en upptrampad stig ...
Hej! Det här är vad som har hänt hittills med de hundra sidorna av anteckningar angående mitt nya experiment: Jag fick hjälp att skriva ut och de senaste dagarna har jag suttit på verandan under bananträdet med överstrykningspenna och anteckningsblock.
Vilket virrvarr! Det finns inte ett enda helt kapitel, bara små skisser och tänkbara scener. Mycket handlar det om vad jag vill säga och varför ... Ofta funkar böcker bättre om de håller sig till ETT STORT TEMA. Det finns så mycket jag vill säga och jag får verkligen tänka efter om vissa saker kanske tillhör ett annat experiment.
När jag skrev första utkastet till Punkindustriell hårdrockare med attityd hade jag ingen annan plan än att jag hade skrivit ett kapitel (som först var en novell) och sen tänkte jag bara "vad hände nästa dag" och om det var tråkigt tänkte jag "vad hände nästa vecka eller månad".
Nu känner jag för att vara med organiserad, att ha en upptrampad stig att följa till målet. Jag vill vara mer kompis med karaktärerna innan vi börjar krypa och springa tillsammans. Jag gör rubriker och sorterar. Skriver ner karaktärers namn och vad jag vet om dem än så länge. Jag skriver ner titlar på möjliga kapitel. Jag gör tidsaxlar och mind-maps. Sätter upp små kontroller som karaktärerna får orientera mellan.
Vilket virrvarr! Det finns inte ett enda helt kapitel, bara små skisser och tänkbara scener. Mycket handlar det om vad jag vill säga och varför ... Ofta funkar böcker bättre om de håller sig till ETT STORT TEMA. Det finns så mycket jag vill säga och jag får verkligen tänka efter om vissa saker kanske tillhör ett annat experiment.
När jag skrev första utkastet till Punkindustriell hårdrockare med attityd hade jag ingen annan plan än att jag hade skrivit ett kapitel (som först var en novell) och sen tänkte jag bara "vad hände nästa dag" och om det var tråkigt tänkte jag "vad hände nästa vecka eller månad".
Nu känner jag för att vara med organiserad, att ha en upptrampad stig att följa till målet. Jag vill vara mer kompis med karaktärerna innan vi börjar krypa och springa tillsammans. Jag gör rubriker och sorterar. Skriver ner karaktärers namn och vad jag vet om dem än så länge. Jag skriver ner titlar på möjliga kapitel. Jag gör tidsaxlar och mind-maps. Sätter upp små kontroller som karaktärerna får orientera mellan.
Kanske är detta planerande ett tecken på min egen tråkighet. Att jag inte är lika vild som jag en gång var och därför inte kan skriva lika vilt ... Äsch! Jag skrev ju vilt medan jag galopperade genom de hundra sidorna. Huvudsaken är att jag öppen för både omvägar och genvägar. Och att jag litar på kompassen i mitt hjärta.
GRATTIS TILL PAPPA PÅ 51-ÅRSDAGEN!!! Kanske har jag ärvt min kreativa ådra från dig ... även om du är bättre på att tala än att skriva!
GRATTIS TILL PAPPA PÅ 51-ÅRSDAGEN!!! Kanske har jag ärvt min kreativa ådra från dig ... även om du är bättre på att tala än att skriva!
Kommentarer
Postat av: Sara
Vilka fina bilder! Visar verkligen hur du jobbar, snyggt hörrö :o) Gullis! Igår firade jag Eminas födelsedag. Fortfarande jättehett, men rätt skönt... jobbigt bara när man ska sova om natten. Många kramar till dig! SARA
Postat av: lotus
PRECIS vad jag tänker när jag sitter med deborah och skriver om henne. att det nästan.... är tecken på någon sorts tråkighet som gör sig påmind!
men icke! vi är författare on the move!
Postat av: Mattias
Planerar själv noggrant innan jag sätter fingrar på tangentbord. Föredrar att se det som strukturerad kreativitet, snarare än tråkig förplanering :) (Hej, förresten, kul blogg!)
Postat av: nilla
Va ljus du är i håret, man är ju mer van att se dig som rödhätta...
Trackback
