Engelska språket är för roligt ...
Såg den här "skylten" på en pubtoalett i lördags.

Tänk om vi svenskar var lika artiga ....
Det kanske bara skulle vara skrattretande ...

Frukostkulturen i England är nästan lika helig som pub-kulturen ...

Jag älskar englands skabbiga arbetarklass-cafer där man kan äta frukost
fram till klockan 3 och där inget porslin matchar.

I torsdags var jag på min lokala "Greasy Spoon" som dessa caféer kallas
och åt "egg on toast" och drack en kopp te för endats £2.50 (cirka 25 spänn).
Mitt sällskap åt "beans on toast" för samma pris.
Jag tycker det är otroligt charmigt att gå ut och äta frukost.
Visst finns det de som gör det i Sverige också, men då känns det mer som man lyxar till det
och typ äter hotellfrukost.

Men höjdpunkten med denna frukost var ändå den så kallade konsten på väggarna ...



Vem vill inte köpa en "Very Old Scottish Picture" för £9 (reducerad från £12) ...
Det fanns också en målning av en roddbåt som hade titeln "Sailing Boat" och kostade £6.

Tyvärr, liksom på pubarna är det dock mest män som hänger på de här frukostcaféerna ...
Redan i dörren blev jag stoppad av en gubbe som talade om för mig att han kom till det här caféet varje dag
och att maten var "very nice". Kanske var han änkeman, för det skulle vara märkligt om han gick ut och åt frukost själv ifall han hade en fru där hemma, eller så kanske han hade en fru där hemma som han inte pratade med ... (Kan inte låta bli att hitta på stories.)
Jag undrar hur det kommer se ut när jag blir "gammal" om de här caféerna kommer att finnas kvar
eller om allt bara är Starbucks ...

Idag tog jag tåget till Newhaven (där det går färjor över till Dieppe i Frankrike).
Jag hoppades på att gå i hamnen, se båtar komma och gå och tänka på mitt Svenglish-projekt. (Se föregående inlägg.) Istället hamnade jag på en pub där jag spelade biljard med ett gäng byggare ...

Sånt händer bara i England. I Nässjö finns det inte ens en pub. Jag gillar pubkulturen i England just för att om man är ensam kan man bara gå till sin lokala pub och prata med folk. Och det är inte bara alkisar som hänger på puben! Det är mer ett ställe att umgås, som ett allmänt vardagsrum. Man kan dricka te istället för öl om man villl. Dock väntar jag på den dagen då det är lika många kvinnor som män på pubarna ...

Lite tänkande fick jag också gjort. Speciellt på tåget och när jag promenerade upp till Newhaven Fort. Något med att vara i rörelse som får tankarna att reda ut sig. Svenglish-starten kommer närmare och närmare och jag vill känna mig förberedd när jag börjar, men läxan jag lärde mig idag är att det är bäst att INTE ha några förutfattade meningar om folk och deras hem och försöka kontrollera vad som händer. Jag ska "flytta in" hos varje person med en öppen attityd ... Vem vet? Det kanske blir mer byggarbiljard.

2012 är året då jag fyller 30, men istället för att fixa en stor fest eller resa bort kommer jag att under 30 veckors tid bo hos 30 personer i min bekantskapskrets (hälften i Sverige, hälften i England) och observera varje persons vardagsliv i syfte att jämföra skillnader och likheter i levnadssätt. Och förhoppningsvis kommer jag också få klarhet i vilket land jag vill bo i!

Jag föddes ju och växte upp i Sverige, men har tillbringat en stor del av mitt vuxna liv i England, och jag vill ta reda på vad det är jag gillar med att bo i England, och vad det är jag saknar med Sverige. Jag har alltid varit fascinerad av folks vardagsliv och under veckan som jag bor med varje person blir jag som en fluga på väggen i deras hem. Jag kommer också att ställa 30 frågor som rör alltifrån te-vanor till djupare drömmar.

På bloggen kommer jag att dela med mig av små glimtar ur min Svengelska resa, men det kommer endast bli glimtar eftersom min plan är att föra en privat dagbok som blir grunden till en reseskildring i bokform.

Några av de som deltar i projektet vill vara anonyma så det begränsar vad jag kan blogga om, men jag hoppas att väcka nyfikenhet.

Projektet börjar på min födelsedag, 26 februari, i Brighton. Jag kommer att bo hos folk i England fram till juni, ta en paus över sommaren för att fortsätta projektet i Sverige i slutet av augusti fram till mitten av december.


(någon som vet hur man skapar nya kategorier? tänkte skapa en ny som heter Svenglish, verkar enklare en starta en separat blogg)

"Rymdåret" myntades i brevväxlingen med Lotus
där år 2012 nämndes och att det låter som ett år från rymden

Vad som ryms i detta år känns lite spejsigt ...

*SVENGLISH - projektet där jag ska ta reda på var jag vill bo, vad jag vill göra och vem jag är genom att studera andra människors vardagsliv ...
(mer info senare)

*SHAKE THE DUST - projektet där jag ska "lära ut" poetry slam i skolor

*VALDA ORD/WHALE WRITING - projektet där jag samarbetar kring skrivande med Lotus


och vad som händer med UNDER THE LIP/REPLACING ANGEL - det engelska romanprojektet - står i stjärnorna!

Glöm inte ...

Reach for

the moon,

if you miss it

you will land

among

the stars

ÅRETS ....

beslut: att säga upp mig på jobbet för att göra mitt Swenglish-projekt (mer info senare!)

besvikelse: att jag var sjuk på min födelsedagsresa till Barcelona och dessutom missade chansen att vara utklädd till the Mad Hatter på världsbokdagen

besök: faster Inger som fick sova i min New Model Army T-shirt eftersom hennes väska kommit bort på flygplatsen, samt Sara som kom med Septembersolen och bad i havet 30/9!

bekantskap: snubbarna som är engagerade i litteraturkvällen Ace Stories

bokupplevelse: Du ser Draken genom fönstret av Charlotte Qvandt

bedrift: att jag skrev om REPLACING ANGEL/UNDER THE LIP och fick kontrakt med litterär agent

biljett: spontanbiljetten till Sverige då jag överraskade pappa på hans födelsedag

bild:




bästa: hela Midsummer Camp Festival-veckan i Norfolk

I början av oktober skrev jag ett brev till Sara som aldrig kom fram. Det kom tillbaka, adresserat till mig, så det är numera mitt brev. Men när jag läste igenom det tyckte jag att det var ett tråkigt brev, med negativ ton. Det var inget speciellt, inte ens värt att skriva om och jag visste inte vad jag skulle göra med brevet så jag rev sönder det och kastade det i soporna, till Saras förtivlan. (Förlåt!)

Någon vecka senare hade jag tråkigt och utmanade mig själv att göra ett collage av allting som fanns i min papperskorg. Och då menar jag ALLT. Det var svårare än jag trodde. Ovan ser ni resultatet.

Igår läste jag bitar av UNDER THE LIP på en litterär afton på Brightons coolaste hotel.


Läs mer här.


Foto: Sam Collins

Vilken kväll! Brightons bästa slam-poeter tävlade mot varandra i torsdags...
Stor ära att bara vara med och är jätteglad över att jag gick vidare till andra omgången (av tre).

Värdig vinnare var Spliff Richard ....

Det här är mitt liv. Rymdåret 2012 (en fras som myntades i brevväxling mellan mig & Lotus)
står för dörren och det känns som jag är på väg upp i en raket!

*Är totalt inne i planerandet av "Swenglish" - mitt 30års-kris-projekt som jag kommer berätta mer om senare

*Har sagt upp mig på mitt bibblojobb och slutar i slutet av februari, innan min 30årsdag, 26 februari

*Har fått ett nytt jobb! En projektanställning mellan januari och juni som "Shadow Poetry Coach" vilket innebär att jag ska ut i skolor och hjälpa till att leda workshops och uppmuntra tonåringar att delta i slam-poesi. 2 träningsdagar, 10 workshops, sen regionfinal, och om teamet man har hand om vinner går man vidare till final i London. Projektet heter Shake the Dust och har att göra med London Olympics 2012

*Jag & Lotus har slagit oss samman för att jobba med ett gemensamt projekt som rör funderingar kring skrivande

*Det går sakta men säkert framåt med mitt nya romanprojekt, men ska låta det vila ett tag, läs mer här

*På torsdag deltar jag i finalen av poetry-slammet Hammer & Tongue i Brighton

*Jag har skrivit en novell om när jag hittade farmors kusin på Nya Zealand och ska skicka till en "life writing" competition

*Jag har fått skatteåterbäring

*Jag väntar på att ungdomsboksförlag i såväl England och Sverige ska höra av sig och säga något om UNDER THE LIP

*Jag har skrivit brev till Lotus, GameGirl, Annalivet och Gisela och väntar på svar (men de två senaste breven har inte ens nåt Sverige än!)


November har varit mindre regnig än vanligt och bjudit på ljusa nyheter, men jag känner mig fortfarande lite labil och rastlös. Rädslan för framgång kan vara lika stor som rädslan för misslyckande märkligt nog. Förändring, förändring ... Här är den. I somras efter att jag varit på Midsummer Camp Festival gick jag omkring och tjatade om att jag ville ha förändring men inget hände. Nu händer allt. Tack alla underbara vänner, brevvänner, bekanta och släkt för att ni står ut med mig!


Mamma påminde mig om mitt eget motto: Om man verkligen, verkligen vill något så kommer allt lösa sig. Det tål att tilläggas att jag sa upp mig på bibblan INNAN jag fått ett enda svar på mitt Swenglish-projekt, INNAN jag fick skatteåterbäring och INNAN jag fick poesijobbet. Samma sak hände när jag ville åka till Nya Zealand, jag bokade biljetten, men visste inte riktigt hur jag skulle finansiera resan, en månad senare vann jag Slangbellan - priset för min debutroman! Jag bara visste att det skulle lösa sig ...


Här är November Rain i form av Guns N' Roses.

Igår var jag på ett ställe där en snubbe spelade gitarr och sjöng.

En kille som jag gillar sa "I'm really getting the blues"
Och jag sa "Men vad har hänt, varför då?" och lade armen om honom,
försökte trösta eftersom jag trodde att han kände sig själsligt bluesig eller blå = deppig
men det visade sig att han syftade på att han verkligen diggade musiken ...

Hur blåögd får man va, va?


Om det här hade hänt i min tonår hade jag gruvat mig hela dagen och mått dåligt
över en sån skitgrej.
Nu har jag bara 1 % ångest och skrattar åt det istället.
Det troliga är att killen totalt glömt bort konversationen ändå.

Inte långt från där jag bor i Hove fann jag denna målade skylt
tydligen bor jag 3 engelska miles bort från kärleken.
(Man kan tolka det hur man vill, men det är ca 3 miles till centrala Brighton.)

Igår lyssnade jag på min kompis James föreläsning om psykogeografi, det vill säga hur fysiska miljöer påverkar oss känslomässigt. Brighton är en väldigt kreativ miljö och var och varannan dag stöter jag på flummiga grejer som "skylten" ovan.

Fyra år efter debuten droppar det fortfarande in recensioner ...

Läs om Punkindustriell hårdrockare med attityd på Dagens Bok

Jag brukar inte kommentera recensioner men jag tycker det är intressant
att recensenten är den första att kommentera tidsperspektivet,
just att boken utspelar sig under hela gymnasiet,
dvs 6 terminer, men egentligen skriver jag bara om 3.

Jag ville att boken skulle vara som en dokumentation av gymnasiet,
från första terminen till studenten, men om jag hade skrivit om alla terminer
i detalj hade boken blivit en tegelsten, därför sammanfattar jag bara vissa terminer.

här kan man köpa sig ett eget ex