"To my teenage self", Bibeln och köpa PIHMA
Det finns en ny dikt, "To my teenage self" av mitt alter ego Lou Ice att läsa på Myspace, KLICKA HÄR
Och det finns ett mycket roligt spel att spela på sommarens alla fester som heter Bibeln. Det är Svintosara som ligger bakom detta roliga och något pinsamma spel där man t ex. får gissa vad ens kompisar skulle göra i vissa situationer. Så spela bara med folk du litar på och tycker om! KLICKA HÄR för att läsa mer! Svinto jobbar även med ett nytt spel som kommer till hösten, men det vet jag inte så mycket om än ...
Och det finns ett mycket roligt spel att spela på sommarens alla fester som heter Bibeln. Det är Svintosara som ligger bakom detta roliga och något pinsamma spel där man t ex. får gissa vad ens kompisar skulle göra i vissa situationer. Så spela bara med folk du litar på och tycker om! KLICKA HÄR för att läsa mer! Svinto jobbar även med ett nytt spel som kommer till hösten, men det vet jag inte så mycket om än ...
Det var några som frågade var man kan köpa PIHMA ...
1. Köp den inbundna versionen genom Adlibris, KLICKA HÄR
2. Köp pocketboken genom Bokus, KLICKA HÄR
3. Gå in i närmsta bokhandel eller pocketshop och BE PERSONALEN ATT BESTÄLLA HEM BOKEN,
om den inte redan finns i hyllorna. Den finns i alla bokhandlares register.
Inbundna boken är utgiven av Författarhuset och pocketboken är utgiven av EnBokFörAlla.
4. Om jag är i Sverige kan ni köpa boken direkt genom mig om ni sätter in pengar på mitt konto eller skickar pengar. Men nu kommer jag vistas i England ett tag framöver.
Nästa gång jag bloggar kommer jag att vara i Brighton!!! Yeah!!!
2. Köp pocketboken genom Bokus, KLICKA HÄR
3. Gå in i närmsta bokhandel eller pocketshop och BE PERSONALEN ATT BESTÄLLA HEM BOKEN,
om den inte redan finns i hyllorna. Den finns i alla bokhandlares register.
Inbundna boken är utgiven av Författarhuset och pocketboken är utgiven av EnBokFörAlla.
4. Om jag är i Sverige kan ni köpa boken direkt genom mig om ni sätter in pengar på mitt konto eller skickar pengar. Men nu kommer jag vistas i England ett tag framöver.
Nästa gång jag bloggar kommer jag att vara i Brighton!!! Yeah!!!
Självporträtt, Polly, Inneboende och Mjölby
Svar till Broder Daniel: Ja det stämmer att håret är kort på ena sidan
Bra om man inte kan bestämma sig ...
Nästa gång kanske det blir halva håret rött och halva håret svart haha
Äntligen är Polly frisk! Hon har fått en ny hjärna
(Min laptop har fått en ny hårddisk)
Anledningen till att hon heter Polly är att hon är döpt efter
legenden om Pollyanna
en flicka som såg det positiva i varje situation
Även om jag förlorade dyrbar skrivtid
så var det ju ändå bättre att Polly strulade INNAN jag åkte till Brighton ...
Jag har kollat massa rumsannonser och har även fått erbjudanden från kompisar och kompisars kompisar. Just nu har jag följande alternativ:
*inneboende hos ett par som är med i Hare Krishna (bra kompisar till mig)
*inneboende hos en kvinna med 17-årig dotter och 5-årig son, stor trädgård
*inneboende hos en bög, tyst och lugn miljö
*inneboende hos vegetarianer i Kemp Town
Fast bögen och vegetarianerna har inte kontaktat mig än. Men hoppas kan man ju!
Det blev omväxling i detta inlägg.
I tisdags var jag i Mjölby och föreläste om blommor och bin, läs mer genom att klicka här.
Ny färg, nya tider
Inte ens halva året har gått
och jag har hunnit vara
orangehårig
blond
rosa
röd.
Nu var det dags för förändring igen.
Lilasvart.
När jag kommer till Brighton på lördag börjar ett helt nytt liv.
och jag har hunnit vara
orangehårig
blond
rosa
röd.
Nu var det dags för förändring igen.
Lilasvart.
När jag kommer till Brighton på lördag börjar ett helt nytt liv.
Att spåra en släkting del whatever
I och med att jag letade upp farmors kusin på Nya Zeeland
blev jag intresserad av resten av farmors släkt
Igår gjorde jag, mamma, pappa och Gudrun (farmors syster)
en utflykt till Oskarshamn där farmors släkt kommer ifrån
Här står vi vid farmors mormor Alma och morfar Johans grav
(eller pappas gammelmormor och gammelmorfars grav)
Även farmors moster Elin och morbror Sven ligger bregravda här
i Döderhult, utanför Oskarshamn
Även om det inte är ett rakt led så blir det 5 generationer
döda som levande
Det är ju en stor klyscha det här med att hitta sina rötter
men det känns fint
Det kanske finns ett samband att jag älskar havet så mycket
eftersom Oskarshamn ligger vid havet
och många i släkten var sjömän
Farmor växte upp i Flisby men hon föddes faktiskt i Oskarshamn
hemma i sin mormors hus när hennes mamma var där på besök
Samtidigt fiskar jag efter historier som jag kan skriva om ...
Den där farmors moster Elin bodde tillsammans med en annan kvinna
men det är ingen som vet om de var lesbiska
Det fanns ju typ inte på den tiden ...
Och farmors mammas första man drunknade
innan de hann gifta sig
Var det verkligen en olycka undrar man ...
Vi passade också på att besöka Döderhultar-museumet
där skulptören Döderhultarns alla verk var samlade
Helt otroligt
Gubben på bilden är en släktklenod som har legat i bankfack i flera år
för ingen kan komma överens om vem som äger den ...
Farmor och Gudruns mamma Anna köpte den för en 25-öring!
Det var långt innan Döderhultarn blev världsberömd
och gjorde stora skulpturkompositioner av bl a begravningar, brölllop
och även skojigare saker som gubbar som spelade chack
eller var på väg till krogen
Och gummor som drack kaffe på fat
Mycket charmerande!
Här kommer ett citat från the Man himself:
"Den grova ytan blir mer levande.
Ett ansikte ska inte vara bokmärkssött om det skall ha karaktär."
Fyra Fjortondelar (av Replacing Angel version3)
Det går framåt trots snor i näsan
Under den här omskrivningen känns det som om
jag verkligen känner karaktärerna
Jag tror att jag gjorde Natalie lite mer erfaren än vad hon egentligen är
Att jag skrev om min egen frustration istället för hennes
Jag har fått sätta mig in lite mer i hur det är
att vara 19, på väg att bli 20
Jag ska även flytta en scen där Natalie slänger ut sina kläder genom fönstret
till del 5 (Ja, jag lyssnar på dina tips Svinto!)
Inspirationen till den scenen fick jag från Sylvia Plaths The Bell Jar (Glaskupan)
Det enda som är lite oroligt
är att jag tror att Polly* är döende
Det tar typ 25 minuter att få igång henne ...
Jag har tömt papperskorgen på massa skit
ändå är hon seg
Hoppas att hon rycker upp sig
vill inte gärna skaffa ny maskin
när jag precis är på väg till England ...
*Polly är min laptop
Under den här omskrivningen känns det som om
jag verkligen känner karaktärerna
Jag tror att jag gjorde Natalie lite mer erfaren än vad hon egentligen är
Att jag skrev om min egen frustration istället för hennes
Jag har fått sätta mig in lite mer i hur det är
att vara 19, på väg att bli 20
Jag ska även flytta en scen där Natalie slänger ut sina kläder genom fönstret
till del 5 (Ja, jag lyssnar på dina tips Svinto!)
Inspirationen till den scenen fick jag från Sylvia Plaths The Bell Jar (Glaskupan)
Det enda som är lite oroligt
är att jag tror att Polly* är döende
Det tar typ 25 minuter att få igång henne ...
Jag har tömt papperskorgen på massa skit
ändå är hon seg
Hoppas att hon rycker upp sig
vill inte gärna skaffa ny maskin
när jag precis är på väg till England ...
*Polly är min laptop
En bonusstund i livet
Tåget från Nässjö till Växjö var nästan en timma försenat i fredags.
Ibland när saker och ting inte går som man tänkt
kan man bli sur irriterad och stressad
slösa massa energi och svärord.
Man kan också se det som härlig extra tid
en bonusstund i livet
som man kan göra vad man vill med.
Jag fikade på Thimons i Nässjö.
(I förra inlägget var jag arg på mig själv
för att jag bidrog till småstädernas död.
Nu främjade jag i alla fall cafékulturen i Nässjö City.
Ja för alla vet väl att C:et i Nässjö C stå för City?
Under Backyard Babies genombrott i slutet av 90-talet
gick även Nässjö under namnet Nässjö Rock City.
Men detta var bara en parentes.)
Det blev en fin fikastund där solen kom fram
och jag satt ute med en kopp champagne cream tea
(som jag såklart valde på grund av namnet).
Jag satt med en dagbok/anteckningsbok som jag fått i Wellington av en tysk tjej
och en penna som jag köpt på Hong Kongs flygplats
och reflekterade över mitt liv
och min romankaraktär Natalies liv.
Pappa kom förbi i all hast i skjorta och kavaj och sa hej.
På perrongen
då tåget hunnit bli ännu mer fösenat
upptäckte jag en diktsamling av Jenny Morelli:
Apor och Nektariner.
Här kommer ett smakprov tillägnat Svinto:
"Jag är den nya kvinnan.
Är nu uppe i tre liter om dagen.
Skriver, dricker och runkar.
Mjölkar bölden som växt ut;
västan om vaginan, östan om resten."
Jag hade inte en tanke på att hoppa framför tåget.
Speciellt inte när det växte blommor mellan rälsbitarna.
Resten av helgen
med syster Jo och barnet Shadi
på landet i Hornaryd utanför Braås blev fin den också.
Med ekologiskt rödtjut, lek och samtal.
Utan klockor, utan speglar.
Dessutom kan man få värdecheckar av SJ när tåget är mer än 20 min försenat och resan är under en timma.
Tack Broder Daniel för att du kan sånt här.
Tack Broder Daniel för att du kan sånt här.
Dubbelmoral
I teorin tycker jag ...
att man ska stödja sina lokala affärer och företag. (tänk lokalt, inte globalt).
att man ska handla inne i stan istället för att åka ut till jättelika köpcentrum.
att man ska anlita folk i sin omgivning istället för att beställa grejer på internet.
I praktiken ...
handlar jag te på Hälsokost i Växjö istället för Nässjö eftersom jag en gång gjorde en ansiktsbehandling där och är rädd för att de ska pracka på mig en ny behandling som gör hål både i huden och plånboken.
beställer jag visitkort via nätet istället för att stödja den lokala kopieringsbyrån för att det är så mycket bekvämare att klicka lite med musen och sen få ett paket i brevlådan istället för att cykla iväg och behöva diskutera design med en levande människa som råkar känna min pappa och kommer ställa massa frågor och slösa min dyrbara tid.
Om jag fortsätter så här kommer människorna bara bli ännu mer ensamma och småstäderna kommer bli ännu dödare.
att man ska stödja sina lokala affärer och företag. (tänk lokalt, inte globalt).
att man ska handla inne i stan istället för att åka ut till jättelika köpcentrum.
att man ska anlita folk i sin omgivning istället för att beställa grejer på internet.
I praktiken ...
handlar jag te på Hälsokost i Växjö istället för Nässjö eftersom jag en gång gjorde en ansiktsbehandling där och är rädd för att de ska pracka på mig en ny behandling som gör hål både i huden och plånboken.
beställer jag visitkort via nätet istället för att stödja den lokala kopieringsbyrån för att det är så mycket bekvämare att klicka lite med musen och sen få ett paket i brevlådan istället för att cykla iväg och behöva diskutera design med en levande människa som råkar känna min pappa och kommer ställa massa frågor och slösa min dyrbara tid.
Om jag fortsätter så här kommer människorna bara bli ännu mer ensamma och småstäderna kommer bli ännu dödare.
Tre fjortondelar (av Replacing Angel version3)
Nu har jag fixat två delar till!
Det är underbart roligt.
Det känns som om jag vet var jag är på väg.
Eller rättare sagt var mina karaktärer Natalie och Angel är på väg.
Ju fler gånger jag går igenom mitt manus märker jag att det är vissa detaljer jag har tagit med
bara för att det var så i verkligheten eller för att det hände på riktigt, men inte alls tillför romanen/fiktionen något.
Boken blir kortare och kortare. Men jag har ju lite att ta av. Den är redan ca 20 000 ord längre än PIHMA ...
Det enda som jag har lite problem med är hur jag ska framställa Angels tal.
Hon ska nämliga prata på ett speciellt sätt. Men det är en detalj som jag kan diskutera senare.
Behöver nog diskuteras med en engelsk människa.
Jag kom också på att breven som Angel skriver till Natalie inte känns äkta.
Därför ska Angel skriva brev till sin kompis Deanna istället.
Vad tror du om detta Svinto?
Annalivet: Det är så roligt att du så gärna vill läsa ... men jag känner mig lite skör just nu även om det går bra. Kanske, kanske att jag skickar en del av första kapitlet till dig så att du i alla fall får en liten smak på det hela ...
Det är underbart roligt.
Det känns som om jag vet var jag är på väg.
Eller rättare sagt var mina karaktärer Natalie och Angel är på väg.
Ju fler gånger jag går igenom mitt manus märker jag att det är vissa detaljer jag har tagit med
bara för att det var så i verkligheten eller för att det hände på riktigt, men inte alls tillför romanen/fiktionen något.
Boken blir kortare och kortare. Men jag har ju lite att ta av. Den är redan ca 20 000 ord längre än PIHMA ...
Det enda som jag har lite problem med är hur jag ska framställa Angels tal.
Hon ska nämliga prata på ett speciellt sätt. Men det är en detalj som jag kan diskutera senare.
Behöver nog diskuteras med en engelsk människa.
Jag kom också på att breven som Angel skriver till Natalie inte känns äkta.
Därför ska Angel skriva brev till sin kompis Deanna istället.
Vad tror du om detta Svinto?
Annalivet: Det är så roligt att du så gärna vill läsa ... men jag känner mig lite skör just nu även om det går bra. Kanske, kanske att jag skickar en del av första kapitlet till dig så att du i alla fall får en liten smak på det hela ...
En fjortondel (av Replacing Angel version3)
Jag har delat in Replacing Angel i fjorton korta delar eller fjorton långa kapitel om man så vill.
Tanken är att jag ska klara av att skriva om en del i veckan.
Har precis blivit klar med första delen och känner mig riktigt nöjd.
Delmål är så viktiga!
Det är alltid så överväldigande när man sitter med en tjock textlunta och inte vet var man ska börja.
Det gäller att ta små steg.
Att bara skriva ut hela klabbet och läsa igenom var det första steget.
Ofta känns saker så överväldigande, för man vill ha ett slutresultat.
Men allt handlar om att hitta en ingång ...
Och Svinto du har rätt. Vem har sagt att boken börjar där den börjar nu?
Istället för att börja på ett flygplan, börjar den nu i en taxi.
Förutom prologen då. Som inte är en prolog utan bara ett kort stycke innan allt börjar.
Då börjar det på en toalett. I alla fall nu. Det kan ändras igen.
Tanken är att jag ska klara av att skriva om en del i veckan.
Har precis blivit klar med första delen och känner mig riktigt nöjd.
Delmål är så viktiga!
Det är alltid så överväldigande när man sitter med en tjock textlunta och inte vet var man ska börja.
Det gäller att ta små steg.
Att bara skriva ut hela klabbet och läsa igenom var det första steget.
Ofta känns saker så överväldigande, för man vill ha ett slutresultat.
Men allt handlar om att hitta en ingång ...
Och Svinto du har rätt. Vem har sagt att boken börjar där den börjar nu?
Istället för att börja på ett flygplan, börjar den nu i en taxi.
Förutom prologen då. Som inte är en prolog utan bara ett kort stycke innan allt börjar.
Då börjar det på en toalett. I alla fall nu. Det kan ändras igen.
jag gjorde det!
idag
började jag
på tredje omskrivningen
av Replacing Angel
jag tog med
en prolog
fast jag skrev inte ut ordet prolog
eftersom agenter inte verkar gilla prologer
men när jag själv börjar läsa en bok
vill jag på något sätt ha koll på läget ...
vem är vem liksom.
började jag
på tredje omskrivningen
av Replacing Angel
jag tog med
en prolog
fast jag skrev inte ut ordet prolog
eftersom agenter inte verkar gilla prologer
men när jag själv börjar läsa en bok
vill jag på något sätt ha koll på läget ...
vem är vem liksom.
Tråkigt fram till sidan 66 ...
Jag har lufsat nu i ett par veckor ...
lufsat runt i Natalies värld
vilket betyder att jag har skrivit utan att skriva ...
alltså att det mest har pågått saker i mitt huvud
vilket är fantastiskt
att karaktärerna är så levande
att man kan tänka på dem ...
Som jag nämnt tidigare är det ju mest handlingen jag har problem med
vad det gäller Replacing Angel
Men bara genom att tänka och skriva ner mina tankar
och göra en del mind-mind maps och sånt
känns det som jag har en tydligare riktning nu ...
Igår läste jag igenom hela manuset (andra versionen)
(171 sidor, Arial, 12 pt, enkelt radavstånd, 83 661 ord)
Jag märkte att det var oerhört tråkigt och utan drivkraft fram till sidan 66
sen började det hända grejer ...
Det är alltså början jag måste arbeta mest med.
Mitten och slutet som jag arbetade med på Nya Zeeland är mycket bättre
trots att jag då levde i ett kaos på vandrarhem utan något privatliv ...
Början som jag arbetade med i Nässjö i september är kass.
Hoppas att jag kan bearbeta början trots att jag är i Nässjö igen.
Jag vill verkligen komma igång, börja med tredje versionen INNAN
jag flyttar tillbaka till Brighton igen ...
Men jag vill inte börja utan en tydlig riktning.
Några tips på hur man kan göra början av en bok riktigt bra och spännade
som gör att folk vill läsa vidare???
lufsat runt i Natalies värld
vilket betyder att jag har skrivit utan att skriva ...
alltså att det mest har pågått saker i mitt huvud
vilket är fantastiskt
att karaktärerna är så levande
att man kan tänka på dem ...
Som jag nämnt tidigare är det ju mest handlingen jag har problem med
vad det gäller Replacing Angel
Men bara genom att tänka och skriva ner mina tankar
och göra en del mind-mind maps och sånt
känns det som jag har en tydligare riktning nu ...
Igår läste jag igenom hela manuset (andra versionen)
(171 sidor, Arial, 12 pt, enkelt radavstånd, 83 661 ord)
Jag märkte att det var oerhört tråkigt och utan drivkraft fram till sidan 66
sen började det hända grejer ...
Det är alltså början jag måste arbeta mest med.
Mitten och slutet som jag arbetade med på Nya Zeeland är mycket bättre
trots att jag då levde i ett kaos på vandrarhem utan något privatliv ...
Början som jag arbetade med i Nässjö i september är kass.
Hoppas att jag kan bearbeta början trots att jag är i Nässjö igen.
Jag vill verkligen komma igång, börja med tredje versionen INNAN
jag flyttar tillbaka till Brighton igen ...
Men jag vill inte börja utan en tydlig riktning.
Några tips på hur man kan göra början av en bok riktigt bra och spännade
som gör att folk vill läsa vidare???
