" hela dagen med pauser för mat och promenader, der brukar bli totalt 6 effektiva timmar.

2. Får du inspiratonsbrist i bland eller aldrig, snarare tvärtom?

Jag lider mer av utmattning då och då. Att jag blir så trött på att skriva att jag inte ens orkar skriva dagbok. Att det tar stopp liksom. Beror mest på att livet runt omkring ibland är stressigt och att jag inte har gett mit själv tillräckligt med tid att bara slappa, läsa en bok och dricka te typ.

3. Har du fler skrivprojekt på gång samtidigt? Typ en deckare, några noveller och kanske någon barnbok eller dylikt?

Mina romanprojekt brukar ta över mitt liv, men då och då skriver jag en dikt för att få en paus från romanskrivandet. Skönt med något man kan avsluta på en vecka eller till och med en dag. Det händer då jag tar paus från romanen att jag pular med en novell. Men speciellt dikterna är något jag skriver mest för skojs skull och i första hand skriver jag dem för att jag vill framföra dem på scen - att nå ut till folk och visa att jag finns eftersom det kan ta flera år att skriva en roman. Dikterna mår bäst av att vara en hobby, så fort jag tar dikterna och scengrejen på stort allvar blir jag stressad och tappar gnistan ...

4. Hur många "verk" har du fått klart och skickat in till något förlag?

Två.
Först Mötet Med Malva som jag skickade in 2004.
Sen Punkindustriell hårdrockare med attityd som jag skickade in 2006.

5. Hur många gånger har samma bok du skrivit blivit refuserad? Fick du i såfall konstruktiv kritik tillbaks?

Mötet Med Malva blev refuserad av 11 förlag. Men ett förlag - Hägglunds - ville träffa mig och äta lunch. Förläggaren Kalle Hägglund sa att jag var bra på att skriva men gav mig rådet att skriva om något jag kände till ... Mötet Med Malva var mest något jag skrev för att imponera på både mig själv och mina kompisar. Det fanns inga äkta känslor. Jag fick även positiva lektörsutlåtanden från Wahlström & Wistrand samt Ink.

PIHMA blev antagen av Författarhuset bara en månad efter att jag skickat iväg manuset. Hade skickat till 11 (mitt lyckotal) olika förlag, men Författarhusets var helt enkelt de som hann först. Det fanns intresse för andra förlag men de behövde mer tid att bestämma sig så i slutändan kontaktade jag de 10 andra förlagen och sa att jag skrivit kontrakt med Författarhuset så jag får aldrig veta om de andra förlagen sagt ja eller nej.

6. Får du dåligt samvete om du inte skrivit på några dagar?

Nej, men jag brukar må ganska dåligt eller konstigt, som att något verkligen saknas i mitt liv ... Jag får inget utlopp för min känslor och det känns som jag är styrd av yttre krafter typ.

7. Varför skriver du?

För att jag inte kan låta bli! Eftersom jag har varit och fortfarande är ganska blyg är skrivandet ett sätt att uttryca sig på. Har ofta svårt att få fram vad jag vill säga när jag pratar med folk.

Jag har också frågor och situationer inom mig som jag vill ha svar på och jag kan utforska de här frågorna med hjäp av mina karaktärer. Sen har jag ett behov av att dokumentera samtiden, en vilja att berätta "så här är det", "så här ser min verklighet ut".

8. Har du någonting publicerat som man kan få läsa?

Yes! Här kan man köpa PIHMA
eller här om man är fattig.

Jag publicerar även engelska dikter på Myspace.

Har fått enstaka dikter, kortare texter och en novell publicerad i diverse antologier, tidningar.
Men de flesta går inte att få tag i längre ...

Inom en snar framtid kommer ni nog få läsa min engelska roman, Replacing Angel.

9. Har du något att tillägga? (Min egen fråga.)

Ja! Nick Cave har varit en stor inspiration till Replacing Angel.
Igår såg jag honom på Palace Theatre i London.
Det var fotoförbud, men jag lyckades knäppa en bild ändå ...
Det bästa var att P.J. Harvey var i publiken och kom upp på scen och sjöng "Henry Lee" med Nick!

Det bästa man kan göra när man är sjukligt trött på något
är att ta ett tillfälligt avbrott.
Det låter lätt, men är svårt.
Svårt för att även om man tar ett avbrott finns oftast
prestationsångesten kvar.
Inte denna gången.
Jag skrev knappt en vettig rad mellan 16 aug och 2 okt.

Jag behövde en månads paus
mellan tredje och fjärde omskrivningen
av Replacing Angel.

Vad som fick igång mig var underbar konstruktiv feedback
från författaren/lektören Kay Sexton.
Eftersom hon inte känner mig personligen är hon helt objektiv
och är precis så hård som hon behöver vara.

Bland annat påpekade hon att karaktären the Man som har rött hår
(ginger på engelska) inte uppfattas som sexig
även om jag tycker att det är fint med rött hår ...
I England anses ginger ganska avtändande
så jag måste hitta ett bättre sätt att beskriva hans hår.
Eldigt. Som en solnedgång. Skimrande. Vadsomhelst.
Tacksam för förslag!
(För jag tänker inte gå så långt som att göra om honom till brunett eller blondin!)

Har också upptäckt att eftersom jag försökte göra romanen kortare
tog jag bort viktiga grejer och nu har jag fått gå tillbaka
till första versionen och lägga till ett par scener ...

Naturligtvis är det också en hel del språkliga fel.
T ex toalettstolar existerar inte i England.
Klart att de gör. Men inte som ord.
Man säger inte toilet chair.
Bara toilet.
Ups ... nu avslöjade jag mig ...
Jag skriver om bajs igen.
Fast inte alls lika mycket som i PIHMA.

De senaste fyra dagarna har jag varit totalt inne i mitt skrivande.
Om jag har fikat med någon har jag varit rastlös och bara längtat hem
till ljudet av mina fingertoppar som slår ner tangenterna.
(Tur att jag inte bor vägg i vägg med Broder Daniel längre,
för då hade inte han kunnat sova!)
När jag är på jobbet skriver jag ner mina tankar på små lappar
när jag tror att ingen tittar.

Jag bubblar över med energi och kreativitet! Jag lever!

Men det lustigaste var att jag fick ingen ro vid mitt lilla skrivbord.
Jag var tvungen att flytta min arbetsplats till golvet.
Kanske för att bli mer "grounded" eller rotad som man säger ...

Ja, jag erkänner. Idoldyrkan är fortfarande ett av mina stora intressen.
Några höjdpunkter i mitt liv:
*när jag och Broder Daniel haffade Dregen på gågatan i Nässjö när han käkade pizza
och jag fick autograf på baksidan av mitt konfirmationskort, 1998
*när jag fick Linda Skugges första samlade krönikor signerade på Akademibokhandeln i Stockholm och hon kommenterade att det var ett välläst exemplar jag hade med mig ..., 2003 tror jag
*när Bob Hanson viskade slutet av en dikt i mitt öra på Jakan, 2003
*när jag skakade hand med Slash innan Velvet Revolvers konsert i Globen Annexet, 2004
*när jag pratade med Unni Drougge på bokmässan, 2007
*när jag kramade Scott Weiland utanför Brighton Centre, 2008
*när jag "pratade" med Nick Cave på the Old Market i Hove, 2009

Helt bisarrt galet. Jag hade ingen biljett till kvällens Nick Cave-tillställning på Old Market i Hove där han skulle läsa ur sin nya roman och bli intervjuad. Det var utsålt. Men jag gav mig fan på att jag skulle dit. Så jag ställde mig i kön och frågade efter biljetter. Vid kassan stod två andra fan, lika desperata som jag. Det såg mörkt ut medan alla med biljetter vimlade in i lokalen med breda leenden. Men så hände det. Tre personer som förbokat dök inte upp. Och vips var jag inne och när jag väl var inne tänkte jag att jag skulle köra så det ryker. (tips från Unni Drougge). När publiken fick ställa frågor frågade jag Nick Cave hur kan skulle känna sig om någon använde honom som en karaktär i en roman. Han sa att det var okej eftersom han läser så mycket skit om sig själv på internet ändå.

Efteråt var det signering och jag frågade igen, mer specifikt. Om Nick Cave skulle ha något emot ifall jag använde honom som en karaktär i min roman. Han sa igen att det var okej om jag gav honom lite mer hår ...

Jag är fortfarande i extas. Skulle kunna springa flera mil (i alla fall engelska miles) med ett leende på läpparna. Det är en sån oerhörd kick att träffa någon som man beundrar. Men jag är faktiskt mycket mer intresserad av Nick Caves låttexter än Nick Cave som person. Ska bli spännande att se om han är lika bra som romanförfattare ... (Han skrev sin första roman för 20 år sen men jag har inte lyckats läsa den än ...)

Och detta är inte slutet. 11 Oktober ska jag se Nick Cave i London då han startar sin officiella bokturné då han både läser ur boken och kör några låtar. Dessutom hoppas jag att få se honom gå förbi mitt hus en vacker dag eftersom han liksom jag bor i Hove ...

KLICKA HÄR FÖR ATT LÄSA MIN SENASTE DIKT
inspirerad av sjukhus

På årets bokmässa var jag inbjuden att medverka i Bokburen,
en monter dit ungdomar kunde komma och skriva,
träffa författare eller bara hänga.
Först blev jag intervjuad tillsammans med Mårten Sandén
och sen fick jag skriva en dikt.
Man fick välja ett ord eller en bild på väggen
och skriva en dikt som skulle inhålla orden SALT, LYDER och EFTER.

Här kommer min dikt, inspirerad av ordet BADMÄSSA.

BADMÄSSA

tänk om bokmässan
var en enda stor simbassäng
med salt vatten och vågor
där man kunde flyta omkring
läsa vattentäta böcker
slippa stå i kö
bara segla in på toa
efter en paraplydrink

tänk om författarna
poserade i våtdräkter
startade vattenkrig
utan att lyda förläggarna
som skulle ha fullt upp
att laga fuktskador



Men det bästa av allt var att träffa finaste Sara Starkström
som jobbade i Nicotext monter, bredvid mig i Författarhuset.

I år kommer jag bara att vara med på LÖRDAGEN på årets mässa.
Man kan lättast hitta mig i Författarhusets Monter: B04:59
Jag kommer att signera böcker kl 12-13 samt kl16-17

Eller så kan man fråga Svinto som står i Nicotext Monter: B04:62

DESSUTOM SKA JAG MEDVERKA I BOKBUREN
dit man kan gå och skriva egna texter och träffa författare
eller bara hänga ...

Bokburen finns på plan 2 (F01:27), se även kartan samt program på http//:bokburen.com

JAG KOMMER FINNAS I BOKBUREN KLOCKAN 14-15 PÅ LÖRDAGEN

See you soon!