Att spåra en släkting del 2
1996 dog Inez. Hon var gift med farmors morbror Nisse. Det fanns inga barn så arvet gick till syskonbarnen. Ett av de här syskonbarnen var Alma (farmors kusin) på Nya Zeeland (hennes pappa Kalle var Nisses bror).
I bouppteckningspappren fanns en address till Alma i Taupo där jag befinner mig just nu. Men redan 1996 forskades det fram att Alma vårdades på ett ålderdomshem och vi fick en address till dottern Cheryl i New Plymouth istället. (dit jag har skrivit tidigare utan att ha fått svar).
När jag ändå är i Taupo tyckte jag att det var spännande att se var Alma hade bott någonstans. Jag hade även en naiv förhoppning om att hon kommit tillbaka från ålderdomshemmet. Så jag vandrade de cirka tre kilometrarna från mitt vandrarhem till 55 Hawai Street och knackade på dörren.
Det fanns både 55a och 55b så jag började med a. En pappa i 40-årsåldern öppnade och sa att han bara bott där i 6 månader men hänvisade mig till grannen istället. Grannen var en engelsman i 70-års åldern som bott i huset med sin fru från Fiji sedan 1985.
1985 hade engelsmannen köpt huset av Mrs Alma Sowerby. Han hade ett vagt minne av att han hade träffat henne en gång. Hon hade mörkt halvlockigt hår och var kraftigt byggd. Alma och hennes festman Norrman Hefferman hade byggt både 55a och 55b och jag fattade det som att de bott där i ca 10 år. De bodde antagligen i det ena huset och hyrde ut det andra. Anledningen att de sålde bygget var att båda led av reumatism och hade svårt att gå i trappor. Norrman blev dessutom skickad till ålderdomshem och Alma flyttade till en stad på västkusten som heter Wanganui. Detta var alltså 1985. Så det är mycket märkligt att vi fick Hawai Street addressen 1996 ...
Engelsmannen visade mig köpekontraktet och där stod mycket riktigt namnet Alma Sophia Sowerby. Så om hon bytte namn till Jo Lye måste hon ha gjort det sent i livet. I kontraktet stod även Almas yrke; ”advertising artist”. Hon jobbade alltå med någon slags reklam. Hon måste ha varit duktig eftersom titeln var ”artist”.
I övermorgon reser jag vidare mot Wellington. Då ska jag knacka på dörren på Glen Road där Cheryl (Almas dotter) kanske bor nu. Jag har inte fått någon reaktion på brevet som jag skickade. (se inlägget ”Att spåra en släkting del 1”)
Det har varit en mycket spännande dag. Kändes som om jag hittade något. Bara lite sorgligt att jag inte kan berätta för farmor ... Kankse någon kan skriva ut det här och ge till farmors syster Gudrun?
I bouppteckningspappren fanns en address till Alma i Taupo där jag befinner mig just nu. Men redan 1996 forskades det fram att Alma vårdades på ett ålderdomshem och vi fick en address till dottern Cheryl i New Plymouth istället. (dit jag har skrivit tidigare utan att ha fått svar).
När jag ändå är i Taupo tyckte jag att det var spännande att se var Alma hade bott någonstans. Jag hade även en naiv förhoppning om att hon kommit tillbaka från ålderdomshemmet. Så jag vandrade de cirka tre kilometrarna från mitt vandrarhem till 55 Hawai Street och knackade på dörren.
Det fanns både 55a och 55b så jag började med a. En pappa i 40-årsåldern öppnade och sa att han bara bott där i 6 månader men hänvisade mig till grannen istället. Grannen var en engelsman i 70-års åldern som bott i huset med sin fru från Fiji sedan 1985.
1985 hade engelsmannen köpt huset av Mrs Alma Sowerby. Han hade ett vagt minne av att han hade träffat henne en gång. Hon hade mörkt halvlockigt hår och var kraftigt byggd. Alma och hennes festman Norrman Hefferman hade byggt både 55a och 55b och jag fattade det som att de bott där i ca 10 år. De bodde antagligen i det ena huset och hyrde ut det andra. Anledningen att de sålde bygget var att båda led av reumatism och hade svårt att gå i trappor. Norrman blev dessutom skickad till ålderdomshem och Alma flyttade till en stad på västkusten som heter Wanganui. Detta var alltså 1985. Så det är mycket märkligt att vi fick Hawai Street addressen 1996 ...
Engelsmannen visade mig köpekontraktet och där stod mycket riktigt namnet Alma Sophia Sowerby. Så om hon bytte namn till Jo Lye måste hon ha gjort det sent i livet. I kontraktet stod även Almas yrke; ”advertising artist”. Hon jobbade alltå med någon slags reklam. Hon måste ha varit duktig eftersom titeln var ”artist”.
I övermorgon reser jag vidare mot Wellington. Då ska jag knacka på dörren på Glen Road där Cheryl (Almas dotter) kanske bor nu. Jag har inte fått någon reaktion på brevet som jag skickade. (se inlägget ”Att spåra en släkting del 1”)
Det har varit en mycket spännande dag. Kändes som om jag hittade något. Bara lite sorgligt att jag inte kan berätta för farmor ... Kankse någon kan skriva ut det här och ge till farmors syster Gudrun?
Kommentarer
Postat av: Danne
Kul! Lycka till i fortsättningen, jag följer med spänning.
Postat av: Svinto
Instämmer med föregående talare: Verkligen spännande det här! Värsta följetongen
Trackback
