Nässjö
Jag bor i Nässjö
Tillfälligt
Det är svårt att acceptera
därför måste jag lägga till det där
Tillfälligt
Jag har fobi
för att säga hej
för att se folk i ögonen
för att gå på stan
Det är mest bara i Nässjö
som jag har denna fobi
för där finns folk från förr
såna som vet vem jag var
när jag gick i ettan och hade hockeyfrilla
Jag vet vad de har för gamla bilder av mig
för jag har samma gamla bilder av dem
Tiden har frusit fast
i snön under bussen
Jag tror jag har svårt för hej
för jag är rädd för att inte få ett hej tillbaka
Jag är inte rädd för att ställa mig upp och prata
för hundra okända människor
men livrädd för att möta
en ensam människa
som jag en gång kände
Igår var jag på krogen
förr hette den Haddock
nu heter den D-bar
En gammal punkkompis lillasyster
fyllde 18
Det var kul och jag var inte rädd
för det var nya människor
och jag kände mig som 18 igen
fick även visa leg när jag köpte folköl
Min debutroman utspelar sig i Nässjö
den handlar lite om mig
men mest om andra
Det är pirrigt
jag ska besöka mitt gamla gymnasium
och prata om
punkindustriella hårdrockare med attityd
Jag bor i Nässjö
Tills vidare.
Från färjeläger på Koh Samui till skrivbord i Nässjö
Min kropp har landat, men huvudet har inte riktigt hängt med ... Från lyxförfattartillvaro i Thailand med pojkvän till planeringshysteri inför boklansering med vänner i Sverige ... Och dessutom en mellanlanding i England hos gravida väninnan och skrivarsystern Morgan. ( Klicka på bilderna så blir dom stora )
Jag har kommit fram till skrivbordet, men har inte hunnit sätta mig. Inte förrän ikväll. Har inte ens kunnat använda Polly - min laptop - eftersom hon kommer från England och har en stickpropp med tre taggar istället för två. Men nu har jag 2 st adapter tack vare snäll mamma och snäll kompis till pappa. Tack!
Fast så mycket sittande vid ovan nämnda skrivbord kommer det inte att bli. Datum och lokal är bokade inför releasefesten ( kolla in www.louisehalvardsson.com ) och nu ska folk bjudas och musiker och kändisar kontaktas. Ett program ska sättas ihop och ett pressmeddelande ska skrivas. Det kommer bli "sketakul" som man säger på småländska. Alla tips välkomna!
Jag behöver en manager! Jag har redan en som tur är. Han heter Berndt och är även känd som min pappa. Han har dator med internetanslutning som jag får använda i väntan på att gå on line med Polly. Jag har en vice manager också. Min broder Daniel kommer med många bra råd. Tack!
Jag behöver stöd av mina vänner! Jag har redan stöd som tur är. Tack kära Svinto, Annalivet och Lotus!!! Jag har även träffat mina gamla goa vänner i Nässjö: Emma och Pernilla. Och jag längtar efter att få träffa Johanna (som har varit mamma i två veckor nu) och Anna som kommer att bli mamma kanske samma dag som min releasefest! Jag beundrar er tjejer, tack för att ni är som ni är!
Be careful what you wish for, your wishes might come true. Visst är det så! Man skapar sin egen verklighet. I Thailand klagade jag på att jag var ensam och ville ha folk och rörelese omkring mig och nu får jag det i överflöd och blir stressad ...
Allt jag vill är att fly in i min nya romankaraktär Elles värld. Jag har kommit igång med WOW - min engelska feed back grupp - och det funkar bra. Jag måste bara lära mig att man inte kan vara 100% engagerad i allt samtidigt ... Det kanske räcker att lämna ut ett kapitel i månaden istället för tre, skriva en halv sida med kritik istället för två o.s.v.
Vissa delar av en själv måste vila medans andra delar går på fest! Man kan inte vara världsfrånvänd författare samtidigt som man ska marknadsföra sin debutroman ...
Jag har kommit fram till skrivbordet, men har inte hunnit sätta mig. Inte förrän ikväll. Har inte ens kunnat använda Polly - min laptop - eftersom hon kommer från England och har en stickpropp med tre taggar istället för två. Men nu har jag 2 st adapter tack vare snäll mamma och snäll kompis till pappa. Tack!
Fast så mycket sittande vid ovan nämnda skrivbord kommer det inte att bli. Datum och lokal är bokade inför releasefesten ( kolla in www.louisehalvardsson.com ) och nu ska folk bjudas och musiker och kändisar kontaktas. Ett program ska sättas ihop och ett pressmeddelande ska skrivas. Det kommer bli "sketakul" som man säger på småländska. Alla tips välkomna!
Jag behöver en manager! Jag har redan en som tur är. Han heter Berndt och är även känd som min pappa. Han har dator med internetanslutning som jag får använda i väntan på att gå on line med Polly. Jag har en vice manager också. Min broder Daniel kommer med många bra råd. Tack!
Jag behöver stöd av mina vänner! Jag har redan stöd som tur är. Tack kära Svinto, Annalivet och Lotus!!! Jag har även träffat mina gamla goa vänner i Nässjö: Emma och Pernilla. Och jag längtar efter att få träffa Johanna (som har varit mamma i två veckor nu) och Anna som kommer att bli mamma kanske samma dag som min releasefest! Jag beundrar er tjejer, tack för att ni är som ni är!
Be careful what you wish for, your wishes might come true. Visst är det så! Man skapar sin egen verklighet. I Thailand klagade jag på att jag var ensam och ville ha folk och rörelese omkring mig och nu får jag det i överflöd och blir stressad ...
Allt jag vill är att fly in i min nya romankaraktär Elles värld. Jag har kommit igång med WOW - min engelska feed back grupp - och det funkar bra. Jag måste bara lära mig att man inte kan vara 100% engagerad i allt samtidigt ... Det kanske räcker att lämna ut ett kapitel i månaden istället för tre, skriva en halv sida med kritik istället för två o.s.v.
Vissa delar av en själv måste vila medans andra delar går på fest! Man kan inte vara världsfrånvänd författare samtidigt som man ska marknadsföra sin debutroman ...
Jag har en hemsida!
Anlände i Nässjö igår kväll med något mosigt huvud och det kanske tar ett par dagar innan jag är tillbaka i blogosfären. Under tiden kan ni kolla in min hemsida som Sky har gjort åt mig!
(Forfarande under konstruktion så ni är välkomna att lämna feed back)
(Forfarande under konstruktion så ni är välkomna att lämna feed back)
Ett brev betyder så mycket
Först av allt ett stort TACK för alla brev och kort !
Jag är inne på min sista vecka i Thailand. På torsdag tar jag nattåget till Bangkok, för att flyga till England på fredag och sen vidare till Sverige nästa tisdag.
Det har varit en ganska ensam tid för mig. Jag är van vid att ha mycket liv och rörelse omkring mig med stora nätverk av olika kompisar. Här har min enda vän varit min pojkvän och det för både ont och gott med sig. Jag har kommit närmare Sky, men nu ska jag lämna honom ... kanske inte för alltid, men för ett väldigt långt tag. Tårarna har redan börjat trilla ... (Tur att det finns Skype och e-mail och chat och en massa annan enkel kommunikation nuförtiden.)
Vad jag ville säga är att breven och korten som har kommit fram har varit riktiga feststunder i min vardag. Jag har suttit ute på verandan under bananträdet och läst era ord. Det har känts som att ha en vän som talar till en och när jag svarar på breven är det jag som talar tillbaka.
Naturligtvis uppskattar jag även alla e-mail och meddelande på Myspace och Facebook, men inget går upp mot ett riktigt brev! Man riktigt känner vad skrivaren vill säga. Därför jag mig otroligt snuvad på de brev som inte kommit fram. (ett från Lotta, ett från Anna och ett från Mormor) Vad har hänt? Har någon uttråkad posttjänsteman öppnat och tjuvläst eller sitter de fast i botten på en säck eller har de blivit sönderhackade i någon maskin? Märkligt nog har ALLA Saras brev kommit fram trots att hon klistrat på massa krusiduller och även skickat med en liten uggla gjord av pärlor. Kanske ser dessa brev så "barnsliga" ut att militären inte bryr sig om att kontrollera ... Jag har hört att en del brev blir öppnade för att folk i Thailand tror att det finns pengar i kuverten.
Över till något annat ... idag blir en av mina bästa vänner och "storasyster" mamma. Johanna jag tänker på dig!!! Livet är så fantastiskt och underbart och hemskt och ofattbart och spännande på samma gång. Slut på vissa epoker, början på nya.
Jag ser fram mot min höst. En höst utan pojkvän, men med vänner som är det viktigaste av allt.
See you soon!
Det har varit en ganska ensam tid för mig. Jag är van vid att ha mycket liv och rörelse omkring mig med stora nätverk av olika kompisar. Här har min enda vän varit min pojkvän och det för både ont och gott med sig. Jag har kommit närmare Sky, men nu ska jag lämna honom ... kanske inte för alltid, men för ett väldigt långt tag. Tårarna har redan börjat trilla ... (Tur att det finns Skype och e-mail och chat och en massa annan enkel kommunikation nuförtiden.)
Vad jag ville säga är att breven och korten som har kommit fram har varit riktiga feststunder i min vardag. Jag har suttit ute på verandan under bananträdet och läst era ord. Det har känts som att ha en vän som talar till en och när jag svarar på breven är det jag som talar tillbaka.
Naturligtvis uppskattar jag även alla e-mail och meddelande på Myspace och Facebook, men inget går upp mot ett riktigt brev! Man riktigt känner vad skrivaren vill säga. Därför jag mig otroligt snuvad på de brev som inte kommit fram. (ett från Lotta, ett från Anna och ett från Mormor) Vad har hänt? Har någon uttråkad posttjänsteman öppnat och tjuvläst eller sitter de fast i botten på en säck eller har de blivit sönderhackade i någon maskin? Märkligt nog har ALLA Saras brev kommit fram trots att hon klistrat på massa krusiduller och även skickat med en liten uggla gjord av pärlor. Kanske ser dessa brev så "barnsliga" ut att militären inte bryr sig om att kontrollera ... Jag har hört att en del brev blir öppnade för att folk i Thailand tror att det finns pengar i kuverten.
Över till något annat ... idag blir en av mina bästa vänner och "storasyster" mamma. Johanna jag tänker på dig!!! Livet är så fantastiskt och underbart och hemskt och ofattbart och spännande på samma gång. Slut på vissa epoker, början på nya.
Jag ser fram mot min höst. En höst utan pojkvän, men med vänner som är det viktigaste av allt.
See you soon!
Omdömen från bibliotekstjänst - hurra, hurra!
Halvardsson, Louise. Punkindustriell hårdrockare med attityd. Författarhuset. 294 s. Inbunden. 15 år och uppåt. ÄVEN VUXEN.
"Louise Halvardsson ger en bit av sig själv och sin barndomsstad Nässjö i sin debutroman. Det är en stark skildring om uppror och ungdomars vardag. Amanda berättar om sig själv både i brevform och prosatext. Handlingen utspelar sig under hela hennes gymnasietid. Hon skriver om sin önskan att sexdebutera, om att dricka sig redlöst berusad och om bantning och självdestruktivitet. Det är en bok om identitet och om att vara synlig och om hur punkstil är ett sätt att bli det. I texten märker man att författarinnan också skriver poesi; ibland glider texten mot det lyriska hållet. De rika beskrivningarna gör berättelsen levande. Språket är också lättläst och flyter bra, vilket gör att jag läser och hela tiden vill vända sida. Boken är autentisk, ibland lite väl när den ymnigt beskriver baksmälla, kroppsfunderingar och skärsår, men det är just det som jag tror berör läsare och då kanske framförallt tonårstjejer."- Anna-Karin Lindh Hedin.
"Varje generation måste göra det ? och på sitt sätt. Den inre resan för att bryta sig loss. Och varje människa måste vandra erfarenhetens väg för att finna sig själv och upptäcka sin värld." Raderna från bokens baksida speglar på ett djupare plan dess innehåll som kretsar kring berättarjaget Amanda och de livsbetraktelser hon i brevform skriver till den äldre och mer erfarna väninnan Kim, vars liv också sammanflätas med hennes eget. Inledningsvis är Amanda okysst och oerfaren vad gäller sprit och sex, något som dock inte är fallet när hon med toppbetyg tar studenten tre år senare. I denna välskrivna bok beskrivs träffsäkert den sårbarhet och osäkerhet som kan döljas bakom en utmanande fasad. Bokens nutidsrealism skildrar en ungdomskultur som med sin provocerande framtoning knappast kan ha gått omärkt förbi. I sin blogg skriver debutförfattaren att Amanda skulle bli tacksam om vi tar henne på allvar för den hon är: en egen unik person, och dessa rader får målgruppen äldre tonåringar men även vuxna att manas till eftertanke."- Elisabeth Frank.
Hoppas det är okej att publicera detta på bloggen, om inte säg bara till!
Hoppas det är okej att publicera detta på bloggen, om inte säg bara till!
WOW - Whirlwind Of Words
Om man inte har råd att gå en skrivarkurs eller inte känner för/inte kommer in på folkhögskolornas eller universitetens kurser så kan man starta en alldeles egen skrivargrupp!
Eftersom jag är i behov av feed back på mitt nya romanexperiment skickade jag ut ett e-mail till mina olika skrivkontakter i Brighton och fick större respons en väntat. Jag bestämde mig för att starta en Google-grupp som jag döpte till Whirlwind Of Words. (Ibland känns det som att min roman bara är en virvelvind av ord, så förhoppningsvis kommer mina nya skrivarvänner att hjälpa mig att hålla den där vinden i styr ...)
Vi är 6 medlemmar inklusive mig. (3 män & 3 kvinnor) De 3 förstlistade har hemsidor/bloggar som ni kan kolla in om ni klickar på deras namn.
Kay - har fått många noveller publicerade i diverse tidskrifter & antologier och har nu börjat på en historisk roman
Bunny - debuterar med roman i höst och har börjat skriva på en ny
Chris - har skrivit en pjäs som han vill göra om till roman (och även Sky's kompis som vi bodde hos innan vi flyttade till Thailand)
Robert - skriver på en samtida roman och var medlem i min poesigrupp, Poets Cornered i Brighton
David - håller på med roman i okänd genre och var även han medlem i ovan nämnda poesigrupp
och så jag då som kommer få min första roman publicerad i Sverige i höst och har börjat skriva en ny på engelska.
Eftersom jag är i behov av feed back på mitt nya romanexperiment skickade jag ut ett e-mail till mina olika skrivkontakter i Brighton och fick större respons en väntat. Jag bestämde mig för att starta en Google-grupp som jag döpte till Whirlwind Of Words. (Ibland känns det som att min roman bara är en virvelvind av ord, så förhoppningsvis kommer mina nya skrivarvänner att hjälpa mig att hålla den där vinden i styr ...)
Vi är 6 medlemmar inklusive mig. (3 män & 3 kvinnor) De 3 förstlistade har hemsidor/bloggar som ni kan kolla in om ni klickar på deras namn.
Kay - har fått många noveller publicerade i diverse tidskrifter & antologier och har nu börjat på en historisk roman
Bunny - debuterar med roman i höst och har börjat skriva på en ny
Chris - har skrivit en pjäs som han vill göra om till roman (och även Sky's kompis som vi bodde hos innan vi flyttade till Thailand)
Robert - skriver på en samtida roman och var medlem i min poesigrupp, Poets Cornered i Brighton
David - håller på med roman i okänd genre och var även han medlem i ovan nämnda poesigrupp
och så jag då som kommer få min första roman publicerad i Sverige i höst och har börjat skriva en ny på engelska.
Det är sååå spännande! Vi har satt en första deadline: 15 aug, så innan jag lämnar Thailand ska jag fixa till de första 20 sidorna av mitt experiment och posta dem till gruppen. Förhoppningsvis kommer det funka så att vi utbyter texter 1 gång i månaden.
Sara: Jag kommer fortsätta att skicka till dig varje vecka, för att få de första spontana kommentarerna. Hoppas det går bra!
Anna&Lotta: Kanske skickar jag något till er då och då för skojs skull, bara för att ni ska få ett hum om vad jag håller på med ... ;=)
Just det här med feed back är ovärderligt! Jag hade aldrig orkat mig igenom alla omskrivningar av PIHMA om det inte vore för er! Tack igen till Anna, Gisela, Lotta och Sara! (jag skriver er i bokstavsordning för ni är alla lika värdefulla!)
Time out in temple
