Svenglish: VeckaX - Skorna av eller på?
Svenglish: Vecka 19 - Kiss och Bajs
’Vad vill du ha på dig idag?’ frågar mamman.
’Bajs!’ svarar hennes femåriga dotter.
Det är fjärde veckan av Svenglish i Sverige och precis som den fjärde veckan i England så hänger jag med en ensamstående mamma och hennes barn (som bara är ett par månader äldre än barnet som jag bodde hos och lekte med i England). Vardagslivet är ungefär det samma: mat på golvet, kiss i sängen, inte vilja klä på sig och leksaker överallt. Men självklart finns det också en massa glädje: få smaka på (låtsas) bajssoppa, delta i en modevisning i vardagsrumet och ha kuddkrig.
Genom det här projektet har jag gått från att vara likgiltig till barn till att faktiskt tycka om (vissa) barn – de är en bra ursäkt att få klä sig i gardiner och prata om bajs, men jag vet fortfarande inte om jag vill ha mina egna ... Ikväll får jag uppleva hur det känns att inte kunna göra vad man vill hela tiden. Det är ett författarbesök som min värd (och jag) skulle vilja gå på, men istället planerar vi att titta på film lämplig för en femåring och äta chips. Alla föräldrar som jag har bott hos hittills säger att kärleken de känner för sina barn överstiger oron, vardagsstressen och de uppoffringar man måste göra. Jag antar att man inte fattar hur det är förrän man själv är i den situationen ....
Känslorna och vardagslivet för en förälder kanske är samma i Sverige och England, men jag börjar förstå att barnomsorgssystemet fungerar ganska annorlunda. I Sverige får barn vara på dagis eller förskola från en tidigare ålder och fler timmar vilket betyder att mammor kan jobba eller studera på heltid och det är också vanligt med pappaledighet. I Sverige börjar nu barn skolan när de är 6 jämfört med 7 som när jag var liten - engelska barn börjar när de är 4 eller 5 och det är inte ovanligt att en mamma stannar hemma tills dess, men det är ovanligt att en pappa är hemma överhuvudtaget. Hittills märks det att i allmänhet är kvinnor i Sverige mer fokuserade på karriären än kvinnor i England. Om det beror på bättre barnomsorg vet jag inte.
Karriär eller inte, det är ett heltidsjobb att vara förälder. Som ni kanske har förstått så älskar jag att prata om kiss och bajs – det verkar mer accepterat i Sverige, men jag är inte så glad åt att faktsikt ta hand om blöta lakan och att torka rumpor. Man kan inte ha det ena utan det andra ...
FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE
Svenglish: Vecka 18 - Skog eller hav? Betong eller bin?
Desto djupare jag går in i mitt Svengelska projekt, ju mer beslut måste jag fatta. Jag har insett att det inte bara handlar om att välja mellan Sverige och England. Det finns annat att ta med i beräkningen: jobba eller plugga? Singelliv eller familjeliv? Stad eller landsbygd? Skog eller hav? Jag vet inte vad det är jag spanar efter uppe i älgtornet ...
Den här veckan bor jag djupt inne i de Småländska skogarna, inte så långt ifrån där jag växte upp. När jag var nitton hatade jag mörkret, de höga förtryckande träden och de tysta sjöarna – jag ville bort och se lite ”verkligt” liv: betong och trafik och fulhet i allmänhet som passade bättre ihop med mitt humör. (Jag har dock aldrig bott permanent på landet, bara i en småstad som är omgiven av skog.) Jag flydde till England och hamnade i Portslade – i utkanten av Brighton – och tyckte att det var väldigt romantiskt med industrihamnen och lastfartygen. Boundary Road var grym: en gata där pluffsiga bleka människor grufsade i sig fish ’n’ chips (som jag uttalade ”ships”) med fingrarna. Men Brighton var bara en bussresa bort och jag förälskade mig i havet och de hippifierade punkarna som drack te i the North Laines.
I flera år föredrog jag havet framför skogen, men nu har jag ändrat mig. Det vackraste landskap jag vet är naturen i Småland. Att vistas här gör mig lugn och kreativ. Häromdagen spelade min värd gitarr i trädgården och jag låg på gräsmattan bland de fallna löven, skrev poesi och lyssnade på bisurr. Men en solig vecka i början av hösten är inte samma sak som en grå vecka på vintern då det är för kallt för att gå ut och vägen är en slaskröra. Hur länge skulle det dröja innan jag blev uttråkad och rastlös? Hur länge innan jag började sakna strandpromenaden i Hove? (Där det ibland är varmt nog att dricka te på stranden i januari.) Min dröm är att bo vid en sjö i Smålandsskogarna på sommaren och vid havet i Brighton på vintern. Eller idealistiskt: Brighton på våren och hösten och någonstans riktigt varm på vintern som Thailand t ex.
Något annar jag har funderat på (det här blogginlägget är ganska långt - det verkar som det finns mer tid på landet) är om man alltid längtar efter sin barndoms landskap vid något tillfälle. Jag läste en artikel om en gammal grek på ett svenskt ålderdomshem som såg solen gå ner bakom träden, men fortfarande tänkte på solen som gick ner i havet på ön där han växte upp. Jag tror att om jag dog i en solstol på piren i Brighton skulle jag drömma om den svenska skogen, och om jag dog under ett träd i Småland skulle jag drömma om Engelska Kanalen.
Jag har utsikt mot en kyrka från 1200-talet med tillhörande kyrkogård. Jag ser även en traktor och några kor om jag vrider på nacken. I rummet intill mig finns en replokal. Landsbygden är inte död!
Svenglish: VeckaX - Halvvägs till Framtiden
