Engelska språket är för roligt ...
Såg den här "skylten" på en pubtoalett i lördags.

Tänk om vi svenskar var lika artiga ....
Det kanske bara skulle vara skrattretande ...

Frukostkulturen i England är nästan lika helig som pub-kulturen ...

Jag älskar englands skabbiga arbetarklass-cafer där man kan äta frukost
fram till klockan 3 och där inget porslin matchar.

I torsdags var jag på min lokala "Greasy Spoon" som dessa caféer kallas
och åt "egg on toast" och drack en kopp te för endats £2.50 (cirka 25 spänn).
Mitt sällskap åt "beans on toast" för samma pris.
Jag tycker det är otroligt charmigt att gå ut och äta frukost.
Visst finns det de som gör det i Sverige också, men då känns det mer som man lyxar till det
och typ äter hotellfrukost.

Men höjdpunkten med denna frukost var ändå den så kallade konsten på väggarna ...



Vem vill inte köpa en "Very Old Scottish Picture" för £9 (reducerad från £12) ...
Det fanns också en målning av en roddbåt som hade titeln "Sailing Boat" och kostade £6.

Tyvärr, liksom på pubarna är det dock mest män som hänger på de här frukostcaféerna ...
Redan i dörren blev jag stoppad av en gubbe som talade om för mig att han kom till det här caféet varje dag
och att maten var "very nice". Kanske var han änkeman, för det skulle vara märkligt om han gick ut och åt frukost själv ifall han hade en fru där hemma, eller så kanske han hade en fru där hemma som han inte pratade med ... (Kan inte låta bli att hitta på stories.)
Jag undrar hur det kommer se ut när jag blir "gammal" om de här caféerna kommer att finnas kvar
eller om allt bara är Starbucks ...

Idag tog jag tåget till Newhaven (där det går färjor över till Dieppe i Frankrike).
Jag hoppades på att gå i hamnen, se båtar komma och gå och tänka på mitt Svenglish-projekt. (Se föregående inlägg.) Istället hamnade jag på en pub där jag spelade biljard med ett gäng byggare ...

Sånt händer bara i England. I Nässjö finns det inte ens en pub. Jag gillar pubkulturen i England just för att om man är ensam kan man bara gå till sin lokala pub och prata med folk. Och det är inte bara alkisar som hänger på puben! Det är mer ett ställe att umgås, som ett allmänt vardagsrum. Man kan dricka te istället för öl om man villl. Dock väntar jag på den dagen då det är lika många kvinnor som män på pubarna ...

Lite tänkande fick jag också gjort. Speciellt på tåget och när jag promenerade upp till Newhaven Fort. Något med att vara i rörelse som får tankarna att reda ut sig. Svenglish-starten kommer närmare och närmare och jag vill känna mig förberedd när jag börjar, men läxan jag lärde mig idag är att det är bäst att INTE ha några förutfattade meningar om folk och deras hem och försöka kontrollera vad som händer. Jag ska "flytta in" hos varje person med en öppen attityd ... Vem vet? Det kanske blir mer byggarbiljard.

2012 är året då jag fyller 30, men istället för att fixa en stor fest eller resa bort kommer jag att under 30 veckors tid bo hos 30 personer i min bekantskapskrets (hälften i Sverige, hälften i England) och observera varje persons vardagsliv i syfte att jämföra skillnader och likheter i levnadssätt. Och förhoppningsvis kommer jag också få klarhet i vilket land jag vill bo i!

Jag föddes ju och växte upp i Sverige, men har tillbringat en stor del av mitt vuxna liv i England, och jag vill ta reda på vad det är jag gillar med att bo i England, och vad det är jag saknar med Sverige. Jag har alltid varit fascinerad av folks vardagsliv och under veckan som jag bor med varje person blir jag som en fluga på väggen i deras hem. Jag kommer också att ställa 30 frågor som rör alltifrån te-vanor till djupare drömmar.

På bloggen kommer jag att dela med mig av små glimtar ur min Svengelska resa, men det kommer endast bli glimtar eftersom min plan är att föra en privat dagbok som blir grunden till en reseskildring i bokform.

Några av de som deltar i projektet vill vara anonyma så det begränsar vad jag kan blogga om, men jag hoppas att väcka nyfikenhet.

Projektet börjar på min födelsedag, 26 februari, i Brighton. Jag kommer att bo hos folk i England fram till juni, ta en paus över sommaren för att fortsätta projektet i Sverige i slutet av augusti fram till mitten av december.


(någon som vet hur man skapar nya kategorier? tänkte skapa en ny som heter Svenglish, verkar enklare en starta en separat blogg)

"Rymdåret" myntades i brevväxlingen med Lotus
där år 2012 nämndes och att det låter som ett år från rymden

Vad som ryms i detta år känns lite spejsigt ...

*SVENGLISH - projektet där jag ska ta reda på var jag vill bo, vad jag vill göra och vem jag är genom att studera andra människors vardagsliv ...
(mer info senare)

*SHAKE THE DUST - projektet där jag ska "lära ut" poetry slam i skolor

*VALDA ORD/WHALE WRITING - projektet där jag samarbetar kring skrivande med Lotus


och vad som händer med UNDER THE LIP/REPLACING ANGEL - det engelska romanprojektet - står i stjärnorna!

Glöm inte ...

Reach for

the moon,

if you miss it

you will land

among

the stars

ÅRETS ....

beslut: att säga upp mig på jobbet för att göra mitt Swenglish-projekt (mer info senare!)

besvikelse: att jag var sjuk på min födelsedagsresa till Barcelona och dessutom missade chansen att vara utklädd till the Mad Hatter på världsbokdagen

besök: faster Inger som fick sova i min New Model Army T-shirt eftersom hennes väska kommit bort på flygplatsen, samt Sara som kom med Septembersolen och bad i havet 30/9!

bekantskap: snubbarna som är engagerade i litteraturkvällen Ace Stories

bokupplevelse: Du ser Draken genom fönstret av Charlotte Qvandt

bedrift: att jag skrev om REPLACING ANGEL/UNDER THE LIP och fick kontrakt med litterär agent

biljett: spontanbiljetten till Sverige då jag överraskade pappa på hans födelsedag

bild:




bästa: hela Midsummer Camp Festival-veckan i Norfolk

I början av oktober skrev jag ett brev till Sara som aldrig kom fram. Det kom tillbaka, adresserat till mig, så det är numera mitt brev. Men när jag läste igenom det tyckte jag att det var ett tråkigt brev, med negativ ton. Det var inget speciellt, inte ens värt att skriva om och jag visste inte vad jag skulle göra med brevet så jag rev sönder det och kastade det i soporna, till Saras förtivlan. (Förlåt!)

Någon vecka senare hade jag tråkigt och utmanade mig själv att göra ett collage av allting som fanns i min papperskorg. Och då menar jag ALLT. Det var svårare än jag trodde. Ovan ser ni resultatet.

Det här är mitt liv. Rymdåret 2012 (en fras som myntades i brevväxling mellan mig & Lotus)
står för dörren och det känns som jag är på väg upp i en raket!

*Är totalt inne i planerandet av "Swenglish" - mitt 30års-kris-projekt som jag kommer berätta mer om senare

*Har sagt upp mig på mitt bibblojobb och slutar i slutet av februari, innan min 30årsdag, 26 februari

*Har fått ett nytt jobb! En projektanställning mellan januari och juni som "Shadow Poetry Coach" vilket innebär att jag ska ut i skolor och hjälpa till att leda workshops och uppmuntra tonåringar att delta i slam-poesi. 2 träningsdagar, 10 workshops, sen regionfinal, och om teamet man har hand om vinner går man vidare till final i London. Projektet heter Shake the Dust och har att göra med London Olympics 2012

*Jag & Lotus har slagit oss samman för att jobba med ett gemensamt projekt som rör funderingar kring skrivande

*Det går sakta men säkert framåt med mitt nya romanprojekt, men ska låta det vila ett tag, läs mer här

*På torsdag deltar jag i finalen av poetry-slammet Hammer & Tongue i Brighton

*Jag har skrivit en novell om när jag hittade farmors kusin på Nya Zealand och ska skicka till en "life writing" competition

*Jag har fått skatteåterbäring

*Jag väntar på att ungdomsboksförlag i såväl England och Sverige ska höra av sig och säga något om UNDER THE LIP

*Jag har skrivit brev till Lotus, GameGirl, Annalivet och Gisela och väntar på svar (men de två senaste breven har inte ens nåt Sverige än!)


November har varit mindre regnig än vanligt och bjudit på ljusa nyheter, men jag känner mig fortfarande lite labil och rastlös. Rädslan för framgång kan vara lika stor som rädslan för misslyckande märkligt nog. Förändring, förändring ... Här är den. I somras efter att jag varit på Midsummer Camp Festival gick jag omkring och tjatade om att jag ville ha förändring men inget hände. Nu händer allt. Tack alla underbara vänner, brevvänner, bekanta och släkt för att ni står ut med mig!


Mamma påminde mig om mitt eget motto: Om man verkligen, verkligen vill något så kommer allt lösa sig. Det tål att tilläggas att jag sa upp mig på bibblan INNAN jag fått ett enda svar på mitt Swenglish-projekt, INNAN jag fick skatteåterbäring och INNAN jag fick poesijobbet. Samma sak hände när jag ville åka till Nya Zealand, jag bokade biljetten, men visste inte riktigt hur jag skulle finansiera resan, en månad senare vann jag Slangbellan - priset för min debutroman! Jag bara visste att det skulle lösa sig ...


Här är November Rain i form av Guns N' Roses.

Igår var jag på ett ställe där en snubbe spelade gitarr och sjöng.

En kille som jag gillar sa "I'm really getting the blues"
Och jag sa "Men vad har hänt, varför då?" och lade armen om honom,
försökte trösta eftersom jag trodde att han kände sig själsligt bluesig eller blå = deppig
men det visade sig att han syftade på att han verkligen diggade musiken ...

Hur blåögd får man va, va?


Om det här hade hänt i min tonår hade jag gruvat mig hela dagen och mått dåligt
över en sån skitgrej.
Nu har jag bara 1 % ångest och skrattar åt det istället.
Det troliga är att killen totalt glömt bort konversationen ändå.

Inte långt från där jag bor i Hove fann jag denna målade skylt
tydligen bor jag 3 engelska miles bort från kärleken.
(Man kan tolka det hur man vill, men det är ca 3 miles till centrala Brighton.)

Igår lyssnade jag på min kompis James föreläsning om psykogeografi, det vill säga hur fysiska miljöer påverkar oss känslomässigt. Brighton är en väldigt kreativ miljö och var och varannan dag stöter jag på flummiga grejer som "skylten" ovan.

Hjälp vad många brev jag har skickat!

Hjulet snurrar

Jag snurrar

Världen snurrar

Jag var uppe till klockan 4 i morse och pratade med en gammal god vän om mitt nya projekt

som gillas av mig

min familj

min agent

Jag vet inte om jag ska hjula eller jubla men det känns som jag har satt något i rörelse


(hjulbilden är tagen av mig, det finns numera ett sånt hjul i Brighton)

Inte nog med att Tomas Tranströmmer kammade hem nobelpriset ...

Jag aka Lou Ice blev inbjuden att vara "förband" eller "förpoet"
när Henry Bowers aka Kung Henry uppträdde i Brighton i torsdags på Englands National Poetry Day



En jättekul kväll på Brightons Komedia och det var många svenskar i publiken eftersom jag bjöd in folk från Loxdale Centre, skolan jag gick på för 10 år sen och där jag föreläste förra veckan.

Känns som jag är i ett "flow" med mina performance för tillfället ... Förra året tappade jag lite självförtroende på scen pga av att det var mycket jobbiga grejer som pågick i mitt liv men nu känns det är som jag är tillbaka! Och jag har massa dikt-idéer som distraherar mig från romanskrivandet. Men det är roligt! Och jag tror på att när man gör något som är roligt är man på rätt väg!

p.s. tack Sara för glammiga klänningen! d.s.

Sara är den anonyma författaren bakom den otroligt roliga testboken "Är du din mamma?" som man kan köpa här

Minnns ni alla menlösa tester i tjejtidningar ...? Här är en bok för en gångs skull har ROLIGA test och driver med allt och alla t ex "Skulle du överleva en flygkrasch?" Med min favoritfråga:

Skulle du äta ditt ressällskap om maten tog slut?
1. Jag skulle äta min egen fot om det krävdes
2. Nej, aldrig
3. Om det fanns ketchup

Jag är även stolt över att ha inspirerat ett alternativ som finns med i "Hur poppis är du på facebook?"-testet ... (Och även Sandra och Nina har inspirerat svarsalternativ) Ni får själva spana in boken eller ge bort den som julklapp! (hjälp det kändes som julen plötsligt var nära)

Det är typ 28 grader varmt och det är den 2 oktober
Klockan är 4 på eftermiddagen och jag ligger fortfarande i sängen
(var uppe vid 1 och åt lite gröt i trädgården men gick tillbaka till sängen)
Jag gick och lade mig vid halv 11 igår
Varför är jag så utmattad?
Varför orkar jag inte ens gå ner till stranden och köpa en glass och läsa en bok?
Jag har inte druckit alkohol på över en månad så jag är inte bakis!

Well ... det har varit en intensiv vecka ...



I tisdags föreläste jag för fjärde gången på Loxdale - skolan i Portslade utanför Brighton där jag pluggade engelska hösten 2001 ... 10 års jubileum med andra ord.
Kändes kul och liksom bra för mig själv att inse vad mycket som hänt på 10 år ...



I onsdags kom Sara aka GameGirl på besök från Sverige
och i fredags tog vi oss ett morgondopp i havet!

Mer bilder från våra fina dagar på Saras blogg
här och här och här


På fredagskvällen bytte jag svenska Sara mot skotska Laura
och vi satt på stranden i solnedgången och lekte att det var sommar

Ikväll ska jag göra en uppläsning på en novelltillställning
och på torsdag ska jag göra ett poesi performance

Jag vill tillbaka in i min romanvärld, jag vill författa
jag vill vara pigg
och jag vill att dygnet ska ha 49 timmar minst
men istället ska jag
måla naglarna
raka benen
duscha
tvätta håret
klä på mig
äta middag
och förbereda mig för kvällens uppläsning
(kanske det blir ett glas vin nu när min vita månad är avklarad)

Idag är det 2 år sen en av mina allra bästa vänner Sara Starkström gifte sig med sig själv!
2 år är Pappersbröllop. Papper är bra. Papper kan man skriva på.
Sen brölloppet har Sara skrivit den minst sagt annorlunda dejtinghandboken Game Girl
och börjat blogga här.

Jag blir lite sentimental när jag tänker tillbaka på brölloppet där jag var en av brudtärnorna ...
Verkligen en av höjdpunkterna i mitt liv. Och samtidigt är det en absurd anekdot att berätta på krogen ... (Ett av tipsen i Game Girl att man ska ha några absurda anekdoter på lager när man går ut och träffar för folk, för det är mer intressant än att köra med de gamla vanliga frågorna om vad man gör och bor osv.)

Sara du är så tuff! Så himla modigt att gifta sig med sig själv! För att fira sig själv och sin självkänsla! Girl Power!!!

Klicka här för mer bröllopsbilder

Läs, läs, läs! Tidigare år var Josefin Schygge på bloggturné och gästade min blogg. Jag låg vaken igår natt och sträckläste slutet av Hjärtat Power Off.

Det är verkligen power i Josefins språk och i hennes berättelse.

Berättelsen ligger nära inpå Sofie som går i 9:an och har hamnat i ett "dåligt gäng". Samtidigt vill hon "vara sig egen" (ett bra uttryck som återkommer i boken) Utan att hon själv vet hur det riktigt går till har hon börjat langa droger ...

Allt är realstiskt skildrat och jag gillar att Josefin vågar gå in i det mörka och inte gör allt rosenrött och gulligt på slutet bara för att det är en ungdomsbok. Smärtan är verklig. Men ändå finns det lite hopp ...

Här kan du köpa Hjärtat Power Off

(kan rekommendera den till både tonåringar och vuxna! porträttet av Sofies mamma visar hur "blinda" föräldrar ofta kan vara ...)

Vill du bli nästa app-miljonär? Reklamen jag såg överallt när jag var i Sverige fastnade i mitt huvud även om jag knappt vet vad en app är ... Jag har fortfarande en numera gammaldags telefon som bara är en telefon. Inte en kamera. Inte en dator. Kan inte ta emot bilder. Jag vill ha det så. Blir stressad av all teknologi ...

Mitt ex Sky som gjorde min hemsida är en app-expert och har gjort sin egen app som heter dbug. Man kan köpa den på the app store. Appen är användbar om man håller på med programering eller är allmänt intresserad av hur koder ser ut på hemsidor. För mig är det ett helt annat språk men jag fascineras av folk som kodar. Lite som att försöka pussla ihop ord till en roman ... Sky blir jätteglad om ni klickar på länkarna till hans dbug. Kanske blir han nästa appmiljonär ...

Om du är tjej och över 18 och är i Stockholm nästa lördag rekomenderar jag ...

GAME GIRL CREW!

En annorlunda utekväll med Sara Starkström - författarinnan bakom GameGirl - i spetsen.

KLICKA HÄR FÖR MER INFO

My Midsummer Camp

 

Midsummer Camp started off pretty damp

Wet socks and feet

the rain falling in sheets

but after getting a pair of Welly boots

I was ready to sing and shoot

 

I decorated the marquee

where later 5rhythms set me free

Flowing to the beat of a drum

was better than drinking rum

but with the help of some gin

I played the Welly with a grin

 

For the solstice I painted my face

and danced round the field in a haze

Sitting round the camp fire

my body burning with desire

Beautiful boys from Leeds

got me into some bad deeds

Smoking and singing some more

I found myself on the floor

A festival of cuddles

arms and legs in a big muddle

 

Helped building a bender

which made me feel a bit tender

(as if I’d really been on a bender)

Struggling with yogic breath

to save myself from a minor death

 

In the kids tipi I made a poi

and almost stood on my head oi oi oi

I learnt more in a week than in a year

and my head feels more clear

Wiping snot and chopping wood

did me some good

 

The view from the compost loo

made my mind grow

feeling the grass under my toes

more intimate than shoes

In the communal shower

a woman made me feel like a flower

by sharing a story about her nipples

which made my smile ripple

 

In the camp council I confessed

that I liked getting undressed

jumping in the hot tubs

getting  free shoulder rubs

Everybody I met had a story to tell

and a hug to share as well

 

Shedding skin in the sauna heat

made my heart beat

with appreciation, accepting

the changing season

The nights are now getting longer

but I feel stronger

Am not going to drown

cause I’ve found my inner clown.