Svenglish - Living Lollo

Häromdagen var jag på en föreläsning organiserad av Brahma Kumaris
och det var en kvinna som pratade om hur man håller sig ung livet ut ...

1. Lär dig något nytt varje dag
(Sluta aldrig studera! Om det så "bara" är dig själv som är objektet för dina studier.)

2. Skaffa en passion för något
(skrivande, trädgårdsarbete, målande, människor)

3. Se det positiva i varje situation och lär dig att lägga märke till bra saker i din omgivning!

WRITING DIARY.

March 2005

M28 Feb
Jobbade med dikter på bussen till Coldean
Tittade igenom kritik kap 6-8 på lunchen       
Gick på Eclipse Writing Group, fick bra kritik för Actress

Tu 1 March
 En halvtimmas spontant skrivande på morgonen       
Omskrivning kap 6-8 complete       
E-mailade "Designer baby" till Eclipse- Bernie       
Gjorde intervju med Jackie + skev ner den

W 2
Tog itu med kritik kap 9-11, Omskrivning kap 9-11 complete      

Th 3
En halvtimmas sponant skrivande på morgonen       
Spenderade 3,5 på att skriva kap 12-14       
Möte om intervjun.

F 4     
Anteckningar Amanda på morgonen       
Läste igenom utkastet 12-14 på bussen och lunchen
Föreläsning på biblioteket, om bl a slut. Hur de slutar när karaktären kan genom gå möjlig förändring eller när man är utmattad. Också titel och hur mycket förläggaren lägger sig i.
Spånade kap 15 (sista kapitlet?) Antecknade Amanda (kände mig kluven- skriva eller gå till Mike&Kristen, gick till slut)    

Sa 5
Bearbetade 12-14 i över 3 timmar   

Su 6
Fortsatte bearbeta 12-14, e-mailade till Anna&Gisela       
Started to put together English poems   

____________________________________________________________________________
Från och till har jag skrivit skrivdagbok där jag rapporterar allt jag gör i skrivväg.
Veckan ovan kommer från 2005, veckan då jag blev klar med första ukastet av
Punkindustriell hårdrockare med attityd.  (se "F 4" alltså fredagen 4 mars. Där jag skrev "spånade kap 15 (sista kapitlet?)" yes det blev sista kapitlet. Nämligen brevet till Kim. Jag minns den kvällen mycket väl. Jag kände mig halvklar med kapitlet/brevet och visste inte om jag skulle gå över till mina kompisar. Men jag gick till slut och firade att jag kommit så långt som jag kommit.

Till min lättnad säger dagboken att det dröjde ända till den 24 maj samma år innan jag började med andra utkastet. Tiden däremellan ägnade jag åt att tänka, anteckna, skissa och skriva noveller om karaktärerna m.m. Läste även vissa böcker i research-syfte. Det märks också i dagboken att jag höll på mer med poesi medan romanen vilade.

Nu har jag ju kommit till slutet av mitt Natalie-projekt ... så det är en stor hjälp att se hur jag jobbade med förra boken! Idag har jag börjat skriva en synopsis, d.v.s. en sammanfattning av boken för att se vad det är jag egentligen har skrivit.

Jag känner mig lätt illamående.
Jag har gjort det igen.
Jag har skrivit en roman.
Även om den inte blir publicerad så har jag ändå skrivit den.
Den kommer alltid att finnas.
Den kommer att bli publicerad på ett sätt eller annat.
Jag bara vet.

För att följa upp inlägget "106 569 ord ..."
Jag har nu gått igenom andra halvan av projektet igen,
läst igenom utskrifterna, antecknat, skrivit till och gjort mera klart.
Nu har jag ett första utkast på riktigt.
A first draft som man säger på engelska.

En sammanhängande historia med början, mitt och slut.
Nu är det upp till mig vad jag vill göra med det.
Hur jag vill vinkla det.
Hur jag vill presentera karaktärerna.

Samtidigt kommer allt tvivel in i bilden ...
VAD HAR JAG SKRIVIT?
KOMMER NÅGON ANNAN FÅ BEHÅLLNING AV ATT LÄSA DET?
VAD ÄR MENINGEN/BUDSKAPET?

Jag var och lyssnade på ett föredrag av författaren Hanif Kureishi

som bl a har skrivit Buddha of suburbia (Förorternas Buddha)
Jag frågade om han ägnade mycket tid åt "plotting" att altså planera handlingen.
Han svarade så här: (fri översättning)
"Det är som en konversation. Man börjar prata om ett visst ämne, men man vet aldrig var konversationen tar en eller var den slutar."

Poesifestival i Queens Park, Kemp Town, Brighton

Det var inte bara solen som uteblev
the sound system pajade (vad heter sound system på svenska ???)
så det fick bli akustiskt utan mikrofon

Förutom mig själv (Lou Ice) var det 9 andra poeter
som gjorde gräsmattan till en scen
och festivalen blev av trots allt

Det fann även en "poesi-bordell"
där man kunde gå in i ett tält
och få en privat poesiuppläsning

I samma park
firade jag och Svinto midsommar
för fem (!) år sen.


Efter över 100 000 ord på mitt nya romanprojekt känner jag inte för att skriva mer
nu är jag inne i en scenfas igen, eller en slags poesifas
behovet av att kunna avsluta, behovet av att synas
fast det känns som om jag har tagit en paus
innan pausen har börjat
jag måste polera andra halvan av romanprojektet
innan jag tar paus, innan jag börjar om igen.

(en annan inre röst säger: take it easy, baby! lev ditt liv. skit i allt. typ.)

Hon är en svensk tjej som sitter i en kall källarlägenhet i Brighton. Pojkvännen är i rummet bredvid och pratar datorer. Hon har en flaska billigt vitt vin bredvid datorn. Hon skriver fortfarande på sin roman. Hon har alltid skrivet på en roman. Hon är författare, men inte publicerad. På dagarna går hon mest runt och har ångest över att hon inte har någon motivation. Ingen motivation att skriva, ingen motivation att leva. Mest beror det på en inre stress. Att hon inte tror att hon är berättigad att skapa. Att hon borde göra något annat, som fyller hennes fickor med pengar. Hon har två svartjobb, städjobb. Hyran till pojkvännen är också svart. Och låg. Och hon handlar och dammsuger och han betalar för maten.

Hon är ensam i sitt huvud. Ensam i sitt skapande. Hon skulle kunna vara på andra platser, i grupper. Hon bor ju i Brighton! Stad full av kultur. Hon vill sprattla och leka. Men hon håller igen för att siffrorna på kontot rasar. Hon har ingen respekt. Det är bara siffror. Och vad betyder pengar egentligen?


Ovanstående dagboksanteckning skrev jag strax efter att jag fått sparken från bokhandeln jag jobbade i pga att jag inte följde deras "dress code". Det är så häftigt att gå tillbaka i tiden och se hur saker och ting har förändrats. Ofta till det bättre ;=). Alla borde skriva dagbok!

... har jag skrivit på mitt nya romanprojekt.

Jag har kommit till slutet av första utkastet. Problemet är att jag inte riktigt har ett slut.
Jag bara kände att nu har jag fått nog. Nu kan karaktärerna inte utvecklas mer.
Uppbrott ligger i luften. Storyn har dragits till sin spets och trubbats av och ut. Nu är det slut!
Detaljer och mera djup kan läggas in senare.
Jag har slarvslarvslarv-skrivit de senaste veckorna
så jag ska skriva ut andra halvan av första utkastet, läsa igenom och tänka efter.
Anteckna. Fundera mera. Se vad som händer.
Skriva om en del, innan jag skriver ut hela luntan från början till slut
och tar en välbehövlig paus.

Sen börjar det riktiga arbetet.
Nu har jag kladdat kletat stänkt och smetat med orden
snart är det dags att börja göra konst av det hela, städa upp och sortera.

Jag ska göra karaktärscheman och handlingsscheman
skriva ner vad jag vill säga och hur jag vill säga det
sen ska jag börja om från början med utkast nummer två.

Men första steget är att boka en datortid på biblioteket imorgon
där jag kan skriva ut andra halvan som sagt.
För ofta är det så (i alla fall för mig) att man jobbar mest med början av en bok,
men jag känner att andra halvan behöver lite extra arbete innan jag går vidare.

(Till Sara och andra matematiskt intresserade människor:
Punkindustriell hårdrockare med attityd har 59 129 ord inklusive tacklistan.)

Ibland får man en dag till skänks
en extra dag som inte skulle ha funnits
det hände mig igår

Jag kom in till biblioteket
tandborstad och till och med kammad
men de skickade hem mig

Det hade blivit en dubbelbokning
de andra var avundsjuka
de ville också ut i solen

Första dagen på Brightons Festival
gatuteater musik konst öppna hus
stoj och tjohejsan

Men jag orkade inte
jag cyklade hem till sängen
läste poesi i några timmar

Blev rörd av
Allen Ginsberg Polly Clark
och andra lösrykta ord från okända böcker

Skrev flummiga meningar i dagboken
klappade mig på magen
som var sprängfylld av för mycket Hare Krishna-mat från kvällen innan

Sen cyklade jag ut i Teletubby-land
för så ser kullarna ut utanför stan
och det luktade så gott

Jag hade längtat
längtat mig bort från
avagaser cigarettrök alkohol dåligt ventilerade personalrum allmän svett och trängsel

Det var befriande
att väja för kor istället för människor
låta vinden rufsa sönder frisyren.


p.s. kossorna på bilden vill vara anonyma och har inget att göra med kossorna som nämns i blogginlägget. bilden är inte min och de kossorna jag såg i verkligheten hade en annan färg. d.s.

p.s.2. detta blogginlägg är ingen dikt. det är bara lättare att läsa om man delar på meningarna. d.s.

... skulle min senaste dikt heta om den varit på svenska ;=).

Den blev väl mottagen när jag framförde den på scen i måndags afton.
(Se föregående inlägg.)

KLICKA HÄR FÖR ATT LÄSA  "you stood in in the way of my scream!"