Svenglish - Living Lollo

 

I vanliga fall brukar jag få det bästa (och värsta!) av både svensk och engelsk jul. Eftersom jag vanligtvis är i England större delen av december hinner jag med att äta en massa "mince pies" (en slags fruktpaj gjorde i portionsstora formar) och dricka "mulled wine" (Englands motsvarighet till glögg som inte är lika söt) tills jag blir trött på det. Då åker jag till Sverige dagen innan julafton och äter pepparkakor och dricker glögg.

 

Det här året har jag varit i Sverige hela december och har därför missat alla engelska jultraditioner. Personligen tycker jag att den engelska julen är lite livligare speciellt med tanke på alla Christmas crackers (smällkarameller med krut i); man drar i varsin ända tills det smäller och inuti ligger en liten present och en pappershatt som man måste ha på sig under hela måltiden. Den svenska julen känns mer stillsam och tjuvstartar redan 13 december med Lucia, något som är helt okänt i England förutom om man går till Svenska kyrkan i London kanske.*

 

Jag ska inte göra några större jämförelser vad det gäller maten eftersom jag är vegetarian. Både engelskt och svenskt julbord är väldigt köttbaserat, men sammanfattningsvis så äter engelsmännen kalkon och svenskarna skinka. Och i England får man vanligtvis en tallrik där all julmat redan är upplagd medan man kör smörgårdsbordsvarianten i Sverige.

 

Men den största skillnaden kanske är att julen firas på julafon i Sverige och på juldagen i England. I Sverige kommer tomten in i stugan med klapparna, i England kommer tomten sällan in utan lämnar klapparna i en julstrumpa på morgonen.

 

Så vad gillar jag bäst då?

Mince pies eller pepparkakor?

Mulled wine eller glögg?

Livligt eller stillsamt?

Tomte eller strumpa?

Julafton eller juldagen?

 

Svaret är så klart att jag vill ha allt! En svengelsk jul med andra ord. Därför bad jag broder Daniel att köpa Christmas crackers på The English Shop i Stockholm.