Nya dikter av Lou Ice
"the little black one" och har också skrivit om mitt skrivande under maj månad.
Kolla in!
www.myspace.com/louicepoetry82
Klicka på "blog" eller direkt på titeln "the little black one (a poem)"
100 sidor!
Jag har en bunt karaktärer och en huvudsakling miljö och ett slags drama som påverkar allt och alla. Frågan är hur ska jag gå vidare nu? Vad är nästa steg? Jag ska ta ett par dagars "semester". Sitta på café och tänka.
Lotus, vad har du tänkt göra när du når nummer hundra? Jag känner lite vemod, för jag vet att det här är mitt favoritmoment i skrivprocessen. Det galna vildskrivandet.
Till sist ... 3 brev/kort har kommit fram med posten. Tack till mamma, mormor och Sara!
Hyrda huset och skrivarhörnan
Leka hus
Och de sover i samma säng, i samma rum nu. Hon och pojkvännen som är så rädda om sina egna identiteter och egna liv och egna tider. Så de leker inte bara hus. De leker gift par också. Han kallar det för "wedding bliss" och hon kallar det för "wedding piss." Nä det var bara ett skämt ... Hon borde svälja sin stolthet och ta allt med en liten flip-flop-spark. Tids nog kommer hon att vara "on the road" igen och längta tillbaka till huset där hon satt och skrev vid ett campingbord.
Under huset bor en svart hund av okänd ras. Hon har svurit på att inte börja mata den. Det skulle vara lika elakt som att ha en sommarkatt. De har grannar också. Richard från Kananda och Jasmin från Korea. Småtrevlig sämja. Hon borde anstränga sig mer. Gå en kurs i sociala situationer. Men nu när internet fungerar igen efter en strulig vecka kan hon inte låta bli att föredra blogglivet. Kommunicera genom små meddelanden. De vackra tankarna hon och Svinto och Lotus och Annalivet sänder varandra.
Skymningen omsluter huset och det doftar blommigt. Det vajar om bananträdet. Hunden skäller och fåglar snattrar. Snart kommer bildbevis från denna Thailändska tillvaro.
Högvarv under lågsäsong
Hon simmar en halvtimma varje dag. Om hon blir ett muskelberg är havet stort nog att vara hennes privata basäng. Tvärs över ligger Ko Pha-Ngan. Det är för långt att simma dit, men kanske tar hon båten till nästa fest under fullmånen.
Hon älskar att slippa att laga mat. Om hon blir hungrig är det ingen väntetid på restaurangens ris. Det är den varmaste tiden på året och svenskarna och engelsmännen och tyskarna semestrar på andra ställen. Ölen tar inte slut på barerna och det glöms bort hur drinkar ska blandas.
Hennes tankar går på högvarv när det är lågsäsong. Det finns äntligen plats att häva ur sig känslor kring sånt som skedde förr i tiden. När hon som nittonåring flyttade in på Goldstone Villas hos två engelskmän och en svensk. Det är en tid hon har försökt skriva om förut, men inte kunnat. Hon har hittat en slags vinkel nu, en annan kvinnas historia att väva in.
Experimentet ökar i sidantal. Hon följer rådet från Natalie Goldbergs bok (Writing down the bones - freeing the writer within) att skriva utan att lyfta fingarna från tangentbordet. Att inte stanna upp och analysera, att låta tankarna ta oväntade svängar. Hon har satt upp målet att fortsätta med detta flöde tills hon når sidan 100. Då ska hon gå tillbaka och läsa igenom, sila och sålla. Se vad hon försöker säga och börja om från början.
Översättningen har gått överstyr. Hon är klar med grovjobbet och nu står det stilla i skallen. Dokumentet är fullt av understrukna fraser som inte låter bra. Men god hjälp finns att få på internet och pojkvännens kompis har en bokhylla med diverse lexicon. Och läkaren i släkten har hjälpt till med medicinska termer. Om ett par dagar kommer hon förhoppningsvis att ha nya ögon och ny ork.
Bamse och Nalle Puh
Jag har satt igång med översättningsjobbet nu. Det är både roligare och mer komplicerat än vad jag trodde. Man måste framförallt ta hänsyn till kulturella skillnader. Hur översätter man ?klistermärken med Bamse?? Är det någon i England som vet vem Bamse är? Inte tillräckligt många så jag valde ?stickers with Winnie the Pooh?. Det är ju i alla fall en björn ...
Det är skönt att inte flänga runt längre. Att veta att man ska vara länge på ett och samma ställe. Att vara utan press att man måste göra och se saker hela tiden. I väntan på ett hus att hyra bor vi på ett See Daeng Guest House. Har allt jag behöver. Ett rum med balkong och skrivro. Havet inom synhåll. Och om jag fortfarande hade snusat finns det en kyl på bottenvåningen som innehåller både det ena och det andra.
En bild säger mer än tusen ord ?
Efter fyra regniga och hängiga dagar på Ko Tao kändes det lite som att komma "hem" när vi steg iland på Ko Samui. Inte minst eftersom Sky har så många stamställen där personalen känner igen honom sen hans tidigare besök. Efter middagen på 'Lips' fick vi extra orambutan. (stavning?)
Jag skulle omöjligt kunna beskriva denna frukt utan att bli obscen. Bra att kameran uppfanns ... Men det är ju alla författares och poeters stora nöje och utmaning; att kunna beskriva, utan hjälp av bilder. Att enbart med ordens hjälp skapa figurer, ting och miljöer i läsarens huvud.
Om jag inte kände mig själv och råkade surfa in på denna blogg, skulle jag kräkas över den käcka och präktiga tonen i detta inlägg. Men jag måste öva på att ta emot kritik. Om några månader kommer hela svenska folket ha tillgång till min roman om Amanda. Tänk om de tycker att hon är tråkig! Tänk om, tänk om ...
