Svenglish - Living Lollo

Jag tror på att skriva lite varje dag. Även om det bara blir en kvart.
Om man håller på med en berättelse eller något som hänger ihop
så måste man hålla igång.
Det är så lätt att man glömmer förlösande detaljer annars.
Man måste ju komma ihåg var det var för väder i föregående kapitel
så att en regnig dag inte helt plötsligt är värsta sommardagen i nästa kapitel.

Mitt mål är en timma om dagen
men nu när jag har mycket annat på gång
är det svårt att hitta den där timman
fyra kvartar kanske man kan hitta istället.

Tror jag har låst fast mig i det där att jag måste ha tre timmar på mig
för att komma i rätt stämning.
Man får fan ta vara på den tid man har!

Tack för alla fina kommentarer till förra inlägget.

Jag försöker att bli gravid med en ny bok
och jag tror faktiskt att jag är det
men det är ju lite tidigt att prata om det
man ska ju vänta tills en viss vecka med att berätta

Jag har i alla fall varit i Flisby och fördjupat mig.

Imorgon kommer Bob Hansson till en plats nära mig, nämligen Jönköping.

Ja, inte höll jag på att kämpa med PIHMA i tre år för att uppleva 15 minutes av fame ...

Lika lite som att man skaffar barn bara för att få visa upp dem för omvärlden
skriver man för att bli berömd.
Man skaffar barn för att man vill ha barn (oftast) och man skriver för att man vill skriva (ofast).
Men samtidigt är man ju så stolt över sin skapelse att man inte kan låta bli att visa upp den heller ...

Vad jag försöker är säga är att jag är trött på att vara försäljare.
Jag vill bli författare igen.

Allt jag skriver, skriver jag för att jag vill komma någonstans.
På ett själsligt plan.
Något jag måste utforska.
Och det mesta kommer aldrig att bli tillgängligt för allas ögon.

I fyra omgångar har jag skickat in delar av roman-experimentet med Elle
till min feed back-grupp WoW. Det var nödvändigt och roligt att skriva om Elle.
Men kanske är hon en doldis som som ska begravas nu. Ett älskat missfall.
Det kanske blir en novell istället eller en novella (blandning av lång novell och kort roman!)

Nu finns det något annat jag måste skriva mig igenom.
Vi har bestämt oss för att ta ett juluppehåll och att ha nästa WoW-deadline 15 januari.
Då får jag se om Elle återuppstår eller om det kommer bli det andra som tar över.
Det andra som är hemligt för alla andra utom mig själv.
Jag försöker att bli gravid med en ny bok.

(Foto: Charlotte Qvandt, mobilkamera)

En rejäl dos med poesi fick jag när jag var i Stockholm ...

Dels köpte jag



Söka min mors ro av Charlotte "Lotus" Qvandt
som nu är släppt
men släppfesten blir i december
om du vill köpa boken redan nu kan du lämna en kommentar på Lotus blogg

Litet smakprov:

dagar blir varandra lika
som ansikten
jag har tänkt på livet hur länge som helst

Ta även en titt på Smorgasboards hemsida

och glöm för guds skulle inte bort att surfa in på Poesie
där Annalivet och Lotus byter perspektiv!

... heter en bra film. Så jädra inspirerande. Det var författarinnan till Söka min mors ro som sa att vi skulle titta på den så det gjorde vi. Jag är inne i en sån fas nu. Inspirationssamlande.

Jag är alltså i Stockholm nu och använder Lotus dator. Dumt nog glömde jag att ta med sladden till min egen dator ...

Igår var jag på Jakan och höll föredrag hos skrivarklassen. Spännande att vara tillbaka på en skola man själv har gått på. Hoppas att jag inspirerade hela högen till att våga satsa på sina drömmar ...
På kvällen stod jag på Restaurang Rabarbers scen och kläckte ur mig En helvetes massa hål.

Att vara i Stockholm är att få miljoner intryck varje gång man går utanför dörren. Dock har jag inte hälsat på kungen. Kanske skulle jag inte känna igen honom. Annalivet drog med mig till körsång i måndags. Det var läskigare än att stå på scen. Vi fick sjunga Livet är en fest.

Imorgon flyttar jag till Svinto. Där är livet aldrig pest.

Jag har inhandlat Vein of Gold av Julia Cameron. som är fortsättning på kreativitetskursen Artist's Way (som är ett så mycket bättre namn än det svenska och praktiska Öka din kreativitet)

Eftersom jag känt mig något fatslåst ända sen jag kom tillbaka till Sverige hoppas jag att den här boken/självstudiekursen ska få loss mig ...

Och som vanligt vill jag inte prata för mycket om vad det går ut på för då kanske jag tappar lusten eller känner mig pressad ... Men i korthet ska man skriva Morning Pages, gå på Artist's date med sig själv och promenera mycket.

En anledning till att jag är fastlåst är jag funderar för mycket på framtiden. Men nu har jag en liten plan: Fortsätta föreläsa om PIHMA så mycket som möjligt fram till februari. Då vill jag flytta tillbaka till Brighton och hålla på att skriva och skapa i olika former och hitta något deltidsjobb. Under 2008 tänker jag se till att få ihop tillräckligt med pengar för att i januari 2009 åka som volontär i 6 månader till Nepal.

Obs! Detta är spekulationer. Det kan också hända att jag flyttar till Malmö. Eller Edinburgh. Vad jag vet är att i Nässjö trivs jag inte. Kanske är det upp till mig ... men jag känner mig kulturellt understimulerad och socialt skygg!

Imorgon drar jag till Flisby några dagar för att planera föreläsningen på Jakobsbergs Folkhögskola nästa vecka. Och så ska jag skriva så klart ... Och titta på kossor ...

Ni som missade mig igår på TV kan klicka här för att kolla

Kvällens överraskning var att Unni Drougge hade läst Punkindustriell hårdrockare med attityd
och de spelade upp en telefonintervju de gjort med henne om min bok!
Helt fantastiskt. Unni är en sån bra och härlig kvinna!
Kolla in hennes blogg här

När jag läste hennes debutroman Jag! Jag! Jag! när jag gick i 9:an
fick jag det där extra modet jag behövde för att gå min egen väg.
Det är också Unni som inspirerat mig att vara rakt på och vara ärlig i mitt skrivande.
Och det känns väldigt märkligt att Unni nu har läst min debtutroman ...
Vilken dröm!

Foto på Unni från bokmässan



Just nu håller jag på att läsa hennes senaste bok Boven i mitt drama kallas kärlek
En väldigt hemsk bok! Inte för att den är hemskt skriven,
men den handlar om något hemskt. Nämligen att bli totalt manipulerad av
en annan människa.
Starka, starka Unni som till slut lyckades ta sig ur denna härva och skriva om det.
Ditt mod ger mig styrka!

Jag är kvar i Växjö och sitter och ugglar i min brors lägenhet.
Det är den första november.
Brukar alltid få lite tankar om nystarter och nya projekt.
Men känner mig ganska oförmögen.
Det är även National Novel Writing Month.
Jag deltar inte. Jag skriver i min takt.
Men min hjärna är i otakt.
Glad en liten stund. Sen ledsen. Fast jag borde vara glad.