Vattendjur, vithåriga damer, Wellywood och släktklenoder
Naturlig varm källa i Taupo
(men detta är inget de skyltar med ... på turistinformationen vill de hellre
att man betalr för ett "riktigt spa" ...)
Här är jag och Alma Sophia Sowerby
(Anledningen att vi trodde att hon hette Jo Lye var att hon förkottade
Johannesson till Jo och Lye var namnet från hennes tredje äktenskap
så ett tag hette hon Alma Jo-Lye)
Alma (farmors kusin) med dottern Cheryl Burrows (pappas syssling)
Här är jag med min rappande brylling/pyssling (?) Adam
synd att han är förlovad och har två barn ;=)
Och så beachen i Paraparamu där jag satt när Cheryl ringde!
(se föregående inlägg)
Jag ska spendera helgen i underbara Wellington (Brightonstämning med massa caféer och barer)
Har träffat jättetrevliga människor!!! Felix och Linda som visade mig de bästa platserna att hänga med en bok i solen
Det här blir nog staden jag stannar i efter min rundtur på södra ön
Just nu bor jag på ett vandrarmhem som är zebrarandigt och kallas Wellywood
("alla" håller på med film här och har blivit visad platser från Sagan om ringer)
Men på tisdag ska jag hem till Cheryl och bo ett par nätter innan hon tar med mig till New Plymouth
Här är en brudkista där Cheryl har sparat alla svenska grejer från sin farfar
klockan tillhörde farmors morbror Kalle! Häftigt!
p.s. Angående Chinese Democracy så kommer det definitivt bli soundtracket till min resa! Skön vemodig stämning med ett slags uppror i botten. Det känns fortfarande som Guns N Roses eller Axl i vilket fall ... även om det är lite väl mycket gnäll om olycklig kärlek. Tror att många låtar, t ex Sorry också handlar om relationerna till de andra bandmedlemmerna ... Broder Daniel blev även intervjuad eftersom han sköter Guns N' Roses svenska hemsida
läs intervjun här
Att spåra en släkting del 4
Idag tog jag tåget till Paraparamu (utanför Wellington)
Genom att googla hade Broder Daniel fått fram att Cheryl Burrows (pappas syssling)
jobbade på en arbetsförmedling där så sent som 2003
Efter kringirrande i en hemsk shoppinggalleria
hittade jag the Work & Income Centre
Jag gick till informationen och sa att jag letade efter en släkting
En mycket hjälpsam kvinna berättade att Cheryl fortfarande jobbade där!!!
Men just nu var hon ledig en vecka för att besöka ett barnbarn på sjukhus i Auckland
Jag lämnade mitt nummer till Cheryls arbetskompis
och gick ner till stranden
och när jag satt där ringde det
Det var Cheryl!!!
Hon hade precis kommit tillbaka från Auckland och tittade in på jobbet
och där väntade ett meddelande fråm mig!
Så Cheryl åkte ner till stranden och hämtade mig ...
Och körde mig direkt till Alma !!! (farmors kusin)
Hon lever fortfarande och är 79 år!
Hon bor på ett äldreboende har svårt att gå och har lite dåligt närminne
men hon hade god koll på sitt svenska förflutna
och pratade om ansjovis!
Vi lämnade Alma på hemmet och Cheryl körde mig till en av mina bryllingar
en Adam som håller på och rappar och skriver!!!
Jag har hela 5 bryllingar!!! Eller säger man pysslingar???
En av dem heter Carl efter sin svenska gammelmorfar ...
Hur coolt som helst!!!
Och nästa vecka ska jag följa med Cheryl till New Plymouth och träffa fler bryllingar ...
Fortsättning och foton följer!!!
p.s. Alma är kusligt lik farmor med sitt vita hår!!! d.s.
Genom att googla hade Broder Daniel fått fram att Cheryl Burrows (pappas syssling)
jobbade på en arbetsförmedling där så sent som 2003
Efter kringirrande i en hemsk shoppinggalleria
hittade jag the Work & Income Centre
Jag gick till informationen och sa att jag letade efter en släkting
En mycket hjälpsam kvinna berättade att Cheryl fortfarande jobbade där!!!
Men just nu var hon ledig en vecka för att besöka ett barnbarn på sjukhus i Auckland
Jag lämnade mitt nummer till Cheryls arbetskompis
och gick ner till stranden
och när jag satt där ringde det
Det var Cheryl!!!
Hon hade precis kommit tillbaka från Auckland och tittade in på jobbet
och där väntade ett meddelande fråm mig!
Så Cheryl åkte ner till stranden och hämtade mig ...
Och körde mig direkt till Alma !!! (farmors kusin)
Hon lever fortfarande och är 79 år!
Hon bor på ett äldreboende har svårt att gå och har lite dåligt närminne
men hon hade god koll på sitt svenska förflutna
och pratade om ansjovis!
Vi lämnade Alma på hemmet och Cheryl körde mig till en av mina bryllingar
en Adam som håller på och rappar och skriver!!!
Jag har hela 5 bryllingar!!! Eller säger man pysslingar???
En av dem heter Carl efter sin svenska gammelmorfar ...
Hur coolt som helst!!!
Och nästa vecka ska jag följa med Cheryl till New Plymouth och träffa fler bryllingar ...
Fortsättning och foton följer!!!
p.s. Alma är kusligt lik farmor med sitt vita hår!!! d.s.
Att spåra en släkting del 3
Trots att jag inte fått någon reaktion på brevet
begav jag mig till 49 Glen Road samma kväll som jag anlände i Wellington
Jag tog the cable car (linbana?) upp till botaniska trädgården
och sen var det ca 10 min promenad
Jag knackade på dörren
och mötte en man i 50-årsåldern
som var väldigt kortfattad
Den Cheryl Burrows som var hans fru
hade inga svenska släktingar
Så var det med det ...
så slokörad vandrade jag ner mot staden igen.
Men min sista dag i Taupo gick jag till biblioteket
och tittade på mikrofilmer
och fick fram lite fakta
hittade en Cheryl Anne Burrows som var född 1953
(den Cheryl på 59 Glen Road hette Cheryl Isobel Burrows)
Fast jag gjorde annat än släktforska i Taupo:
Simmade i Nya Zeelands längsta flod
och badade i en varm källa vid ett vattenfall
Bästa upplevelsen hittills!
Bilder kommer senare ... otroligt seget internet!
begav jag mig till 49 Glen Road samma kväll som jag anlände i Wellington
Jag tog the cable car (linbana?) upp till botaniska trädgården
och sen var det ca 10 min promenad
Jag knackade på dörren
och mötte en man i 50-årsåldern
som var väldigt kortfattad
Den Cheryl Burrows som var hans fru
hade inga svenska släktingar
Så var det med det ...
så slokörad vandrade jag ner mot staden igen.
Men min sista dag i Taupo gick jag till biblioteket
och tittade på mikrofilmer
och fick fram lite fakta
hittade en Cheryl Anne Burrows som var född 1953
(den Cheryl på 59 Glen Road hette Cheryl Isobel Burrows)
Fast jag gjorde annat än släktforska i Taupo:
Simmade i Nya Zeelands längsta flod
och badade i en varm källa vid ett vattenfall
Bästa upplevelsen hittills!
Bilder kommer senare ... otroligt seget internet!
Att spåra en släkting del 2
1996 dog Inez. Hon var gift med farmors morbror Nisse. Det fanns inga barn så arvet gick till syskonbarnen. Ett av de här syskonbarnen var Alma (farmors kusin) på Nya Zeeland (hennes pappa Kalle var Nisses bror).
I bouppteckningspappren fanns en address till Alma i Taupo där jag befinner mig just nu. Men redan 1996 forskades det fram att Alma vårdades på ett ålderdomshem och vi fick en address till dottern Cheryl i New Plymouth istället. (dit jag har skrivit tidigare utan att ha fått svar).
När jag ändå är i Taupo tyckte jag att det var spännande att se var Alma hade bott någonstans. Jag hade även en naiv förhoppning om att hon kommit tillbaka från ålderdomshemmet. Så jag vandrade de cirka tre kilometrarna från mitt vandrarhem till 55 Hawai Street och knackade på dörren.
Det fanns både 55a och 55b så jag började med a. En pappa i 40-årsåldern öppnade och sa att han bara bott där i 6 månader men hänvisade mig till grannen istället. Grannen var en engelsman i 70-års åldern som bott i huset med sin fru från Fiji sedan 1985.
1985 hade engelsmannen köpt huset av Mrs Alma Sowerby. Han hade ett vagt minne av att han hade träffat henne en gång. Hon hade mörkt halvlockigt hår och var kraftigt byggd. Alma och hennes festman Norrman Hefferman hade byggt både 55a och 55b och jag fattade det som att de bott där i ca 10 år. De bodde antagligen i det ena huset och hyrde ut det andra. Anledningen att de sålde bygget var att båda led av reumatism och hade svårt att gå i trappor. Norrman blev dessutom skickad till ålderdomshem och Alma flyttade till en stad på västkusten som heter Wanganui. Detta var alltså 1985. Så det är mycket märkligt att vi fick Hawai Street addressen 1996 ...
Engelsmannen visade mig köpekontraktet och där stod mycket riktigt namnet Alma Sophia Sowerby. Så om hon bytte namn till Jo Lye måste hon ha gjort det sent i livet. I kontraktet stod även Almas yrke; ”advertising artist”. Hon jobbade alltå med någon slags reklam. Hon måste ha varit duktig eftersom titeln var ”artist”.
I övermorgon reser jag vidare mot Wellington. Då ska jag knacka på dörren på Glen Road där Cheryl (Almas dotter) kanske bor nu. Jag har inte fått någon reaktion på brevet som jag skickade. (se inlägget ”Att spåra en släkting del 1”)
Det har varit en mycket spännande dag. Kändes som om jag hittade något. Bara lite sorgligt att jag inte kan berätta för farmor ... Kankse någon kan skriva ut det här och ge till farmors syster Gudrun?
I bouppteckningspappren fanns en address till Alma i Taupo där jag befinner mig just nu. Men redan 1996 forskades det fram att Alma vårdades på ett ålderdomshem och vi fick en address till dottern Cheryl i New Plymouth istället. (dit jag har skrivit tidigare utan att ha fått svar).
När jag ändå är i Taupo tyckte jag att det var spännande att se var Alma hade bott någonstans. Jag hade även en naiv förhoppning om att hon kommit tillbaka från ålderdomshemmet. Så jag vandrade de cirka tre kilometrarna från mitt vandrarhem till 55 Hawai Street och knackade på dörren.
Det fanns både 55a och 55b så jag började med a. En pappa i 40-årsåldern öppnade och sa att han bara bott där i 6 månader men hänvisade mig till grannen istället. Grannen var en engelsman i 70-års åldern som bott i huset med sin fru från Fiji sedan 1985.
1985 hade engelsmannen köpt huset av Mrs Alma Sowerby. Han hade ett vagt minne av att han hade träffat henne en gång. Hon hade mörkt halvlockigt hår och var kraftigt byggd. Alma och hennes festman Norrman Hefferman hade byggt både 55a och 55b och jag fattade det som att de bott där i ca 10 år. De bodde antagligen i det ena huset och hyrde ut det andra. Anledningen att de sålde bygget var att båda led av reumatism och hade svårt att gå i trappor. Norrman blev dessutom skickad till ålderdomshem och Alma flyttade till en stad på västkusten som heter Wanganui. Detta var alltså 1985. Så det är mycket märkligt att vi fick Hawai Street addressen 1996 ...
Engelsmannen visade mig köpekontraktet och där stod mycket riktigt namnet Alma Sophia Sowerby. Så om hon bytte namn till Jo Lye måste hon ha gjort det sent i livet. I kontraktet stod även Almas yrke; ”advertising artist”. Hon jobbade alltå med någon slags reklam. Hon måste ha varit duktig eftersom titeln var ”artist”.
I övermorgon reser jag vidare mot Wellington. Då ska jag knacka på dörren på Glen Road där Cheryl (Almas dotter) kanske bor nu. Jag har inte fått någon reaktion på brevet som jag skickade. (se inlägget ”Att spåra en släkting del 1”)
Det har varit en mycket spännande dag. Kändes som om jag hittade något. Bara lite sorgligt att jag inte kan berätta för farmor ... Kankse någon kan skriva ut det här och ge till farmors syster Gudrun?
Nu tror jag på Chinese Democracy
Jag är ingen miljonstadsmänniska. Det var skönt att komma ifrån centrala Auckland och spana på kossor och får genom bussfönstret. Det var också skönt att komma ifrån folkstimmet på Auckland Central Backpacker och få umgås med sig själv igen. På mitt nya hostel Crash Palace i Rotorua är det mycket mysigare. Även om jag delar rum är det ett annat tempo. Och igår var det gratis grillfest på bakgården där det även finns en bubbelpool.
Magiska bussens första stopp var Waitomo där man fick åka båt genom en grotta med lysmaskar i taket. Värsta stjärnhimlen! Nu är jag alltså i Rotorua som är känt för sin vulkaniska verksamhet. Heta källor överallt. Man kan tro att man kommit till island. Om man släpper sig gör det ingenting för luften luktar redan fis. (sulfat)
Idag lyxade jag till det med ett spa. Men inte vilket spa som helst. Jag badade i lera vid ett ställe som kallas Hells Gate! Helt underbart. Huden känns silkeslen. Annars var dagens största mål att skaffa CHINESE DEMOCRACY. Guns N’ Roses nya platta. Hur fånig får man vara? Hjärtat bultade när jag gick in i skivaffären och när jag fick se raden med skivor på disken blev jag tårögd.
Tårögd blev jag också när jag besökte en helig plats för Maori-folket (Nya Zeelands ursprungsbefolkning). Det var så stilla och vilsamt och i flera dagar har jag burit på en gråt som har att göra med saknad och längtan tillbaka till en tid som aldrig kommer igen. Så jag släppte ut mina tårar och kände mig lättare i sinnet och starkare i kroppen än vad jag gjort på länge. Tyvärr glömde jag att jag hade mascara på mig. Så jag såg ut som en krigsmålad maorikvinna när jag kom tillbaks till vandrarhemmet!
Nu lyssnar jag igenom Chinese Democracy för andra gången. Det kommer ta tid att förstå varför det tog så många år för Axl att bli klar. Klart att den är ett mästerverk. (”If I thought that I was crazy well I guess I’d have more fun”) Men inget superduper mästerverk. Vad som är coolt är att Axl har med Dregen och Nicke från Backyard Babies i sin tacklista!!!
Imorgon rullar jag och bussen vidare mot Taupo. Det känns som att det viktigaste just nu är att resa både utvändigt och invändigt. Att romanskrivandet kan få vila.
Magiska bussens första stopp var Waitomo där man fick åka båt genom en grotta med lysmaskar i taket. Värsta stjärnhimlen! Nu är jag alltså i Rotorua som är känt för sin vulkaniska verksamhet. Heta källor överallt. Man kan tro att man kommit till island. Om man släpper sig gör det ingenting för luften luktar redan fis. (sulfat)
Idag lyxade jag till det med ett spa. Men inte vilket spa som helst. Jag badade i lera vid ett ställe som kallas Hells Gate! Helt underbart. Huden känns silkeslen. Annars var dagens största mål att skaffa CHINESE DEMOCRACY. Guns N’ Roses nya platta. Hur fånig får man vara? Hjärtat bultade när jag gick in i skivaffären och när jag fick se raden med skivor på disken blev jag tårögd.
Tårögd blev jag också när jag besökte en helig plats för Maori-folket (Nya Zeelands ursprungsbefolkning). Det var så stilla och vilsamt och i flera dagar har jag burit på en gråt som har att göra med saknad och längtan tillbaka till en tid som aldrig kommer igen. Så jag släppte ut mina tårar och kände mig lättare i sinnet och starkare i kroppen än vad jag gjort på länge. Tyvärr glömde jag att jag hade mascara på mig. Så jag såg ut som en krigsmålad maorikvinna när jag kom tillbaks till vandrarhemmet!
Nu lyssnar jag igenom Chinese Democracy för andra gången. Det kommer ta tid att förstå varför det tog så många år för Axl att bli klar. Klart att den är ett mästerverk. (”If I thought that I was crazy well I guess I’d have more fun”) Men inget superduper mästerverk. Vad som är coolt är att Axl har med Dregen och Nicke från Backyard Babies i sin tacklista!!!
Imorgon rullar jag och bussen vidare mot Taupo. Det känns som att det viktigaste just nu är att resa både utvändigt och invändigt. Att romanskrivandet kan få vila.
Att spåra en släkting del 1
För er som inte visste det så letar jag efter pappas syssling Cheryl Burrows som bor på Nya Zealand.
Sen jag kom till Auckland har jag gjort följande:
*besökte svenska konsulatet, som inte var någon jättehjälp men kvinnan där tipsade om att det nyss varit val och alla som har röstat finns med i ett register
*besökte biblioteket och tittade i "electoral rolls" i de områden som jag tror att Cheryl bor. Det finns en Cherryl Burrows som bor i centrala Wellington. Det står även titel "public servant" som passar in på tidigare efterforskningar då vi tror att hon jobbade på en arbetsförmedling i Paraparamu utanför Wellington
*sökte även på register över kyrkogårdar för att ta reda på om Alma/Jo - Cheryls mamma = farmors kusin fortfarande är i livet, men kom inte fram till något, finns även ett register som heter "death, birth and marriages" men de senaste tio åren är än så länge hemliga för allmänheten
*fikade med författaren Linda Olsson som tyckte att jag skulle skriva ett brev och förvana Cheryl ifall jag kommer dit. Så idag författade jag ett kort brev där jag skrev att jag kommer till Wellington om cirka en vecka. Jag lämnade mitt mobilnummer och min email och bad henne kontaka mig
Så nu blir det spännade att se om något händer!
Sen jag kom till Auckland har jag gjort följande:
*besökte svenska konsulatet, som inte var någon jättehjälp men kvinnan där tipsade om att det nyss varit val och alla som har röstat finns med i ett register
*besökte biblioteket och tittade i "electoral rolls" i de områden som jag tror att Cheryl bor. Det finns en Cherryl Burrows som bor i centrala Wellington. Det står även titel "public servant" som passar in på tidigare efterforskningar då vi tror att hon jobbade på en arbetsförmedling i Paraparamu utanför Wellington
*sökte även på register över kyrkogårdar för att ta reda på om Alma/Jo - Cheryls mamma = farmors kusin fortfarande är i livet, men kom inte fram till något, finns även ett register som heter "death, birth and marriages" men de senaste tio åren är än så länge hemliga för allmänheten
*fikade med författaren Linda Olsson som tyckte att jag skulle skriva ett brev och förvana Cheryl ifall jag kommer dit. Så idag författade jag ett kort brev där jag skrev att jag kommer till Wellington om cirka en vecka. Jag lämnade mitt mobilnummer och min email och bad henne kontaka mig
Så nu blir det spännade att se om något händer!
Jag har en plan!
KLICKA PÅ BILDEN SÅ BLIR DEN STOR!
Planen är inte att äta flugsvamp
Planen är att dra söderut
Jag ska resa med "Magic Buses"
och man kan hoppa av och på när man vill på olika orter
På fredag lämnar jag Auckland
och första stoppet blir Rotorua
Det händer saker när man reser
bara genom att dela rum med fyra pers
och bo på hostel med typ 500 pers som springer hit och dit
har jag blivit mer social och mindre blyg
Det hjälper också att människorna är extremt vänliga
om man ser lite vilsen ut kommer det fram folk
som frågar om man behöver hjälp
Igår läste jag poesi - klicka här för att läsa mer!
Första helgen i Auckland
Auckland är lite snyggare nu
när jag är där
Vandrade upp på berget Mount Eden som är en gammal vulkan
och upptäckte att Auckland är JÄTTESTORT!
men vandrarhemmet ligger mitt i smeten vid en tråkig turistgata
så det gäller att ta sig till utkanterna
Fast just nu har jag lagt om planerna lite
ska nog resa först och jobba sen
känns lite dumt att fastna i Auckland utan att ha sett resten av landet
Det kan lätt bli att jag återskapar livet jag hade i Brighton
med skrivande, poesi-scener och biblioteksjobb
(var på ett releaseparty för en poesisamling på ett konstgalleri i lördags
och träffade jättemycket kul folk)
Men jag är ju faktiskt här för att uppleva nya saker
Auckland är vilken storstad som helst
Dessutom är det bättre att resa till sydön nu när det är sommar
Jag har nämligen inte tagit med mig någon jacka ...
Här är mina rumskompisar på Auckland Central Backpackers
igår var vi ute och firade och svirade att jetlagen försvunnit.
Intryck fran Auckland
Det forsta som moter mig nar jag stiger av flygbussen utanfor Auckland Central Backpackers
ar en jattlike tomte! Svart att tro att det snart ar jul nar solen stralar.
De forsta intrycken ar sa viktiga. Forst tyckte jag att Auckland var ganska fult.
Bara byggnader typ. Sen fick jag se reklamen for den nya GN'R-skivan ...
och de spelade November Rain i hostel-receptionen ...
Tyvarr fick jag vanta i typ 4 timmar pa att checka in.
Jetlagen slog till ordentligt. Golvet gungar fortfarande men jag har inte spytt eller sa.
Jattemycket informataion om allt och jag vet varken ut eller in ...
Delar rum med en amerikansk, en hollandsk och en dansk tjej
de flesta ar har i samma syfte som jag: att soka jobb.
Men nu ar det helg. Tid att utforska stan.
Satte mig en stund i hamnen och pratade med en jattetrevlig kvinna
som trodde det skulle bli latt att hitta pappas syssling.
Om jag blir kvar i Auckland kan ni fa address till mitt hostel.
p.s. flygplatser ar jattebra skrivplatser har jag upptackt. hade flera timmars dodtid bade pa Arlanda och pa Hong Kong International sa da tog jag fram laptopen och borjade skriva pa del fyra av Natalie! kanns skont att ha nagot projekt med mig i brist pa reskamrat. d.s.
Vykort från Hong Kong
KLICKA PÅ BILDERNA SÅ BLIR DE STORA!!! KLICKA PÅ BILDERNA SÅ BLIR DE STORA!!!
Trafik, trafik, trafik
människor, människor, människor
Tur att det finns tempel och parker och vatten
så att man kan andas lite
Idag gick det av bara farten att äta med pinnar
jag var så hungrig att jag inte tänkte
Är glad och nöjd med min dag
har åkt tunnelbana och båt
men mest har fötterna fått arbeta!
Rosa och mintgront i Hong Kong
Jag sitter och andas in den fororenade luften som letar sig in genom det oppna fonstret
framfor datorerna i receptionen pa Dragon Hostel i Hong Kong.
Det gungar i kroppen, som om jag ar sjosjuk, men det ar bara lite jetlag.
Vet inte om jag sov pa flyget, men helt plotsligt knackade flygvardinnan mig pa axeln och sa frukost.
Da var klockan typ fem pa morgonen i Sverige och tolv pa dagen i Hong Hong.
Nar vi dalade nerat lyssnade jag pa Hong Kong Garden med Siouxsie and the Bansheees.
Dragon Hostel ligger precis utanfor turiststraken sa det kanns som jag hamnat i Kina
inte sa manga Vasterlanningar med andra ord.
Jag letade mig fram till en avlagsen kinesisk vegetarisk restaurang som Lonely Planet rekomenderade
trots lite vilsegang var maten det vart det.
Ett enormt fat med broccoli, bromkal, spenat och andra nyttigheter.
Det fanns bara pinnar att ata med
och en liten skal man skulle lagga up maten i
men jag lade upp den pa ett fat
markte inte att jag gjorde fel forran jag tittade pa kineserna runtomkring mig ...
Aven ett par Buddhistmunkar var dar och kakade
Inredningen gick i rosa och mintgront och jag blev serverad gront te i en pytteliten vit porslinskopp
utan att jag bad om det.
Betala for det fick jag daremot, men inte sa mycket.
Jag bor i en lada utan fonster, fyra kvadratmeter kanske.
Men det ar frascht och jag har toa ocksa och en duschslang.
I korridoren finns en soffa och ett bord med bocker
en svensk version av Liftarens guide till galaxen.
Och tidigare sag jag en kille med laptop i receptionen
som sag skandinavisk ut.
Men jag fragade inte om han ville med att ata eller nat.
Jag ville klara mig sjalv.
Det ar annorlunda att resa utan Sky.
Imorgon ska jag utforska stan i dagsljus.
Trots att det ar T-shirt och sandal-vader blir det morkt vid sex typ.
framfor datorerna i receptionen pa Dragon Hostel i Hong Kong.
Det gungar i kroppen, som om jag ar sjosjuk, men det ar bara lite jetlag.
Vet inte om jag sov pa flyget, men helt plotsligt knackade flygvardinnan mig pa axeln och sa frukost.
Da var klockan typ fem pa morgonen i Sverige och tolv pa dagen i Hong Hong.
Nar vi dalade nerat lyssnade jag pa Hong Kong Garden med Siouxsie and the Bansheees.
Dragon Hostel ligger precis utanfor turiststraken sa det kanns som jag hamnat i Kina
inte sa manga Vasterlanningar med andra ord.
Jag letade mig fram till en avlagsen kinesisk vegetarisk restaurang som Lonely Planet rekomenderade
trots lite vilsegang var maten det vart det.
Ett enormt fat med broccoli, bromkal, spenat och andra nyttigheter.
Det fanns bara pinnar att ata med
och en liten skal man skulle lagga up maten i
men jag lade upp den pa ett fat
markte inte att jag gjorde fel forran jag tittade pa kineserna runtomkring mig ...
Aven ett par Buddhistmunkar var dar och kakade
Inredningen gick i rosa och mintgront och jag blev serverad gront te i en pytteliten vit porslinskopp
utan att jag bad om det.
Betala for det fick jag daremot, men inte sa mycket.
Jag bor i en lada utan fonster, fyra kvadratmeter kanske.
Men det ar frascht och jag har toa ocksa och en duschslang.
I korridoren finns en soffa och ett bord med bocker
en svensk version av Liftarens guide till galaxen.
Och tidigare sag jag en kille med laptop i receptionen
som sag skandinavisk ut.
Men jag fragade inte om han ville med att ata eller nat.
Jag ville klara mig sjalv.
Det ar annorlunda att resa utan Sky.
Imorgon ska jag utforska stan i dagsljus.
Trots att det ar T-shirt och sandal-vader blir det morkt vid sex typ.
Varför åker jag till Nya Zeeland?
Därför!
En av farmors största drömmar var att åka till N.Z. för att hennes kusin bor/bodde där.
Farmors morbror Kalle var sjöman som bosatte sig på N.Z. och skaffade sig en fru där
och de fick en dotter som hette Alma. Den Alma är alltså farmors kusin. Men antagligen är hon inte i livet.
Däremot finns det en dotter till Alma som heter Cheryl. Senaste spåret är från 2003.
Då jobbade Cheryl på en arbetsförmedling i Paraparamu (1 timmas resa från Wellington).
Tack Broder Daniel för allt googlande!
Så ett av mina mål med resan är att söka upp denna Cheryl, som alltså är en syssling till min pappa.
Jag har också som ambition att bli klar med andra versionen av mitt romanprojekt Natalie.
Men självklart åker jag inte till andra sidan jorden bara för att stänga in mig i ett rum och skriva ...
jag vill ju resa runt också! Och för att resa runt behöver man pengar, så jag har skaffat arbetstillstånd.
Jag har tänkt vara borta till i maj då PIHMA släpps i Danmark.
Mer korta nyheter om PIHMA finns på www.louisehalvardsson.com
Imorgon åker jag till Stockholm, på måndag flyger jag från Stockholm till London och sen till Hong Kong där jag stannar två nätter, så på Nya Zeeland landar jag inte f'örrän nästa torsdag. Jag ska försöka blogga så ofta jag kan!
En av farmors största drömmar var att åka till N.Z. för att hennes kusin bor/bodde där.
Farmors morbror Kalle var sjöman som bosatte sig på N.Z. och skaffade sig en fru där
och de fick en dotter som hette Alma. Den Alma är alltså farmors kusin. Men antagligen är hon inte i livet.
Däremot finns det en dotter till Alma som heter Cheryl. Senaste spåret är från 2003.
Då jobbade Cheryl på en arbetsförmedling i Paraparamu (1 timmas resa från Wellington).
Tack Broder Daniel för allt googlande!
Så ett av mina mål med resan är att söka upp denna Cheryl, som alltså är en syssling till min pappa.
Jag har också som ambition att bli klar med andra versionen av mitt romanprojekt Natalie.
Men självklart åker jag inte till andra sidan jorden bara för att stänga in mig i ett rum och skriva ...
jag vill ju resa runt också! Och för att resa runt behöver man pengar, så jag har skaffat arbetstillstånd.
Jag har tänkt vara borta till i maj då PIHMA släpps i Danmark.
Mer korta nyheter om PIHMA finns på www.louisehalvardsson.com
Imorgon åker jag till Stockholm, på måndag flyger jag från Stockholm till London och sen till Hong Kong där jag stannar två nätter, så på Nya Zeeland landar jag inte f'örrän nästa torsdag. Jag ska försöka blogga så ofta jag kan!
Hong Kong, bebis, hjärnan, skrivandet och webkameror
Ena dagen klickar man några gånger med musen
och vips har man bokat ett vandrarhem i Hong Kong
(där jag ska mellanlanda 2 nätter på väg till Nya Zeeland)
En annan dag hälsar man på en namnlös bebis som föddes sju veckor för tidigt
men som redan växt till sig, även om jag tyckte hon var supersupersuper-liten!
(grattis Nilla & Tias !!!)
och vips har man bokat ett vandrarhem i Hong Kong
(där jag ska mellanlanda 2 nätter på väg till Nya Zeeland)
En annan dag hälsar man på en namnlös bebis som föddes sju veckor för tidigt
men som redan växt till sig, även om jag tyckte hon var supersupersuper-liten!
(grattis Nilla & Tias !!!)
*
Mitt i alltihop känner jag att jag har försummat min hjärna
Innan jag åkte till Lund (22 okt) bestämde jag mig för att ta ett paus i skrivandet
tills jag kommer till Nya Zeeland
Jag märker att det påverkar mitt humör
att inte vara aktiv i hjärnan, att inte hålla på med något projekt
att mina tankar ägnar sig åt onödig verksamhet istället
som att oroa sig för saker
Så idag bröt jag lite mot min egen bestämmelse
och gjorde några övningar i boken The Weekend Novelist Re-draft the novel
Just nu är jag på kapitlet som handlar om "midpoint" alltså romanes mitt
då trådar ska börja flätas samman
karaktärernas olika öden ska korsa varandra
Det var roligt att tänka igen
Kan tänka mig att det är lite samma sak som att lösa matematiska problem
när man räknar ut vad de olika karaktärerna ska göra och varför de ska göra det
I morgon ska jag göra upp en kapitelplan över del 4
Att planera skrivande är inte samma sak som att skriva, men det är en del av processen.
*
Och eftersom Sky inte kunde komma hit pga flygkonkurs blev det en date på Skype med pizza och öl.
Även om vi inte är tillsammans längre, blev det känslosammare än vad jag hade trott.
Tack Broder Daniel för att du fixade webkameran!
*
Hur är det egentligen att födas i en tid där världen blir mindre och mindre?
I en tid då man finns på internet till allmän beskådan innan man fått ett namn?
Kanske Nillas flicka kan få heta Webba?
Hjälp mig med slutet!
Klicka här för att läsa en dikt ... och hjälp mig att hitta ett bra slut please!
Dikten heter "My summer of love" och är löst baserad på sommaren 2003.
Svinto: Förväxla inte dikt med verklighet ;=) !
Dikten heter "My summer of love" och är löst baserad på sommaren 2003.
Svinto: Förväxla inte dikt med verklighet ;=) !
PIHMA blir pocket !!!
Jag har sajnat kontraktet ... bara att hoppas på att det kommit fram till förläggaren på
EN BOK FÖR ALLA
som kommer att ge ut Punkindustriell hårdrockare med attityd i pocket i Maj 2009!
Tack alla som har drivit frågan!!!
EN BOK FÖR ALLA
som kommer att ge ut Punkindustriell hårdrockare med attityd i pocket i Maj 2009!
Tack alla som har drivit frågan!!!
