Natalie på väg till Skottland - Sky blir fast i England



Här vid köksbordet på Smålandsgatan satt jag och arbetade i ca tre veckor
med andra versionen av mitt romanprojekt Natalie.
Mitt mål var att bli klar med första delen (av sju) innan Nya Zeeland.
Jag blev klar med tre delar!
De tre delarna är nu utskrivna och instoppade i ett stort styvt kuvert
(ett återanvänt kuvert, ratat manus med refuseringsbrev från Norstedts låg däri en gång)
som hamnade på postlådan och är nu på väg till Laura i Skottland.

Laura är en svartrockare som jag träffade i Brighton sommaren 2003.
Hon är inte bara svartockare. Hon skriver också.
Jag har läst en del av hennes romanprojekt och jag är så imponerad!
Skillnaden mellan hennes första och andra version är enorm!
När jag läste första versionen tänkte jag att hon har en hel del att lära ...
bara berättande istället för gestaltning.
Så jag blev riktigt förvånad när hon skickade mig början på andra versionen ...
en totalt ny känsla! Texten var levande.
Känns himla skönt att kunna hjälpa någon på rätt väg.
Hoppas hon kan hjälpa mig också!

Ja Natalie hon reser med flygpost till Skottland ...
men stackars Sky som skulle komma och hälsa på i Sverige över helgen
kommer inte väg p.g.a. att flygbolaget har gått i konkurs ...
Vi skulle ha träffats i Växjö. Nu får jag nöja mig med att hänga med Broder Daniel ...

Allvar & Lek



Det är bra att leka.

I torsdags kväll satt jag på Grand Hotel i Lund
och skålade med förläggare och andra VeryImportantPeople
byten av visitkort och dragna leenden.
Och en konversation med Peter Barlach
jag sa att han var ego
fast att han ändå brydde han sig om andra människor
han tyckte att jag var likadan.

Handlar författarskapet om att vara en smilfink?
Det vill jag inte analysera.
Men om det leder till att jag får ett kontrakt med ett större förlag
så är det värt det!
Lite skönt att skriva på engelska så jag inte behöver känna någon press
just nu.

I lördags morgon gungade jag på ett lejon
i en lekpark i Malmö.

Igår var jag i en annan lekpark
innan jag lunchade med min danska förläggare
som avslöjade att den danska titeln blir Punkindustriell heavyrocker med attityd.



Ovan syns "syster" Jo och Shadi.

OM NI VILL SE MER ALLVARSAMMA BILDER OCH LÄSA MER OM LITTERALUND KLICKA PÅ WWW.LOUISEHALVARDSSON.COM

På väg mot Malmö & Lund



Precis när jag börjat få lappsjuka efter två hela veckor i Nässjö så är det dags att ge sig av igen.
Imorgon åker jag till Malmö för att hänga med fina "storasyster" och 1-åriga Shadi.
Om jag hade velat hade jag fått bo på hotel i Lund eftersom jag ska medverka på bokfestivalen Litteralund
på torsdag och fredag. Men det är roligare att bo i en trerummare på Möllevången!

Eftersom jag har begränsad tillgång till internet kan det dröja innan jag bloggar igen.
Jag stannar i Skåne tills på måndag. Då ska jag äta lunch med min danska förläggare.
(Wow det känns helt häftigt att kunna skriva lunch med förläggare!!! En bonus i författarlivet.)

Nu är jag lite pirrig på ett bra sätt. De enda människor jag träffat de senaste veckorna har varit min familj typ. Jag gick på stan igår för att öva på att vara i folksamlingar. Gick inte så bra. Nässjö är dött. Skulle ha gått ut på Bryggeriet i fredags men bangade för att jag hade huvudvärk och snor i näsan. Tror jag blev förkyld av ren nervositet ...

För mer om mitt program på festivalen kolla in: www.louisehalvardsson.com


ETT JÄTTESTORT HOLABALO GRATTIS FANFAR TILL ANNALIVET SOM HAR EN STOR BEMÄRKELSEDAG I VECKAN!!! HA EN UNDERBAR FEST KÄRA VÄN!

Läs Bitterfittan i tid så blir du ingen sådan!



Jag lånade den här boken på bibblan förra året men det blev aldrig av att jag läste den
kanske jag var rädd för vad den skulle säga mig?
Svinto har rekomenderat den till typ 1000% och nyligen blev jag påmind
eftersom Lotus också rekomenderade den på sin blogg.

Sååå vad tycker jag? Läs så klart! Nu! Innan det är för sent ... Hehe ...
De första kapitlen var ganska jobbiga, tyckte det mest liknade en dokumentär eller en reportagebok eller en essä eller uppsats med referenser till massa andra författare och verk. Tyckte först det var fusk att kalla den ROMAN. (stör mig för övrigt på böcker som har ordet ROMAN skrivet på framsidan, som om boken var tvungen att försvara sig.)

När jag väl kommit över att det kvittar vilken FORM den här boken har så blev jag oerhört arg och frustrerad.
Men INTE bitter. Jag klev snarare tillbaka till mitt 18-åriga jag som var medlem i skolans feministgrupp
och var tvungen att försvara mig var och varannan dag varför jag tyckte att porr var fel.
Jag blev påmind om alla kval och ideal och att kampen måste fortsätta!
Samhället är INTE jämställt. Och det är fegt att jämföra med arabländer
och säga "men här i Sverige har vi ju det så bra".
Män tjänar fortfarande mer. Kvinnor blir fortfarande våldtagna och förlorar i rätten
för att de hade för korta kjolar, var för fulla, inte tillräckligt fulla eller för fula (!)

Och så får man verkligen tänka till vad det gäller barn.
Jag har ju ändå inte tänkt skaffa barn, men det är tråkigt att något så biologiskt ska sätta stopp för jämlikheten.
Hur man än vrider och vänder på det får mamman en speciell kontakt med barnet genom amning m.m
och att hon tar ut den mesta mammaledigheten och papporna kan fortsätta med sina liv precis som vanligt nästan ... (det finns undantag jag vet ...)

Nåja. Jag tycker att Bitterfittan av Maria Sveland borde vara obligatorisk läsning på gymnasiet.
Om man öppnar ögonen i tid så slipper man att bli en Bitterfitta ;=)!

Obs! Man kan gifta sig och skaffa barn och hela faderullan, men man får verkligen kämpa för jämlikheten och fråga sig själv vad man vill och inte vill. Inte ta för givet. Och man ska precis som bokens huvudperson kunna åka själv till Teneriffa och lämna man och barn hemma utan att bli ifrågasatt!

Till sist ... att förklä sitt liv och sina åsikter i en roman är ett smart sätt att skaffa läsare. Jag tror jag hade hoppat över Bitterfittan om den marknadsfört som en debattbok - likt Nina Björks Under det rosa täcket som jag tyckte var bra men långtråkig ...

Good night ladies, good night.

p.s. skulle vara jätteintressant att veta vad MÄN KILLAR GRABBAR POJKAR tycker om den här boken, hur många manliga läsare den har överhuvudtaget ... Själv är jag oerhört nyfiken på att läsa PITTSTIM. d.s.


Tre sjundedelar

Yeah! Jag är så glad!

En till veckas hårt arbete ...

Jag är klar med omskrivningen av tredje delen av Natalie.

Nu ska jag polera del ett, två och tre och skicka till:
Sara i Stockholm och Laura i Skottland. Om det går bra? ;=)
(Viktigt att veta om det jag skriver håller eller spårar ur ...)

Sen blir det paus.
För att medverka på Litteralund - bokfestival i Lund och hälsa på "Storasyster" i Malmö.
För att åka till Växjö och hälsa på Broder Daniel och få besök av mitt ex.
För att packa och planera.

Fjärde delen tänker jag börja på i Nya Zeeland.

Klass 9a är det nåt at ha?

Det damp ner en ibjudan
Det är 10 år sen jag gick ut 9:an

Jag vill dem inget ont
men jag vill inte se dem heller

Hur lång tid ska det ta att frigöra sig
från en person man inte vill vara?

En darrande 16-åring
som inte kunde hantera smink
och höga klackar

En finning 15-åring
som vandaliserade kinderna
med rouuge

En naiv 14-åring
som hade hockeyspelare på väggarna

En livrädd 13-åring
som köpte ny top till varje disco

Det är inte dem jag är rädd att träffa
det är mig själv, som jag var då.


p.s. det är tur att jag är på Nya Zeeland vid datumet för återträffen ...
men man skulle gärna vilja vara en nyfiken fluga i taket ... d.s.

Två sjundedelar

Först tänkte jag inte skriva det här inlägget
för jag tänkte på Jantelagen
ville inte vara för mycket
för duktig

Men vad fan ...

JAG ÄR STOLT.

I eftermiddags blev jag klar med andra delen av omarbetningen med Natalie.

Imorgon ska jag ägna dagen åt att planera del tre
samt läsa kapitlet i the Weekend Novelist Re-drafts the novel  som handlar om "plot point1"
första vändpunkten altså ... den borde komma snart ...
i del ett och två har jag har mest fokuserat på att presentera alla karaktärer och deras olika viljor.

Ha en bra vecka alla bloggläsare! Stå på er!

Lägesrapport

Under mina strumpor sitter det fast en massa äckligt gojs
inte så välstädade golv på Smålandsgatan med andra ord
kanske beror det på att det är JAG som har invaderat köket

Köket har visat sig vara ett jättebra arbetsrum
Har suttit där och skrivit varenda förmiddag den här veckan
mellan tio och två eller elva och tre
beroende på hur när jag vaknar
Riktigt flyt i omskrivningen

Tidigare har jag skrivit att det är vildskrivandet
jag gillar bäst
första versionen då jag bara spyr ut allt
Men måste erkänna att det känns himla bra
att hålla på med andra versionen
Eftersom jag vet var målet är
kan jag slappna av
samtidigt som jag har friheten att ändra vägval

Det är skönt att så lång tid har gått
att jag utan sentimentalitet kan deleta tjatiga paragrafer
och ersätta dem med lite action

Jag har två dokument öppna samtidigt
parallellt på skärmen
till vänster är version ett
och till höger version två
jag kör inte med copy och paste
utan jag skriver om allt igen
för att få en fräschare känsla
Det är inte alls så att jag skriver av version ett
mer att jag väljer ut de bästa meningarna
och sen bygger ut dem med nytt

I en bok som heter Writing Fiction av Janet Burroway
läste jag att:
you write the first draft down
the second draft up
and the third is all about editing
eller något liknande

För övrigt tycker jag fortfarande att det är jobbigt
att gå på stan i Nässjö.
Tur att ingen kan se mina strumpor.

Kulturhöst på Gotland

En minisemester på höstkanten sitter inte fel. I torsdags kväll åkte jag och pappa ombord på färjan som skulle ta oss från Oskarshamn till Visby. Anledningen till denna minisemester var att jag var inbjuden till Almedalsbiblioteket i samband med invigningen av deras nya ungdomsavdelning, som inträffade samtdigt som Visbys kulturnatt.  Det var spännande att få träffa unga tjejer som just hade börjat skriva eller skulle börja skriva. Dagboksskrivare var de i alla fall. (Läs mer på www.louisehalvardsson.com)




En del av satsningen på ungdomsprojektet var att låta en ung konstnär få ställa ut på biblioteket. På bilden under Fiskargrändsrosorna står jag framför målningar av Robin Hollingworth. På lördagskvällen var det riktigt drag på bibblan med absurd dans och rockband. Mitt under den absurda dansen fick jag en riktig flash av inspiration till mitt  romanprojekt. Hittade äntligen lösningen på en grej jag funderat länge på  (hur Natalie ska få en viss information via brev) och tänk vad härligt  när det bara ploppar till i hjärnan. Svängande armar och ben var bra för mig. Totalt blev det en riktig överdos av kulturkonsumtion (i alla fall för pappa ;=) som följde med i egenskap av min manager).

Vi började med att lyssna på poesi (fast poeten vågade inte läsa live så vi fick höra på inlästa dikter av poetens syster) och se på konst (Älskade utställningen "mor och dottter" med verk av Eva och Tova Mozard. Bl a hur  levande  personer förhåller sig till döda personer)  På eftermiddagen var det show med Elvis och Dolly Parton. Efter en dyr matbit njöt vi av  en monolog: "Fru Wendela" - baserad på Wendela Hebbes liv och framförd av Solveig Faringer. Vad jag inte visste var att Wendela var Sveriges första kvinnliga journalist som hade ihop det både med Aftonbladets chef  Lars Johan Hierta och författarpoeten Carl Jonas Love Almqvist. En mycket stark kvinna som brottades med att vara kvinna. Det blev hon som fick ta smällen när hon blev på smällen och inte visste vem farsan var ... Mest förvånad blev jag över att pappa blev så gripen av detta.

Kulturnatten bjöd även på skräckfilm projekterad på ringmuren och en skulptur i eld som inte tog eld på grund av blåsten. När natten blivit lite väl kylslagen värmde vi oss på en irländsk pub. Som avslutning såg vi dansande eldslukare i Almedalen.




Vi hann också med att utforska naturen. Ovan kan man skåda Tofta strand och Högklint. Sov gott gjorde vi på Svarta Pirogen. Ett mycket kreativt B&B. Rum med snedtak och en låda med färgpennor och block. I hyran ingick även vegetarisk frukost och kel med katterna Amandus och Igor. Båtresan hem var gungig men det blev inga spyor.



Det känns som om detta blogginlägg är skrivit av en tioåring, men jag orkar inte finessa till det. Eller så som jag skrev i min dagbok när jag var liten. "Först gick jag till skolan. Sen var jag i skolan. Sen gick jag hem från skolan. Efter skolan åt jag middag. Sen gick jag och lade mig." Jag ville bara få ner allt typ. Eller så var jag rädd för att skriva om vad som VERKLIGEN hände. Eller framför allt vad jag kände. Tro nu inte att det hände något dåligt på Gotland. Men mina tankar efter alla filosofiska stunder med pappa är för abstrakta för att skrivas ner.

Mer om mitt författarbesök på Almedalsbiblioteket kan du läsa på www.louisehalvardsson.com



En sjundedel

Hur gick det då ..?

Förra tisdagen började jag med omskrivningen av Natalie.
På riktigt. Från början.
Och det flöt faktiskt.
Tror att tillräckligt med tid har gått för att jag ska kunna stryka stora stycken
till och med kapitel.

Jag var klar med ett slarvigt första utkast redan i maj.
Sommaren var slö med mycket små pet och övningar
men framför allt tankar kring romanprojektet.

Så vips fanns det inga andra distraktioner ...
Efter att ha läst igenom hela klabbet och gjort en liten planering över första delen
satte jag igång.

Sen förra tisdagen har jag lyckats skriva om första delen.
Men jag har inte hunnit så långt som ni tror ...
Natalie  består nämligen av sju ganska jämnlånga delar.

I helgen ska jag till Gotland på författarbesök
sen ska jag göra en plan över del två
och köra på igen ...

Det var till och med roligt.
Det har sina fördelar att bo i Nässjö.
Jag behöver inte känna att jag "missar något"
som jag ofta gjorde i Brighton.
Det känns okej att bara vara hemma.

RSS 2.0