Svenglish - Living Lollo

Jag vet inte ens hur jag känner mig.
Jag har packat och städat mitt rum och tvättat mina kläder och sängkläder.
Jag tänker redan på att komma tillbaka ...
Till en ny start.
Till ett rent och prydligt rum.
Till en fjärde omskrivning av Replacing Angel.
Till ett nytt jobbkontrakt.

Men först ska jag:

*gå på Svintosaras bröllop!!! Hon ska gifta sig med sig själv. Helt underbart!
Skriver mer om detta senare ... Ceremonin äger rum den nionde i nionde tvåtusennio 999 alltså

*besöka skolor i Tranås och Uddevalla för att prata om PIHMA

*fira syster Jo som fyller 30

*fira PIHMA som släpps på danska, göra intervjuer i Danmark m.m.

*medverka på bokmässan

Och ja. Jag ska träffa familj. Släkt. Vänner. Skogen. Nässjö Rock City.

På nyårsdagen gjorde jag en mind-map över vad jag ville uppnå 2009.
En av dessa önskningar/mål var att medverka i en kabaré.
Det här är inget jag har tänkt mycket på,
men det har funnits i bakhuvudet ...

För tre veckor sen bildade jag Jelly Inc. tillsammans med tre personer från
min "gamla" poesigrupp Poets Cornered.
Efter ett kaotiskt möte med fyra olika viljor var jag nära att dra mig ur ...

Ett möte till och två och en halv repetitioner senare
var vi alla stjärnor på en scen!

I första akten spelade jag en arg svensk poesihatande punkare.
I andra akten spelade jag en förälskad servitris.
Bernadette spelade gravid hemmafru och cocktail bar-queen.
Dave spelade filosofiprofessor och bartender.
Janina spelade poesilärare och new age-kvinna.

Det hela utspelades på en restaurang i Kemp Town, Brighton.
Gästerna åt först mat och sen gick de ner i källaren för underhållning.

Vi använde våra egenskrivna dikter som en slags grund med en massa spex emellan.
Har inte haft så kul på hela sommaren!
Och publiken tyckte att vi skulle uppträda på Brightons kulturfestival i maj ...!
Dessutom tjänade jag £21 och en öl på detta spektakel.

p.s. samma dag fast på morgonen gick jag på min tredje jobbintervju på en månad ...
jag hade på mig samma trasiga jeans som när jag spelade punkare, samt kängor och skinnjacka.
and guess what? jag fick jobbet!!! 3 månader temporärt, 27,5 timma i veckan på Hove-bibblan
med start 1 oktober. d.s.

Livet händer när jag inte skriver
på två veckor har jag:
*blivit störtförälskad
*slutat vara störtförälskad
*krossat ett hjärta
*blivit indragen i en poesi/pjäs-föreställning
där jag ska spela
en arg svensk poesihatande punkare i första akten
och en förälskad servitris i andra akten.

Om ni vill veta något om mitt nattygsbord eller nattduksbord eller vad man säger kan ni läsa
min engelska blogg: http://louisehalvardsson.blogspot.com/

I måndags jobbade jag på ett bibliotek i Rottingdean, en by utanför Brighton.
Jag valde att promenera tillbaka till stan i motvind
med saltvattnet stänkande i ansiktet ...
Det bästa med att vikariera är att jag får åka runt till många olika ställen
och träffa många olika människor och se nya vyer.
Det sämsta med att vikariera är att det är svårt att planera skrivandet.
Ofta jobbar jag halva dagar eller blir inkallad i sista minuten.
Vissa veckor jobbar jag för mycket, andra för lite.
Jag har nu sökt en fast tjänst på 3 hela dagar på ett och samma ställe.
Får se hur det går. Intervju 21 juli.
Det är lustigt att frihet kan ligga i att både ha och inte ha fasta tider.

I år åkte jag inte till Stonehenge som jag brukar på midsommar/sommarsolståndet.
Istället firade jag på strandpromenaden i Brighton med poesi & musik.
Vad jag inte visste var att det var en ganska kristen tillställning ...
så de blev nog lite omskakade av mina rättframma dikter
om en kille med dålig mage och om en lampa som förvandlas till en sexpartner ..



Hemvägen längs med havet var underbar!

Men kvällen fick ett märkligt slut. Jag hörde skrik från andra våningen.
Jag öppnar min dörr och känner röklukt och ser flammor.
Någon har satt eld på en bil utanför huset där jag bor!!!
Polisen kom in eftersom min hyresvärdinna blev första vittne.
Hon hörde en smäll och såg en bil med kraschad ruta.
En kille med motorcykelhjälm hade en tändare och stack in handen
och vips så stod bilen i lågor ...
Fattar inte hur det kunde bli sån eldsvårda. Han måte ha använt nån tändningsvätska ...
Av polisen fick vi veta att det rörde sig om en stulen bil.
Det var alltså inte grannens bil som tur var.
Gatan jag bor på är mycket lugn och därmed en perfekt gata att gömma en stulen bil på ...
men varför de satte eld på den är ett mysterium ...
Killen som antände bilen sprang snabbt därifrån och hoppade up på en motorcykel som stod parkerad på slutet av gatan.
Han är ännu på fri fot ...
Min hyresvärdinna skrek på honom genom fönstret "What are you doing?" och "I've got a camera".
Men tyvärr var hon för uppstirrad för att hinna med att knäppa en bild på honom ...
Huvudsaken är att ingen blev skadad ...
Det blev inga romantiska midsommardrömmar om en blivande man att gifta sig med,
istället drömde jag om bilar som stod i lågor.

I fredags var jag på "Tight Lip" på Permanent Gallery och lyssnade på människor
som läste upp noveller, dikter och romanfragment.
Headlining act var Cathy Unsworth (bilden) som bl a skrivit punkromanen "The Singer."
En anledning att jag gick på Tight Lip är att jag själv vill läsa där.

När uppläsningarna var slut och folk började mingla hände två saker:
1. En snygg kille som sa att han höll på med musik frågade om jag ville följa med till en pub
2. Snubben som organiserar Tight Lip frågade om jag ville följa med till hotellbaren Pelirocco
och mingla med Cathy Unsworth och prata om eventuell uppläsning ...

Vilket dilemma! Skulle jag följa med killen eller välja karriären?
Jag valde karriären ...
vilket var ett smart drag för jag kommer att få läsa på Tight Lip någon gång under hösten eller våren.
Det var också kul att prata med Cathy och höra hur hon jobbar.
Hon har varit journalist och gjort asmycket research.
Nu skriver hon en bok om en kvinnomördare som härjade i London på sextiotalet.
Det roliga var att även John, min enda svenska polare i Brighton, var på Pelirocco.
Han lär ut svenska till en engelsk kille som ska flytta till Sverige.
Han hade läst en del av PIHMA!

p.s. visitkort är bra att ha. jag gav ett till snygga killen och han blev kompis med mig på Myspace och bjöd in mig till eventuell uppläsning på någon experimentell klubbkväll som han annordnar ... d.s.

Det är inget alpint med min nya gata
förutom att det är lika jävla kallt inomhus som i alla andra engelska hus ...*
Men vad som är coolt att jag flyttat från nummer 31 till 31.
(Förut bodde jag på 31 Braemore Road.)
Alpine Road ligger passande nog i ett kvarter som heter Poets Corner i Hove.**
När jag bodde i Bagarmossen bodde jag i kvarteret Kammarskrivaren.
Är det ödet ...? Eller kanske inte ...
Smålandsgatan i Nässjö ligger i kvarteret Nyckelpigan ...

Jag har flyttat cirka 10 minuters promenad norrut från där jag bodde innan.
Det betyder att det tar cirka 12 minuter att gå till havet istället för 2.
Det kan man leva med.




KLICKA PÅ BILDERNA SÅ BLIR DE STORA!!!

Jag bor i ett rum med privat toa och dusch. Dessutom har jag en alldeles egen trädgård!!!
Det är bara köket som jag delar med mina house mates.
De som hyr ut rummet är ett par: Donald som är en svart engelsman och Michaela från Slovenien.
Förutom mitt rum hyr de ut två rum till. Just nu bor Rachel från Holland och Cerkar från Turkiet där.
Men Rachel ska flytta om ett par veckor så då kanske det kommer en ny människa.
Donald och Michaela vill att det ska vara en internationell vibe i huset och det är ju kul.
Jag tror att de är i 35-års-åldern. Ändå känns de inte mycket yngre än min förra hyresvärdinna Jenni som är 60!

Oh, well ... då är allt ordnat. Ett rum att bo i. En plats att tjäna pengar på. (biblioteken där jag vikarierar). Ett transportmedel. (cykeln längst till höger på husbilden). Då är det bara att sätta igång och skriva ...



I torsdags gjorde jag comeback på scenen när det var dags för Hammer & Tongue poetry slam.
Domarna gav mig mellan 6,8 och 8,5 poäng. Helt okej ...
Jag blir chockad varje gång jag ser bilder på mig själv i lilasvart hår ...

*Ja, pappa, faster och alla andra det var kallt där jag bodde hos Jenni också. Det är nästan kallare på sommaren, eftersom de helt stänger av värmen då. Tur att mormors gröna kofta finns.
**Hove är en del av Brighton, ungefär som Jönköping och Huskvarna, fast här sitter alltihop och man säger ofta Brighton and Hove när man talar om den geografiska plats som jag befinner mig på.

2,5 timma i bil
1,5 timma i flygplan
4,5 timma på buss

Sen var jag i Brighton!!!

20 min på stadsbuss

Sen var jag i Hove!!!

Svar till Broder Daniel: Ja det stämmer att håret är kort på ena sidan
Bra om man inte kan bestämma sig ...
Nästa gång kanske det blir halva håret rött och halva håret svart haha

Äntligen är Polly frisk! Hon har fått en ny hjärna
(Min laptop har fått en ny hårddisk)
Anledningen till att hon heter Polly är att hon är döpt efter
legenden om Pollyanna
en flicka som såg det positiva i varje situation
Även om jag förlorade dyrbar skrivtid
så var det ju ändå bättre att Polly strulade INNAN jag åkte till Brighton ...

Jag har kollat massa rumsannonser och har även fått erbjudanden från kompisar och kompisars kompisar. Just nu har jag följande alternativ:
*inneboende hos ett par som är med i Hare Krishna (bra kompisar till mig)
*inneboende hos en kvinna med 17-årig dotter och 5-årig son, stor trädgård
*inneboende hos en bög, tyst och lugn miljö
*inneboende hos vegetarianer i Kemp Town

Fast bögen och vegetarianerna har inte kontaktat mig än. Men hoppas kan man ju!

Det blev omväxling i detta inlägg.
I tisdags var jag i Mjölby och föreläste om blommor och bin, läs mer genom att klicka här.

Inte ens halva året har gått
och jag har hunnit vara
orangehårig
blond
rosa
röd.

Nu var det dags för förändring igen.
Lilasvart.
När jag kommer till Brighton på lördag börjar ett helt nytt liv.

I och med att jag letade upp farmors kusin på Nya Zeeland
blev jag intresserad av resten av farmors släkt
Igår gjorde jag, mamma, pappa och Gudrun (farmors syster)
en utflykt till Oskarshamn där farmors släkt kommer ifrån
Här står vi vid farmors mormor Alma och morfar Johans grav
(eller pappas gammelmormor och gammelmorfars grav)
Även farmors moster Elin och morbror Sven ligger bregravda här
i Döderhult, utanför Oskarshamn
Även om det inte är ett rakt led så blir det 5 generationer
döda som levande

Det är ju en stor klyscha det här med att hitta sina rötter
men det känns fint
Det kanske finns ett samband att jag älskar havet så mycket
eftersom Oskarshamn ligger vid havet
och många i släkten var sjömän
Farmor växte upp i Flisby men hon föddes faktiskt i Oskarshamn
hemma i sin mormors hus när hennes mamma var där på besök

Samtidigt fiskar jag efter historier som jag kan skriva om ...
Den där farmors moster Elin bodde tillsammans med en annan kvinna
men det är ingen som vet om de var lesbiska
Det fanns ju typ inte på den tiden ...
Och farmors mammas första man drunknade
innan de hann gifta sig
Var det verkligen en olycka undrar man ...



Vi passade också på att besöka Döderhultar-museumet
där skulptören Döderhultarns alla verk var samlade
Helt otroligt
Gubben på bilden är en släktklenod som har legat i bankfack i flera år
för ingen kan komma överens om vem som äger den ...
Farmor och Gudruns mamma Anna köpte den för en 25-öring!
Det var långt innan Döderhultarn blev världsberömd
och gjorde stora skulpturkompositioner av bl a begravningar, brölllop
och även skojigare saker som gubbar som spelade chack
eller var på väg till krogen
Och gummor som drack kaffe på fat
Mycket charmerande!

Här kommer ett citat från the Man himself:

"Den grova ytan blir mer levande.
Ett ansikte ska inte vara bokmärkssött om det skall ha karaktär."

I teorin tycker jag ...
att man ska stödja sina lokala affärer och företag. (tänk lokalt, inte globalt).
att man ska handla inne i stan istället för att åka ut till jättelika köpcentrum.
att man ska anlita folk i sin omgivning istället för att beställa grejer på internet.

I praktiken ...
handlar jag te på Hälsokost i Växjö istället för Nässjö eftersom jag en gång gjorde en ansiktsbehandling där och är rädd för att de ska pracka på mig en ny behandling som gör hål både i huden och plånboken.
beställer jag visitkort via nätet  istället för att stödja den lokala kopieringsbyrån för att det är så mycket bekvämare att klicka lite med musen och sen få ett paket i brevlådan istället för att cykla iväg och behöva diskutera design med en levande människa som råkar känna min pappa och kommer ställa massa frågor och slösa min dyrbara tid.

Om jag fortsätter så här kommer människorna bara bli ännu mer ensamma och småstäderna kommer bli ännu dödare.

ROAS AV: Kiss- och bajshumor
OROAS AV: Att inte veta i vilken riktning jag är på väg
TROR PÅ: Skrivande i alla former
TROR INTE PÅ: TV
RÄDD FÖR: Att bli fast på ett 9-5 jobb
STYRKA: Drömföljare
SVAGHET: Blygsel
ONÖDIG TALANG: Kommer ihåg gamla skolkompisars födelsedagar (såna jag tappat kontakten med)
ÖNSKAR JAG KUNDE: Släppa loss mer i nyktert tillstånd
SKULLE ALDRIG: Sälja min kropp
GRÅTER AV: Trötthet, utmattning, tidsbrist
LASTER: Nikotinfritt snus
LYX FÖR MIG: Att umgås med mig själv en hel dag utan internet, telefon och TV
DRÖMMER OM: Att så snart som möjligt helt kunna försörja mig på mitt skrivande
FAVORITMOJÄNG: Min laptop Polly
BÄSTA KARAKTÄRSDRAG: Positiv grundinställning
SÄMSTA KARAKTÄRSDRAG: Förtegen
MEST STOLT ÖVER: Genomförandet av mitt releaseparty för Punkindustriell hårdrockare med attityd
SKÄMS FÖR: Att jag inte vågar säga hej till en del människor på stan

Denna lista är snodd av Annalivet, som i sin tur snodde den ur tågtidningen Kupé

På långfredagen var vi varken långsamma eller stillsamma ...
vi drog ut på stan och gjorde den osäker.
Här är jag på Kellys med Gisela (och Svinto som är fotograf).
Vi spelade spelet "Bibeln" som Svinto varit med och framställt
och ges ut av förlaget Nicotext.
Det går ut på att man svarar på pinsamma eller jobbiga frågor
och kompisarna ska gissa vad man svarar och så får man poäng
om man gissar rätt.
Exempel på fråga: "Skulle du ta emot 10 miljoner kronor om det resulterade i att
en okänd kines trillade av cykeln och dog?"

Det är något visst med att träffa folk som man har gått skrivarkurs med ...
eftersom man läst varandras texter i ett år eller längre
så känns det som om man inte har något att dölja ...
att man känner varandra på djupet
även om det dröjer 5 år mellan varje gång man träffas ...
(Likadant med Elin i Melbourne.)
Som synd var blev det inget möte med Lotus,
men det blir fler gånger!

Jag är fast på Heathrow i typ 8 timmar
medan jag väntar på mitt anslutande flyg till Stockholm
Jag har redan suttit 9 timmar på ett plan mellan Melbourne och Hong Kong
och 12 timmar på ett plan mellan Hong Kong och London ...
Tur att resan mellan London och Stockholm bara är 2 timmar typ ...

Så ... jag är på väg hem ...
Men jag känner mig hemma här
Här på Heathrow
England
Känner hur det kliar i fingrarna
Hur jag bara vill
boka nästa biljett ...
Vill definitivt tillbaka till Australien!
Det blir nästa projekt ...
Innan jag fyller 30 tror jag ...
Men först måsta jag skriva klart min roman
Romanen om Natalie
som nu har ett arbetsnamn:
Replacing Angel

Att boka en biljett tillbaka till England
det är vad jag ska göra först
Jag har ett mål
2 juni är det ett slags möte i Brighton
där man kan får info om brittiska förlagsvärlden
och träffa agenter

Så alla svenska vänner ...
ni får bara träffa mig i två månader tyvärr ...
Önskar att alla jag kände
kunde bo där jag bor .... hehe

Hoho
Jag ska färga håret
så snart jag kommer till Nässjö City
ett paket med "golden flame"
väntar i garderoben
(hoppas att mormor inte läser detta och slänger färgen ;=)
Det är så lustigt att vara blond ...
Är det sant att blondes have more fun?
Både och ...
Får mer uppmärksamhet från killar när jag går ut haha
Eller det kanske hänger på hatten ...

Trams, trams ...

Jag ska bli en internet-junkie när jag kommer till Smålandsgatan
Förlåt alla fina människor att jag inte har hunnit med
att svara på mail och kommentera bloggar de senaste veckorna ...
men jag hoppas på att få träffa er personligen mycket snart!!!!

Ett spontant infall fick mig att ändra min biljett
och flyga "hem" via Melbourne för att träffa min väninnna Elin
som har bott där i två år
(men Elin och jag har inte träffats på typ 6 år sen vi bodde i Sthlm
och gick skrivarlinjen på Jakan)
Som tur var tog det bara 5 min att lära känna varann igen :=)
Mest var vi lata ... hängde runt ... hade pic nic i en park
drack öl (för många)
Men en av dagarna tog Elin och hennes pojkvän med mig till ett
reservat för australienska djur
Kul att få se kängurus, koalor och tasmanska djävular!

Om inte Sky hade kommit och hälsat på hade jag nog stannat
i Wellington och bott på Rosemere Backpackers forever ...
Men när vi väl kom iväg kändes det helt rätt att vara "on the road again"




Första stoppet var Hawkes bay och staden Napier
som är mest känt för sin Art Deco arkitektur
Hela stan förstörders i en jordbävning 1931 och alla nya hus byggdes i 30-tals-stil
Men jag och Sky var mer intresserade av vin ...
Vi promenerade över hela stan till the vineyards där vi fick prova 8 olika vinsorter (gratis!)



Nästa dag reste vi vidare till Rotorua där jag varit förut J
ag visade Sky all vuklkanisk aktivitet och det var inga större draman
förrän klockan halv 4 mitt i natten ...
Jag vaknade med ett rygg och såg en snubbe i huvtröja som rotade igenom min handväska!
Jag skrek "Fuck you!" och jag och Sky jagade honom genom korridoren ut ur huset
(som var mer ett Bed&Breakfast än ett vandrarhem)
Som tur var hann han inte stjäla någonting men det var svårt att sova efteråt ...
Under de snart 5 månader jag har varit i Nya Zeland har jag inte träffat på någon som har råkat ut för samma sak ...
Vi pratade med ägaren till vandrarhemmet och han sa att det var troligen en ung kille från en strulig Maori-familj ...
Vi kontaktade aldrig polisen eftersom vi inte blev av med något och inte såg hur killen såg ut ...
Vad jag lärde mig av den här händelsen är att alltid ha koll på min handväska ...
Känns som det hela bara vara en dröm ...




Nu är jag i en annan dröm ...
på landsbygden utanför Auckland hos ett par gamla kompisar till Sky
som bor i ett mysigt hus mitt i ingentstans och har kossor, får, hönor, gäss och katter
Igår fick vi en personlig rundtur och fick se gömda stränder och äta musselburgare

Sky har förhoppningsvis landat i Singapore nu
(han ska resa vidare till Bali-Thailand-Indien och vara borta i 5 månader)
I efermiddag tar jag bussen till Pahia i Bay of Islands där jag ska vara i två dagar
innan jag flyger till Melbourne för att hälsa på min gamla Jakan-skivarverkstad-vän Elin
Jag fortsätter sen till Stockholm där jag kommer vara 7-11 April och bo hos Svinto.
På påskafton tar jag tåget till Nässjö och min resa är slut för den här gången ...