Eftersnack för alla smålänningar
På onsdag 31 okt medverkar jag på TV!
Eftersnack kl. 22.27 på TV2
(Regionalt för Småland & Öland)
Även repris på torsdag eftermiddag kl. 16.55.
Så masa er till TV-soffan! ;)
Eftersnack kl. 22.27 på TV2
(Regionalt för Småland & Öland)
Även repris på torsdag eftermiddag kl. 16.55.
Så masa er till TV-soffan! ;)
Inte VAD men ATT
Huduvsaken är inte VAD man skriver men ATT man skriver ...
Och det gör jag nu. Har varit ensam hemma en vecka och märker att det gör underverk för min kreativitet när jag inte behöver passa någon annans tider. Jag flyter liksom omkring i mina ord. Och det är det som är roligt. Att skriva. När ska jag någonsin lära mig att man måste redigera också ..? Äh, det löser sig.
En anledning till att jag nu får bra recensioner läs här
är säkert för att jag kämpade i tre år med att skriva och skriva om. Skriva och skriva om. Men innan man kan skriva om måste man skriva.
Och det gör jag nu. Har varit ensam hemma en vecka och märker att det gör underverk för min kreativitet när jag inte behöver passa någon annans tider. Jag flyter liksom omkring i mina ord. Och det är det som är roligt. Att skriva. När ska jag någonsin lära mig att man måste redigera också ..? Äh, det löser sig.
En anledning till att jag nu får bra recensioner läs här
är säkert för att jag kämpade i tre år med att skriva och skriva om. Skriva och skriva om. Men innan man kan skriva om måste man skriva.
Kompisar från förr
Då har blivit nu
och vi lever annorlunda
men vi respekterar varandra
Stämplar etiketter och märken
är mer osynliga
Vem bor var?
Vem gör vad?
Vem bryr sig?
Vad som förenar
mina vänner
är att de är
sig själva.
Dagens risk
Då och då läser jag så kallade självhjälp-böcker och det finns ett återkommande tema för att man ska må bättre och utveckla sig själv ... nämligen att ...
TA EN RISK VARJE DAG
Det kan man tolka på olika sätt. Dagens risk var ju inplanerad sen länge. Jag höll mitt första föredrag på Brinellgymnasiet där jag själv gick. Fick lite ångest av att gå genom cafeterian och kände mig som sexton igen ...
Men väl inne i klassrummet gick det bra och eleverna tittade inte ut genom fönstret eller knappade på sina mobiler. Jag berättade om alla mina identitetskriser genom åren och läste upp några kapitel ur PIHMA.
Det är sex år sen jag tog studenten. Sex år är ett helt högstadium och ett helt gymnasium. En jäkla lång tid med andra ord. Det känns overkligt att stå och berätta om min ångest för den gamla temadagen om sex&samlevnad ... som om jag verkligen var en annan person då. En hissnande känsla.
Igår tog jag en annan risk. Jag bjöd in mig själv till Sörängens Folkhögskola för att kolla på Marcus Birro som var där och uppträdde inför för eleverna. Mycket inspirerande att höra hans monolog om de "vanliga" människorna. Det var värt att känna sig skiträdd när man smög in som en utböling i aulan.
Det spelar ju inte heller nån roll hur stor eller liten risken är ...
imorgon ... vad ska jag göra då ...?
Vissa dagar kan dagens risk vara så enkel som att ringa och beställa tid på frisörskolan.
Och då syftar jag på själva samtalet eftersom jag som så många andra lider av lätt telefonfobi.
TA EN RISK VARJE DAG
Det kan man tolka på olika sätt. Dagens risk var ju inplanerad sen länge. Jag höll mitt första föredrag på Brinellgymnasiet där jag själv gick. Fick lite ångest av att gå genom cafeterian och kände mig som sexton igen ...
Men väl inne i klassrummet gick det bra och eleverna tittade inte ut genom fönstret eller knappade på sina mobiler. Jag berättade om alla mina identitetskriser genom åren och läste upp några kapitel ur PIHMA.
Det är sex år sen jag tog studenten. Sex år är ett helt högstadium och ett helt gymnasium. En jäkla lång tid med andra ord. Det känns overkligt att stå och berätta om min ångest för den gamla temadagen om sex&samlevnad ... som om jag verkligen var en annan person då. En hissnande känsla.
Igår tog jag en annan risk. Jag bjöd in mig själv till Sörängens Folkhögskola för att kolla på Marcus Birro som var där och uppträdde inför för eleverna. Mycket inspirerande att höra hans monolog om de "vanliga" människorna. Det var värt att känna sig skiträdd när man smög in som en utböling i aulan.
Det spelar ju inte heller nån roll hur stor eller liten risken är ...
imorgon ... vad ska jag göra då ...?
Vissa dagar kan dagens risk vara så enkel som att ringa och beställa tid på frisörskolan.
Och då syftar jag på själva samtalet eftersom jag som så många andra lider av lätt telefonfobi.
Och nu riskerar jag att komma ifrån ämnet genom att lite i efterskott
gratulera två nyblivna mammor:
Anna har fått en Tuva och Morgan har fått en Jude
Grattis girls!
Vad gör du egentligen på dagarna ...
... är det en del som frågar.
Förra veckan lekte jag kontor och ringde runt till en massa dagstidningar och frågade om de hade recenserat PIHMA eller kommer att göra det. För det är ju inte alltid man får reda på sånt ...
Och det lönar sig att ringa ... klicka här för att läsa en recension från Folket i Eskilstuna ...
det kommer mera recensioner de närmaste veckorna!
Har även blivit intervjuad av Tranås-Posten och Smålandsbygdens Tidning.
I helgen var jag i Flisby igen för att hitta mitt kolugn. Jag skrev lite ditt och datt utan att bry mig ett skvatt.
Dessutom förberedde jag mig för mina föreläsningar på Brinellgymnasiet i slutet av veckan genom att läsa igenom gamla dagböcker. Snacka om ångest! Jag hade skrivit saker som att jag blev överlycklig när min brorsas pingiskompis frågade honom ifall jag var hårdrockare ...
Förra veckan lekte jag kontor och ringde runt till en massa dagstidningar och frågade om de hade recenserat PIHMA eller kommer att göra det. För det är ju inte alltid man får reda på sånt ...
Och det lönar sig att ringa ... klicka här för att läsa en recension från Folket i Eskilstuna ...
det kommer mera recensioner de närmaste veckorna!
Har även blivit intervjuad av Tranås-Posten och Smålandsbygdens Tidning.
I helgen var jag i Flisby igen för att hitta mitt kolugn. Jag skrev lite ditt och datt utan att bry mig ett skvatt.
Dessutom förberedde jag mig för mina föreläsningar på Brinellgymnasiet i slutet av veckan genom att läsa igenom gamla dagböcker. Snacka om ångest! Jag hade skrivit saker som att jag blev överlycklig när min brorsas pingiskompis frågade honom ifall jag var hårdrockare ...
Identitet, kvinnliga förebilder och psykisk ohälsa
Jag märker att jag har tappat taget om romanexperimentet Elle. Att jag så smått har börjat på något nytt. Men än så länge är det bara små dammkorn som flyger omkring. Jag behöver ta tag i den riktiga skiten. Märker att jag hela tiden kommer tillbaka till samma teman: identitet, kvinnliga förebilder och psykisk ohälsa. Vad jag har svårt för är handling och action. Jag tycker att det är så himla roligt att bara skriva ner ord och meningar på papper huller om buller.
Det verkar vara en trend nu att poeter även skriver romaner. (T ex Bob Hansson, Malin Isaksson och Lotta Qvandt som alla har lyckats bra.) Kanske skulle jag göra tvärtom ... skita i strukturer och handlingar ... vara en författare som även skriver poesi. Äsch. Svammel. Det är ändå en roman jag vill leva i. Samtidigt.
Och språket och nationaliteten och kulturen är ett annat dilemma. Efter fyra år i England är jag inte beredd att ge upp engelskan och jag vill tillbaka ...
Fast för att få bli medlem i Sveriges Författarförbund och Författarcentrum måste man ha gett ut två verk på svenska. Och då vore det ju smart att skriva på svenska ... men vem fan bryr sig om förbund! Det får inte ske på bekostnad av förbundet med sig själv.
Jag kommer fortsätta att skicka halvfärdiga bitar av Elle till min feed back grupp WoW fram till jul. Om den rätta gnistan inte infunnit sig kommer Elle att dö innan nyår. Och vem som uppstår ur dammdimman kommer jag hålla hemligt. (Det är i alla fall inte Amanda ;)
Det verkar vara en trend nu att poeter även skriver romaner. (T ex Bob Hansson, Malin Isaksson och Lotta Qvandt som alla har lyckats bra.) Kanske skulle jag göra tvärtom ... skita i strukturer och handlingar ... vara en författare som även skriver poesi. Äsch. Svammel. Det är ändå en roman jag vill leva i. Samtidigt.
Och språket och nationaliteten och kulturen är ett annat dilemma. Efter fyra år i England är jag inte beredd att ge upp engelskan och jag vill tillbaka ...
Fast för att få bli medlem i Sveriges Författarförbund och Författarcentrum måste man ha gett ut två verk på svenska. Och då vore det ju smart att skriva på svenska ... men vem fan bryr sig om förbund! Det får inte ske på bekostnad av förbundet med sig själv.
Jag kommer fortsätta att skicka halvfärdiga bitar av Elle till min feed back grupp WoW fram till jul. Om den rätta gnistan inte infunnit sig kommer Elle att dö innan nyår. Och vem som uppstår ur dammdimman kommer jag hålla hemligt. (Det är i alla fall inte Amanda ;)
Boktips: Vi som aldrig sa hora
Läs Ronnie Sandahls VI SOM ALDRIG SA HORA ...
Tycker det är lite av en manlig version av Punkindustriell hårdrockare med attityd.
Det är extra kul eftersom Ronnie också har skildrat småstadslivet i Falköping, som inte är helt olikt
småstadslivet i Nässjö.
Här kommer min recension:
Äntligen! En bok som visar att det är lika jävligt att vara ung kille som det är att vara ung tjej. Sandahl har inte dragit sig för att dra upp baksidorna i ett killgäng i en småstad. Killar som hänger ihop för att de inte orkar skaffar nya kompisar. Hannes har kommit tillbaka till Falköping efter en misslyckad tid i Stockholm, Frippe ligger med Hannes gamla tjej, Kristian äter sig fetare och fetare och Stig säger ingenting.
Sandahl växlar skickligt mellan vad som händer i nuet, vad som hände i ungdomens Falköping och vad som hände i Stockholm. Händelser från förr gör sig påminda och gör killarna ofria att gå vidare. Historien upprepar sig. De är fast i samma roller och blir det någonsin bättre? Kommer de någonsin att ta sig ifrån Falköping och bli något?
Det finns en hopplös hopplöshet som gör väldigt ont. Och tjejerna känner man igen: snygga Jessica och neurotiska Wilma som spelar på känslor och beter sig som sviniga killar. Vi som aldrig sa hora är en hyllning till till de snälla killarna, till de som får ta smällarna. Man kan ju undra varför de snälla killarna inte vill ha de snälla tjejerna och tvärtom. Varför snälla inte går ihop med snälla utan måste söka sig till svinen.
Tycker det är lite av en manlig version av Punkindustriell hårdrockare med attityd.
Det är extra kul eftersom Ronnie också har skildrat småstadslivet i Falköping, som inte är helt olikt
småstadslivet i Nässjö.
Här kommer min recension:
Äntligen! En bok som visar att det är lika jävligt att vara ung kille som det är att vara ung tjej. Sandahl har inte dragit sig för att dra upp baksidorna i ett killgäng i en småstad. Killar som hänger ihop för att de inte orkar skaffar nya kompisar. Hannes har kommit tillbaka till Falköping efter en misslyckad tid i Stockholm, Frippe ligger med Hannes gamla tjej, Kristian äter sig fetare och fetare och Stig säger ingenting.
Sandahl växlar skickligt mellan vad som händer i nuet, vad som hände i ungdomens Falköping och vad som hände i Stockholm. Händelser från förr gör sig påminda och gör killarna ofria att gå vidare. Historien upprepar sig. De är fast i samma roller och blir det någonsin bättre? Kommer de någonsin att ta sig ifrån Falköping och bli något?
Det finns en hopplös hopplöshet som gör väldigt ont. Och tjejerna känner man igen: snygga Jessica och neurotiska Wilma som spelar på känslor och beter sig som sviniga killar. Vi som aldrig sa hora är en hyllning till till de snälla killarna, till de som får ta smällarna. Man kan ju undra varför de snälla killarna inte vill ha de snälla tjejerna och tvärtom. Varför snälla inte går ihop med snälla utan måste söka sig till svinen.
Recension på Jennies boksida!
Naturlyrik
Min mormor som är modig nog att läsa PIHMA undrar varför jag skriver om fylle, snusk och bajskorvar. Hon tycker att jag borde skriva lite dikter om naturen istället.
Jag har varit på landet hos farmor i Flisby ett par dagar. Det är bra att hon inte har internet som distraherar. I Flisby känner jag mig alltid kolugn ...
Jag har varit på landet hos farmor i Flisby ett par dagar. Det är bra att hon inte har internet som distraherar. I Flisby känner jag mig alltid kolugn ...
Sen jag kom tillbaka från Thailand har jag haft så fullt upp att jag inte hunnit ta hand om mina känslor. Så igår passade jag på att gråta en skvätt. Ju mer tårar som kommer ut, ju lättare känns det att skriva. Det blev lite naturlyrik trots allt ...
VARNING: Lös människa våldför sig på naturen
Att ta kliv utanför stigen
att skrika tjoho
jag har kastat kartan
Att trampa ner växter
kan vara samma sak
som att trampa upp en stig
Att bli blöt och stiga ner sig
det finns värre platser att sjunka på
än i ett kärr.
Att ta kliv utanför stigen
att skrika tjoho
jag har kastat kartan
Att trampa ner växter
kan vara samma sak
som att trampa upp en stig
Att bli blöt och stiga ner sig
det finns värre platser att sjunka på
än i ett kärr.
Recension från Hallandsposten!
Idag höll jag föredrag på temat Från Punkare till Författare på en av Nässjös Rotary-klubbar
och ikväll fick jag reda på en fin recension från Hallandsposten!
Allt finns att läsa på:
www.louisehalvardsson.com
och ikväll fick jag reda på en fin recension från Hallandsposten!
Allt finns att läsa på:
www.louisehalvardsson.com
Karusellen fortsätter att snurra ... det gäller att inte hoppa av ... utan att gå in i mitten och ta kontroll!
Det är dock omöjligt att skriva något nytt medans det snurar
på lördag ska jag hålla ett föredrag på Nässjö Bibliotek.
Det är dock omöjligt att skriva något nytt medans det snurar
på lördag ska jag hålla ett föredrag på Nässjö Bibliotek.
