Äventyr på moped

Mitt hår har skiftat från rött till sandfärgat och min hud har skiftat färg från vit till röd ... Det här är min sista kväll på Bali och jag kan se tillbaka på mina drygt två veckor här med ett stort leende (även om läpparna är spruckna)!

Först var det något av en kulturchock att lämna hotellets trygga trädgård och hoppa upp på mopeden bakom Sky. Först körde vi till Ubud, en liten konstnärsby med närliggande ap-reservat. Men det var lite tragiskt att se hur allt var uppbyggt kring turism.
Vi försökte så gott vi kunde att fly de flotta restaurangerna och sökte oss till små lokala "Warungs" där menyerna inte alltid finns på engelska. Min favoriträtt är "Gado-Gado" (ångkokta grönsaker med något slags stekt ris och jordnötssås) och om man vill bli berusad på ett billigt sätt kan man dricka Brem, risvin som smakar som diskmedel blandat med socker. Stället vi övernattade på var också mycket traditionellt, inne på en familjs lilla gårdsplan med tillhörande höns och tuppar som väckte oss alltför tidigt...


Vi skumpade vidare mot en liten by vid ett färjeläger (Padang Bai)och en underbar bukt "Blue Lagoon" där Sky lärde mig att snorkla. Fantastiskt! Fiskar i alla regnbågens färger snuddade vid mina händer och jag matade dem med brödsmulor. Vi träffade också på lite andra backpackers som delade med sig av sina tips. (titta inte ens på försäljarna säg bara "already, already". ) Men efter två nätter ville vi vidare ... till ett ställe där folk var så fattiga att de inte ens hade saker att sälja.

Vägen till detta ställe som heter Amed var ett äventyr i sig. Backe upp och backe ner genom djungeln. Inte en enda liten affär eller restaurang inom synhåll. Började nästan tro att vi skulle få sova i nån bambuhydda utan väggar längs med vägen. Men fiskebyn Amed uppenbarade sig till slut och var inte större än ett fåtal spridda hyddor längs med en svart strand (vulkansand).

Det fanns absolut ingenting att göra i Amed förutom att bada eller äta på någon av de små familjedrivna ställena för under en svensk tia. Tiden gick ändå fort och jag hann inte med något annat skrivande än morgonsidorna och lite lösa anteckningar. Men det var skönt att få vara riktigt lat och bara supa in atmosfären och försöka förstå lokalbefolkningens knackiga engelska.

Nu är vi tillbaka på hotellet I Kuta (där Sky fixar datorer) och här ska vi sova en sista natt innan vi flyger till Bangkok. Bara en sista grej... vi stannade längs med vägen för en vätskepaus vid ett litet skjul som var ett matsälle. När jag frågade efter toaletten skrattade de och en liten flicka visade mig till en brun å ... Det var bara att ta av skorna, hoppa i, huka sig och låta kisset flöda!

Tack förresten till alla som läser denna blogg och kommenterar! Och jättekul att se Elin här! Sorry att jag inte alltid har tillfälle (pga dålig internetuppkoppling på vissa ställen) att svara er eller sända privata e-mail.

Kommentarer
Postat av: lotus

det låter så flott och fint. jag vill också möta annan värld, men det lär dröja. först fantastiska berlin och PROSAprojekt och sedan sverige. men SEDAN!

2007-04-02 @ 20:00:54
Postat av: jo

Oj vad härligt det låter!! Ta vara på tiden då du reser, skriva kan du faktiskt göra sen.. trista, gråa dagar hemma igen. KRAM

2007-04-03 @ 17:22:20
Postat av: annalivet

det låter som en fjärran värld, men det är det ju också. å vad mycket äventyr och atmosfär du får i dig. det verkar så härligt. ser fram emot att insupa berlinluften. om tre dagar är jag redan där.

många långa tisdagskramar

2007-04-03 @ 21:34:21
URL: http://annalivet.blogg.se
Postat av: sara

åh! låter härligt! tack för kommentarerna!!! stor kram

2007-04-04 @ 15:30:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0