27 - livet börjar nu!
En av mina bästa födelsedagar hittills!!!
Mina hostel-kompisar bakade 2 tårtor
och dekorerade hela byggnaden med ballonger.
En anledning att det blev så bra var att jag hade
liksom byggt upp en hype hela veckan
"på torsdag är det min födelsedag" var min standardfras i flera dagar.
Så ingen kunde undgå vilken dag det var!
Om man vill att något ska hända
så får man fan jobba för det!
Gav en födelsedagspresent till mig själv:
Jag gick till frissan och skaffade mig en ny frisyr
och sen hjälpte en dam på mitt rum till med färgen!
TACK FÖR ALLA GRATULATIONER!!!
Karneval och avskedskval
Helgen blev precis så galen som jag hoppades. Det var karneval på Cuba Street!
En festival mitt i staden med dans på gatorna. Solsken och kall öl.
Men allting har ett slut.
Flera av de personer som har bott på Rosemere Backpackers lika länge som jag (1,5 månad)
har jag gett sig av till sydön. Så det har blivit lite väl många avskedsfester ...
En av dem som åkte var Andi - den enda snygga killen jag har sett sen jag kom till Nya Zealand typ ...
(killen med keps på bild nummer 3)
Det är bara att hoppas på att någon ny snygging checkar in ...
Imorgon fyller jag tjugosju, men känner mig som sjutton igen
med spontana infall som att gå ut på en söndag.
Det låter helt sjukt men det känns som om meningen med Nya Zealand
var att bara ha roligt.
Kanske att jag lider av en för tidig trettioårskris
men just nu vill jag bara gå ut och ha ett flummigt liv!
Ett liv som inspirerar mig att skriva ...
Sju sjundedelar
Jag är klar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag är klar med andra omskrivningen/second draft av mitt romanprojekt Natalie.
Det känns TOMT
samtidigt som jag är glad.
Tredje omskrivningen kommer troligtvis gå lättare
men jag ska lägga ifrån mig hela projektet ett tag
medans jag väntar på kritik/kommentarer från Laura och Sara.
(ingen panik girls!)
Fast jag har idéer om att lägga in små korta stycken
som är skivna av karaktären "the Man"
Han håller nämligen på att skriva en filosofibok
så kanske att jag slänger in bitar ur hans bok ...
En bok inuti boken liksom.
Har även funderat på stycken skrivna i tredje person
som ska handla om Angel.
Så att hon blir mer närvarande.
Tankar. Tankar. Tankar.
Nu är det helg igen.
Dags att leka tonåring.
Tonåring med visst ansvar ...
Jag lovar att om jag inte hade skrivandet så skule jag gå under.
Skrivandet får mig att gå upp på morgonen.
Men nu ... nu när det är paus så kommer jag leva farligt ett tag ...
Jag är klar med andra omskrivningen/second draft av mitt romanprojekt Natalie.
Det känns TOMT
samtidigt som jag är glad.
Tredje omskrivningen kommer troligtvis gå lättare
men jag ska lägga ifrån mig hela projektet ett tag
medans jag väntar på kritik/kommentarer från Laura och Sara.
(ingen panik girls!)
Fast jag har idéer om att lägga in små korta stycken
som är skivna av karaktären "the Man"
Han håller nämligen på att skriva en filosofibok
så kanske att jag slänger in bitar ur hans bok ...
En bok inuti boken liksom.
Har även funderat på stycken skrivna i tredje person
som ska handla om Angel.
Så att hon blir mer närvarande.
Tankar. Tankar. Tankar.
Nu är det helg igen.
Dags att leka tonåring.
Tonåring med visst ansvar ...
Jag lovar att om jag inte hade skrivandet så skule jag gå under.
Skrivandet får mig att gå upp på morgonen.
Men nu ... nu när det är paus så kommer jag leva farligt ett tag ...
Natalie måste hitta ett mål
Jag närmar mig slutet av andra omskrivningen av mitt romanprojekt Natalie.
Något som slår mig och något som även Svinto påpekade är att
Natalie har inget mål i livet ...
Shit.
Eller typ hennes mål är att hitta ett mål.
Hon bara driver runt från den ena dagen till den andra
hänger med flummiga människor och gör flummiga saker ...
Det kanske inte är tillräckligt.
Det måste ju finnas en drivkraft.
I Punkindustriell hårdrockare med attityd
så är Amandas mål att bli kysst, bli av med oskulen och hitta en pojkvän.
Natalie har liksom klarat av de bitarna.
Hon måste vilja uppnå något annat.
Men vad???
När jag var 20 var jag ganska vilsen
men hade som mål att skriva en bok som min riktning i livet
och bestämde mig för att flytta från Brighton till Stockholm
och gå skrivarlinjen på Jakan.
Något som slår mig och något som även Svinto påpekade är att
Natalie har inget mål i livet ...
Shit.
Eller typ hennes mål är att hitta ett mål.
Hon bara driver runt från den ena dagen till den andra
hänger med flummiga människor och gör flummiga saker ...
Det kanske inte är tillräckligt.
Det måste ju finnas en drivkraft.
I Punkindustriell hårdrockare med attityd
så är Amandas mål att bli kysst, bli av med oskulen och hitta en pojkvän.
Natalie har liksom klarat av de bitarna.
Hon måste vilja uppnå något annat.
Men vad???
När jag var 20 var jag ganska vilsen
men hade som mål att skriva en bok som min riktning i livet
och bestämde mig för att flytta från Brighton till Stockholm
och gå skrivarlinjen på Jakan.
Teenage kicks
Fr. v. Loi, Joaquin (Argentina), Dani & Becky (Brighton) Loi, Mark (London), Andy (England)
Det kändes som om att jag blev tonåring över helgen
mycket flams och trams
känslor hit och känslor dit
Skratt och fnatt
Precis vad jag behövde!!!
Kulturellt sammanhang
KLICKA PÅ BILDEN SÅ BLIR DEN STOR!
När jag skulle gå och lägga mig i måndags kände jag mig alldeles sprallig. För första gången på länge kände jag att jag var på rätt plats vid rätt tillfälle. Nu har Wellington Fringe Festival kommit igång och varje kväll kan man se teater, komedi, dans, musik m.m.
På bilden sen ni mig utanför HQ (HeadQuarters) som är ett kontor mitt i centrala Wellington där man kan få information och hämta flygblad m.m. Tack vare att jag ställer upp som voluntär får jag då och då se en gratis show.
I måndags såg jag fyra nya komiker som skämtade om allt från att hjälpa handikappade människor över gatan till gravida katter. Kände att jag har saknat det här ... att vara en del av ett kulturellt sammanhang ... Att överhuvudtaget träffa människor som gör det de verkligen tror på även om det i många fall inte drar in några pengar.
Dessutom ... varje kväll klockan 10 är det en gratis talk show där gäster från de olika uppsättningar kommer och pratar och flummar. Igår var det en snubbe som kallade sig själv för "Birdman" och jonglerade med plastpåsar!
På bilden sen ni mig utanför HQ (HeadQuarters) som är ett kontor mitt i centrala Wellington där man kan få information och hämta flygblad m.m. Tack vare att jag ställer upp som voluntär får jag då och då se en gratis show.
I måndags såg jag fyra nya komiker som skämtade om allt från att hjälpa handikappade människor över gatan till gravida katter. Kände att jag har saknat det här ... att vara en del av ett kulturellt sammanhang ... Att överhuvudtaget träffa människor som gör det de verkligen tror på även om det i många fall inte drar in några pengar.
Dessutom ... varje kväll klockan 10 är det en gratis talk show där gäster från de olika uppsättningar kommer och pratar och flummar. Igår var det en snubbe som kallade sig själv för "Birdman" och jonglerade med plastpåsar!
800 möten
Idag mötte jag 800 par ögon
och tjänade cirka 150 kr på två timmar
vilket är bra för att vara Nya Zeeland!
Hur?
Jag delade ut flygblad åt ett café
som försöker locka till sig folk
med ett alla hjärtans dag-erbjudande
Min bunt med 800 flygblad var tiktigt tung
när jag började
men efter lunchrusningen mellan halv 12 och halv 2
i affärsdistriktet
hade jag blivit av med allihop
Från och med nu ska jag ta emot varenda flygblad som kommer min väg
För nu vet jag hur det är
Tycker synd om de stackars satarna som måste stå ute i regnet
och pracka på folk erbjudanden de inte vill ha
Huvudsaken är att man återvinner flygbladet
iställlet för att dumpa det i närmaste papperskorg ...
och tjänade cirka 150 kr på två timmar
vilket är bra för att vara Nya Zeeland!
Hur?
Jag delade ut flygblad åt ett café
som försöker locka till sig folk
med ett alla hjärtans dag-erbjudande
Min bunt med 800 flygblad var tiktigt tung
när jag började
men efter lunchrusningen mellan halv 12 och halv 2
i affärsdistriktet
hade jag blivit av med allihop
Från och med nu ska jag ta emot varenda flygblad som kommer min väg
För nu vet jag hur det är
Tycker synd om de stackars satarna som måste stå ute i regnet
och pracka på folk erbjudanden de inte vill ha
Huvudsaken är att man återvinner flygbladet
iställlet för att dumpa det i närmaste papperskorg ...
Att stanna upp
Häromdagen satte jag mig vid vattnet i hamnen här i Wellington
och tänkte
att det var länge sen jag stannade upp
och stängde av
längesen jag bara var ett med ögonblicket
och
precis när jag tänkte denna tanke
dök det upp en delfin!
Tyvärr kommer bloggen vara fattig på bilder från och med nu
eftersom min kamera mår dåligt.
Fucking "lens error".
och tänkte
att det var länge sen jag stannade upp
och stängde av
längesen jag bara var ett med ögonblicket
och
precis när jag tänkte denna tanke
dök det upp en delfin!
Tyvärr kommer bloggen vara fattig på bilder från och med nu
eftersom min kamera mår dåligt.
Fucking "lens error".
Ny dikt av Lou Ice
KLICKA HÄR FÖR ATT LÄSA EN NY DIKT !
jag har skrivit 6 dikter sen jag kom till Nya Zealand
de flesta fortfarande "in progress" ...
Sex sjundedelar
Yes, yes, yes ...
Igar blev jag klar med omskrivningen av del 6 av mitt romanprojekt Natalie.
Bara en del kvar att skriva om!!!
Men efter att ha last kommentarer fran kloka Svinto
inser jag att en tredje omskrivning ar absolut nodvandig.
Jag vet inte varfor jag gor det sa komplicerat for mig.
Varfor kan jag inte klura ut hela handlingen
med alla svangar hit och dit fran borjan?
Mitt problem ar ju att jag har svart for handling.
Jag alskar att skriva om folk som bara AR
som bara FINNS.
Men i en roman maste det finnas anledningar till
varfor de ar som de ar och varfor de finns dar de finns
och det maste finnas nagot som driver
som for karaktarerna framat.
Nagot som gor att lasaren vill lasa vidare.
Aaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh
Jag vill bara att det ska vara en enkel story
men det ar det inte.
Hur ska jag fa ihop det???
Sista delen vantar pa att bli omskriven.
Men kommer inte ha lika mycket tid nu
eftersom jag ska gora mycket voluntarjobb i samband med
Fringe-festivalen.
Fortsattnng foljer.
Igar blev jag klar med omskrivningen av del 6 av mitt romanprojekt Natalie.
Bara en del kvar att skriva om!!!
Men efter att ha last kommentarer fran kloka Svinto
inser jag att en tredje omskrivning ar absolut nodvandig.
Jag vet inte varfor jag gor det sa komplicerat for mig.
Varfor kan jag inte klura ut hela handlingen
med alla svangar hit och dit fran borjan?
Mitt problem ar ju att jag har svart for handling.
Jag alskar att skriva om folk som bara AR
som bara FINNS.
Men i en roman maste det finnas anledningar till
varfor de ar som de ar och varfor de finns dar de finns
och det maste finnas nagot som driver
som for karaktarerna framat.
Nagot som gor att lasaren vill lasa vidare.
Aaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh
Jag vill bara att det ska vara en enkel story
men det ar det inte.
Hur ska jag fa ihop det???
Sista delen vantar pa att bli omskriven.
Men kommer inte ha lika mycket tid nu
eftersom jag ska gora mycket voluntarjobb i samband med
Fringe-festivalen.
Fortsattnng foljer.
