Svenglish - Living Lollo

Bild: Adriana Pusha

Dåliga hus, dålig mat, men humorn är bra och man blir väl omhändertagen ...

Tretton av de femton personer jag bodde hos i Sverige hade varit i England minst en gång. Men frågan är om en weekend i London ger en sann bild av England eller bara bidrar till att bygga på stereotyperna? Fem av mina studiesubjekt hade i alla fall bott i England under längre perioder.

”De är artiga och säger ”love” och sånt till främlingar. De dricker mycket te. Äter dålig mat. Katastrofdålig skolmat och inte så bra skolor heller.”

”Jag har träffat många engelska människor som levt coola liv och som har coola tankar. Men jag har svårt för engelskhet, det är för mycket yta och för lite ideal. Allt är så mycket ”lovely” och ”darling” och ”trevligt att träffas”. Man är alltid väl omhändertagen, men jag har inte mött någon, har aldrig fått ett sant möte liksom.”

”Det är ett häftigt språk, Jag gillar engelska damer när de kallar en ”love” och ”darling”, man känner sig lite omhuldad på nåt sätt.”

”Dålig mat i alla fall. De dricker te mycket. Kulturen vet jag inte så mycket om, egentligen påminner det väl lite om Sverige egentligen i stort.”

”Artighet.”

”Det är inget konstigt att hälsa på folk på gatan. De är väldigt trevliga och artiga, man får en kopp te, blir alltid inbjuden. Väldigt hemtrevligt.”

”Matkultur vet jag inte riktigt om det finns. Mycket kulturellt, mycket historia, mycket evenemang, festivaler och såna saker. Väldigt trevliga tycker jag också att de är. Att vissa bara börjar prata lite, som tanten på bussen, utan att man känner varandra.”

”Inte så jättegod mat i allmänhet men ändå superbra frukostar i synnerhet. Engelsk breakfast är en njutning, att man kan äta breakfast mitt på dagen är en speciell grej.”

”Inte så hög standard, kalla lägenheter.”

”Alla husen är kalla. Men jag gillar husen och byarna, de gamla stenhusen.”

”De jävla heltäckningsmattorna, draget, fuktskador och hutlösa hyror på det, fy fan!”

”Oftast är de ganska trevliga men låter ganska snobbiga på grund av att de pratar engelska, man är ju mer vad vid amerikanska, amerikaner är mer avslappande. Mycket öl, de gormar, fotbollsfans, rödlätta.”

”Det känns mer öppet. Folk pratar med en bara så där, det är sånt som inte händer så ofta i Sverige. Jag har till exempel coach-surfat där, där är det så självklart. Här tycker folk att det är lite konstigt.”

”De är väldigt artiga, respektfulla. De är respektfulla människor emellan, men har inte respekt för auktoriteter.”

”Jag gillar engelsk humor, Monty Pyton.”

”Fish ’n’ chips. Kungafamiljen. Humor, komiken; de har de bästa TV-serierna.”

”De är inte så komplicerade. De tar lätt på saker, de har en viss slags humor.”

”Regnet. Jag har tittat på Time Team, en serie om arkeologer i Storbritannien. Det kommer alltid regn, de är dygnsura.”

”Stort klassamhälle, sociala klyftor. Folk röstade på Margaret Thatcher liksom. Och de röstade en gång till. En massa nyliberal skit. Dåliga bostäder. Men mycket kultur, musik och sånt.”

”Jag har en bild av att jag sparkar uppåt, att det är en kolonialmakt. Levnadsstandarden och livsvillkoren är sämre. Låga löner, skitjobben. Det finns inte pappaledighet. De har fortfarande könsuppdelade skolor, sånt som jag avskyr, som är så otroligt konservativt, som påverkar människor jävligt mycket. Kvinnosynen.”

”Jag är inte speciellt drogliberal. Landet är lite passiviserat, det känns ju inte som en överdrift att koppla ihop det med drogerna.”

”Jag söker mig tillbaka till England gång på gång för att få kulturella kickar. I kontrollerade uppstyltade Sverige, kan vi inte tillåta oss lite utsvävningar? Jag såg på OS-invigningen och avslutningen och insåg hur mycket det är jag älskar med engelsk kultur, att det är det land som influerat mig mest kulturellt; jag kan nästan glömma bort det för det är så mycket som är destruktivt och tråkigt.”

”Brighton är den mest vitala vibrerande inspirerande stad jag varit i.”

”Det är både tuffare och enklare, jobb och bostadsmässigt, men också lite befriande.”

”Väldigt mycket gamla hus. Arkitektur. Mycket landsbygd, mycket pubar, mycket publiv i min bild och fotboll tänker jag på. Regn.”

”Folk är mer extrema åt alla håll, sticker ut mer än i Sverige. Man säger vad man tycker, men egentligen vet jag inte om det stämmer.”

”Jag tänker mycket på London, det är som andra europeiska storstäder kan jag tänka mig: second hand-butiker och man går och kolla på musikaler, men det är sån liten del av England. Det är många som varit i Stockholm och tror att det är hela Sverige. London är inte hela England.”

”Det är sämre standard på byggnadsbeståndet, inte dålig standard, men sämre. Mer familjärt, tänker en pub framför mig att hela familjen går till puben. Fotbollstokigt land. Drottningen, konservativt och kungligt.”

”Mer trångt, mer packat, mer densitet i städerna.”

”Väldigt konservativt, vet inte om det är så, har inte fördjupande kunskap. Var i London för väldigt många år sen. Det var strängt och strikt. På Harrods fick man inte stå stilla, lite stelare än Sverige.”

”Uppdelat, mer konservativt, hierarkier. Mer rebelliskt, konstnärligt.”

”Spontant, enkelt, lätt att förstå. Lätt att hitta, lätt att åka tunnelbana, enkelt att leva där.”

Den här studien är inte på något sätt vetenskaplig, svaren på just den här frågan är baserade på intervjuer med femton personer i Sverige, i åldrarna 22-52 år. Nästa fråga: Var har du rest?

FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE

Kan man fira fredagen den 13? Hur många badar i havet på juldagen? De mest intressanta traditionerna är de som man hittar på själv enligt min åsikt. Inte många av de personer jag bodde hos hade sina egna traditioner, men det är svårt att definiera vad en tradition är. Många människor har ritualer som de inte ens är medvetna om själva, men en ritual är nödvändigtvis inte en tradition, det kan vara en slags övning man gör.

En del personer nämnde att de tittar på ett visst TV-program en viss dag eller att de äter god mat på fredagar, men jag skulle kalla det en vana, inte en tradition. Fast det var svårt att inte inkludera den engelska Sunday roast eftersom så många nämnde just söndagssteken, antingen hemma eller på krogen. Jag har försökt att gruppera svaren i popularitetsordning.          

Traditioner som folk i Sverige firar

Jul (“vi skriver alltid rim på julklapparna”, “granris på köksgolvet”, “vi öppnar ett paket i taget, ingen får öppna förrän alla har fått”, “det har blivit en grej att överträffa förra årets veganska julbord, visa köttisarna att jag kan minsann göra ännu godare mat än dem”)

Lucia

Midsommar (“Nubbe och sill är ett måste för mig om jag var utomlands skulle jag se till att ta det med mig”)

Kräftskiva

Nyår

Påsk

Går till graven på Alla helgons dag

Fredagen den 13(”då kan man ha otur utan att det är nåt problem, om det händer nåt dumt kan man tänka att det är fredagen den 13, det är en ursäkt liksom”)

Min bröllopsdag

Panacotta på årsdagar och Alla hjärtans dag

Tältar på stranden på sommaren. Åker till Öland en gång om året med familjen och gör alltid vissa saker. Sov över på altanen när barnen var små för att fira att det var semester 

Vilka traditioner folk i England firar

Jul (“vare sig man vill det eller inte”, “när vi träffas vid jul samlar mamma ihop alla för att skåla i champagne, det är mer formellt än vad jag önskar att det var”)

Nyår (“pappa skjuter med kanonen så högt att fönstret går sönder”)

Sommar- och vintersolståndet. Beltane, hedniska grejer, firar skiften i årstiderna (”Jag brukade åka till Stonehenge som en hednisk semester.” ”Vi markerade vintersolståndet genom att skicka iväg en kinesisk lykta på stranden”)

Äta Sunday roast (“Jag är väldigt engelsk på det viset, till den grad att det irriterar min partner, men jag vill inte äta något annat än Sunday roast på en söndag”)

Pannkaksdagen (“Jag firar det nödvändigtvis inte på Pannkaksdagen. Förut associerades det med tiden innan fastan, man lade alla rester i en pannkaka, så att man inte skulle bli frestad att äta rester när fastan började, men jag gör det inte av den anledningen.”)

Halloween

Påsk

Burn’s night (man firar den skotska poetens födelsedag med mat och dryck och dikt)

Bonfire night (firas i november med stora brasor till minnet av dagen då Guy Fawkes höll på att bränna upp parlamentet)

Alla hjärtans dag

Mors dag

Åker till stranden på the Summer Bank Holiday (allmän helgdag i augusti)

Min födelsedag (“På min födelsedag får jag göra vad jag vill. Jag har aldrig jobbat på min födelsedag, jag skulle inte lyfta ett finger”)

Bad i havet på juldagen (allmän Brighton-tradition)

Min helgondag (Polsk tradition)

St Patrick’s day (Irländska nationaldagen)

Mina tankar: Jag föredrar Sommarsolståndet

Alla jag bodde hos firade jul på ett eller annat sätt. Även om en del var väldigt motsträviga blev de ändå bjudna till något slags julbord under julhelgen. Till och med folk från andra religiösa bakgrunder blev indragna i julhetsen. Jag har bloggat om skillnaden mellan engelsk och svensk jul här.

Påsk betyder bara ett par dagars ledigt för de flesta. Pannkaksdagen är betydligt populärare i England än i Sverige.

Engelska personer verkar mer intresserade av hedniska ritualer än vad svenskar är, men det säger inte så mycket eftersom Midsommar, traditionellt en hednisk högtid, är lika helig som julen för svenska människor. Och att en majoritet av de engelska människorna som jag bodde hos bor i hippiestaden Brighton förklarar också intresset för Sommar- och Vintersolståndet.

När jag växte upp gillade jag aldrig Midsommar för att jag tyckte att det var jobbigt att försöka hitta en fest och folk blev bara för fulla och högljudda. Så efter alla år i England föredrar jag att fira Sommarsolståndet och göra något mer spirituellt som att meditera även om jag gärna tar ett glas vin också. Förra året, eftersom jag var i Sverige, tvingade jag min familj att fira Vintersolståndet genom att gå ut i skogen när det var mörkt och dricka glögg. 

Bästa & Sämsta

En tradition som kommer från min familj är att när vi är på semester eller träffas vid olika högtider samlas vi alltid vid slutet av dagen och delar vårt sämsta och bästa ögonblick med dagen. Något jag förde med mig till alla personer jag bodde hos under Svenglish-projektet.

Sämsta idag: att jag tyckte att mamma och pappa och Broder Daniel var tråkiga som tittade på TV när jag hellre ville prata

Bästa idag: att min broder fick mig att skratta åt en påse med gamla kassettband som jag hade bett honom gå igenom

Den här studien är inte på något sätt vetenskaplig, svaren är baserade på intervjuer med femton personer i England och femton personer i Sverige, i åldrarna 22-59 år. Håll utkik efter nästa fråga: Vad har svenskar för intryck av England och vad har engelsmän för intryck av Sverige?

FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE

Stonehengebilden är min egen, midsommarstången och pannkakan kommer från:photo credit: <a href="http://www.flickr.com/photos/dahlstroms/7418337612/">Håkan Dahlström</a> via <a href="http://photopin.com">photopin</a> <a href="http://creativecommons.org/licenses/by/2.0/">cc</a>photo credit: <a href="http://www.flickr.com/photos/your_teacher/105944231/">Lynne Hand</a> via <a href="http://photopin.com">photopin</a> <a href="http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/2.0/">cc</a>

Några av de personer jag bodde hos föddes i andra länder än Sverige eller England, men jag har försökt att inkludera deras svar också.

Vad att vara svensk betydde för folk i Sverige

Att jag har en självklar plats här, jag är någon som anses vara värd att bo i det här landet

Jag tänker mig som att jag är svensk. Inget jag tänkt så mycket över. Det är väl bra, känns väl bra. Ibland kan man nästan känna att man får ett bättre bemötande, svenskar har ändå ett ganska bra rykte

Känner mig väl ganska typisk svensk, blyg och tystlåten och så som svenskar är ofta. Jag kan känna att jag har tur som är född här, jämfört med någon annanstans i världen. Här har man alltid nånstans att bo, man klarar sig

Att jag är medborgare i ett land som är jävligt hycklande

Mitt modersmål svenska identifierar mig, det språket jag kan bäst, känner mig mest hemma i, och har lättast att uttrycka mig i

Inte mer än att jag råkar bo i den delen av världen som kallas Sverige. Jag är en människa på planeten jorden. I praktiken har jag vuxit upp här och mitt beteende och personlighet är format av kulturen, det märker man när man kommer utomlands. Min livsfilosofi är att det är viktigt att reflektera om jag har valt mitt land/kultur/religion av egen vilja eller fortsätter jag bara som jag blev uppfostrad?

Allemansrätten. Jag har finskt påbrå men ser mig inte som halvfinne. Känner mig lite hemma ändå när man hör dialekten, lite hemkänsla även om jag inte skulle kunna bo där

Ser det som att jag är väldigt priviligierad att jag är född just här i den här tidseran viket innebär väldigt mycket relativ frihet att utforma mitt liv som jag vill ha det. Privilegiet att leva här på 2010-talet. Men jag är inte särskilt patriotisk

En slags trygghet på något vis. Sverige har ändå ett trygghetssystem, saker som funkar, skola, sjukvård, ett skyddsnät, att om något skulle skita sig skulle man få hjälp. När jag var yngre fick jag ofta höra att jag inte ser svensk ut. Min farmor kom hit som litet barn, hon var halv österrikiska, halv Polskt, judinna När jag är ute och reser säger jag ju att jag är från Sverige, det är inte djupare än så

Det är inget man skäms över, det känns bra tycker jag. Känns som man försöker vara lite mer öppen, många svenskar är trångsynta och håller på traditioner, så man försöker vara lite mer öppen av sig

Ganska mycket, är egentligen ganska stolt över att vara svensk, att man har med sig alla traditioner, sånt betyder mycket för mig. Jag kan lika väl tänka mig att ha en svensk nationalitet som en annan nationalitet, men man är ju svensk, alla mina släktingar är från Sverige

Frihet är det första jag tänker på. Vi kan ändå leva som individer i väldigt hög utsträckning. Frihet som individ, inte så mycket Big Brother. Väldigt liberalt. Ingen säger åt mig vad jag ska lyssna på för musik eller vilka sidor som kommer upp på nätet

Friheten Allemansrätten. Att saker och ting är öppet, byggt på offentlig mark som folk kan gå på. Det öppna fria med den allmänna platsen. Behöver inte känna skuld när jag går på marken, att jag inkräktar. Att jag går på gatorna på ett rättfärdigt sätt

Vad som definierar svensk är upp till var och en. Om du kommer från Irak och har medborgarskap kanske du ändå inte känner dig svensk. Och man kan bo här och ej ha medborgarskap och ändå känna sig svensk. Tror att jag alltid skulle känna mig svensk. Det är upp till individen att bestämma nu är jag svensk

Det är jättesvårt, i USA är det ju kul, där tycker de om att man är svensk. Man kan alltid vara stolt ändå när någon säger: ”är det där är landet där ni har höga skatter?” Då säger jag: ja det är vi, vi tar hand om varandra over here

Jag är tacksam att jag är svensk, att jag fick födas just i Sverige, när man ser hur världen i övrigt ser ut, man alla som helst möjligheter här. Jag ser mig som svensk med en blandning av molekyler från yttre rymden, medborgare av olika delar. Jag är lika hemma i Egypten eller Frankrike, när jag var där tänkte jag ”här kunde jag varit född”

Vad att vara engelsk betydde för folk i England

Cricket på sommaren. Yorkshire pudding. Full English breakfast. Ploughman’s lunch. Tennis – Wimbledon. Byggnader. Bra språk att leka med. Mångkultur. Njuta av de olika årstiderna. Att ha ett litet land med massa olika grejer i, olika aspekter av landet, dialekter till exempel. Kusten. Litteraturen. Poesin. Dricka te och titta på David Attenboroughs antikrunda. Jag definierar mig definitivt som engelsk, mer än brittisk

Inget speciellt faktiskt. Att vara stolt över att vara engelsk är en våldsam och farlig grej

En känsla av tillhörighet, en rotad känsla när man ser den engelska landsbygden

Delade associationer, kulturella referenser, delade upplevelser i min generation i England, allt jag varit del av, kvinnorörelsen, politiska grejer, demonstrationer

Mitt resande har spätt ut mig, gjort mig mer än engelsk. Fast jag gillar te och engelsk mat faktiskt. Curry är väldigt engelskt. Jag är priviligierad att vara britt, passet kan ta dig var som helst. Vi har NHS (National Health System). Vi får vara excentriska, folk är mer likformade i andra länder, punken kom från England 

Jag är halvt-irländare, jag är inte helt hemma i min engelskhet. Det kan betyda en hybrid, många människor är halv-irländare, halv-skottar, halv-walesare... 

Det finns bara fördelar med att vara engelsk. Jag fick bra utbildning. Jag är inte fattig. Sjukvårdssystemet är jättebra. NHS är en jättebra engelsk grej

Jag är bara halv-engelsk, min mamma är halv-skotte, halv-walesare. Det betyder inget mycket för mig... En slumpmässig födsel, jag råkar vara här på grund av mina föräldrar. Jag är varken stolt eller skäms. Jag identifierar mig som brittisk.

Jag är halv-irländare. Vi borde vara européer, integrerade med alla länder. Vi är en sjöfararnation, vi har potentialen att inkludera alla. Nationalitet betyder inte så mycket för mig. Alla är uppblandade, det är en grej som är bra med det moderna Storbritannien, vi får en massa olika synsätt och kulturer som blandas

Vi kan resa var som helst med våra pass. Har inte tänkt på det, jag är inte en stor patriot. Enda gången det var bra att vara engelsk vara i Sydamerika för de hatar amerikaner. Jag identifierar mig bara som engelsk på grund av min dialekt och brytning. Vi hade ingen fotboll i våra liv, ingen Church of England-religion... 

Jag har aldrig känt mig riktigt engelsk, båda mina föräldrar är från Sydafrika, båda två hade något emot det brittiska. Även om de hade bestämt sig för att bo här, så låg det en viss stolthet i att inte vara engelsk. Jag känner mig inte helt engelsk när jag har rest utomlands, jag har nästan skämts lite över att vara engelsk, vet inte vad det handlar om, kanske hela kolonigrejen, och att engelsmännen blir retade för att de är reserverade

Jag brukade säga att jag var engelsk, men det var inte särskilt PK, så nu har jag ändrat till att säga brittisk, det är nästan en abstrakt känsla, det är inte annorlunda än att vara något annat

Jag känner mig väldigt stolt över att vara engelsk. Utomlands verkar folk bli väldigt glada över att träffa engelsmän. De frågar om stereotypa grejer. Jag gillar att folk har en uppfattning om engelska grejer. Jag älskar vår historia, personligheter från nöjesindustrin är kända över hela världen

Vad att vara svensk/engelsk betyder för mig

 Jag kommer inte från att jag är svensk. Sverige är landet jag föddes i, så ja, jag är svensk, men det behöver inte betyda att jag känner mig svensk. Efter tio år I England känner jag mig lite utanför eftersom jag inte har brytt mig om att följa svenska nyheter, och jag har ingen aning om vilka vissa kändisar är eller andra kulturella fenomen som har poppat upp. Inte för att jag bryr mig om kändisar, men ibland skulle det vara kul att ha ett hum om vad folk pratar om. Å andra sidan kände jag mig lika utanför i England, förstod aldrig riktigt systemet. Och jag hade inte växt upp med samma TV-program som mina engelska kompisar.

Vad som får mig att känna mig svensk är att jag har en väldigt stark relation med naturen och skogen i synnerhet, men det bor ju naturälskare över hela världen. Vad som får mig att känna mig engelsk är att jag tappat lite av min ”svenska moral”, förut var jag mer strikt vad gäller vissa regler, men nu har jag slappnat av lite. Men det betyder inte att engelsmän inte har någon moral! Det är väldigt svårt att basera sin identitet på nationella värderingar eller traditioner.

Jag dricker hellre te än kaffe. Jag gillar att äta engelsk frukost. Och jag låter bara lamporna lysa i det rum jag befinner mig i, jag gör inte som de flesta svenskar och tänder upp hela huset. Och jag säger ”tack” varje gång jag beställer något även om ordet ”please” inte finns på svenska, och jag säger ”sorry” varje gång jag råkar gå in i någon. Så jag har tagit med mig en del engelska vanor till Sverige, men för den skull blir jag inte engelsk.

Många av de personer jag bodde hos hade antingen bott utomlands ett tag eller rest mycket och det gör att folk blir mer öppna för andra kulturer. Man inser vilka vanor och idéer man bär med sig, vilka som är bra, vilka som är mindre bra.

Jag skulle aldrig säga att jag är stolt över att vara en speciell nationalitet. Som en del svarade: jag råkade bara födas i ett visst land. I England tyckte jag det var ganska tröttsamt att folk hela tiden frågade var jag kommer ifrån även om det ibland var kul att bli uppmärksammad. (Dock är det inte roligt att många engelsmän tänker på porr så fort de träffar en svensk tjej!) Många gånger har jag önskat att jag föddes i England för att det skulle vara fantastiskt att ha engelska som modersmål, ett världsspråk. För det spelar ingen roll hur mycket jag än anstränger mig, engelskan kommer aldrig flyta lika bra som svenskan.

Den här studien är inte på något sätt vetenskaplig, svaren är baserade på intervjuer med femton personer i England och femton personer i Sverige, i åldrarna 22-59 år. Håll utkik efter nästa fråga: Vilka traditioner firar du?

FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE

Folk gav väldigt lika svar på vad de inte skulle sakna och vad de skulle vilja ändra på, så jag har klumpat ihop alla svaren. Och svaren är publicerade efter någon slags popularitet.

Vad folk i Sverige INTE skulle sakna med Sverige och vad de skulle vilja ändra på

 

Flytta Sverige söderut. Vädret, regnet, kylan, vintern. Att det är kallt och mörkt. Mer sol. Sommaren skulle vara längre och torrare. Att den svenska sommaren verkligen var sommar. "På vintern är man så medveten om att det är pissväder, man är inställd på det, det är mer frustrerande på sommaren."

"Det är lite väl moraliserande ibland, men det är inte bara dåligt, det beror på hur mycket jag håller med."
"Ibland stör man sig på att svenskarna är så rediga att det är så mycket regler och sånt, utomlands står folk inte i kö och de röker överallt, det är mer frihet, men samtidigt kan jag sakna det också, lite dubbelmoral."
"Det är mycket med den här fyrkantigheten som irriterar mig som jag ändå uppskattar." 

"Att svenskar är så självgoda och godtrogna att alla tror att Sverige är så himla bra och tror att allt funkar så bra på ett blint sätt, att man tror att myndigheter gör rätt bara för att de är myndigheter."
Trångsynthet, instängdhet, "många tror att Sverige är världens medelpunkt, att allt kretsar kring oss"

Jantelagen! Att alla ska va likadana och att man inte får vara bra på nånting. Bitterheten, likgiltigheten, att det inte finns nån glöd 

Att det skulle sluta vara rasistiskt
Den växande främlingsfientligheten, en växande vi och dom-känsla
Segregationen
"Vi behöver mer förståelse för att hantera hur samhället förändras. Mångkultur är en väldigt bristfällig debatt."
"Sverige skulle vara mycket större. Man skulle ta hit en miljon kinser, det är så jävla litet överallt. Det skulle finnas mer städer som är spännande att uforska, man märker att det är så himla litet hela tiden. Det skulle finnas mera av allting."

Att politiska diskussioner skulle hållas på en relevant nivå inte rösta efter plånboken och såna grejer.
Avskaffa ¾ av politikerna. Politiken, djurhållningen.
Den borgliga regeringen.

Uteställerna. Det är mycket trevligare att gå ut utomlands.
Dyrt att gå ut att ta en öl, dyrt att gå ut och äta
Att folk var lite mer öppna och sociala
Den svenska icke-spontaniteten – att bara kunna träffas efter jobbet. *Här måste allt vara mer planerat, det kväver den där spontaniteten, begränsar de sociala livet." 
Inbundenheten, tystlåtenheten, att vi är så misstänksamma

Att ta hand om sin familj när de blir älder isället för att skjuta ifrån sig ansvaret

Stressen, julafton

Vad folk i England INTE skulle sakna med England och vad de skulle vilja ändra på

 

Att människor skulle vara mer rakt på sak, varmare, mer öppna
Varmare gentemot varandra och främlingar
Ovänligheten. Att människor skulle visa varandra mer respekt på allmänna platser.
”Folk kan vara ganska kyliga, folk är inte lika gästvänliga som i andra länder. Människor här kan vara så privata, de vill inte bli störda.”
”Engelsmän kan vara lite på sin vakt, utomlands är inte folk misstänksamma mot främlingar på en gång.”
Opålitligheten, folk håller inte vad de lovar
dåligt uppträdande, stelhet, det reserverade brittiska

”Det finns en attityd som går ut på att bara tänka på sig själv, folk tjänar pengar men delar inte med sig, bryr sig inte om andra människor, det finns en roffa åt sig-attityd.”

En mer positiv attityd gentemot livet och andra människor i allmänhet. ”Det är inte okej att lyckas i England, man ser ner på dig. Om det går bra för någon får man inte tillräckligt med uppmuntran.”

David Cameron
Ett system som låtsas att det är en demokrati, villfarelsen i politiken
”Zeitgeist-kulturen”, hur det här landet styrs
Inständheten, anglocentriskheten

Främlingsfientligheten, “Det syns inte så mycket i Brighton, men en stor del av landet är ganska rasistiskt.”
Få bort rasismen. “Folk tror att man kan få grejer bara för att man är Brittisk, folk vill bara ha saker gratis och är inte villiga att dela med sig. Det är en rasistisk kultur, de vill ha någon att skylla på, de har den här idén om att det var bättre förr, men jag är inte så säker på det.”

Byråkratin. ”Det är en massa papper att fylla i”.
Regler för allting, att inte kunna göra vad man vill, att man måste ta hänsyn till säkerhet hela tiden.Överförmyndarsamhället, ”min kompis kunde inte ta en bild på sitt barn i badhuset, är alla pedofiler?”

”Etablissemanget är för involverade i privatskolor och kungliga familjen, det känns förtryckande ibland.”
Sluta lägga så mycket vikt på kungafamiljen

Bostadsghetton, ”chavvy people”
Supande
Klassystemet ”Jag står inte ut med snobberi”
Snobberiet. ”Jag hatar fasaden engelsmän tar på sig, de säger en sak, men menar en annan. De pratar bakom varandras rygg”.

“Kommersiell brittisk poesi är apatisk och tråkig och det är Larkins fel. Jag skulle vilja att folk var mer kritiska och intresserade.”

Mindre ungdomskult, mer blanding av åldrar

Kändiskulten på TV, de negativa nyheterna, Daily Mail, skvallertidningar, brittisk press

Trånga bostäder

Opålitligt väder, lång grå vinter, vädret, det dåliga sommarvädret. ”Jag gillar att ha årstider, men jag skulle vilja årstider som höll vad de lovade”.

Tåg

Mina tankar: Värme och Kyla

Alla vet att engelsmän traditionellt är kända för att vara artiga, och därför var det intressant att så många personer i England ville att folk skulle vara varmare och öppnare. Men att var artig är inte samma sak som att vara varm och öppen... Svenskar ville att folk skulle vara mer sociala, men det låg inte lika högt på listan. För svenskar verkade vädret och den långa vintern vara det som folk ogillade mest och ville ändra på.

Rasim och missnöje är ett problem i båda länderna. Människor i England verkar något mer arga på samhället och systemet, i Sverige har folk blandade känslor. För tillfället låter jag någon annan analysera de mer politiska svaren.

Vad jag inte saknar med England är kylan inomhus. Inte en enda engelsk person nämnde de kalla husen: de är vana vid det. Det är bara jag som är en bortskämd svensk med ingen rätt att klaga. Vad jag skulle vilja ändra på är bostadssituationen, att göra det billigare och lättare för folk att hitta ett bra ställe att bo på.

Vad jag inte skulle sakna med Sverige är... jo, kylan utomhus! De långa vintrarna. Och jag skulle vilja att folk var mer artiga här och sa förlåt när de råkar stöta till någon.

I båda fall skulle min lista kunna bli lång, men jag skrev bara ner det första som kom upp i huvudet, och det var så de flesta av mina ”Svenglish-personer” svarade på frågorna.

Den här studien är inte på något sätt vetenskaplig, svaren är baserade på intervjuer med femton personer i England och femton personer i Sverige, i åldrarna 22-59 år. Håll utkik efter nästa fråga: Vad betyder det för dig att vara svensk/engelsk?

FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE

Både engelsmän och svenskar nämnde så klart familj och vänner, men förutom människor och husdjur, så svarade de så här:

Vad människor som bor i Sverige skulle sakna med Sverige

Att förstå systemet, att gå på banken och förstå hur det funkar, att inte behöva kompromissa och vänja sig vid andra kulturers land och sätt, att veta hur man hanterar en speciell situation utan att tänka

Hur samhället är uppbyggt, att alla har en hyfsad standard, rätt välorganiserat, inte så mycket korruption, tryggheten, skyddsnätet man har att falla i, stabiliteten, pålitligheten

Feminismen, frågor om könsidentitet, frihet, yttrandefrihet

Vissa bekvämligheter, den svenska standarden, att vi har det rent och friskt, vårt tvättmedel

Naturen, sjöarna, att kunna bada ute, allemansrätten, all skog, utrymme

Snön på vintern, årstiderna, svenska somrarna

De svenska traditionerna, Lucia, jul, kräftskiva, midsommar

Saltlakrits, äkta majonnäs, pizzasallad, pizza, kebab, julbord, köttbullar, Marabou-choklad, Bregott med havssalt, bröd, knäckebröd

Kaffet

Att prata sitt eget språk, höra dialekter, att kunna läsa jättefort

Friskis & Svettis

Vad människor i England skulle sakna med England

Den engelska humorn, den brittiska karaktären, skitsnacket, småpratet, skojandet

Riktigt te, te och kex

Ale, pints, pubkulturen

Bakad potatis, Marmite (ett bredbart jästbaserat pålägg)

Vackra platser, naturen, landskapet, de gröna böljande kullarna, de fyra årstiderna

Den kulturella mångfalden

Saker som händer på sommaren, festivaler och läger

Åka till London och se shower och utställningar, gratis gallerier och museum

Engelska bokaffärer, Waterstones, dagstidningar, the Guardian, musik, klubbkvällar

Supermarkets, Sainsburys

Det familjära, veta hur saker funkar, associationer, historian av att ha växt upp här

Kollektivtrafiken, gratis sjukvård

Skillnader och likheter: Humor och Pizza

Både människor i England och i Sverige skulle sakna naturen och landskapet de är vana vid, vilket inte var någon större överraskning, men det verkade viktigare för svenskarna, kanske för att det är mer skog i Sverige.

Vad som förvånade mig mest var att en majoritet av svenskarna är väldigt fästa vid trygghet och är besatta av att veta hur systemet fungerar, bara en person i England nämnde ”att veta hur allt funkar” och känna till hur samhället är strukturerat. Kanske är det så att människor i England känner sig mer utanför samhället och sätter inte lika stort värde på systemet som svenskarna gör. Och jag måste erkänna att jag verkligen saknade den svenska standarden med varma hus när jag bodde i England...

Ungefär hälften av de människor jag bodde hos i England skulle sakna pubarna, inte en enda svensk nämnde något om pubkultur. Och inte en enda svensk nämnde något om humor. Jag vill inte dra slutsatsen att det inte finns varken ölkultur eller humor i Sverige, men engelsmännen är definitivt bättre på pubar och på att få folk att skratta.

Ganska många personer i England skulle sakna ”riktigt te”, ingen i Sverige nämnde te, men en person skulle sakna kaffet. Å andra sidan verkar svenskar mer intresserade av sin mat, och även om pizza inte är en traditionell svensk rätt så är det just pizza de flesta skulle sakna.

Svenskar skulle inte sakna kulturella grejer såsom museum och konstgallerier, men å andra sidan skulle de sakna traditioner som är typiskt svenska, till exempel Lucia.

Jag tyckte att det var lustigt att en av de engelska personerna skulle sakna en supermarket, men skrattar bäst som skrattar sist. Förra veckan saknade jag mataffären Tescos, inte affären i sig, men vissa produkter och att veta var allt finns på hyllorna. Det familjära helt enkelt ...

Det jag personligen mest saknar med England är språket och artigheten, och när jag är borta från Sverige saknar jag svenska språket och framför allt naturen.

Den här studien är inte på något sätt vetenskaplig, svaren är baserade på intervjuer med femton personer i England och femton personer i Sverige, i åldrarna 22-59 år. Håll utkik efter nästa fråga: Vad skulle du INTE sakna med Sverige/England om du bodde utomlands?

FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE