Svenglish - Living Lollo

Förr om åren har jag tillbringat mina juldagar hemma hos mormor på kalas med middag, efterrätt, tårta och fika och allt sånt. På kvällen har jag gått ut med mina gymnasiekompisar i Nässjö. I år finns inte mormor. I år finns ingen pub att gå ut på. (Det är sant, 16 000 invånare och inte en enda pub! Bara ett äckligt disco på hotellet.) Så den här juldagen blev annorlunda. Större delen av juldagen har jag suttit bredvid granen och läst Josefins Schygges "Hatar att älska".

Mamma och pappa tittar på filmatiseringen av en av Camilla Läckbergs romaner. "Det måste jag ju se," sa pappa "Henne träffade jag ju på bokmässan." Sorgligt nog kommer han säkert aldrig att läsa Josefin Schygges "Hatar att älska". Trots att han gick förbi Josefin när hon satt och signerade böcker vid Författarhusets monter.
"Hatar att älska" är en superb och välskriven ungdomsbok som handlar om Kim som går i åttan och känner sig allmänt tonårsdeprimerad. Hennes bästa vän bryr sig bara om att bli av med oskulden och hennes mamma bryr sig bara om Jesus. Hennes pappa bor i Danmark, men honom har hon inte träffat sen hon var fyra.
"Hatar att älska" är en sån bok som verkar vara så enkel, som att författaren bara skrev den rakt upp och ner under en dag och det gör mig avundsjuk. För jag vet att det inte är så. Ju enklare en bok verkar, ju svårare är det att skriva den. Och nu menar jag inte "enkel" som "simpel" utan just för att språket och handlingen flyter på och man rycks med i konflikterna som gör att man får ont i magen och bara måste läsa vidare även om huvudpersonen inte verka tycka att hon befinner sig i något större drama ... Jag gillar att karaktärerna är få men tre-dimensionella, att dialogerna är naturliga och att allting inte alltid blir bra till slut, men huvudsaken är att man pratar med varandra ...

Så, om ni vill läsa en bok som är något "mildare" än "Punkindustriell hårdrockare med attityd", men är minst lika välskriven och har en bra handling och trovärdiga karaktärer köp genast "Hatar att älska".

Och nu måste jag erkänna en hemsk sak ... Jag har skjutit upp att läsa Josefin Schygges bok eftersom jag tänkte att den är utgiven på Författarhuset och då kanske den inte är lika bra som något som är utgivet på Bonniers Carlsén. Fel, fel, fel! Utan att nämna några namn kan jag säga att "Hatar att älska" håller mycket högre klass än några av de ungdomsböcker jag läst av de större förlagen. Hur kan jag diskriminera mot mitt eget förlag? Vilken Judas jag är så här i juletider. Nu borde jag läsa fler böcker från Författarhuset.

Jag har redan läst böcker av Ylva Brodin som är en strålande och psykologisk djup författare och Torben Poulsen som skriver om politiska konflikter på ett sätt som gör att man förstår hundra gånger mer än att läsa tidningar och titta på nyheter. Jonas Cederquist är en annan författare som skriver lättillgängligt och bra för ungdomar. Och så Sofia Åkerman förstås med anorexia-klassikern "Zebraflickan".

Författarhuset har fullt med talanger! Jag träffade på en författare som hade något på gång med Författarhuset men tackade nej för att hon tyckte att de hade "så fula böcker" och inte ville bli utgiven där. Okej, Författarhuset kanske inte har den snyggaste och mest moderna hemsidan. Men som vi alla vet: det hänger inte på utsidan. Det är kvalitén på böckerna som räknas! Visst är det orättvist att de små förlagen inte har lika stora resurser när det kommer till marknasföring, men det betyder just det. Att de har mindre resurser. Inte att böckerna är sämre.

Så inför 2010 uppmanar jag alla som läser den här bloggen att läsa/köpa minst tre böcker som är utgivna på små förlag. Särskilt Författarhuset!

Jag hatar INTE att älska sånt som är underground. Jag är glad över att jag läste en riktigt bra bok istället för att titta på en kommersiell deckare på TV. Tack för att du förgyllde min dag, Josefin! (Hon har även en blogg, klicka här.)

*Jag var orangehårig och firade nyår i Golden Bay på Nya Zeeland



*Jag var rosahårig och jobbade på Rosemere Backpackers i Wellington
och var voluntär på Fringe Festivalen



*Jag var blond och hälsade på Elin i Melbourne



*Jag var rödhårig och föreläste i samband med Världsbokdagen i Växjö



*Jag var svarthårig och framförde poesi på The Peace Festival i Brighton&Hove



*Jag var lilahårig och var tärna på Sara Starkströms självvigsel

Om någon vill läsa mer i detalj om mitt 2009 KLICKA HÄR

Trots mörker och kyla är Brighton en underbar plats att bo på året om ...



Fick en överraskning när jag kom ner till strandpromenaden i lördags
och möttes av en armé av springande och joggande jultomtar ...
Det var dags för årets "Santa Dash" - en 5km lång springtävling
där anmälningsavgiften går till välgörenhet . Kanske att jag anmäler mig nästa år!




Varje kväll fram till jul öppnas en ny beach hut  som en adventskalender. Det serveras gratis mulled wine (nästan som glögg) och mince pies (slags fruktpaj) och varje beach hut har sin egen julsång som man har baserat dekorationerna på. (En beach hut är en "strandstuga", ser ut som kolonilottstuga, där man kan ha sina parasoll och solstolar och grillar.)



Och en solnedgång i december kan vara lika vacker som på sommaren ...

Det hela började med ett SMS i feburari 2008. Jag berättade för Sue att jag var tillbaka i Brighton och frågade om hon ville träffas och skriva. Sue messade tillbaka direkt och det var början på vårat kreativa utbyte.

Våra första möten handlade enbart om skrivande. Vi gjorde skrivövningar och gav varandra feedback på våra senaste dikter. Vi gav även varandra uppgifter. Till att börja med handlade det om att t ex skriva en dikt till en tävling eller skriva klart en novell. Men ju mer vi lärde känna varandra ändrade våra möten karaktär ...

Nu har Sue tagit en paus från skrivande och satsar istället på att göra dockor (ej leksaker!) samt smycken. Och den senaste tiden har jag varit så fokuserad på romanskrivande att jag inte har känt mig motiverad att skriva dikter. Så våra så kallade uppgifter är också annorlunda. Det kan vara allt från att skriva ett beundrarbrev till Miranda July till att tillverka en mage. (Sue visar en av sina dockmagar på bilden.) Till nästa möte (vi träffas i regel varannan vecka) har jag i "läxa" att planera ett skrivarläger åt mig själv. Har tänkt att åka iväg en helg i january och bo på vandrarhem eller Bed&Breakfast för att färdigställa Replacing Angel.

Även om Sue och jag håller på med olika konstformer lär vi oss mycket av varandra. Det är samma kreativa process där man glädjs och våndas om vartannat och det är värdefullt att ha stöd från en annan konstnär. En stor del av våra möten går åt till att diskutera pågående projekt och ibland är det allt man behöver: en plats att ventilera sin ångest och sina förväntningar.

Det är underbart med allt stöd jag får via internet av underbara vänner över hela världen. Men inget går upp mot att träffa någon i verkligheten. Jag vet inte varför det är så. Men ett riktigt samtal öga mot öga har så mycket mer effekt än ett email även om samma saker sägs ... Och telefoner är läskiga. Just för att man inte kan se vad den andra personen gör i andra änden. Speciellt nu med bärbara telefoner. Tänk om någon sitter och bajsar samtidigt som hon eller han pratar med dig ... Nä, nu kom jag ifrån ämnet. Tack alla underbara kreativa vänner! Jag önskar att jag kunde träffa fler av er öga mot öga lite oftare ...

Du ville värme

(till mormor)

 

Du ville värme.

Din vilja varm

som torktumlad tvätt.

Alttid en skvätt kaffe över

när det ringde på din dörr.

Den välbekanta doften

av nybakat.

 

Du har broderat minnen

starkare än sytråd.

 

Dina tankar alltid

hos någon annan.

Din omtanke ofta förklädd

i oro och förmaningar,

men du ville värme.

Din vilja var varm.

 

Bättre att vila under frusen mark

än mellan vita lakan på sjukhus.

Din smärta begraven,

men ditt inre bevarat

i jorden du brukade.

Alla frön du har planterat

kommer blomstra igen

när det blir vår.

 

Din energi och livsglädje

överlevde många vintrar

och du kommer för alltid gnistra

som ett tomtebloss i mörkret.

 

Du ville värme,

din vilja var varm.

©Louise Halvardsson 09