Svenglish - Living Lollo

Det här är mitt liv. Rymdåret 2012 (en fras som myntades i brevväxling mellan mig & Lotus)
står för dörren och det känns som jag är på väg upp i en raket!

*Är totalt inne i planerandet av "Swenglish" - mitt 30års-kris-projekt som jag kommer berätta mer om senare

*Har sagt upp mig på mitt bibblojobb och slutar i slutet av februari, innan min 30årsdag, 26 februari

*Har fått ett nytt jobb! En projektanställning mellan januari och juni som "Shadow Poetry Coach" vilket innebär att jag ska ut i skolor och hjälpa till att leda workshops och uppmuntra tonåringar att delta i slam-poesi. 2 träningsdagar, 10 workshops, sen regionfinal, och om teamet man har hand om vinner går man vidare till final i London. Projektet heter Shake the Dust och har att göra med London Olympics 2012

*Jag & Lotus har slagit oss samman för att jobba med ett gemensamt projekt som rör funderingar kring skrivande

*Det går sakta men säkert framåt med mitt nya romanprojekt, men ska låta det vila ett tag, läs mer här

*På torsdag deltar jag i finalen av poetry-slammet Hammer & Tongue i Brighton

*Jag har skrivit en novell om när jag hittade farmors kusin på Nya Zealand och ska skicka till en "life writing" competition

*Jag har fått skatteåterbäring

*Jag väntar på att ungdomsboksförlag i såväl England och Sverige ska höra av sig och säga något om UNDER THE LIP

*Jag har skrivit brev till Lotus, GameGirl, Annalivet och Gisela och väntar på svar (men de två senaste breven har inte ens nåt Sverige än!)


November har varit mindre regnig än vanligt och bjudit på ljusa nyheter, men jag känner mig fortfarande lite labil och rastlös. Rädslan för framgång kan vara lika stor som rädslan för misslyckande märkligt nog. Förändring, förändring ... Här är den. I somras efter att jag varit på Midsummer Camp Festival gick jag omkring och tjatade om att jag ville ha förändring men inget hände. Nu händer allt. Tack alla underbara vänner, brevvänner, bekanta och släkt för att ni står ut med mig!


Mamma påminde mig om mitt eget motto: Om man verkligen, verkligen vill något så kommer allt lösa sig. Det tål att tilläggas att jag sa upp mig på bibblan INNAN jag fått ett enda svar på mitt Swenglish-projekt, INNAN jag fick skatteåterbäring och INNAN jag fick poesijobbet. Samma sak hände när jag ville åka till Nya Zealand, jag bokade biljetten, men visste inte riktigt hur jag skulle finansiera resan, en månad senare vann jag Slangbellan - priset för min debutroman! Jag bara visste att det skulle lösa sig ...


Här är November Rain i form av Guns N' Roses.

Igår var jag på ett ställe där en snubbe spelade gitarr och sjöng.

En kille som jag gillar sa "I'm really getting the blues"
Och jag sa "Men vad har hänt, varför då?" och lade armen om honom,
försökte trösta eftersom jag trodde att han kände sig själsligt bluesig eller blå = deppig
men det visade sig att han syftade på att han verkligen diggade musiken ...

Hur blåögd får man va, va?


Om det här hade hänt i min tonår hade jag gruvat mig hela dagen och mått dåligt
över en sån skitgrej.
Nu har jag bara 1 % ångest och skrattar åt det istället.
Det troliga är att killen totalt glömt bort konversationen ändå.

Inte långt från där jag bor i Hove fann jag denna målade skylt
tydligen bor jag 3 engelska miles bort från kärleken.
(Man kan tolka det hur man vill, men det är ca 3 miles till centrala Brighton.)

Igår lyssnade jag på min kompis James föreläsning om psykogeografi, det vill säga hur fysiska miljöer påverkar oss känslomässigt. Brighton är en väldigt kreativ miljö och var och varannan dag stöter jag på flummiga grejer som "skylten" ovan.

Fyra år efter debuten droppar det fortfarande in recensioner ...

Läs om Punkindustriell hårdrockare med attityd på Dagens Bok

Jag brukar inte kommentera recensioner men jag tycker det är intressant
att recensenten är den första att kommentera tidsperspektivet,
just att boken utspelar sig under hela gymnasiet,
dvs 6 terminer, men egentligen skriver jag bara om 3.

Jag ville att boken skulle vara som en dokumentation av gymnasiet,
från första terminen till studenten, men om jag hade skrivit om alla terminer
i detalj hade boken blivit en tegelsten, därför sammanfattar jag bara vissa terminer.

här kan man köpa sig ett eget ex

Det är en höst i pottans tecken ...
Nej i poesins tecken! Eller snarare i estradpoesins tecken.
Igår vann jag mitt livs ANDRA slam. Hammer & Tongue at Komedia.
Efter att ha tävlat i slam i Brighton sen 2006 har jag äntligen fått upp ångan.
Först hade jag inte tänkt gå ut på grund av November Rain
men regnet gjorde uppehåll och jag satte på mig cykeln och hojade in till stan
för att stå på scen i tre minuter och framföra en dikt om tåg.

Och eftersom jag vann går jag vidare till the grand slam final den första december
då alla slamvinnare från 2011 tävlar mot varandra.

Här kan du läsa dikten.