Svenglish - Living Lollo

I dag vaknade jag och kände mig som jag ser ut på bilden.
(som är tagen morgonen efter en fest i början av september.)
Död & Slut.
Vet inte varför.
Har verkligen varit helt hög på mitt skrivande i flera veckor nu
och igår såg jag en jättebra Halloween poesi/kabaré show
där en svan och en kvinna dog på scen.
Det var också en lömsk hundägare, en historia om grymma clowner
och en harpspleare.

Kanske jag bara känner mig märklig
för att jag fick veta att en person som jag trodde var ute och reste
dog innan hon ens kom iväg ...
och det var ett år sen.
Jag kände henne inte väl, men blev ändå shockad.

Så ... dags att gå vidare.
Har precis fått sista kommentarerna på Replacing Angel
av min korrekturläsare/lektör.
Hon gillar slutet och det gör jag med.
Men det finns ändå en hel del luckor att fylla.
Ett bitterljuvt avsked.
Samt att en karaktär som mest håller sig i bakgrunden
nu verkligen måste träda fram
eftersom hon spelar en avgörande roll i slutet.
Tydligen måste jag även arbeta mer med känslor
i mina sexscener.
Svårt, eftersom mitt intresse för sex är ungefär lika stort
som mitt intresse för grodors anatomi just nu.

Den här veckan har jag verkligen tagit vara på min tid:

Måndag: (helledig) research Replacing Angel, nytt kapitel baserat på researchen
Tisdag: research Replacing Angel - intervju, sorterande av info, bibblojobb, pillande med romanen
Onsdag: (bibblo hela dagen), pillande med romanen på kvällen
Torsdag: pillande med romanen, bibblo jobb, mer romanpillande på kvällen
Fredag: pillande med romanen, bibblo jobb, mer romanpillande på kvällen

Ja, jag har alltså stannat hemma varenda kväll den här veckan. Stängt av telefonen. Ignorerat känslan att jag "borde" kontakta vissa kompisar ... Men det gäller att ta vara på flytet. Även om jag är disciplinerad är det inte ofta jag är disciplinerad, motiverad och inspierad på samma gång ... Jag är närmast manisk just nu. Skrivande är världens bästa drog! (Unni Drougge har så rätt.)

Kan inte säga något om måndagens reserach eftersom det skulle avslölja för mycket. Men jag kan säga något om tisdag. Huvudpersonen Natalie träffar en tjej som bor i en squat (ockuperat hus) vid stranden i Hove. Jag var inne i den här squatten för ett par år sen, men mitt minne är luddigt så jag fiskade fram en kvinna som jag halvkänner som bodde där ett tag och intervjuade henne. Jag brukar inte gilla att göra research, eftersom jag hämtar allt ur mitt eget huvud, men att prata med denna kvinna gav mig ny glöd och jag skrev om ett par kapitel som blev mycket mer levande för att jag hade mer fakta. Kul!

Imorgon ska jag bryta mitt hårda arbetsschema genom att flanera på stan då det är Brightons White Night - en kulturell afton då museum, konstgallerier, klubbar, barer m.m. är öppna hela natten för att trotsa att vi ställer om till vintertid ...

Charader är det trevligaste sättet att umgås på sedan Fia med knuff!

Charader är för alla åldrar eftersom du själv väljer svårighetsgrad för varje kort!

Antal spelare: 2 personer till riktigt många!

släpps 23 oktober 2009

 

Här kan du köpa:

Åhléns, Akademibokhandeln m.m.

eller fråga i Din närmaste bokhandel.

Mer info: http://nicogame.com/

 

Nu har jag fått den andra omgången av feedback på Replacing Angel av min korrekturläsare/lektör. (Hon skickar i tre omgångar.) Det finns fortfarande en del obesvarade frågor. Just nu jobbar jag med scenen då Natalie firar sin födelsedag på en pub med sina flat mates (säger man lägenhetskompisar på svenska eller vad???) samt Deanna som är Angels bästa kompis. (Angel bodde i lägenheten innan Natalie.) Det är första gången Deanna träffar en av flat mates-en. Nu är frågan ... Om Deanna var en sån bra kompis hur kommer det sig att hon träffat den ena flat maten men inte den andra? Det är det jag måste ta reda på.

Nu behöver jag ju inte skriva ett helt kapitel om vem som träffade vem när. Men jag måste ändå ge någon slags förklaring till läsaren utan att det blir klumpigt. Jag har precis skrivit fritt i en timma (jag gillar inte att sätta klockan så jag använde Nick Caves "Tender Pray"-skiva som tidtagare även om den "bara"är 54 minuter). Vad jag kom fram till var att en av flat mates-en är en väldigt kontrollerande person och vill inte ha gäster i lägenheten, men anledningen att han träffat Deanna är att de använder samma knarklangare ... Hoppas det funkar. Jag ska flumma på lite mer och se vad jag kommer fram till.

Nu förstår jag vikten av bakgrundshitoria. De tjatade om det på den första skrivar workshop-en jag nånsin var på (jag var 16) att man var tvungen att veta ALLT om sina karaktärer, till och med hur mycket växel de hade i fickan ... Man kanske inte behöver nämna det alls i boken, men man måste ändå veta för att det inte ska bli hål i berättelsen så att säga ...

p.s. bilden föreställer en "stream of consciousness" (flödesskrivande? vildskrivande?) som man kallar det på engelska. men i verkligheten är det ett hav av medvetande - det vill säga engelska kanalen ...

Jag hittade några frågor i Bobbis blogg som hon i sin tur fått av Malin. Tyckte att det var på tiden att jag intervjuade mig själv.

1. Har du ett skrivarschema? Typ varje dag en timme mellan 7 och 8 eller skriver du sporadiskt?

Jag är oerhört disciplinerad och det är min styrka tror jag. Just nu skriver jag mellan 9 och 12 på morgonen innan jag börjar jobbet vid 12.30 på bibblan I Hove. Ibland skriver jag en timmar när jag kommer hem på kvällen om andan faller på. Om jag har en helledig dag brukar jag dubbla skrivtiden. Oftast går jag runt och "lufsar" hela dagen med pauser för mat och promenader, der brukar bli totalt 6 effektiva timmar.

2. Får du inspiratonsbrist i bland eller aldrig, snarare tvärtom?

Jag lider mer av utmattning då och då. Att jag blir så trött på att skriva att jag inte ens orkar skriva dagbok. Att det tar stopp liksom. Beror mest på att livet runt omkring ibland är stressigt och att jag inte har gett mit själv tillräckligt med tid att bara slappa, läsa en bok och dricka te typ.

3. Har du fler skrivprojekt på gång samtidigt? Typ en deckare, några noveller och kanske någon barnbok eller dylikt?

Mina romanprojekt brukar ta över mitt liv, men då och då skriver jag en dikt för att få en paus från romanskrivandet. Skönt med något man kan avsluta på en vecka eller till och med en dag. Det händer då jag tar paus från romanen att jag pular med en novell. Men speciellt dikterna är något jag skriver mest för skojs skull och i första hand skriver jag dem för att jag vill framföra dem på scen - att nå ut till folk och visa att jag finns eftersom det kan ta flera år att skriva en roman. Dikterna mår bäst av att vara en hobby, så fort jag tar dikterna och scengrejen på stort allvar blir jag stressad och tappar gnistan ...

4. Hur många "verk" har du fått klart och skickat in till något förlag?

Två.
Först Mötet Med Malva som jag skickade in 2004.
Sen Punkindustriell hårdrockare med attityd som jag skickade in 2006.

5. Hur många gånger har samma bok du skrivit blivit refuserad? Fick du i såfall konstruktiv kritik tillbaks?

Mötet Med Malva blev refuserad av 11 förlag. Men ett förlag - Hägglunds - ville träffa mig och äta lunch. Förläggaren Kalle Hägglund sa att jag var bra på att skriva men gav mig rådet att skriva om något jag kände till ... Mötet Med Malva var mest något jag skrev för att imponera på både mig själv och mina kompisar. Det fanns inga äkta känslor. Jag fick även positiva lektörsutlåtanden från Wahlström & Wistrand samt Ink.

PIHMA blev antagen av Författarhuset bara en månad efter att jag skickat iväg manuset. Hade skickat till 11 (mitt lyckotal) olika förlag, men Författarhusets var helt enkelt de som hann först. Det fanns intresse för andra förlag men de behövde mer tid att bestämma sig så i slutändan kontaktade jag de 10 andra förlagen och sa att jag skrivit kontrakt med Författarhuset så jag får aldrig veta om de andra förlagen sagt ja eller nej.

6. Får du dåligt samvete om du inte skrivit på några dagar?

Nej, men jag brukar må ganska dåligt eller konstigt, som att något verkligen saknas i mitt liv ... Jag får inget utlopp för min känslor och det känns som jag är styrd av yttre krafter typ.

7. Varför skriver du?

För att jag inte kan låta bli! Eftersom jag har varit och fortfarande är ganska blyg är skrivandet ett sätt att uttryca sig på. Har ofta svårt att få fram vad jag vill säga när jag pratar med folk.

Jag har också frågor och situationer inom mig som jag vill ha svar på och jag kan utforska de här frågorna med hjäp av mina karaktärer. Sen har jag ett behov av att dokumentera samtiden, en vilja att berätta "så här är det", "så här ser min verklighet ut".

8. Har du någonting publicerat som man kan få läsa?

Yes! Här kan man köpa PIHMA
eller här om man är fattig.

Jag publicerar även engelska dikter på Myspace.

Har fått enstaka dikter, kortare texter och en novell publicerad i diverse antologier, tidningar.
Men de flesta går inte att få tag i längre ...

Inom en snar framtid kommer ni nog få läsa min engelska roman, Replacing Angel.

9. Har du något att tillägga? (Min egen fråga.)

Ja! Nick Cave har varit en stor inspiration till Replacing Angel.
Igår såg jag honom på Palace Theatre i London.
Det var fotoförbud, men jag lyckades knäppa en bild ändå ...
Det bästa var att P.J. Harvey var i publiken och kom upp på scen och sjöng "Henry Lee" med Nick!

Det bästa man kan göra när man är sjukligt trött på något
är att ta ett tillfälligt avbrott.
Det låter lätt, men är svårt.
Svårt för att även om man tar ett avbrott finns oftast
prestationsångesten kvar.
Inte denna gången.
Jag skrev knappt en vettig rad mellan 16 aug och 2 okt.

Jag behövde en månads paus
mellan tredje och fjärde omskrivningen
av Replacing Angel.

Vad som fick igång mig var underbar konstruktiv feedback
från författaren/lektören Kay Sexton.
Eftersom hon inte känner mig personligen är hon helt objektiv
och är precis så hård som hon behöver vara.

Bland annat påpekade hon att karaktären the Man som har rött hår
(ginger på engelska) inte uppfattas som sexig
även om jag tycker att det är fint med rött hår ...
I England anses ginger ganska avtändande
så jag måste hitta ett bättre sätt att beskriva hans hår.
Eldigt. Som en solnedgång. Skimrande. Vadsomhelst.
Tacksam för förslag!
(För jag tänker inte gå så långt som att göra om honom till brunett eller blondin!)

Har också upptäckt att eftersom jag försökte göra romanen kortare
tog jag bort viktiga grejer och nu har jag fått gå tillbaka
till första versionen och lägga till ett par scener ...

Naturligtvis är det också en hel del språkliga fel.
T ex toalettstolar existerar inte i England.
Klart att de gör. Men inte som ord.
Man säger inte toilet chair.
Bara toilet.
Ups ... nu avslöjade jag mig ...
Jag skriver om bajs igen.
Fast inte alls lika mycket som i PIHMA.

De senaste fyra dagarna har jag varit totalt inne i mitt skrivande.
Om jag har fikat med någon har jag varit rastlös och bara längtat hem
till ljudet av mina fingertoppar som slår ner tangenterna.
(Tur att jag inte bor vägg i vägg med Broder Daniel längre,
för då hade inte han kunnat sova!)
När jag är på jobbet skriver jag ner mina tankar på små lappar
när jag tror att ingen tittar.

Jag bubblar över med energi och kreativitet! Jag lever!

Men det lustigaste var att jag fick ingen ro vid mitt lilla skrivbord.
Jag var tvungen att flytta min arbetsplats till golvet.
Kanske för att bli mer "grounded" eller rotad som man säger ...

Ja, jag erkänner. Idoldyrkan är fortfarande ett av mina stora intressen.
Några höjdpunkter i mitt liv:
*när jag och Broder Daniel haffade Dregen på gågatan i Nässjö när han käkade pizza
och jag fick autograf på baksidan av mitt konfirmationskort, 1998
*när jag fick Linda Skugges första samlade krönikor signerade på Akademibokhandeln i Stockholm och hon kommenterade att det var ett välläst exemplar jag hade med mig ..., 2003 tror jag
*när Bob Hanson viskade slutet av en dikt i mitt öra på Jakan, 2003
*när jag skakade hand med Slash innan Velvet Revolvers konsert i Globen Annexet, 2004
*när jag pratade med Unni Drougge på bokmässan, 2007
*när jag kramade Scott Weiland utanför Brighton Centre, 2008
*när jag "pratade" med Nick Cave på the Old Market i Hove, 2009

Helt bisarrt galet. Jag hade ingen biljett till kvällens Nick Cave-tillställning på Old Market i Hove där han skulle läsa ur sin nya roman och bli intervjuad. Det var utsålt. Men jag gav mig fan på att jag skulle dit. Så jag ställde mig i kön och frågade efter biljetter. Vid kassan stod två andra fan, lika desperata som jag. Det såg mörkt ut medan alla med biljetter vimlade in i lokalen med breda leenden. Men så hände det. Tre personer som förbokat dök inte upp. Och vips var jag inne och när jag väl var inne tänkte jag att jag skulle köra så det ryker. (tips från Unni Drougge). När publiken fick ställa frågor frågade jag Nick Cave hur kan skulle känna sig om någon använde honom som en karaktär i en roman. Han sa att det var okej eftersom han läser så mycket skit om sig själv på internet ändå.

Efteråt var det signering och jag frågade igen, mer specifikt. Om Nick Cave skulle ha något emot ifall jag använde honom som en karaktär i min roman. Han sa igen att det var okej om jag gav honom lite mer hår ...

Jag är fortfarande i extas. Skulle kunna springa flera mil (i alla fall engelska miles) med ett leende på läpparna. Det är en sån oerhörd kick att träffa någon som man beundrar. Men jag är faktiskt mycket mer intresserad av Nick Caves låttexter än Nick Cave som person. Ska bli spännande att se om han är lika bra som romanförfattare ... (Han skrev sin första roman för 20 år sen men jag har inte lyckats läsa den än ...)

Och detta är inte slutet. 11 Oktober ska jag se Nick Cave i London då han startar sin officiella bokturné då han både läser ur boken och kör några låtar. Dessutom hoppas jag att få se honom gå förbi mitt hus en vacker dag eftersom han liksom jag bor i Hove ...