Living Lollo

Jag frågar alla jag bor hos vilken deras favoritdrink är och hittills är ale och rödvin de mest populära dryckerna, men udda favoriter som Bloody Mary och Prosecco har också kommit upp bland svaren.

Min egen favoritdrink är Snakebite & Black (hälften öl, hälften torr cider toppat med outspädd svartvinbärssaft). Vissa pubar vägrar att servera Snakebite då de är rädda för att folk blir för fulla eftersom drinken smakar som saft. Jag har aldrig lyckats beställa Snakebite i Sverige ...

Den här veckan har jag en paus från Svenglish och kan dricka vad jag vill eftersom jag i vanliga fall försöker dricka vad min värd dricker (eller inte dricker.) De bästa ställena för Snakebite i Brighton är Caroline of Brunswick, Prince Albert och Hobgoblin.

FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE

KLICKA HÄR FÖR ATT LYSSNA PÅ EN INTERVJU MED MIG PÅ KINGSTON GREEN RADIO

(intervjun börjar efter 22 minuter)

Jag trodde att bo i ett hus med två barn, två katter, möss och fiskar var tillräckligt vilt, men i måndags, som var en helgdag i England, tog min värd och hennes familj med mig till The British Wildlife Centre utanför Lingfield.

 

De vilda djuren i England är ganska mesiga jämfört med djuren i Sverige. Jag skulle inte direkt känna mig hotad av grävlingar, uttrar och rävar om jag stötte på dem i naturen. I Sverige har mitt hjärta stannat ett par gånger när jag har råkat ut för älg eller varit i närheten av ett område med vildsvin. Jag har aldrig sett varg, björn eller lokatt men bara vetskapen att de finns är fascinerande. Det mest ekotiska djuret i parken var den skottska vildkatten som kan springa 30 engelska mil i timmen och inte kan tämjas även om man tar hand om en unge. Jag var också ganska imponerad av showen med flygande ugglor.

 

 

Under dagen försökte jag tänka på hur en utflykt med en engelsk familj skiljer sing från en utflykt med en svensk familj. Att fika utomhus även när det är kallt och regnar är definitivt något som händer i båda länder. Men det är inte så vanligt att äta chips till lunch och det är något som jag skulle sakna ifall jag flyttar tillbaka till Sverige. Små chipspåsar är något som jag mest har sett på skoldiscon.

 

På bilden är det lunchdags för vildkatten som blir matad med kycklingar. Den yngsta pojken i familjen vägrade tro att det var samma slags kyckling som han åt och sa att hans köttskiva var ”fejkad kyckling”.

 

P.S. När vi kom tillbaka till huset hade en av de så kallade huskatterna rymt, men hittades nästa dag. D.S.

 

FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE

 

Jag hade varit rädd för att bli indragen i ett ”pub quiz” (frågesport på puben) förr eller senare under min Svengelska resa. Jag gillar idén med den här engelska traditionen: att samlas på krogen och slå sig samman med såväl vänner som främlingar och svara på frågor om allt från historiska slag till ingridienser i ett specifikt recept. Men i verkligheten känner jag mig obekväm med frågesport eftersom jag blir påmind om att min allmänbildning dalade när jag slutade gymnasiet. Och jag föredrar att prata om vädret än att vara fast i en frågesport i två timmar.

 

Det närmaste Sverige kommer till ”pub quizzes” är tipsrundor med frågor fastsatta på träd. Den här aktiviteten inträffar vanligtvis på morgonen och det är större chans att vinna en handsnidad trähäst än en flaska vin eller pengar att spendera i baren. Trots min kärlek till naturen är jag inget stort fan av den här aktiviteten eheller. Det är något med att spela spel som jag inte riktigt kan gå in för, kanske för att jag inte bryr mig så mycket om att vinna eller förlora. I sanningens namn så villjag ofta förlora så att jag kan göra något annat.

 

 

Det var inte så farligt igår dock. Personen jag bor hos har en bra hjärna. Han följer nyheterna och hans bokhylla är full av böcker på politiska, historiska och sociala teman. När han tog en rökpaus väntade alla på att han skulle komma tillbaka så att frågesporten kunde fortsätta ...

 

Några av frågorna hade varit lättare att besvara om jag hade växt upp i England, t ex vem var kompositören på tjugopundssedlen (Elgar) och vilken karaktär i såpan East Enders överlevde att bli levande begraven av sin fru (!?). Hursomhelst var jag glad att jag kunde besvara litteraturfrågorna: vilket årtioende publicerades först Sagan om Ringen-triologin (50-talet) och vilken hjältinna som gifte sig med Mr Rochester i en Charlotte Bronte-roman (Jayne Eyre).

 

Något som också underlättade var att vi var typ tio pers i vårat lag och jag var inte den enda som gömde mig bakom mitt glas. Lustigt nog så var det ingen vid vårat bord som visste hur många flytande ”ounces” som en”pint” innehåller (20). Totalt deltog åtta lag och vårat lag kom fyra.

 

p.s. Broder Daniel: önskar du varit där när de frågade hur många stjärnor Nya Zeelands flagga har ... Vet du det? d.s.

 

FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE

Många semesterfirare i både England och Sverige använder sina husvagnar som ett andra hem på sommaren, men den här veckan bor jag i en husvagn som är ett permanent hem året om. Min åttonde Svenglish-host har bott här i nästan två år: det är varmt och mysigt och känns som en miniatyr-lägenhet.

 

Fast efter fyra dagar av regn börjar jag lida av lappskjuka. Dessutom har jag råkat ut för en magbaskelusk och känner mig ganska svag. Som tur är tar min värd väl hand om mig. Hon hade till och med köpt grönt te eftersom hon läste ett tidigare blogginlägg där jag nämnde vad jag saknade från mitt “gamla liv” som jag kallar livet innan jag startade projektet. Eftersom jag försöka härma efter varje persons rutin, får jag reda på vilka livsstilar, inclusive matvanor, som jag gillar och inte gillar. Förutom grönt te saknar jag också muesli, som min värd snällt nog fixade åt mig.

 

Jag hoppas att jag har återhämtat mig fullt ut till lördag så jag kan byta te mot vin! Min värd är en tjej som jobbar hårt och festar hårt. Jag förstår varför hon beskriver sin husvagn som en oas och kreativ plats att varva ner. Mitt bland alla regnskurar har jag bevittnat ett par vackra solnedgångar. Och precis när jag slutade skriva det här för att knäppa ett par bilder såg jag att himlen var blå. Äntligen.

 

FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE

Kan du se Dalahästen? I lördags tog min värd med mig till sin kompis födelsedagsfest. Jag är inte särskilt bra på kallprat så jag var lättad när jag fick syn på Dalahästen i bokhyllan, den gav mig en anledning att ställa frågor. Det visade sig att födelsedagsflickan hade köpt hästen på e-bay när hon letade efter något "rött och prydande" att ställa in bokhyllan.

Ursprungligen tillverkades Dalahästen som en bi-produkt till möbelsnickeri-industrin i Dalarna på 1600-talet. Massproduceringen av denna häst började efter att den varit utställd på Världsutställningen i New York, 1939. Fortfarande handtillverkas och handmålas varje häst i allmogestilen och tydligen är minst nio personer involverade. Så om man letar efter något "rött och prydande", varför inte köpa en Dalahäst till IKEA-hyllan? För att läsa mer om Dalahästen klicka här.


MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE

Det är inte varje dag jag käkar lunch på Trafalgar Square. Min sjunde Svenglish-person är konstkritiker och han tog med mig till ett antal gallerier i London. När vi pausade för att ta en macka på det världsberömda torget kände jag mig konstigt glad.

 

Att befinna mig på en plats som jag sett på TV och läst om i böcker gör att jag känner samhörighet, jag får min plats på kartan. Det är något som jag verkligen gillar med att bo i England, att vara en del av världen. Folk över hela jordklotet känner till platser i London, men det är tveksamt om någon kan namnge ett torg i Stockholm om de inte varit där på semester. Kanske är det mitt jobb att utbilda folk, så nedan är en bild av ”Plattan” eller Sergels Torg, i hjärtat av Sveriges huvudstad. Och som bonus får ni en bild på "Dödens Väntrum", stortorget i min hemstad Nässjö.



FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE

En del av Svenglish går ut på att leva som personen jag bor hos lever och jag försöker prova så många olika aktiviteter som möjligt. Jag har ännu inte pratat med tillräckligt med folk för att avgöra om dataspel är populärare i England än i Sverige, men vem kunde tro att jag skulle spela Battlefield och skjuta folk!? Det är mer "realstiskt" och beroendeframkallande än vad jag trodde ...


FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE

Den här veckan bor jag hos en globetrotter som skriver och läser JavaScript flytande och andra kryptiska språk. Igår följde jag med honom till The Brighton Farm, en nätverksgrupp för frilansande snubbar inom ny media, och innan jag gick dit blev jag varnad av en annan kille: ”Folk super sig fulla och är otrevliga mot varandra.”

 

Det var inte så illa. De flesta som går till The Farm tar sitt jobb på allvar och har fått mycket stöd medans de bygger upp sin frilanskarriär. Folk frågade om råd om allting från mobil-appar till att erbjuda PR-videos, och jag fick med mig ett par visitkort hem, men om man inte känner till det engelska uttrycket ”taking the piss out of somoene”, kanske man får en mindre chock.

 

Det var några som kallade varandra för ”crazy” och hittade på bus som att vika en fempunds-sedel så att det såg ut som ”drottningens rumphalvor”. Jag skulle kunna ge fler exempel, men de skulle vara för grova för att gå i tryck.

 

 

Jag var inställd på att bli uttråkad. Jag trodde att kvällen skulle bli mer av ett möte där folk diskuterade HTML i detalj, än en kul social tillställning där allt är möjligt. Jag pratade med en kinesisk kvinna som hade varit i Sverige och tyckte det var lustigt att så många mörka filmer som Män som hatar kvinnor och Låt den rätta komma in kommer från ett land som är så sagolikt på ytan. Jag skyllde på den mörka svenska själen som ett resultat av de långa vintrarna, men mot min vilja skrattade jag med när killarna gjorde narr av varandras efternamn och hävde öl som om jobb nästa dag inte fanns. (Även om detta nätdrickande ofta leder till nya jobbmöjligheter.)

 

När jag frågade min värd ad han saknade med England när han var ute och reste, sa han utan att tveka: ”Humorn. Ta en kopp te eller en drink med någon, skratta och ”taking the piss”.

 

Enligt Wikipedia så är ”taking the piss out of someone” ett uttryck som betyder att håna, reta eller göra narr av någon. Jag läste också om ursprunget av detta uttyck och det finns flera urin-relaterade teorier, men som jag nämnde ovan, vill jag att den har bloggen ska vara någolunda barnvänlig, så om du är intresserad kan du läsa mer här.

 

I slutet av kvällen när jag ”took a piss” (bokstavligt talat), roades jag åter igen av Englands dysfunktionella toaletter.

 

 

FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE

 

 

Jag har påsklov från Svenglish och tillbringar veckan i Skottland som på sätt och vis liknar Sverige mer än vad England gör. I alla fall klimatmässigt. Häromdagen fastnade jag i en hagelskur.

 

Svenskar (och många andra nationaliteter) gör ofta misstaget att kalla hela Storbritannien för "England", men skottar tycker att det är väldigt förolämpande. Skottland känns som ett annat land speciellt eftersom de har sina egna skottska sedlar och eget parlament. Och jag älskar att alla säger "wee" istället för "little".

 

Det är lustigt att vara på semester; jag är fortfarande inställd på att observera personen jag bor med och jag tar massa foton på min kompis. Vem vet, kanske lägger jag till ett Svottish kapitel i min Svengelska bok ... Min kompis, som bor i Edinburgh, tycker att jag borde lösa Sverige-England dilemmat med att flytta till Skottland!

 

MORE INFO - IN ENGLISH - PLEASE CLICK HERE

Jag tar påsklov från Svenglish och firar med att åka till Edinburgh och bo hos min kompis Laura.

Laura är radio-DJ och har sin egen musik- och litteraturshow, "Light and Dark" på lokalradion Castle FM

och har bjudit in mig som sin speciella gäst.

Hon har fixat en till poesiuppläsning åt mig i veckan, men jag vet inte var och

när ännu. Det blir i alla fall spännande att uppträda för skottarna!

Klicka här för att lyssna imorgon Söndag 1 April, kl 23-01 svensk tid.

En del av Svenglish går ut på att jag gör hushållsarbete och andra udda jobb i utbyte mot mat och tak över huvudet. Från att jag påbörjade projektet för fem veckor sen har jag gjort allting från att samla brasved på stranden till att torka ur ett mögligt skåp, från att leka med ett barn till att hjälpa tillmed en e-mail-lista. Men mitt absoluta favoritjobb än så länge var att översätta en dikt från engelska till svenska, och hoppa in som uppläsare på en poesikväll.

 

Igår kväll skuggade jag sannerligen poeten och pjäsförfattaren Maria Jastrzebska när hon gjorde en uppläsning på Pighog Press poesikväll på Red Roaster i Brighton. Maria kommer ursprunglingen från Polen och det var meningen att hon skulle läsa en dikt på polska samtidigt som hennes partner läste den engelska versionen, men tråkigt nog så var hon sjuk, så jag fick vikariera för henne och läsa den engelska biten. Dikten heter At the Border och är publicerad i Anthologia - en polsk-engelsk tvåspråkig antologi.

 

I andra akten så läste jag och Maria upp både en engelsk och svensk version of hennes dikt Why do you laugh? Jag gillade verkligen att översätta denna mörka dikt och det var en ära att bli tillfrågad. Jag hoppas på att göra mer intressanta jobb i den här stilen under mitt Svengelska år.  (Men ärligt talat så har jag inget emot att diska åt folk!)

 

MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE

 

 

När jag anlände hos Svenglish-person nummer 5 var köket ganska kaotiskt – men luktade himelskt – eftersom min värd och hennes fru höll på att förbereda för deras gemensamma födelsedagsfest.

 

Efter en snabb kopp grönt te fick jag i arbetsuppgift att göra smörgåsar: lax och mjukost på polskt bröd, ägg och krasse på mörkt bröd, och till sist gurka på vitt bröd. Först var jag lite nervös eftersom en del folk är väldigt noga med sina smörgåsar: tjockleken på smöret, mängden fyllning och i vilken form man ska skära dem i, men som tur var, var mina värdar nöjda med mina triangulära kreationer.

 

Jag tycker att gukrsmörgåsar är lustiga som om den där lilla gröna biten skulle göra smörgåsen nyttigare eller sätta piff på smöret. Min mormor brukade lägga en halv vindruva på sina frallor, men hon hade åtminstonde ost också.

 

 

Det här är det delikata bakverksbordet, men jag var tvungen att vänta en stund innan jag kunde proppa i mig ”Death by Chocolate” eller ”Rocky Road” eftersom jag delvis var ansvarig för att servera te och det var mer nervöst än att göra smörgåsar. En kompis sa en gång: ”Att laga te år en process som man kan vara stolt över” och det får det att låta precis så komplicerat som det faktiskt är.

 

Engelsmännen är så noga med sitt te! I Sverige är de flesta nöjda med en kopp kaffe, men här vill folk ha antingen Breakfast Tea eller Earl Grey eller Rooibos eller utan kaffein eller något örtliknande, och som om det inte var nog så måste man också hantera styrkan på teet och inte att förglömma: mjölken och sockret:

 

Just a bit of milk, please

Make it very milky, please

Put in the milk first, please

One and a half tea-spoon of sugar, please

No sugar, please

I like mine quite strong, please

Don’t stew it too much, please

Leave the bag in, please

Is there any more hot water?

 

Till slut fick alla vad de ville ha (förhoppningsvis!) och samlades i den soliga trädgården för att skratta och skvallra och lyssna på värdens tal och ett ukuleleband som överraskade. Jag är glad att jag provsmakade ett scone till lunch efersom tro det eller ej – när gästerna gick hem var alla tallrikarna och faten tomma, förutom pumpakakan som bara jag gilllade eftersom den hade samma kryddor som svenska pepparkakor. Ett stort tack till mina värdar som lät mig ta del av en typiskt engelsk eftermiddag!

 

 

FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE

Klockan halv sju på morgonen blir jag väckt av Spindelmannen – den dumma svarta Spindelmannen som är gjord av äckliga skogssniglar. Den snälla Spindelmannen är gjord av små blåa och röd spindlar som inte är äckliga. Det har jag lärt mig av fyraåringen som jag bor med denna veckan.

 

Att dela en liten tvårummare med ett barn och hans mamma är en utmaning eftersom vi hela tiden snubblar både på varandra och möblerna, men det är priset man får betala för att bo centralt i en storstad, även i Sverige.

 

Det bästa med den här veckan är att läsa godnattsagor – eller eftermiddagssagor. Det är fint att känna igen karaktärer som Paddington och Tintin från min uppväxt i Sverige. Fast i den svenska versionen heter Tintins hund Milo, inte Snowy som i den engelska översättningen. Jag har också läst om Katie Morag, dinosaurier och Octonauts. Något som förvånar mig är att Sveriges mest populära barnboksförfattare Astird Lindgren inte är speciellt känd i England även om många har hört talas om Pippi Långstrump.

 

Något som kan få mig att känna mig alienerad in den engelska kulturen är att jag inte växte upp med samma böcker, filmer och TV-program. Rim, ramsor och sånger är också olika. Förra veckan lärde jag mig Hickory Dickory Dock av kvinnan som jag bodde med eftersom hon använde den ramsan för att värma upp sin röst före en inspelning.

 

Det är bäst jag slutar här för nu ska jag läsa en Charlie och Lola-bok! (Som jag i hemlighet gillar at läsa själv även när ungen har gått och lagt sig ...)

 

FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE

 

Att simma i havet är en gammal tradition i England och Brighton Swimming Club som grundades år 1860 är den äldsta klubben i landet.

 

Yvo Luna – kvinnan som jag bor hos den här veckan har simmat i havet varje dag i åtta år och hon håller ångan uppe hela vintern. Mest gör hon det för sitt mentala välbefinnande, och som poet och stand-up komiker hjälper det henne också att övervinna sin scenskräck.

 

‘Det är en ödmjuk upplevelse,’ sager hon. ‘Att vara del av något som är store än mig själv.’

 

Jag har cyklat ner till stranden med Yvo på mornarna och det är en fantastisk känsla att gå upp klockan sju och vara vid havet innan någon annan vaknar, men jag känner mig inte frestad att hoppa i plurret! Just nu är temperaturen runt fem grader och badarna simmar i tio minuter – det är inte bara ett snabbdopp som jag hade förväntat mig. Och Yvo är riktigt hardcore; hon duschar inte ens varmt efteråt.

 

’Det kan kännas värre om man tar en snabb varmdusch efteråt,’ säger hon och handdukstorkar sig själv. När allt kommer omkring så är ju vinterbadandet en kallvattens-kur.

 

Efter att ha sett vintersimmarna så känns Sveriges tradition med att hoppa i en isvak på vintern och sen basta varmt som fusk.

 

Yvo håller på att förbereda en show för Brighton Fringe Festival som heter ”Luna’s History of Madness” där hon kommer prata mer om kallvattens-kuren och andra försök att bota psyskisk sjukdom. Så efter badandet följer jag med Yvo till The Apple Store där hon hyr en arbetsplats för att jobba med bl a sin press release. Spännande!

 

MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE