Svenglish - Living Lollo

Yes! Så här glad var jag precis efter att Stellan på Författarhuset hade ringt
och sa att de ville ge ut min bok Punkindustriell hårdrockare med attityd.
En kväll i juli... som jag firade med vodkadrink (ej HB ;)
Nu har jag e-mailat iväg mitt bearbetade manus
(bestämde mig för att hålla mig till originaldeadline 1 nov)
Vad som blir nästa steg vet jag ej, men jag vet att det värsta slitet är över. Ser fram mot att skriva tacklistor och diskutera omslag kanske...
så jag firar (2 timmar för tidigt) med "fuskchampagne", d.v.s. en flaska mousserande vin (bara 4% ;) som jag fick när min gamla chef på biblioteket slutade.

Jag ser fram mot att fira mera med alla underbara vänner. Jag överdriver inte när jag skriver att jag blev TÅRÖGD igen av era senaste inlägg.
Anna, Lotta och Sara: (bokstavsordning för att ni inte ska känna er mer eller mindre betydelsefulla)I love you!!! Jag hoppas att jag får tillfälle att bjuda er alla på en drink när jag sveper förbi Stockholm i mellandagarna!
(Och Johanna, om du läser det här så ska jag fira med dig i Malmö. Love you too.)

Igår insåg jag vad mycket TID jag plötsligt har när Amanda inte ockuperar min hjärna!

Jag insåg även att jag saknar Sky som har varit i Thailand i 3 veckor och ska vara borta i 2 till... Det har liksom inte funnits tid att sakna förrän nu... Jag var alldeles överväldigad igår, kändes som om jag kom tillbaka till LIVET. Jag gick till en park och matade duvor med brödsmulor och upptäckte att höstlöven var fantastiskt fina även i England!

NU SKA JAG:
*vara mer social, fika, gå ut
*motionera mera
*LÄSA mer
*SOVA mer
*skriva mer dikter, gå på mer poesiaktiviteter, skaffa mer "gigs"
*planera inför att troligen vistas några månader i Thailand nästa år
*träffa en engelsk tjej som ska flytta till Stockholm och eventuellt ge henne lektioner i svenska
*börja dricka alkohol igen (med måtta! läste en bok som heter '"alcohol and the american writer" ganska skrämmande hur drickandet har romantiserats och ignorerats som en sjukdom bland många författare.)
*kanske, kanske fundera över vad nästa bok ska handla om...

MEN FÖRST SKA JAG... koncentrera mig på att skumma igenom mitt manus en sistsistsistsista gång och e-maila iväg det till Författarhuset senast söndag.

1 000 000 tack till Anna Liv för dina sista kommentarer. Hon undrar om "Amanda kan vara riktigt så mogen och klarsynt vid sin ålder och med "övergreppet" i så färskt minne" (alltså när hon filosoferar kring Danny i slutet) Vad tror ni andra??? Blir det för präktigt???

Tack också till Språkpolisen... jag misstänker att det är min broder Daniel!

p.s. Anna Liv undrade också om det blir "Release-fest" på Haddock. Jag säger bara R.I.P. Haddock är numera ett flashigt ställe som inte är flashigt och heter "D-bar" Release-festen kommer nog bli i Stockholm och ni är alla inbjudna. Mina kritiker som hedersgäster! d.s

Good girls go to heaven

On the weekends we caught
the train to the big city
known as Jerusalem of Sweden

We pressed the child button on the ticket machine
we were eighteen but didn't look it
dressed in everyhing our parents hated
safety pins, chains and too much black

Home-made vodka in plastic bottles
holding our breath when the conductor passed

Arriving on the platform
the air was blessed and the big lake
smelt of holy water

The way to the pub was one long cat walk

And that lane was our toilet
our alcohol-diluted piss
washed the cobbled stones

We were the small town girls
who shared everything
from tampons to fag ends
that we found in the gutter

We fought each other
and kissed each other
pretended to be
from Finland or Russia

In the pub we occupied the juke box
loaded it with coins
that were meant to be spent on pizza

We danced between the tables
to Sheena is a punk rocker
and sang along in a made-up accent

In the Ladies we re-filled ourselves with vodka
and made phone calls to the local rock star

Always missed the last train and the night bus
bur our Dads cared too much
How they put up with us in the backseat
discussing snogging and piercings
I don't know.


(en dikt av mig, eftersom anna bad att få läsa nåt in English;) jag skriver och framför dikter på engelska som ett avbrott eller en kontrast till romanskrivandet på svenska. mest för skojs skull, som en hobby. i alla fall hoppas jag att det ska fortsätta att bara vara ROLIGT. romanskrivandet innebär lika mycket ångest som glädje!)

"A PIECE OF ART IS NEVER FINISHED, ONLY ABANDONED" var det nån som sa...

Igår insåg jag att jag aldrig kommer att bli KLAR, men jag är redo att ÖVERGE Amanda nu. Och för att kunna gå vidare med mitt LIV måste jag skicka iväg mitt bearbetade manus NU, även om jag fick på mig till 1 dec.

Så fort jag får de sista kommentarerna på slutet av Anna och tagit till mig dem, ska jag skicka iväg. Förhoppningsvis senast söndag. (men känn dig inte pressad Anna, du har hjälpt mig tillräckligt;) om du inte hinner är det lugnt, lovar)

Igår satte jag ihop de 6 olika delarna till ett dokument och gjorde stavningskontroll. Jag orkade inte peta något mera. Istället fick jag en otrolig städmani. (insåg att jag inte har dammsugit mitt rum sen sara skulle komma i slutet av augusti, ups!) Jag samlade alla mina utskrifter och anteckningar och block som har att göra med Amanda i en kartong som jag ställde i garderoben.

Jag vill vidare! Så ikväll ska jag gå på en poesi/öppen scen-kväll och framföra två dikter: "Summer Solstice" & "Ode to a skull-shaped maracas".

Bara en fråga till SPRÅKPOLISEN:
skriver man: min kavaljer eller min kavaljér eller min kavaljé eller annat? (sån man går med på bal alltså)
skriver man: deras kavaljeer eller deras kavaljéer eller annat?

Tack och hej så länge...

Oh yeah... idag ska jag sätta ihop de 6 olika delarna (terminerna) till ett dokument... och skumma igenom för att se att allt hänger ihop... Sen ska jag låta det dokumentet VILA en månad och öppna ett annat dokument där jag gör en lista på saker som "poppar upp" + eventuella kommentarer/ändringsförslag från mina "kritiker". I slutet av november tänker jag gå igenom den listan och till slut skicka iväg till förlaget.

Igår för att stilla hjärnan kollade jag på en film: SLOW MOTION (fransk film, textad på engelska) Väldigt vacker film, där ingenting hände, man fick bara följa tre olika karaktärer genom deras vardag.
*En tjej som flyttat ut på landet för att skriva en roman, för att "se om det fanns något att se"
*En prostituerad tjej i stan som tyckte att hennes liv var lyckligt, eftersom det inte var olyckligt nog att skriva en bok om
*En avdankad TV- producent som skrev för att han var uttråkad. Om han kunde stå ut med "boredom" skulle han inte skriva alls

Varför skriver jag? Mest för att jag kan och för att livet svämmar över annars!

Lördag eftermiddag i ett blåsigt Brighton...

Igår gick jag på en slags kreativ meditation (organiserades av Brahma Kumaris) och grät i en halvtimma för att det finns så många fina människor i den här världen som jag älskar. Så många små och stora själar som gör sitt bästa för att ta sig igenom sin dag...  Jag kände att jag kan vara lite självisk ibland, men jag lovar att jag tänker på er!
Alla fick med sig ett citat hem. Mitt var:

"You are driven to do the best you can, without being driven to extremes."

Ganska träffande!

Nu ska jag ta itu med tidningsrubrikerna igen. Kanske tar jag med ingressen (det som brukar stå i fetstil) också! Tack för hjälpen...

Jag har även läst omskrivningen av Svintos novell "Rasslet" som är mycket bra. (S: ska skicka kommentarer senare)

Oj, oj, oj... jag ändrade lite smågrejer i sista delen idag och herregud jag är ju klar. Som om det inte finns så mycket kvar att göra...

Blir så lycklig när Sara skriver så här om sista delen: "sidan 6 är full av hjärtan... 7 också. Sidan 8 hjärtan i överflöd" Och igår när jag läste kommentarerna till förra inlägget med citaten från Lotta, så trodde jag först att det var "fel" på de meningarna, att hon hade ändringsförslag. Knasiga mig! Tänk att hon citerade bara för att hon tyckte det var bra!!! Och Annas små utrop glädjer mig otroligt. Åh vilka bra kritiker jag har. Som sagt... det gäller att ge rosor i överflöd så att inte riset gör lika ont ;)

Det enda jag har problem med nu är HUR SKA JAG KNYTA IHOP KONSEKVENSERNA AV VAD SOM HÄNDER I DÖDENS VÄNTTRUM? Jag håller med Sara och Lotta om att rubrikerna i tidningen inte är trovärdiga.
För att citera Sara: "känns som en liten latmask har skrivit stödord för att slippa berätta hur någonting slutade"
och hon har så rätt så! Jag funderar på att bara ha en kort rubrik typ: STUDENT KNIVSKUREN.
Men hur mycket behöver jag berätta om hur det slutade? Hur mycket behöver jag förklara? Tycker det är för komplicerat att gå in på polisutredningar och vittnesförhör och journalistintervjuer.

Alltså efter att ha läst kapitlet "Dödens väntrum" hur mycket förklaringar behöver man efteråt???

Snälla hjälp mig med detta sista problem! Ikväll ska jag gå på en kreativ meditation. Hoppas det leder till någon bra insikt ;)

Jag håller på och chattar via e-mail med Lotta och hon ska titta igenom sista kapitlet nu...

Jag känner mig märklig... som om jag har en tonåring som ska flytta hemifrån om 6 dagar...
bearbetningsprocessen har varit intensivt... som om jag har försökt lära ut allt jag vet om livets faror...

Amanda kommer snart vara ute i det vilda igen!

7 dagar kvar till deadline! (visserligen fick jag en extra månad på mig av förlaget, men jag tänker skriva klart till 1 nov ändå och sen vila och eventuellt redigera småsaker som dyker upp)

Vad jag ska ägna mig åt den här sista veckan är JONTE-delen och sista delen.

Nu har jag skrivit om Jontedelen, i JAG-form och gjort Augusti&September väldigt lyckliga, Oktober hyfsat lycklig och sen mer tristess i November&December. Har tagit bort lite sexgrejer och lagt in lite andra saker typ att föräldrarna vill bjuda på middag, men Amanda och Jonte beställer hellre pizza. Vad tror ni om det?

Både Sara & Jo har frågat hur jag gjorde, hur jag började skriva på den här boken om Amanda...

I korthet:

Jag försökte skriva en bok som hette "Det är livet som är skolan" lite löst baserat på min första tid i England (Goldstone Villas) Men det blev för moraliskt och tråkigt så...

Jag plockade upp en novell som hade fått bra kritik när jag gick på Jakan. En novell jag skrev till en tävling på temat "Nära ögat", som handlade om en osäker gymnasietjej som ville pierca sig, men killen som skulle göra det tyckte inte att det var en bra idé. Jag blev nyfiken på vad som hände nästa dag, om tjejen och killen träffades igen, men jag ville inte skriva en klassisk kärlekshistoria så jag gjorde om killen (Sid) till en tjej (Kim). Och det blev snarare en vänskapshistoria, om förebilder och identitet.

I stort sett skrev jag boken i kronologisk ordning, hela tiden efter tesen "undrar vad som hände nästa dag/vecka/månad". Under ett års tid skrev jag c:a 3 kortkorta kapitel (5 sidor sammanlagt) i veckan som jag mailade till Anna och Gisela och efter ett år hade jag en första version...

Och efter ett år med omskrivningar hade jag ett färdigt manus.

and the rest is history! ;)

Mitt tips till alla som vill skriva en roman: sätt upp korta delmål: ett kapitel, eller ett visst antal sidor per vecka, skriv, bara skriv, fixa till det kan man göra senare...

Jag hade aldrig klarat mig utan stöd från alla underbara vänner!!!

Tycker någon att Frasse (Kims granne som bränner hemma) behöver utvecklas eller få mer/mindre plats???

Jag tänkte att han hamnar på behandlingshem i slutet, eller är det för politiskt korrekt? Men samtidigt ville jag visa vilka konsekvenser alkohol kan ha (särskilt HB).  Vad tycker ni? (jag har inte tänkt göra en hel scen av det, bara nämna att Amanda går dit och han har flyttat typ)


p.s. Sara, anledningen att jag skrev om det där Prep.&Objekt-stycket var att DU tyckte att det var lite otydligt det där med att styras till samma objekt ;) Din dator kanske mår bättre om du ger honom/henne ett riktigt sympatiskt namn... d.s.

Är det någon som har hört följande tonårsfras:

Ha ett BRA underliv!

eller

Ha ett BART underliv!

(någon skrev det förstnämnda till mig på nåt vykort när jag gick i högstadiet och jag fattade ingenting! men jag tänkte ta med det ändå. att Erika skriver det på ett kort till Amanda, så vilket är korrekt???)

För övrigt är jag sjuk. Hosta och hemma från jobbet. Har aldrig haft en så hälsosam månad och vad fick jag för det??? (Har inte heller sparat mkt pengar på att inte dricka alkohol eftersom pencillin och hostmedicin och halstabletter är jäkligt dyrt!)

Never mind, hoppas att ni som läser detta mår bra! (Sara, Lotta, Anna, Danne, Jo, nån mer?)Trevlig helg på er i alla fall.

Håller på att pilla med del fyra VT00 (från och med marknaden till och med hultsfred)

Jag har lite problem med början av följande kapitel:

PREPOSITIONER OCH OBJEKT


Jag har skrivit om det här lilla stycket, tycker ni att det funkar??? Förslag på förbättringar???

Här har jag jobbat häcken av mig...
och precis när jag trodde att det bara var två veckor kvar, så får jag en hel extra månad på mig...

Skönt att få andas, men samtidigt vill jag gå vidare (med livet)

Deadline är nu 1 dec, men jag ska ändå satsa på att vara klar 1 nov och sen låta manuset ligga och dra sig i ett par veckor för en sistsista genomgång sista veckan i november.

Jag finns även med på Författarhuset hemsida nu: www.forfattarhuset.se

(Efter startsidan klicka på "Författare" i den vänstra menyn och så ska mitt namn finnas där med en bild och en länk till bloggen. Mer info senare.)

Då var jag så gott som klar med putsningen av HT99!

Jag ändrade lite i kapitlet MEN DET KOMMER INGET SKÖNT. (som nu kommer precis efter FRIGÖRANDE DANS) Danny är inte lika grov på skoltoan. När han lämnar Amanda i mörkret så tänker hon "Jävla idiot. Han kände på fel ställe."

Nu kommer jag ta paus tills på tisdag eller onsdag. En gammal Nässjö-väninna kommer på besök. (kan säkert vara inspirerande..;)

Säg till om ni har några mer funderingar kring delarna:  HT98, VT99 eller HT99 (det som i orginalet var del ett och första halvan av del två)
Nästa vecka ska jag ta itu med VT00 igen. (det som i originalet var andra halvan av del två)

Fråga: Hur stavas smog i bestämd form? (smoggen eller smogen?) Ja ni vet sån där dimma som det sägs att det är i London... (Eddie har en speciell lukt och Amanda tänker att det kanske har att göra med smoggen)

Underbart att ha så bra medarbetare! Jag är sååå tacksam för alla kommentarer.

Tack för dina tips Sara vad det gäller Kim. Nu har jag gjort så här: Amanda skriver ett brev och ber om förlåtelse, men hon kan inte vänta (för det är helg och brevlådan töms inte) så hon går för att lämna brevet i Kims inkast. Men när hon springer nedför trapporna (heter det nedför eller nerför förresten???) så blir hon stoppad av Kim.
Först är det spänd stämning och Kim läser brevet högt och hånar Amanda för hennes naiva formuleringar. Amanda får verkligen skämmas, men sen försonas de över en grogg och Kim säger att det var bra också...(att bli av med Eddie)

Nu ska jag jobba på att göra Kim mindre präktig i DOFTA VANILJ OCH VARA KAL SOM EN NAKENHUND- kapitlet. Tänkte att hon inte ska se Amandas tårar för hon är så upptagen med att skriva krönikor till tidingen...

Men först ska jag ut på en liten joggingtur (tror att jag känner mig så hängig bara för att jag spenderat min mesta tid inomhus de senaste två-tre veckorna) Min poesikompis Sue tipsade om frisk luft och vitamin C. Det är tur att det finns mammiga typer när ens riktiga mamma är långt borta ;) Och Sara tycker att jag ska flytta ifrån min mögellägenhet. Det tycker jag också!!! Så please köp min bok när den är klar så att jag har råd ;)

HT 99

Nu har jag läst igenom DEL TRE igen (som förut var första halvan av del två) och är ganska nöjd...

Men jag har fortfarande problem med kapitlet NÅGONSTANS I LUFTEN. Några tips på hur man kan göra Kim arg på Amanda för att hon strulade med Eddie, men samtidigt tacksam och lättad över att Amanda fick bort honom ur hennes liv igen?

Eftersom boken spänner över hela gymnasietiden tänkte jag ha 6 delar, 1 för varje termin:

HT98 (nuvarande DEL ETT)
VT99 (superkort del som endast innehåller ett brev till Kim om gymnasiets våndor)
HT99 (nuvarande första halvan av DEL TVÅ som förut började med nyår, men som nu börjar med sex&samlevnad och slutar med frigörande dans)
VT00 (nuvarande andra halvan av DEL TVÅ som börjar med marknaden och slutar med hultsfred)
HT00 (kort del om förhållandet med Jonte med månadsrubriker)
VT01 (nuvarande DEL TRE som är sista delen)

"Som vanligt lever jag i stanken av andra människors skit."

Idag har jag petat mig igenom FÖRSTA DELEN igen och ändrat lite här och där. Inga stora saker. Mest lite tankar om att Amanda tycker att hennes problem är futtiga mot Kims problem (död pappa, arbetslös, sakna england/eddie m.m.) och Maries problem (skilda föräldrar) 

Låter det trovärdigt att Amanda tänker (när hon kommer in till Gunilla i KNAPPT LYFTA FÖTTERNA- kapitlet):
"Som vanligt lever jag i svallvågorna efter andras stormar."  eller är det för poetiskt? borde jag göra det mer punkigt?

Drama på slutet ska det minsann bli! Danny ska bli rispad på kinden av Jim Morrisons kniv ,så illa att det blir svårt för skönhetskirurgerna att sy ihop... Jag ska prova några olika versioner... ska knyta ihop slutet imorgon. (Före Dödens Väntrum kommer kebabsåskastningen och efter Dödens Väntrum kommer HÅL-dikten och sen följer SJUNG OM STUDENTENS LYCKLIGA DAR i en ny version med fler reflektioner och knivdådet som en stor skugga och till sist ANTAGNINGSBESKEDET från Kim.)  Tack för förslagen... det kanske blir lite väl präktigt att skriva i ett allvetande perspektiv. Vad sägs om Jim Morrisons perspektiv?

I alla fall när jag är klar med slutet ska jag gå igenom del för del och titta på kommentarerna och sätta ihop till den allra sista versionen. Fyra delar. Tre veckor till deadline. Det kommer gå. Jag känner mig så märklig. Som om jag inte bryr mig om "riktiga" människor längre... jag lever i ett zombietillstånd... för mycket kaffein. Avstängd telefon och inga ansträngningar att ta kontakt med någon. Sky åker till Thailand nästa vecka och då får jag ännu mer space...

För att citera Unni Drougge: "skrivandet är världens bästa drog!"

(och även om jag inte bryr mig om "riktiga" människor så bryr jag mig om deras "droger" (texter) ska fortsätta läsa alster från anna, lotta och sara)

En helvetes massa hål
 

Hål i öron och näsor, vårtor och tungor. Hål i byxan, fickan och trosan. På knäet och i baken.

 
Klippta hål, borrade hål, skjutna hål. Hål som är naturliga, hål som vi gräver, hål  som vi gräver åt andra och trillar i.

 
Hål i familjeharmonin, skyddsnätet och rättsystemet. Hål i horisonten, hål i ozonlagret och hål i rymden.

 
Bottenlösa hålor vi bor i, hamnar i eller flyttar ifrån. Hålor vi hatar med all vår kärlek.

 
Hål i hopp, hål i hoppet, hoppa i hål.

 
Hål i kroppen och knoppen. Rumphål, kisshål, knullhål. Hål i hjärnsubstansen och hål i hjärtkammaren.

 
Laga hål, täta hål, fylla hål, hela hål

 
Skål!

 

(har tänkt att detta är en dikt som Amanda har skickat till Kim, men i den nya versionen har Kim försvunnit med breven på slutet, men på studentdagen upptäcker Amanda att hennes "hål" har blivit publicerat i Smålandstidningen. bevis på att Kim lever... vad tycks?)

Jag har lagt till ett extra kapitel efter TREKANT- kapitlet som i nuläget heter DOMEDAG. Amanda och Marie bevittnar en KNIV-FIGHT i Dödens Väntrum mellan uteliggaren Jim Morrison och Danny Demon. (detta händer precis efter kebabsåskastningen i slutet av studentbalen) Tanken är att Danny blir tillräckligt ripsad för att missa studentdagen och måste vila upp sig på sjukhuset.  Låter detta trovärdigt???

Några förslag på hur man känner sig, vad man tänker (om man hinner tänka) när man bevittnar ett bråk??? Tänkte att Amanda och Marie ska sitta i en buske, först tycker de att det är rätt åt Danny, men sen blir de rädda och hämtar polisen som står och tramsar utanför Hotellet.

Amandas brud/balklänning har hunnit bli ganska förstörd och solkig, så hon säger till mamman att Danny försökte våldta henne, men det är inget hon vill berätta för journalisterna...
Själva studentdagen blir nämligen ganska sorgsen och full av rubriker. Men Danny utnyttjar dramat som extra publicitet för Street Angels... Fast han får ändå dåligt rykte... tidningarna snurrar till det... typ att uteliggare räddade tjejer från att bli våldtagna av lokal rockstjärna... nej jag vet inte... hjälp!!!