Svenglish - Living Lollo

Nagot av en kulturchock att komma fran hotellet pa Bali till en liten bunker for 15 kr per natt nara Khao San Road in Bangkok. Solen steker och vi vandrar mest runt och ater nudlar och mango fran alla frascha gatustand.


Vi skulle ha tagit ett tag norrut, men det ar visst skogsbrander i de trakterna. Sa nu ar vi har i ett internet cafe utan svenska bokstaver och surfar runt i jakt pa en plan. Kanske det blir ett tag osterut till on Ko Chang istallet.

Jo, du har ratt, skriva kan jag gora sen... men jag har min anteckningsbok i vaskan dar intryck efter intryck dokumenteras. Nagonstans maste jag lasta av mig for att huvudet inte ska explodera!

Tack forresten igen, Annalivet och Svintosara for kommentarerna kring min novell, jag fixade till den och fick ivag den till tavlingen precis innan vi lamnade Bali.

Mitt hår har skiftat från rött till sandfärgat och min hud har skiftat färg från vit till röd ... Det här är min sista kväll på Bali och jag kan se tillbaka på mina drygt två veckor här med ett stort leende (även om läpparna är spruckna)!

Först var det något av en kulturchock att lämna hotellets trygga trädgård och hoppa upp på mopeden bakom Sky. Först körde vi till Ubud, en liten konstnärsby med närliggande ap-reservat. Men det var lite tragiskt att se hur allt var uppbyggt kring turism.
Vi försökte så gott vi kunde att fly de flotta restaurangerna och sökte oss till små lokala "Warungs" där menyerna inte alltid finns på engelska. Min favoriträtt är "Gado-Gado" (ångkokta grönsaker med något slags stekt ris och jordnötssås) och om man vill bli berusad på ett billigt sätt kan man dricka Brem, risvin som smakar som diskmedel blandat med socker. Stället vi övernattade på var också mycket traditionellt, inne på en familjs lilla gårdsplan med tillhörande höns och tuppar som väckte oss alltför tidigt...


Vi skumpade vidare mot en liten by vid ett färjeläger (Padang Bai)och en underbar bukt "Blue Lagoon" där Sky lärde mig att snorkla. Fantastiskt! Fiskar i alla regnbågens färger snuddade vid mina händer och jag matade dem med brödsmulor. Vi träffade också på lite andra backpackers som delade med sig av sina tips. (titta inte ens på försäljarna säg bara "already, already". ) Men efter två nätter ville vi vidare ... till ett ställe där folk var så fattiga att de inte ens hade saker att sälja.

Vägen till detta ställe som heter Amed var ett äventyr i sig. Backe upp och backe ner genom djungeln. Inte en enda liten affär eller restaurang inom synhåll. Började nästan tro att vi skulle få sova i nån bambuhydda utan väggar längs med vägen. Men fiskebyn Amed uppenbarade sig till slut och var inte större än ett fåtal spridda hyddor längs med en svart strand (vulkansand).

Det fanns absolut ingenting att göra i Amed förutom att bada eller äta på någon av de små familjedrivna ställena för under en svensk tia. Tiden gick ändå fort och jag hann inte med något annat skrivande än morgonsidorna och lite lösa anteckningar. Men det var skönt att få vara riktigt lat och bara supa in atmosfären och försöka förstå lokalbefolkningens knackiga engelska.

Nu är vi tillbaka på hotellet I Kuta (där Sky fixar datorer) och här ska vi sova en sista natt innan vi flyger till Bangkok. Bara en sista grej... vi stannade längs med vägen för en vätskepaus vid ett litet skjul som var ett matsälle. När jag frågade efter toaletten skrattade de och en liten flicka visade mig till en brun å ... Det var bara att ta av skorna, hoppa i, huka sig och låta kisset flöda!

Tack förresten till alla som läser denna blogg och kommenterar! Och jättekul att se Elin här! Sorry att jag inte alltid har tillfälle (pga dålig internetuppkoppling på vissa ställen) att svara er eller sända privata e-mail.

Vi har landat... men känner mig forfarande jetlagged och tyvärr lite hostig. Fast inte så underligt efter allt ståhej... vi anlände mitt under en stor högtid på Bali: Nyepi

Igår gick ett stort paradtåg genom stan med papé maché figurer som föreställde onda andar och demoner. Det hela går ut på att föra så mycket oväsen som möjligt för att skrämma bort det onda och idag, dagen efter är det en helt tyst dag (ungefär som långfredagen förr i tiden) då allt är stängt och man får inte lämna hotellet. Detta gör man för att lura i de onda andarna att allt folk har lämnat ön och då finns det heller ingen anledning för andarna att stanna...

Good timing tycker jag... behövde verkligen en dag då man "inte får göra någonting". Känner mig ganska förvirrad, kan inte fatta att jag är här... blir lite smått yr när jag tänker på att jag inte har något "hem" längre... att det här är mer än en semester. Att vi faktiskt ska vara borta i MÅNADER, inte veckor... Well, jag brukar hantera stora förändringar genom att undvika att tänka tills jag är mitt i situationen och nu är jag här... wow!

Har i alla fall lyckats skriva mina morgonsidor och känner mig lite lugnare i sinnet. Märkte hur ur balans jag blev i hjärnan när jag hoppade över mina sidor både i lördags och söndags... Som tur är har jag en hel vecka att bekanta mig med mitt nya liv medan Sky jobbar... ska bara lata mig på hotellet, kanske ta en simtur i poolen och äta gratis mat...

Har knappt tid att skriva detta inlägg. Är på väg till soptippen för att dumpa våra sista ägodelar.

Detta är min sista dag i Brighton... Havet, piren, parkerna, Pavillion-paviljongen, pubarna, barerna, klubbarna, kaffeställena, poesihaken... och framför allt alla helknasiga människor... Jag kommer att sakna er!

Till alla fina vänner som har e-mailat och kommenterat på min blogg... tack för alla lyckönskningar. Nästa gång kommer jag att skriva från Bali!