BARNASINNE, EXPERIMENT OCH SJÖSJUKA
Båtresan hit från Chumpon (där vi bodde en natt i en svettlåda) bjöd på dramatik. Först var katamaranen 1 timma försenad och vi var tvugna att vänta mitt under solklotet och dricka dyrt vatten. Väl ombord mådde jag så illa att jag varken kunde prata eller tänka. Men tankarna kom tillbaka när båten stannade på öppet hav på grund av motorfel. En speedboat fick komma och "rädda oss".
Hu och bu i Hua Hin
Efter djungelaventyr och boende pa en flod vi inte kunde bada i langtade vi efter oppet hav igen,
sa vi tog taget till Hua Hin. Det var ett misstag.
Vad som motte oss var en turistfalla. Menyer pa svenska, gigantiska hotell som hade tagit over stranden och knappt en enda bar som inte var en "girlie-bar" (dar feta och overforfriskade tyskar och skandinaver raggade upp thai-tjejer) Till slut hamnade vi pa ett stalle som inte var ett horhus eller lyxhotell; hemma hos en gastvanlig Thai/Hollandsk-familj. Fast de hade nog varit mer gastvanliga om vi hade hejat pa Arsenal och gillat att spendera mer pengar...
Bristen pa privatliv gjorde oss galna och rummet vi bodde i sag ut som ett museum med foremal fran alla varldens horn. Alltifran en polismotorcykel i plast till en anka i tra som fungerade som telefon. Ingen plats for oss och vara ryggsackar... Dessutom var vi tvugna att dela badrum med familjen och vara sociala varje gang vi skulle kissa. Den runda hollandaren snackade bara fotboll och hans vackra thailandska fru slog ner blicken nar vi inte var intresserade av vad de stora hotellen hette och vad man kunde gora dar. Efter att Sky sagt att Hua Hin inte kandes som en Thailandsk stad, slutade de att stalla fragor...
Frukost ingick i priset, men de fragade inte vad vi ville ha. Sa vi vegetarianer blev serverade agg och bacon. Aven efter att ha plockat bort alla grisslamsor smakade aggen bacon... Detta lilla missode gjorde stamningen annu mer tryckt och vi bestamde oss for att flytta till ett mindre exploaterat stalle.
Nu befinner vi oss i Cha-am, 2 mil norr om Hua-Hin. Vilken skillnad! Stranden ar en strand. Inga flotta restauranger eller privata hotellomraden. Puh! Lite samma kansla som i Rayong med valdigt fa vasterlanningar och billigare priser.
Som sagt allt ar inte solsken och parasolldrinkar... Vi har kommit till ett slags antiklimax pa resan. Kanns som om vi behover "semester" fran varan semester och aven en kort "semester" fran varandra... Sky kanner sig krasslig (en slang av varmeslag kanske, narmare 40 grader har) och sov det mesta av gardagen. (mammas fodelsedag, GRATTIS!) Jag plaskade omkring sjalv i havet och bli utstirrad av alla Thailandare. Jag var den enda som hade baddrakt! Vet inte varfor de badar i shorts och T-shirt. Antingen ar de radda for att bli solbranda (thai-tjejerna koper kramer som ska gora dem mer "vita") eller sa ar de radda for att visa sina kroppar. Kulturen har ar ganska annorlunda, manniskorna ar otroligt konfliktradda och vill inte gora bort sig. Samtidigt ar de ocksa valdigt vanliga och hjalpsamma. For det mesta klarar man sig ur pinsamma situationer genom att le.
Imorgon ar det min mormors fodelsedag och antagligen kommer vi att stanna i Cha-am en eller tva natter till. Vi ror oss sakta ner mot Ko Samui dar vi kommer att bli mer "bofasta". Ser fram mot att ha mer skrivro igen. Haromdan hade jag ett ogonblick av ren inspiration nar jag tittade pa solnedgangen over floden Kwai. En mening fastnade i hjarnan: "I didn't need a beer to enjoy that sunset".
Annars upplever jag lite spraklig kris. Ska nya romanen bli engelsk eller svensk? Har ju redan borjat lite smatt att skriva den pa engelska. Men bada mina sprak blir samre av att vara har... Man maste liksom forenkla engelskan nar man pratar med andra nationaliteter, inte ens Sky pratar "rent". Mitt sjalvfortroende sviktade ocksa rejalt nar jag e-mailade min novell "Painted into Place" till en engelsk kille. Han gillade storyn och mitt satt att uttrycka mig, men han storde sig pa alla sma sprakliga fel. I och for sig ar han en stor spraksnobb, sa jag borde inte ta at mig... Dessutom har jag oversattningsjobbet av Zebraflickan framfor mig. Forlaggaren har precis e-mailat det utvalda kapitlet + synopsis.Arbetet med detta kommer forhoppningsvis gora mig mer klar i knoppen. En stor utmaning och ocksa ett satt att utforska bada spraken.
Forutom "fodelsedagsbarnen" i slakten sa vill jag ge ett stort GRATTIS till Annalivet som fick hedersomnamnande i en poesitavling!!!
En flykt ut i djungeln
2 dikter
Har skrivit 2 dikter under resans gang. En om kvinnorna pa Bali och en om gatan vi bodde pa i Bangkok. Om nagon vill lasa kolla in www.myspace.com/louicepoetry82 (klicka pa mina bloggar "Me and them" och "It's there if I want it"
Songkran
Nagot konstigt hander med tangentbordet, ibland svenska bokstaver, ibland thailandska... Don't know why!
Barbados mot Spice Girls
Känns som att vara på festival fast med mindre band (samma rastafarikille spelar gitarr varje kväll) och något mindre alkohol (men hinkarna med mekong -thailändsk whisky- och cola är inte att leka med) Kul att träffa andra backpackers också, eftersom vi inte har varit så sociala hittills. Gissar att det svårare att träffa folk när man är ett par. Men här är det inga problem... vi har bekantat oss med en bög från Manchester, en Louise från Australien med svensk flickvän, ett finlandssvenskt par och en snubbe som har 40-årskris.
Och till framförallt Skys stora glädje finns det ett ställe, bara 10 min promenad ifrån hyddan där man kan koppla in sin egen laptop helt gratis! Vilket var tur eftersom min förläggare e-mailade med några sista synpunkter från korrekturläsaren. Hon påpekade att i början av boken då Amanda och gänget befinner sig i 1998 nynnar Josefin på "Kom hem" med Barbados, men den låten släpptes visst inte förrän år 2002... så jag letade efter andra "hatlåtar" från slutet av 90-talet och bestämde mig till slut för "Wannabe" med Spice Girls. Ett ganska säkert kort och stämmer in med Josefins personlighet... Fast säg gärna till om ni har bättre förslag!
Imorgon kväll ska vi fira Thailändskt nyår genom att spruta vatten på varandra.
Att kanna sig svart
Resan hit var dock tom pa bade svenskar och andra vasterlanningar. Vi transporterade oss sjalva med buss och overnattade pa ett stalle som hette Rayong. Jag forsokte att paniklara mig nagra Thailandska fraser, men ingen forstar mig pga svenskt uttal... For forsta gangen fick jag kanna pa hur det maste vara for svarta manniskor i vita omraden. Var jag an gick blev jag utstirrad, men inte av nagra arga ogon, snarare nyfikna sadana...
Naval, nu ar vi har i tourist city. Bla himmel och blatt hav. Typsikt bara att jag har min roda vecka...
Vad galler skrivande sa ar det lustigt att aven om jag inte skriver sa finns det med mig i huvudet varje dag, nagot som liksom stor. Ord ber om att fa hamna pa papper. Pa en av bussresorna skrev jag en dikt om gatan vi bodde pa i Bangkok, men det hade varit battre om jag forsokt plugga Thailandska istallet!
Bunker i Bangkok
Vi skulle ha tagit ett tag norrut, men det ar visst skogsbrander i de trakterna. Sa nu ar vi har i ett internet cafe utan svenska bokstaver och surfar runt i jakt pa en plan. Kanske det blir ett tag osterut till on Ko Chang istallet.
Jo, du har ratt, skriva kan jag gora sen... men jag har min anteckningsbok i vaskan dar intryck efter intryck dokumenteras. Nagonstans maste jag lasta av mig for att huvudet inte ska explodera!
Tack forresten igen, Annalivet och Svintosara for kommentarerna kring min novell, jag fixade till den och fick ivag den till tavlingen precis innan vi lamnade Bali.
Äventyr på moped
Först var det något av en kulturchock att lämna hotellets trygga trädgård och hoppa upp på mopeden bakom Sky. Först körde vi till Ubud, en liten konstnärsby med närliggande ap-reservat. Men det var lite tragiskt att se hur allt var uppbyggt kring turism.
Vi försökte så gott vi kunde att fly de flotta restaurangerna och sökte oss till små lokala "Warungs" där menyerna inte alltid finns på engelska. Min favoriträtt är "Gado-Gado" (ångkokta grönsaker med något slags stekt ris och jordnötssås) och om man vill bli berusad på ett billigt sätt kan man dricka Brem, risvin som smakar som diskmedel blandat med socker. Stället vi övernattade på var också mycket traditionellt, inne på en familjs lilla gårdsplan med tillhörande höns och tuppar som väckte oss alltför tidigt...
Vi skumpade vidare mot en liten by vid ett färjeläger (Padang Bai)och en underbar bukt "Blue Lagoon" där Sky lärde mig att snorkla. Fantastiskt! Fiskar i alla regnbågens färger snuddade vid mina händer och jag matade dem med brödsmulor. Vi träffade också på lite andra backpackers som delade med sig av sina tips. (titta inte ens på försäljarna säg bara "already, already". ) Men efter två nätter ville vi vidare ... till ett ställe där folk var så fattiga att de inte ens hade saker att sälja.
Vägen till detta ställe som heter Amed var ett äventyr i sig. Backe upp och backe ner genom djungeln. Inte en enda liten affär eller restaurang inom synhåll. Började nästan tro att vi skulle få sova i nån bambuhydda utan väggar längs med vägen. Men fiskebyn Amed uppenbarade sig till slut och var inte större än ett fåtal spridda hyddor längs med en svart strand (vulkansand).
Det fanns absolut ingenting att göra i Amed förutom att bada eller äta på någon av de små familjedrivna ställena för under en svensk tia. Tiden gick ändå fort och jag hann inte med något annat skrivande än morgonsidorna och lite lösa anteckningar. Men det var skönt att få vara riktigt lat och bara supa in atmosfären och försöka förstå lokalbefolkningens knackiga engelska.Nu är vi tillbaka på hotellet I Kuta (där Sky fixar datorer) och här ska vi sova en sista natt innan vi flyger till Bangkok. Bara en sista grej... vi stannade längs med vägen för en vätskepaus vid ett litet skjul som var ett matsälle. När jag frågade efter toaletten skrattade de och en liten flicka visade mig till en brun å ... Det var bara att ta av skorna, hoppa i, huka sig och låta kisset flöda!
Tack förresten till alla som läser denna blogg och kommenterar! Och jättekul att se Elin här! Sorry att jag inte alltid har tillfälle (pga dålig internetuppkoppling på vissa ställen) att svara er eller sända privata e-mail.
