Svenglish - Living Lollo

(Anna, jag HATAR finliret, jag föredrar att bara spotta ut text ;) men det kankse är det som är skillnaden mellan poeter och prosaister...)

Lyckades i alla fall kopiera texten och skapa ett nytt dokument som uppför sig så här långt...

Jag har kommit till sidan 49 (av 278...) Lite kul med förläggarens små kommentarer.
T ex, han förstår inte vad jag menar med uttrycket:
"Fan vilken B enkät."
(Amanda tänker detta när hon fyller i enkäten om ungdomars alkoholvanor)

Är det nån mer som aldrig har hört det uttrycket? Någon som har andra förslag?
 miffo/dålig/äcklig/töntig/sunkig enkät ? (Gärna nåt tidstypiskt slanguttryck för sena 90-talet typ...)

Spara inte bara pengar... utan också ALLT DU SKRIVER. Det kan inte sägas nog många gånger. Inte bara för att sånt man tror är dåligt faktiskt har något bra i sig, utan för att DATORER HAR INGA HJÄRTAN.

Efter en uppfriskande helg i Malmö (hela jo's lägenhet var full med böcker och inspirerande samtal) kände jag mig lite motiverad att ta itu med finredigeringen av boken... men Word bara jävlas och stänger ner mina dokument och återskapar  och håller på. Men jag har sparat hur många versioner och originalkopior som helst. Både på diskett och genom att maila filerna till mig själv...

Nu ska jag starta om maskinskrället och ser om det uppför sig bättre! (jag tror inte på att datorer blir snällare för att man namnger dem)

jag ska också skriva kommentarer till Saras novell och Lottas dikter. man lär sig mycket på att "kritisera" andra, man kommer på "fel" som man själv gör  och får tips om tekniker man inte tänkt på... plus att man ler åt allt vackert som skrivs. tack för att jag får läsa, tjejer.

Jag ska åka till Malmö över helgen och hälsa på min "Kim"

 

Hello everybody! Jag behöver hjälp. Ett genomgående drag i boken är små barndomsglimtar från Amandas tidigare skoldagar. Jag vet inte om jag ska ha dem som tankar ("Hål") eller som brev. Vad tycker ni?

______________________________________________________________________________________

(Ny version)

Hål

 Det går inget bra att skriva brev. Varken till mig själv eller andra. För att gå vidare måste jag skriva mig bort, bort från det förflutna. Varenda svek och varenda syrlig kommentar genom min uppväxt sköt hål i mig. Jag saknade skottsäker väst.

*

Vi var tvungna att gå på led till simhallen. Josefin och Sandra gick hand i hand med sina killar. Jag gick med Erika. Fast hon släppte min hand så fort fröken inte tittade. Det duggregnade på mina gummistövlar. Alla andra tjejer hade svarta skor med blanka spännen.

____________________________________________________________________________________

 (ORIGINALVERSION: BREV)

Hej Kim           

Vi var tvungna att gå på led till simhallen. Man kan ju tro att vi är kvar på lågstadiet. Josefin och Sandra gick hand i hand med sina pojkvänner. Jag gick med Erika så klart. Fast hon släppte min hand så fort fröken inte tittade. Det duggregnade på mina gummistövlar. Alla andra tjejer har svarta skor med blanka spännen.

Hälsningar Adnama

 

_____________________________________________________________________________________________
Så här säger förläggaren:

"Sen så saknar jag lilla Amandas brev till Kim. Det var inte så dumt att låta den lilla Amandas upplevelser och tankar studsa mot nuets verklighet. Man känner då att det inte är särskilt många år från den oskyldigt blåögda, undrande flickan och den Amanda som måste bryta sig ut ur skalet och ut och testa verkligheten."

Så här tänker jag:

Jag tyckte att det var för svårt att placera Amandas brev till Kim i tiden och språket kändes inte trovärdigt. På något sätt är det ärligare och enklare att bara ha barndomsminnena som tankar, saker Amanda tänker tillbaka på. (men det är tydligt att hon skriver ner det som en dagbok på svenskalektionerna istället för att följa uppgiften att skriva brev till sig själv) Gillar också att bygga på temat "Hål" eftersom det kommer igen i slutet.

Idag kom andra halvan av mitt bearbetade manus tillbaka med kommentarer från förläggaren. Inga stora grejer han anmärker på nu heller. Mest grammatikfel och slarvfel + en fråga om Robinson-Robban (som jag nämner i ett kapitel) existerade våren 2001. (Det gjorde han väl?)

Men jag har mailat Herr Förläggare och frågat om han tycker att slutet håller och ifall han har några "stora grejer" att anmärka på innan jag sätter igång med den sistsista redigeringen. Jag är nervös!!!

I brist på annan underhållning:

Här är ett tips: (som jag har snott från nån annan, minns ej vem)

1. Leta reda på en av dina favoritböcker

2. Skriv av en bit text som du tycker är speciellt bra

3. Skriv av nästa sida och nästa

4. Förhoppningsvis har du nu kommit in i den författarens/poetens flyt och känner sig inspirerad att fortsätta

5. Gör en cover helt enkelt!

Jag skrev själv av ett par sidor från Margaret Atwoods "Cat's eye" och fick lust att skriva om  barndomsminnen (mer inspiration till mina HÅL/brev till Kim)

Annars känner jag mest för att VÄNDA MIG UTÅT... Var på en poesi/musik-kväll igår som hette Wordplay och framförde min dikt "Everybody's bloody washing". Efter att ha suttit inne kväll efter kväll och knåpat med meningar hit och dit vill jag bara stå på scen... Men jag MÅSTE TA ITU MED DEN SISTA REDIGERINGEN... Oerhört tråkigt bara att gå igenom hela manuset och ändra bindestreck till talstreck. Fast tack för ditt tips "ängelmedhorn" ska prova om det går att ersätta på något vis...

"Du (har) lyckats göra den nya versionen bättre. Det är mer fart, mindre upprepningar och mer nerv. Nu återstår bara att se om de sista hundra sidorna håller lika bra."

Igår fick jag ett tjockt paket på posten. Halva mitt bearbetade manus med anteckningar från min förläggare. Som tur är anmärker han mest på småsaker. Typ syftningsfel, stavfel och slarv. (jag återkommer till andra funderingar han har angående hålen/breven till Kim  i senare inlägg)

En hel del layout-fel också... Hjälp! Jag är verkligen oteknisk och Sky tycker det är svårt att hjälpa mig eftersom jag har svensk version av Word.

Är det någon som vet hur man gör TALSTRECK? Jag har hela tiden använt litet bindestreck (-) men antagligen ska man använda ett långt streck för repliker. Om jag håller ner shift blir det bara ett underscore (_) Och sen har jag gjort nytt stycke/indrag med tabb och det "får" man inte heller göra, utan man ska använda linjal eller inställning.

(i och för sig kan jag maila förläggare och fråga, men ofta brukar ni kära vänner och språkpoliser vara bättre på att förklara;) ifall ni orkar)

ANGÅENDE KOMMENTARERNA PÅ FÖRRA INLÄGGET:

Åh herregud har jag varit så otydlig??? Får jättepanik. Sara tror att Amanda GILLAR gympan, men anledningen till att jag har med så mycket gympa är att det är HATÄMNET. Är det nån mer som tror att Amanda gillar gympan?

Shit alltså... vad jag tänkte var mer ångesten över kroppen i omklädningsrummet och även om Amanda är oroad över sin vikt så bränner man ju inte så mycket kalorier när man är bollrädd... oj oj oj... Är det ingen som fattar att Amanda och Marie jämt är förkylda när det är gympa just av de anledningarna? (kroppsångest och bollrädsla) Jag måste förtydliga tror jag... klämma in mer ångest.

(Men jag ska inte ta bort käckekapitlet när de lämnar bollen! Vet att du gillar det, Anna;)

Tack för alla kloka kommentarer! Förläggaren på Författarhuset hade visst mer tid än han trodde (eller så är min bok så bra att han inte kan lägga den ifrån sig;) I alla fall så har han plöjt igenom halva mitt bearbetade manus nu och ska skicka det till mig med kommentarer...

Spännande...

En sak som han redan har kommenterat är att det är FÖR MYCKET GYMPA. Att jag tappar fart... Jag har ju redan strukit orienteringslektionen... nu måste jag ta bort något mer. Snyft... Kanske Amanda och Maries egna lektion (Frigörande dans). I don't know...

Hjärnan börjar jobba igen...

Men jag har haft lite "lov" denna veckan. (I våras gick jag igenom självstudiekursen "Artist's way" (öka din kreativitet) av Julia Cameron och grundprincipen är att förutom skriva morgonsidor (3 A4) ska man dejta sig själv en gång i veckan, gärna göra något nytt eller bara göra något riktigt kul ) Igår gick jag på en fotoutställning och efteråt satte jag mig på ett cafe och påtade med några dikter. Avslutade kvällen med att göra ett collage till Skys födelsedag. Älskar att göra collage. Klippa och klistra ihop bilder som redan existerar, fast på ett nytt sätt...

Tack för alla synpunkter!

Jag hoppas att man ska bli nyfiken istället för att rygga tillbaka. VEM ÄR EN RIKTIG PUNKARE LIKSOM? Det finns ju jättemånga högstadie/gymnasietjejer som färgar håret svart och piercar näsan och kallar sig för punkare utan att veta mycket om punkens historia. Men de är desperata efter någon slags IDENTITET, något som kan chocka föräldrarna som är sååå tröga (som man tycker i den åldern, även om man bor i en bra familj) Dessutom tror jag att även de med värsta tuppkammarna och säkerhetsnålar genom öronen tvivlar på sig själva...

Vad jag hoppas är att alla som är intresserade av alternativa sätt att leva ska tycka att det är en häftig titel. Jag har inte skrivit boken för "Josefin-typer"... (jag menar inte att stänga ute folk, men man kan inte skriva för varenda människa)

Jag var själv en MES när jag gick i nian, men jag lockades av allt som hade med punk och hårdrock att göra. Det är det som är grejen... sökandet. Tror att tjejer som vill ha något annat än toplistemusik kommer att dra sig till en titel som "Punkindustriell hårdrockare med attityd." (även om de själva inte har några planer på att tupera håret eller köpa kängor) När jag som 16-åring läste Unni Drougges "Jag, jag, jag"! som är en vuxenbok förändrades hela min syn på sex och kärlek och identitet. Vad jag först blev lockad av var omslaget med en kaxig tjej klädd i svart och mycket kajal som satt grensle över en stol.

Min förläggare på Författarhuset tycker så här: "För övrigt gillar jag din udda titel. Den sticker ut och fångar intresset."

PUNKINDUSTRIELL HÅRDROCKARE MED ATTITYD

*Tycker alla att det är en bra titel?

*För lång/komplicerad?

*Andra förslag?

(själv har jag ett väldigt personligt förhållande till just denna titel och älskar den, men jag är öppen för förbättringar)

ANGÅENDE FÖRRA INLÄGGET:

Tack Sara för kommentarerna till mitt förra inlägg. Jag var något "klumpig" i mitt sätt att uttrycka mig. (gick tillbaka och ändrade lite) Förlåt att jag generaliserar så mycket. Håller med om att ALLA är kreativa på på ett sätt eller annat, men det finns många som GLÖMMER BORT sina drömmar och blir uppslukade av t ex ett jobb... (och visst är det lika "fint" att måla tavlor som det är att måla väggar eller blomkrukor eller sy kläder eller prova nya recept) Kanske det handlar mer om att vara aktiv eller passiv?

Också sant att om man bara umgås med lika barn utvecklas man inte som människa och har inget att skriva om. Otroligt många författare använder ju författare/konstnärer/fotografer/filmare/musiker som karaktärer och det kan bli väldigt långtråkigt. (Fast i vilka kretsar man känner sig BEKVÄM och SOM SIG SJÄLV är en annan fråga...)

Jag är medveten om att jag tänker för mycket på mig själv och för lite på andra. (alla som jobbar inom vård och omsorg är mina hjältar!) Försöker att bli bättre på att "leva" samtidigt som jag vill utforska mitt skrivande. Funderar på att göra voluntärjobb eller resa och göra helt andra saker för att få inspiration. Det mesta jag skriver om kommer faktiskt från den tiden innan jag började skriva på allvar (upp till 20 år) Men när jag bara "levde" blev livet lite för spännande och jag var tvungen att stänga in mig och skriva... Det går i cirklar...

(En liten förändring i mitt liv just nu är att jag ska ge svenskalektioner till en engelsk kille, som har tappat kontakten med sin svenska mamma)

Nu när jag har varit instängd så länge i mitt skrivande har jag en otrolig lust att mingla och vingla från ett party till ett annat. (fast en anledning till att jag skriver är att jag är så dålig på mingel och vingel ;) Well, well... Igår var jag på Poetry Slam-final och ikväll på en annan poesigrej där jag framförde en av mina dikter.

Älskar att röra mig i miljöer där kreativiteten flödar och där jag känns på riktigt...
på jobbet (biblioteket) är jag en helt annat person. Så svårt att prata med folk som följer TV-såpor och jämför priser på olika supermarkets (jag säger inte att alla författare har kastat ut TV-n genom fönstret och bara äter mögliga brödkanter, men ni vet vilka ni är;)

Vill inte vara snobbig heller... ( kanske behöver jag gå en kurs i "small talk" ) tror mest det är en slags identitetskris... Träffat ganska många som jobbar inom vård och omsorg och då känner jag mig otroligt otillräcklig och lat som skriver istället för att rädda liv...
Ursäkta att mitt huvud är helt snurrigt efter alla sena konversationer igår natt och ikväll. Men kom ändå fram till att om man skriver något som berör någon på ett sätt eller annat har man i alla fall bidragit till att göra världen bättre... eller?

Om ni klickar på min länk i "högerspalten" som heter "Bra blogg" så kommer ni in på en sida med en massa olika skrivtips från skrivcoachen Johanna, som även skickar ut Multimanus nyhetsbrev. Hon ska ha med en notis om mig och min bok i nästa utskick! Kul.

Eller klicka här...

http://enbokblirtill.blogspot.com/

Ikväll ska jag gå på finalen i ett poetry slam som heter "Hammer&Tongue" Jag har själv inte lyckats ta mig till finalen, men det ska bli kul att heja på de andra.

http://www.hammerandtongue.co.uk/BRIGHTON/performers_brighton.htm

Det här är ett konstverk av Magritte. (Corps humain betyder Human being) Det var lite så jag tänkte mig mitt omslag... En spegel med texten "Punkindustriell hårdrockare med attityd" Fast kanske en badrumsspegel ovanför ett handfat istället, med svarta hårtussar i handfatet...

Det känns verkligen som om ens unge har flyttat hemifrån! (fast just nu ligger väl Amanda och sover i väntan på att Författarhus-Stellan ska läsa om ändringarna i hennes liv) Jag har befunnit mig i ett märkligt "headspace" över helgen... Märker hur rädd jag har blivit om min tid. Att jag fortfarande har den där "vill hem och skriva"-stressen i kroppen.

Igår tog jag en öl med John och hans kompis Rob. Brighton kryllar av människor som PRATAR om konst, men spenderar mer tid på puben än hemma. John har hållit på med en musikvideo hur länge som helst och Rob målar, men säger att det aldrig går att återskapa vad som finns inuti huvudet. Det kändes som om vi var med i någon sunkig generationsroman....

och när jag kom hem läste jag ut Fiesta: The sun also rises av Hemmingway. Han lär ha sagt: "I wrote, in six weeks, one book about a few drunks." Eftersom jag i vanliga fall älskar böcker där inget händer, borde jag ha älskat den. Men det gjorde jag inte...  om det inte varit sån hype skulle jag nog aldrig ha orkat läsa ut den.

Hemmingway sägs ju också vara mästare på "Show don't tell". Men han sammanfattar hur mycket som helst med enkla meningar som "It was nice." Hur mycket "show" är det? Va? Och alla karaktärer pratar på samma sätt och verkar ha ett ordförråd på tre ord var. Drink, drunk, drunk. Visserligen är det ganska skickligt visat att  fyra olika män alla är förtjusta i samma kvinna... men hon är nästan den enda kvinnan som finns med i boken. (inte så mycket att välja på liksom;)

Fast omslaget är ganska snyggt i den här upplagan: En skrivmaskin och bredvid skrivmaskinen en flaska spansk alkohol, ett telegram med tjurfäktningsbild och ett paket cigarrer.
Tack snälla för alla omslagstips. Min senaste idé är en spegel och titeln kan vara skriven på glaset med läppstift...