Svenglish: Vecka9 - Fråga Ugglan
Jag hade varit rädd för att bli indragen i ett ”pub quiz” (frågesport på puben) förr eller senare under min Svengelska resa. Jag gillar idén med den här engelska traditionen: att samlas på krogen och slå sig samman med såväl vänner som främlingar och svara på frågor om allt från historiska slag till ingridienser i ett specifikt recept. Men i verkligheten känner jag mig obekväm med frågesport eftersom jag blir påmind om att min allmänbildning dalade när jag slutade gymnasiet. Och jag föredrar att prata om vädret än att vara fast i en frågesport i två timmar.
Det närmaste Sverige kommer till ”pub quizzes” är tipsrundor med frågor fastsatta på träd. Den här aktiviteten inträffar vanligtvis på morgonen och det är större chans att vinna en handsnidad trähäst än en flaska vin eller pengar att spendera i baren. Trots min kärlek till naturen är jag inget stort fan av den här aktiviteten eheller. Det är något med att spela spel som jag inte riktigt kan gå in för, kanske för att jag inte bryr mig så mycket om att vinna eller förlora. I sanningens namn så villjag ofta förlora så att jag kan göra något annat.
Det var inte så farligt igår dock. Personen jag bor hos har en bra hjärna. Han följer nyheterna och hans bokhylla är full av böcker på politiska, historiska och sociala teman. När han tog en rökpaus väntade alla på att han skulle komma tillbaka så att frågesporten kunde fortsätta ...
Några av frågorna hade varit lättare att besvara om jag hade växt upp i England, t ex vem var kompositören på tjugopundssedlen (Elgar) och vilken karaktär i såpan East Enders överlevde att bli levande begraven av sin fru (!?). Hursomhelst var jag glad att jag kunde besvara litteraturfrågorna: vilket årtioende publicerades först Sagan om Ringen-triologin (50-talet) och vilken hjältinna som gifte sig med Mr Rochester i en Charlotte Bronte-roman (Jayne Eyre).
Något som också underlättade var att vi var typ tio pers i vårat lag och jag var inte den enda som gömde mig bakom mitt glas. Lustigt nog så var det ingen vid vårat bord som visste hur många flytande ”ounces” som en”pint” innehåller (20). Totalt deltog åtta lag och vårat lag kom fyra.
p.s. Broder Daniel: önskar du varit där när de frågade hur många stjärnor Nya Zeelands flagga har ... Vet du det? d.s.
Svenglish: Vecka8 - Lappsjuka
Många semesterfirare i både England och Sverige använder sina husvagnar som ett andra hem på sommaren, men den här veckan bor jag i en husvagn som är ett permanent hem året om. Min åttonde Svenglish-host har bott här i nästan två år: det är varmt och mysigt och känns som en miniatyr-lägenhet.
Fast efter fyra dagar av regn börjar jag lida av lappskjuka. Dessutom har jag råkat ut för en magbaskelusk och känner mig ganska svag. Som tur är tar min värd väl hand om mig. Hon hade till och med köpt grönt te eftersom hon läste ett tidigare blogginlägg där jag nämnde vad jag saknade från mitt “gamla liv” som jag kallar livet innan jag startade projektet. Eftersom jag försöka härma efter varje persons rutin, får jag reda på vilka livsstilar, inclusive matvanor, som jag gillar och inte gillar. Förutom grönt te saknar jag också muesli, som min värd snällt nog fixade åt mig.
Jag hoppas att jag har återhämtat mig fullt ut till lördag så jag kan byta te mot vin! Min värd är en tjej som jobbar hårt och festar hårt. Jag förstår varför hon beskriver sin husvagn som en oas och kreativ plats att varva ner. Mitt bland alla regnskurar har jag bevittnat ett par vackra solnedgångar. Och precis när jag slutade skriva det här för att knäppa ett par bilder såg jag att himlen var blå. Äntligen.
Svenglish: Vecka7 - Svensk Häst i Engelskt Hem
Kan du se Dalahästen? I lördags tog min värd med mig till sin kompis födelsedagsfest. Jag är inte särskilt bra på kallprat så jag var lättad när jag fick syn på Dalahästen i bokhyllan, den gav mig en anledning att ställa frågor. Det visade sig att födelsedagsflickan hade köpt hästen på e-bay när hon letade efter något "rött och prydande" att ställa in bokhyllan.
Ursprungligen tillverkades Dalahästen som en bi-produkt till möbelsnickeri-industrin i Dalarna på 1600-talet. Massproduceringen av denna häst började efter att den varit utställd på Världsutställningen i New York, 1939. Fortfarande handtillverkas och handmålas varje häst i allmogestilen och tydligen är minst nio personer involverade. Så om man letar efter något "rött och prydande", varför inte köpa en Dalahäst till IKEA-hyllan? För att läsa mer om Dalahästen klicka här.
MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE
Svenglish: Vecka7 - Världsberömda Torg
Det är inte varje dag jag käkar lunch på Trafalgar Square. Min sjunde Svenglish-person är konstkritiker och han tog med mig till ett antal gallerier i London. När vi pausade för att ta en macka på det världsberömda torget kände jag mig konstigt glad.
Att befinna mig på en plats som jag sett på TV och läst om i böcker gör att jag känner samhörighet, jag får min plats på kartan. Det är något som jag verkligen gillar med att bo i England, att vara en del av världen. Folk över hela jordklotet känner till platser i London, men det är tveksamt om någon kan namnge ett torg i Stockholm om de inte varit där på semester. Kanske är det mitt jobb att utbilda folk, så nedan är en bild av ”Plattan” eller Sergels Torg, i hjärtat av Sveriges huvudstad. Och som bonus får ni en bild på "Dödens Väntrum", stortorget i min hemstad Nässjö.
FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE
Svenglish: Vecka6 - Dataspel
En del av Svenglish går ut på att leva som personen jag bor hos lever och jag försöker prova så många olika aktiviteter som möjligt. Jag har ännu inte pratat med tillräckligt med folk för att avgöra om dataspel är populärare i England än i Sverige, men vem kunde tro att jag skulle spela Battlefield och skjuta folk!? Det är mer "realstiskt" och beroendeframkallande än vad jag trodde ...
FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE
Svenglish: Vecka6 - "Taking the Piss"
Den här veckan bor jag hos en globetrotter som skriver och läser JavaScript flytande och andra kryptiska språk. Igår följde jag med honom till The Brighton Farm, en nätverksgrupp för frilansande snubbar inom ny media, och innan jag gick dit blev jag varnad av en annan kille: ”Folk super sig fulla och är otrevliga mot varandra.”
Det var inte så illa. De flesta som går till The Farm tar sitt jobb på allvar och har fått mycket stöd medans de bygger upp sin frilanskarriär. Folk frågade om råd om allting från mobil-appar till att erbjuda PR-videos, och jag fick med mig ett par visitkort hem, men om man inte känner till det engelska uttrycket ”taking the piss out of somoene”, kanske man får en mindre chock.
Det var några som kallade varandra för ”crazy” och hittade på bus som att vika en fempunds-sedel så att det såg ut som ”drottningens rumphalvor”. Jag skulle kunna ge fler exempel, men de skulle vara för grova för att gå i tryck.
Jag var inställd på att bli uttråkad. Jag trodde att kvällen skulle bli mer av ett möte där folk diskuterade HTML i detalj, än en kul social tillställning där allt är möjligt. Jag pratade med en kinesisk kvinna som hade varit i Sverige och tyckte det var lustigt att så många mörka filmer som Män som hatar kvinnor och Låt den rätta komma in kommer från ett land som är så sagolikt på ytan. Jag skyllde på den mörka svenska själen som ett resultat av de långa vintrarna, men mot min vilja skrattade jag med när killarna gjorde narr av varandras efternamn och hävde öl som om jobb nästa dag inte fanns. (Även om detta nätdrickande ofta leder till nya jobbmöjligheter.)
När jag frågade min värd ad han saknade med England när han var ute och reste, sa han utan att tveka: ”Humorn. Ta en kopp te eller en drink med någon, skratta och ”taking the piss”.
Enligt Wikipedia så är ”taking the piss out of someone” ett uttryck som betyder att håna, reta eller göra narr av någon. Jag läste också om ursprunget av detta uttyck och det finns flera urin-relaterade teorier, men som jag nämnde ovan, vill jag att den har bloggen ska vara någolunda barnvänlig, så om du är intresserad kan du läsa mer här.
I slutet av kvällen när jag ”took a piss” (bokstavligt talat), roades jag åter igen av Englands dysfunktionella toaletter.
FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE
Svottish
Jag har påsklov från Svenglish och tillbringar veckan i Skottland som på sätt och vis liknar Sverige mer än vad England gör. I alla fall klimatmässigt. Häromdagen fastnade jag i en hagelskur.
Svenskar (och många andra nationaliteter) gör ofta misstaget att kalla hela Storbritannien för "England", men skottar tycker att det är väldigt förolämpande. Skottland känns som ett annat land speciellt eftersom de har sina egna skottska sedlar och eget parlament. Och jag älskar att alla säger "wee" istället för "little".
Det är lustigt att vara på semester; jag är fortfarande inställd på att observera personen jag bor med och jag tar massa foton på min kompis. Vem vet, kanske lägger jag till ett Svottish kapitel i min Svengelska bok ... Min kompis, som bor i Edinburgh, tycker att jag borde lösa Sverige-England dilemmat med att flytta till Skottland!
Svenglish: Vecka5 – SvEngPolsk Poesi
En del av Svenglish går ut på att jag gör hushållsarbete och andra udda jobb i utbyte mot mat och tak över huvudet. Från att jag påbörjade projektet för fem veckor sen har jag gjort allting från att samla brasved på stranden till att torka ur ett mögligt skåp, från att leka med ett barn till att hjälpa tillmed en e-mail-lista. Men mitt absoluta favoritjobb än så länge var att översätta en dikt från engelska till svenska, och hoppa in som uppläsare på en poesikväll.
Igår kväll skuggade jag sannerligen poeten och pjäsförfattaren Maria Jastrzebska när hon gjorde en uppläsning på Pighog Press poesikväll på Red Roaster i Brighton. Maria kommer ursprunglingen från Polen och det var meningen att hon skulle läsa en dikt på polska samtidigt som hennes partner läste den engelska versionen, men tråkigt nog så var hon sjuk, så jag fick vikariera för henne och läsa den engelska biten. Dikten heter At the Border och är publicerad i Anthologia - en polsk-engelsk tvåspråkig antologi.
I andra akten så läste jag och Maria upp både en engelsk och svensk version of hennes dikt Why do you laugh? Jag gillade verkligen att översätta denna mörka dikt och det var en ära att bli tillfrågad. Jag hoppas på att göra mer intressanta jobb i den här stilen under mitt Svengelska år. (Men ärligt talat så har jag inget emot att diska åt folk!)
Svenglish: Vecka5 – Gurksmörgåsar och Noga med Te
När jag anlände hos Svenglish-person nummer 5 var köket ganska kaotiskt – men luktade himelskt – eftersom min värd och hennes fru höll på att förbereda för deras gemensamma födelsedagsfest.
Efter en snabb kopp grönt te fick jag i arbetsuppgift att göra smörgåsar: lax och mjukost på polskt bröd, ägg och krasse på mörkt bröd, och till sist gurka på vitt bröd. Först var jag lite nervös eftersom en del folk är väldigt noga med sina smörgåsar: tjockleken på smöret, mängden fyllning och i vilken form man ska skära dem i, men som tur var, var mina värdar nöjda med mina triangulära kreationer.
Jag tycker att gukrsmörgåsar är lustiga som om den där lilla gröna biten skulle göra smörgåsen nyttigare eller sätta piff på smöret. Min mormor brukade lägga en halv vindruva på sina frallor, men hon hade åtminstonde ost också.
Det här är det delikata bakverksbordet, men jag var tvungen att vänta en stund innan jag kunde proppa i mig ”Death by Chocolate” eller ”Rocky Road” eftersom jag delvis var ansvarig för att servera te och det var mer nervöst än att göra smörgåsar. En kompis sa en gång: ”Att laga te år en process som man kan vara stolt över” och det får det att låta precis så komplicerat som det faktiskt är.
Engelsmännen är så noga med sitt te! I Sverige är de flesta nöjda med en kopp kaffe, men här vill folk ha antingen Breakfast Tea eller Earl Grey eller Rooibos eller utan kaffein eller något örtliknande, och som om det inte var nog så måste man också hantera styrkan på teet och inte att förglömma: mjölken och sockret:
Just a bit of milk, please
Make it very milky, please
Put in the milk first, please
One and a half tea-spoon of sugar, please
No sugar, please
I like mine quite strong, please
Don’t stew it too much, please
Leave the bag in, please
Is there any more hot water?
Till slut fick alla vad de ville ha (förhoppningsvis!) och samlades i den soliga trädgården för att skratta och skvallra och lyssna på värdens tal och ett ukuleleband som överraskade. Jag är glad att jag provsmakade ett scone till lunch efersom tro det eller ej – när gästerna gick hem var alla tallrikarna och faten tomma, förutom pumpakakan som bara jag gilllade eftersom den hade samma kryddor som svenska pepparkakor. Ett stort tack till mina värdar som lät mig ta del av en typiskt engelsk eftermiddag!
Svenglish: Vecka4 - Tintin och Spindelmannen
Klockan halv sju på morgonen blir jag väckt av Spindelmannen – den dumma svarta Spindelmannen som är gjord av äckliga skogssniglar. Den snälla Spindelmannen är gjord av små blåa och röd spindlar som inte är äckliga. Det har jag lärt mig av fyraåringen som jag bor med denna veckan.
Att dela en liten tvårummare med ett barn och hans mamma är en utmaning eftersom vi hela tiden snubblar både på varandra och möblerna, men det är priset man får betala för att bo centralt i en storstad, även i Sverige.
Det bästa med den här veckan är att läsa godnattsagor – eller eftermiddagssagor. Det är fint att känna igen karaktärer som Paddington och Tintin från min uppväxt i Sverige. Fast i den svenska versionen heter Tintins hund Milo, inte Snowy som i den engelska översättningen. Jag har också läst om Katie Morag, dinosaurier och Octonauts. Något som förvånar mig är att Sveriges mest populära barnboksförfattare Astird Lindgren inte är speciellt känd i England även om många har hört talas om Pippi Långstrump.
Något som kan få mig att känna mig alienerad in den engelska kulturen är att jag inte växte upp med samma böcker, filmer och TV-program. Rim, ramsor och sånger är också olika. Förra veckan lärde jag mig Hickory Dickory Dock av kvinnan som jag bodde med eftersom hon använde den ramsan för att värma upp sin röst före en inspelning.
Det är bäst jag slutar här för nu ska jag läsa en Charlie och Lola-bok! (Som jag i hemlighet gillar at läsa själv även när ungen har gått och lagt sig ...)
FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE
Svenglish: Vecka3 - Vinterbad
Att simma i havet är en gammal tradition i England och Brighton Swimming Club som grundades år 1860 är den äldsta klubben i landet.
Yvo Luna – kvinnan som jag bor hos den här veckan har simmat i havet varje dag i åtta år och hon håller ångan uppe hela vintern. Mest gör hon det för sitt mentala välbefinnande, och som poet och stand-up komiker hjälper det henne också att övervinna sin scenskräck.
‘Det är en ödmjuk upplevelse,’ sager hon. ‘Att vara del av något som är store än mig själv.’
Jag har cyklat ner till stranden med Yvo på mornarna och det är en fantastisk känsla att gå upp klockan sju och vara vid havet innan någon annan vaknar, men jag känner mig inte frestad att hoppa i plurret! Just nu är temperaturen runt fem grader och badarna simmar i tio minuter – det är inte bara ett snabbdopp som jag hade förväntat mig. Och Yvo är riktigt hardcore; hon duschar inte ens varmt efteråt.
’Det kan kännas värre om man tar en snabb varmdusch efteråt,’ säger hon och handdukstorkar sig själv. När allt kommer omkring så är ju vinterbadandet en kallvattens-kur.
Efter att ha sett vintersimmarna så känns Sveriges tradition med att hoppa i en isvak på vintern och sen basta varmt som fusk.
Yvo håller på att förbereda en show för Brighton Fringe Festival som heter ”Luna’s History of Madness” där hon kommer prata mer om kallvattens-kuren och andra försök att bota psyskisk sjukdom. Så efter badandet följer jag med Yvo till The Apple Store där hon hyr en arbetsplats för att jobba med bl a sin press release. Spännande!
Svenglish: Vecka2 - Har Du Djur?
Enligt The Xenophobes guide to the English så är folk i england mer tokiga i sina husdjur än någon annan nation. Jag vet inte om det stämmer – mina svenska kompsiar som har husdjur är också väldigt förtjusta i dem, och det är inget som stör mig; det är ganska gulligt när folk pratar med och om sina husdjur som om de var familjemedlemmar.
Vad som stör mig däremeot är att själv bli kallad för ”husdjur” (engelskans ”pet”) som ett kärvänligt substitut för ”sötnos” eller ”älskling”. (Svenskar brukar ju bara använda ord som ”sötnos” och ”älskling” om man verkligen gillar någon och menar det med hela hjärtat.) Första gången som någon sa ”Alright, pet” eller ”See you, pet” till mig blev jag ganska upprörd – jag är minsann ingens hund! Jag trodde att det var ett skämt.
Än så länge har inga av mina svengelska värdar kallat mig ”pet”, och eftersom jag är allergisk mot katter och håriga hundar försöker jag undvika att bo hos folk som har djur, trodde jag i alla fall ...
Det är fjärde dagen och min nuvarande värd hade inte ens nämnt några djur tills idag. Jag hade övertygat mig själv om att terrariumen i vardagsrummet och sovrummet var tomma eftersom jag inte sett något röra på sig, men visar sig att jag sover under samma tak som två ormar och fyra spindlar!
Svenglish: Vecka2 - Green Tea & The Sea
Jag är inte i Kina, men har just flyttat in hos min andra Svengelska värd och jag var väldigt glad över att jag fick grönt te när jag anlände. Efter en veckas försök att vänja mig vid rött te på förra stället jag bodde, har jag insett att jag inte kan leva utan grönt te.
En annan grej jag saknade förra veckan var havet. Man kan inte se det eller känna doften från Preston. Där jag bor nu, i Brunswich Square, har jag havsutsikt!
Det är lustigt att jag lär mig lika mycket om mig själv som jag lär mig om andra människor genom detta projektet. Jag försöker gå ifrån mina egna vanor och till viss del ta på mig andra folks vanor, och det är så jag får reda på vad jag saknar och inte saknar med mitt "gamla" liv. Det känns redan längesen jag var en författare som bodde i Hove och jobbade deltid på biblioteket.
p.s. Ingen heltäckningsmatta på toan! d.s.
FOR MORE INFO (IN ENGLISH) CLICK HERE
Svenglish: Vecka1 - Engelska Toaletter
Innan jag flyttade till England blev jag varnad för engelska toaletter. “Dom har heltäckningsmattor på toan!” berättade folk och såg äcklade ut. “Tänk om man har spysjuka! Eller kissar när man är full! Det går ju liksom inte att skura golvet med disinfektionsmedel efteråt …”
Toaletten i huset där jag bor den här veckan är till min lättnad fri från heltäckningsmatta, men det finns ett annat problem: handfat saknas. Ibland händer det snuskiga (och jag menar bokstavligen snuskiga) saker på toan och man vill tvätta händerna direkt efteråt. Om handfatet befinner sig i rummet bredvid är det inte så lätt, någon kanske håller på och badar och där står man med kiss på fingrarna och vet inte vad man ska ta sig till. Man kan ju tvätta händerna i köket, men det är inte särskilt hygieniskt.
En annan lustighet med engelska badrum är att på många ställen är det fortfarande separata kranar för varm- och kallvatten. Varningslappar är uppsatta överallt men jag glömmer ändå. Om man bara vill tvätta hädnerna känns det som ett slöseri att plugga igen hålet och spola upp vatten, så för det mesta sltuar det med att jag tvättar händerna antingen i iskallt eller stekhett vatten. (Men jag har sett att många har på båda kranarna samtidigt och flyttar händerna mellan dem.)
Jag påpekade problemet med handfatsfria toaletter för personen jag bor med och hon höll med om att det inte var särskilt praktiskt, men berättade att på grund av hälsorisken är det antagligen inte längre tillåtet att bygga ett rum med endast toalettstol.*
Hon hade inget att säga om separata kranar eftersom hon är så van vid det, men hennes svenska housemate som jobbar inom vården sa att det brännheta vattnet förstör hans hud eftersom han måste tvätta händerna hela tiden. Och för att återgå till hälsorisker så nämnde han att blanda vatten i handfatet inte är särskilt hygiensikt eftersom man tvättar händerna i sin egen smuts, lite som att bada badkar som fortfarande är väldigt populärt i England. (I fyra års tid bodde jag i två olika lägenheter i Hove utan dusch, endast badkar utan duschslang!)
Men lite skit är bra för oss; svenskar är ofta för rena och det kanske är därför som många människor i Sverige lider av allergier. Jag ser redan fram mot toalettförhållanderna hos nästa person jag ska bo hos. Lustigt nog, efter att ha skrivit det här, hoppas jag nästan att det finns heltäckningsmattor eftersom de i alla fall håller fötterna varma(re).
*Fick precis en kommentar på Facebook från Liz som sa att fördelen med att ha toaletten i ett separat rum är att man inte behöver vänta med att kissa ifall personen i badet/duschen tar lång tid på sig. Sant!
Svenglish: en raketstart!
Det var meningen att jag skulle flytta in hos mitt första "Svenglish-studieobjekt" igår på själva 30-årsdagen men min kompis gav mig en natt på Hotel Pelirocco i födelsedagspresent så jag checkade in i Sputnik-rummet och firade genom att dricka cocktails med ett gäng vänner i baren. Så det blev en födelsedagsfest/avskedsfest trots allt ... Min finfina vän "syster" Jo skickade mig en klänning i present så jag var ju tvungen att fira haha.
I morse checkade jag ut ur mitt rymdskepssrum och tog bussen till Preston Park-området där jag ska bo den här veckan och följa en snart 50-årig engelsk kvinnas vardag. Fortsättning följer!Svenglish: 3 dagar till 30 och Svenglish-starten!
På bilden är en av mina bästa (före detta) arbetskompisar Barney, och jag kommer att sakna honom jättemycket. Fast han är en av mina "Svenglish offer" och i juni kommer jag ägna en vecka åt att följa honom i hans vardag, och även en dag på jobbet. (Förhoppningsvis har jag fått lite distans då!)
De flesta av de engelska människorna som jag ska bo hos bor i Brighton-området, men jag tänker låtsas som om jag har lämnat stan för att resa; jag kommer inte träffa mina kompisar, gå på några skrivargruppsmöten eller delta i några av mina andra vardagliga aktiviteter. Jag är totalt i händerna på de personer jag observerar och bor hos.
Jag säger också hejdå till mina housemates och rummet som jag hyr i Hove. Just nu går jag igenom mina kläder och sorterar dem i högar: behålla, inte behålla, kanske behålla. Det är ledsamt att ta farväl av mina svarta bondage-byxor med spännen, men de är så utslitna att man kan se igenom tyget på vissa ställen, så det är dags för dem att försvinna. Trots allt har jag haft dem sen jag var 21 ... (Tack Sara för att du hittade dem åt mig!)
På måndag när jag flyttar in hos den första Svenglish-personen i Brighton kommer jag att bli filmad av Brighton and Hove TV LTD.
Svenglish: 2 Non Blondes - Bevis på att alla Svenskar Inte är Blonda
Det tröttsammaste med att bo i England är att jag dagligen, eller åtminstone varje vecka får frågan:
"Var är du från?"
och när jag svarar "Sverige"
säger frågeställaren "Men du är ju inte blond!"
Suck. Suck. Suck.
Tack vare Stig Larsson Millenium-triologi-filmer har världen fått en ny bild av svenska kvinnor.
Nu händer det lika ofta att folk säger att jag påminner dem om karaktären Lisbeth Salander
vilket jag tar som en komplimang även om jag inte tycker att vi är speciellt lika.
Jag läste någonstans nyligen, kanske i en Lonely Planet guide, att ungefär en tredjedel av alla svenska tjejer är blonda. Kanske att det stämmer, men det beror på om man räknar askblond och ljusbrun som blond, då skulle det nog vara fler. Men vad som stör mig är att det är mest tjejer/kvinnor som förväntas vara blonda. Jag har aldrig varit med om en svensk kille som fått frågan varför han inte är blond.
Innan jag flyttade till England trodde jag att alla engelska personer hade rött eller orange hår. Vet inte varför. Kanske hade att göra med bilderna i engelskböckerna i skolan. Jag vågar påstå att de flesta engelsmän och kvinnor har brunt hår av något slag, men jag kan ha fel. Det är svårt att veta i dessa hårfärgningstider.
Jag erkänner att jag inte har så mörkt hår som på bilden, men jag är definitivt inte blond. Råttfärgad möjligen.
Svenglish: Svenskar Kan Också Frysa
'Inga problem,' sa jag. 'Jag är van vid snön, från Sverige.'
'Åh, jag hade glömt att du var svensk,' sa musikern och det gjorde mig glad. Att hon såg mig som poet och författare istället för svensk. Trots allt skulle vi träffas för att spela in poesi till musik, inte för att äta köttbullar och dricka vodka.
Jag glömmer ofta att en av mina bästa vänner är från Sydafrika och det tog mig ett år innan jag kom på att en annan kompis är halv-asiat, jag tänkte på henne som min "konstnärs-kompis." Jag är medveten om att människor har ett behov att placera varandra i fack och de flesta refererar till mig som "Den Svenska Tjejen". För det mesta bryr jag mig inte, men jag gillar inte när folk tar vissa saker för givet bra för att man har en viss nationalitet. Det känns som om jag inte har rätten att frysa för att jag är svensk. Visst är jag van vid snö och en vinter som kan vara upp till sex månader, men jag fyrser ändå, och jag har lidit mer av kylan i England eftersom husen här inte är så bra byggda som i Sverige med isolering och dubbla glas.
Jag lyckades ta mig till Hanover-området utan problem och skrattade åt folk som skrapade den sista snön från sina bilar för att göra snöbollar. Men jag blev nästan lika ivrig som en engelskman när jag skymtade snön på kullarna ...
Svenglish: Var Mitt Liv i England Började
Det var här mitt liv i England började. På Loxdale Centre.
Jag var nitton, hade precis tagit studenten och ville bara bort från trista Nässjö,
och uppleva ett äventyr.
Att anmäla sig till en tre månader lång engelska kurs kanske inte låter som ett äventyr,
men hela mitt liv förändrades. Så fort jag klev av bussen på Pool Valley Coach Station visste jag att jag ville stanna i Brighton.
Igår var jag tillbaka på Loxdale Centre där jag gick engelskakursen hösten 2001. För femte (!) gången var jag inbjuden att föreläsa om mitt liv och arbete och skrivande i England. Jag introducerade även lite poesi genom mitt alterego Lou Ice. Även om de flesta studenterna är svenskar så pratade jag engelska vilket känns jobbigare än om publiken hade varit engelsmän. (Känns som om svenskarna är mer kritiska, engelsmännen tycker att ALLA svenskar pratar skitbra engelska eftersom engelsmännen själva är dåliga på språk.)
Jag har många ljusa minnen från Loxdale och kommer ihåg bisarra saker som min lärares röst när hon läste högt från ett avsnitt ur Dorian Gray. Jag tyckte att hon hade den mest perfekta engelska accenten och hade kunnat lyssna på henne läsa dagen lång. (I fönstret skymtar mina gamla lärare Gill och Sue)
Så tio år senare är jag fortfarande i England, men frågan är: should I stay or should I go?
För att citera från bloggen The Journal of a Recovering Taiwanoholic: "After 10 years you either stay or go. Become a lifer or get a life." Alltså efter tio år så stannar man för alltid eller så skaffar man sig ett liv. Det återstår att se.
Axl Rose
Igår var jag på en 30-årsfest med 80tals-tema
Ingen uppförde sig som 30 vilket var en lättnad
och ger mig hopp inför min egen 30-årsdag
Ingen uppförde sig som Axl Rose heller
det vill säga
ingen bet någon i benet
eller kom tre timmar för sent
