Svenglish - Living Lollo

Efter nitto dagar i Thailand

måste landet lämnas

och Visumet förnyas

Vi bestämde oss för Myanmar

som är mer känt

vid sitt tidigare namn

Och vad gör man inte

för att kunna säga

'jag drack kaffe i Burma'

Det blev en resa

på 3 dagar och 2 nätter

och detta var vad vi gjorde:

Åkte moped, båt och minivan

som vi delade med

tuggummi-tuggande muslimer

som jag misstog för doktorer

Regnet öste ner i gränsstaden Ranong

istället för bad i varma källor

blev det kall öl på The TV Bar

där TV-n var avstängd

och bordet var en apparat

Nästa morgon tog vi oss till en pir

och färdades över vattnet

i en avlång båt utan flytvästar

Vi steg i land i Kawthoung

fick passet stämplat

blev utslussade till det nya landet

där kaffet smakade varm choklad

och barnen flockades kring oss

i hopp om mynt att stoppa i fickan

Turen tillbaka var en kamp mot vågorna

i brist på flytvästar satt vi och tryckte

under tre stora paraplyer

bensinen tog slut och det blev bogsering

Efter denna något gungiga färd

slängde vi oss lite stekt ris

och packade in oss i en minivan

med air-con som fick mig att frysa

för första gången sen i mars

I Suratthani hyrde vi billigt rum

gick på matmarknad

drack öl i hamnen

och minglade med andra

ryggsäcksbärare

Idag transporterade vi oss tillbaka till Koh Samui

med hjälp av moped, båt och moped

och för er som undrar lämnar jag landet

och 'kommer hem' igen

den 17 augusti.

Äventyrslysten. Jag tänkte att jag måste leva upp till egenskapen jag gav mig själv i karaktärschemat, så jag packade en liten väska och tog en motorcykel-taxi till Lamai.

När jag satt där bak på motorcykeln fick jag en idé som bländade alla mina sinnen. Jag bestämde mig för att lämna Louise Halvardsson och istället bli huvudpersonen i mitt nya bokexperiment; Elle Göransson.

Jag hyrde ett enkelt rum på See Breeze bungalow och berättade för alla jag mötte att jag hette Elle, var tjugoett år, född i England men uppväxt i Sverige. Jag berättade att min mamma var svensk och min pappa engelsk. Och att jag var och hälsade på min pappa som bodde i Maenam. Vidare berättade jag att min mamma och pappa skildes när jag var sex och att jag inte lärde känna min pappa förrän jag var tjugo. Folk jag pratade med på matställen och barer blev fascinerade. Och igår kväll hamnade Elle på ett skumdisco med två australienska killar ... (som var mycket trevliga och inte alls kladdiga)

Nu har jag lite dåligt samvete för att jag ljög för varenda kokosnöt jag träffade. Bland annat en förpensionerad engelsman som bodde på en båt, ett par amerikanska lärarinnor och de australienska killarna som var mina bungalow-grannar.

Hemma igen i huset i Maenam har jag huvudvärk och försöker hitta tillbaka till Louise Halvardsson. Men vad gör man inte för konsten! Jag lärde verkligen lära känna Elle. Det gällde att komma på snabba svar när folk ställde frågor om bakgrund, sysselsättning etc.

Jag kan verkligen rekomendera detta drag till alla som skriver. Om man inte är modig nog att prata med främlingar kan man boka in en fika med en kompis och låtsas att man är sin karaktär och be kompisen agera som om det är första gången man träffas. Nu var det ju lätt för mig att bli min karaktär efter som vi har samma kön och är någolunda jämnåriga. Sara som skriver om en man kan ju gömma håret under en keps och tona ner sminket. Lotta, som skriver om en 81-årig dam kan ju alltid sätta på sig en grå peruk och blommig klänning ..!

Igår försökte jag lära känna mina karaktärer lite bättre. Jag utgick efter ett karaktärsschema från boken Novel writing -16 steps to success av Evan Marshall. Hittills har jag hela nio karaktärer, men det är för tidigt att avslöja vilka de är ... så jag tänkte att jag bjuder på mig själv istället!

Character Fact List

Name: Louise (Lollo, Lou, Loi, Lou-Ice, Luss, Lojsan, Laa-Laa) Halvardsson

Connection to main character: Hon är huvudpersonen

Story Goal: Skriva en roman på engelska, bli mer social, komma på vad hon vill

göra med sitt liv efter vistelsen i Thailand.

Gender: Hona

Age: 25

Apperance: Ser ut att vara yngre än hon är, ofta svartklädd

Height: 165 cm

Body Type: Smal, små bröst, saknar muskler

Hair Colour: Solblekt just nu, men i vanliga fall färgat rött

Eye colour: Brungrön

Mannerism: Har svårt för att möta blickar, pillar på sina armband och ringar.

Distinctive speech: Slänger in engelska ord när hon pratar svenska, bryter på svenska när hon pratar engelska.

Personality: Tystlåten, filosofisk, betraktare, tänkare, drömmare, opraktisk, konflikträdd, känslig, känslosam, självständig, disciplinerad, äventyrslysten, livsnjutare

Background: Växte upp i villa i Nässjö med mamma, pappa och lillebror Daniel. Spenderade mycket tid ensam med näsan i böcker och fantiserade ihop berättelser. Strulig tonårstid med utanförskap och ätstörningar. Revolterade genom att bli en del av Nässjös punkrock-scen och åkte på spelningar och festivaler. Gick samhäll-humanistiskt program på gymnasiet. Pluggade engelska tre månader på folkhögskola i Brighton. Flyttade sen dit och jobbade. Skrev boken Rock n roll suicide som hon aldrig skickade iväg. Gick skrivarlinjen med fortsättningstermin på Jakobbergs folkhögskola. Skrev boken Mötet med Malva som blev refuserad. I februari 2004 flyttade hon in hos pojkvännen i Brighton och påbörjade ungdomsromanen om Amanda. Aktiv inom Brightons poessicen och var med och bildade poesibandet The Writing Sisters Collective.

Personal life: Skriver romaner, dikter, brev, noveller och dagbok. Läser det samma. (Fast inte andras dagböcker!) Ger feed back på skrivarvänners texter. Håller på med performance poetry. Stort Guns N Roses-fan. Stort Lou Reed/Velvet Underground/Nico-fan. Lyssnar på rock, punk, goth och pshycadelisk musik. Intresseerad av sub- pop- och ungdomskultur. Mediterar och jobbar på sin spirituella sida. Hatar sport men gillar att simma och promenera. Före detta aktiv orienterare. Gillar natur&djur. Snackar om livet och dricker öl, vin eller whisky med kompisar. Klarar inte av small talk. Föredrar pubar framför klubbar.

Private life: Har varit tillsammans med Sky i fyra år, men har inga planer på giftemål eller familj. Just nu befinner de sig i Thailand där de har rest runt och hyr ett hus.

Work life: Drömmer om att kunna försörja sig på skrivandet. Hennes första roman Punkindustriell hårdrockare med attityd kommer att publiceras av förlaget Författarhuset i september.

Hon har även knegat på följande ställen: postterminal, campingplats, åtskilliga bibliotek, fritids, skolkök, café, pub, gothklubb, bok&pappershandel och jobbat som städerska, barnpasserska, svenskalärare och översättare.

Strength: Bra på att lyssna

Weakness: Dålig på att prata (om hon inte står på scen)

Secret: Har fortfarande tonårsångest, studieskräck och är livrädd för att bli vuxen

Detta om detta ... vem vill skriva en bok om mig? ;=)

p.s. Jag behöver även gå en kurs i hur man hanterar Word! Det blir svårare och svårare ju senare versioner man har. Jävla indrag! Jävla tabbar! d.s.

Hej!

Jag tror att de flesta som skriver blir blockerade om de tänker på att deras föräldrar ska läsa deras alster. Det finns de som har material tillräckligt för tre romaner i byrålådan, men gör aldrig någonting med det; för att de är rädda att låta texterna leva och bli lästa av andra.

När jag började skriva Punkinudstriell hårdrockare med attityd skrev jag utifrån hjärtat. Jag gick tillbaka till ett tillstånd jag befann mig i som sextonåring. En sextonåring som var otroligt naiv och inte visste något om vare sig alkohol eller killar. Men om jag hade skrivit om mina egna upplevelser skulle det ha blivit en oerhört tam och tafatt bok.

Därför uppfann jag AMANDA SVENSSON. Något av en karikatyr av en oerfaren tonåring i en skyddad värd. Amandas första fylla är inte min första fylla, Amandas första kyss är inte min första kyss, Amandas första sexuella upplevelse är inte min första sexuella upplevelse. Men det kunde ha varit det.

Kanske har jag omedvetet lånat vissa egenskaper från er i gestaltningen av Amandas föräldrar, Göran och Anettte, men precis som Amanda är de fiktiva figurer med starkt överdramatiserade drag. Jag hade ingen som helst avsikt att smutskasta mina egna föräldrar och jag hoppas att ni inte känner er träffade. Ni ska veta att ni är mycket bättre än de föräldrar som beskrivs i boken!

Mamma och pappa, ni är de första som håller ett exemplar av min roman i eran hand. Hoppas att ni känner er hedrade över detta privilegium. Alla andra som vill läsa kommer inte att kunna göra det förrän i september. Resten av böckerna ligger förvarade på lager och några kommer att skickas ut som recensionsexemplar.

Jag är fortfarande eran dotter och boken (som ni kanske håller på att läsa just nu) är tre års hårt arbete. Tre år av en hjärna som jobbat på högvarv med att skapa karaktärer och miljöer och situationer. Amanda skulle bli tacksam om ni tog henne på allvar, för den hon är; en egen unik person.

Visst förstår jag att vissa saker kanske sätter griller i skallen på er och att ni oroar er över vad tjocka släkten kommer att tycka. Men i det mediesamhälle vi lever i borde det inte vara några problem. Verkligheten överträffar ofta fiktionen ...

Igår sökte jag på Punkindustriell hårdrockare med attityd på www.google.se och det var en riktig kick att se att boken redan finns inlagd hos bokhandlarna på nätet. Nästan samma sak som att gå in i en affär och se sin bok på hyllan.

Det här har alltid varit min högsta önskan; att skriva en bok och få den publicerad. Jag vill passa på att tacka er för att ni är några av de personer som har gjort det möjligt. Om ni inte trots allt accepterat vad jag håller på med skulle det ha varit mycket svårare.

Tack för allt stöd.

Ni är verkligen ett par bra föräldrar och jag älskar er.

Kram från

Louise

p.s. Jag skulle aldrig ha kunnat skriva det här brevet när jag var nitton och vi hade våra värsta duster ..! d.s.