Svenglish: VeckaX - Skorna av eller på?
Svenglish: Vecka20 - En bit of England i Sverige
Jag är avundsjuk på min nuvarande värd. Hon får prata och höra engelska varje dag eftersom hon har tagit med sig en bit av England till Sverige i form av en engelsman. De bor i ett vackert hus på Österlen, det berömda slättlandskapet i Skåne där himlen är stor och man är omgiven av ett speciellt ljus.
Varje dag har jag varit ue och gått, promenerat i en halvtimma i varje rikting och jag har stött på en kyrka och några konstgallerier, men mestadels är det åkrar och traktorer bland de utspridda byarna där folk bor. Jag påpekade att i England skulle det vara ovanligt att gå mer i en halvtimma på landsbygden och inte stöta på en pub, och att jag saknade det. Inte för att jag skulle gå till puben varje dag, men bara att veta att det var möjligt skulle få mig att känna mig mindre isolerad. Detta påpekande ledde till en hetsig diskussion mellan mitt värdpar och frågan var om den svenska landsbygden hade något hjärta ... Självklart har den det! Det är bara annorlunda jämfört med England, kanske beroende på befolkningsmängden. Ibland tycker jag det ligger en frihet i faktumet att man inte kan promenera till en pub – det finns inget att fly till och man tvingas att ta itu med sig själv.
Förutom den engelska korven i kylen är det inget som är särskilt engelskt med mitt värdpars livsstil, bara språket då. Efter tre dagars konverserande på engelska har jag återgått till att tänka och drömma och skriva på engelska. I mit huvud bytte jag till svenska bara för några veckor sedan efter att ha haft engelska som mitt huvudspråk de sensate åren. Nu är jag förvirrad!
Min värds känsla är att svenska och engelska inte bara är olika för att de är olika språk, men hela strukturen och hur man uttrycker sig själv och gör sin röst hörd är annorlunda och skapar en engelsk identitet och en svensk identitet. Eftersom hennes pojkvän ännu inte behärskar svenska fullt ut måste hon behålla sin engelska identitet även om hon bor i Sverige. Han i sin tur saknar att kunna skämta med folk på sin egen hemdialekt.
Om jag bestämmer mig för att bo i Sverige hoppas jag att hitta engelska kompisar eftersom jag saknar min engelska personlighet och om jag bestämmer mig för att bo i England kommer jag anstränga mig mer för att umgås med svenskar – något jag hatade när jag först flyttade till Brighton. Det kan vara förvirrande, men också berikande att hålla två språk vid liv.
Svenglish: Vecka 19 - Kiss och Bajs
’Vad vill du ha på dig idag?’ frågar mamman.
’Bajs!’ svarar hennes femåriga dotter.
Det är fjärde veckan av Svenglish i Sverige och precis som den fjärde veckan i England så hänger jag med en ensamstående mamma och hennes barn (som bara är ett par månader äldre än barnet som jag bodde hos och lekte med i England). Vardagslivet är ungefär det samma: mat på golvet, kiss i sängen, inte vilja klä på sig och leksaker överallt. Men självklart finns det också en massa glädje: få smaka på (låtsas) bajssoppa, delta i en modevisning i vardagsrumet och ha kuddkrig.
Genom det här projektet har jag gått från att vara likgiltig till barn till att faktiskt tycka om (vissa) barn – de är en bra ursäkt att få klä sig i gardiner och prata om bajs, men jag vet fortfarande inte om jag vill ha mina egna ... Ikväll får jag uppleva hur det känns att inte kunna göra vad man vill hela tiden. Det är ett författarbesök som min värd (och jag) skulle vilja gå på, men istället planerar vi att titta på film lämplig för en femåring och äta chips. Alla föräldrar som jag har bott hos hittills säger att kärleken de känner för sina barn överstiger oron, vardagsstressen och de uppoffringar man måste göra. Jag antar att man inte fattar hur det är förrän man själv är i den situationen ....
Känslorna och vardagslivet för en förälder kanske är samma i Sverige och England, men jag börjar förstå att barnomsorgssystemet fungerar ganska annorlunda. I Sverige får barn vara på dagis eller förskola från en tidigare ålder och fler timmar vilket betyder att mammor kan jobba eller studera på heltid och det är också vanligt med pappaledighet. I Sverige börjar nu barn skolan när de är 6 jämfört med 7 som när jag var liten - engelska barn börjar när de är 4 eller 5 och det är inte ovanligt att en mamma stannar hemma tills dess, men det är ovanligt att en pappa är hemma överhuvudtaget. Hittills märks det att i allmänhet är kvinnor i Sverige mer fokuserade på karriären än kvinnor i England. Om det beror på bättre barnomsorg vet jag inte.
Karriär eller inte, det är ett heltidsjobb att vara förälder. Som ni kanske har förstått så älskar jag att prata om kiss och bajs – det verkar mer accepterat i Sverige, men jag är inte så glad åt att faktsikt ta hand om blöta lakan och att torka rumpor. Man kan inte ha det ena utan det andra ...
FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE
Svenglish: Vecka 18 - Skog eller hav? Betong eller bin?
Desto djupare jag går in i mitt Svengelska projekt, ju mer beslut måste jag fatta. Jag har insett att det inte bara handlar om att välja mellan Sverige och England. Det finns annat att ta med i beräkningen: jobba eller plugga? Singelliv eller familjeliv? Stad eller landsbygd? Skog eller hav? Jag vet inte vad det är jag spanar efter uppe i älgtornet ...
Den här veckan bor jag djupt inne i de Småländska skogarna, inte så långt ifrån där jag växte upp. När jag var nitton hatade jag mörkret, de höga förtryckande träden och de tysta sjöarna – jag ville bort och se lite ”verkligt” liv: betong och trafik och fulhet i allmänhet som passade bättre ihop med mitt humör. (Jag har dock aldrig bott permanent på landet, bara i en småstad som är omgiven av skog.) Jag flydde till England och hamnade i Portslade – i utkanten av Brighton – och tyckte att det var väldigt romantiskt med industrihamnen och lastfartygen. Boundary Road var grym: en gata där pluffsiga bleka människor grufsade i sig fish ’n’ chips (som jag uttalade ”ships”) med fingrarna. Men Brighton var bara en bussresa bort och jag förälskade mig i havet och de hippifierade punkarna som drack te i the North Laines.
I flera år föredrog jag havet framför skogen, men nu har jag ändrat mig. Det vackraste landskap jag vet är naturen i Småland. Att vistas här gör mig lugn och kreativ. Häromdagen spelade min värd gitarr i trädgården och jag låg på gräsmattan bland de fallna löven, skrev poesi och lyssnade på bisurr. Men en solig vecka i början av hösten är inte samma sak som en grå vecka på vintern då det är för kallt för att gå ut och vägen är en slaskröra. Hur länge skulle det dröja innan jag blev uttråkad och rastlös? Hur länge innan jag började sakna strandpromenaden i Hove? (Där det ibland är varmt nog att dricka te på stranden i januari.) Min dröm är att bo vid en sjö i Smålandsskogarna på sommaren och vid havet i Brighton på vintern. Eller idealistiskt: Brighton på våren och hösten och någonstans riktigt varm på vintern som Thailand t ex.
Något annar jag har funderat på (det här blogginlägget är ganska långt - det verkar som det finns mer tid på landet) är om man alltid längtar efter sin barndoms landskap vid något tillfälle. Jag läste en artikel om en gammal grek på ett svenskt ålderdomshem som såg solen gå ner bakom träden, men fortfarande tänkte på solen som gick ner i havet på ön där han växte upp. Jag tror att om jag dog i en solstol på piren i Brighton skulle jag drömma om den svenska skogen, och om jag dog under ett träd i Småland skulle jag drömma om Engelska Kanalen.
Jag har utsikt mot en kyrka från 1200-talet med tillhörande kyrkogård. Jag ser även en traktor och några kor om jag vrider på nacken. I rummet intill mig finns en replokal. Landsbygden är inte död!
Svenglish: Vecka17 - Ales Stenar - Sveriges Stonehenge
Svenglish: Vecka17 - Vattenkokaren och brödrosten förvisade till skåpet
’Jag orkar inte ta fram vattenkokaren,’ sa min värd när jag anlände i söndags kväll. Hon erbjöd mig en kopp te, men kokade upp vattnet i en gryta istället för att använda vattenkokaren. Det skulle vara otänkbart i England där varje hem har en ”kettle” på hedersplats i köket. Mina föräldrar förvarar vattenkokaren i källaren och tycker att det är jobbigt att ta fram den när jag kommer på besök. En del svenskar jag känner äger inte ens en vattenkokare. (Men de har troligen tre olika slags kaffemanicker.)
Till lunch en dag, när min värd jobbade, åt jag rostat bröd, men jag var tvungen att leta i skåpet efter brödrosten som även den är en självklarhet i engelska hem. ”Tea and toast” är inte så populärt i Sverige. Kaffe och mackor är vad folk äter istälet.
När en engelsk kompis hälsade på för ett tag sen tyckte han att det var otroligt att det inte fanns en brödrost i min brorsas lägenhet. Han använde våffeljärnet istället!
