I vanliga fall brukar jag få det bästa (och värsta!) av både svensk och engelsk jul. Eftersom jag vanligtvis är i England större delen av december hinner jag med att äta en massa "mince pies" (en slags fruktpaj gjorde i portionsstora formar) och dricka "mulled wine" (Englands motsvarighet till glögg som inte är lika söt) tills jag blir trött på det. Då åker jag till Sverige dagen innan julafton och äter pepparkakor och dricker glögg.
Det här året har jag varit i Sverige hela december och har därför missat alla engelska jultraditioner. Personligen tycker jag att den engelska julen är lite livligare speciellt med tanke på alla Christmas crackers (smällkarameller med krut i); man drar i varsin ända tills det smäller och inuti ligger en liten present och en pappershatt som man måste ha på sig under hela måltiden. Den svenska julen känns mer stillsam och tjuvstartar redan 13 december med Lucia, något som är helt okänt i England förutom om man går till Svenska kyrkan i London kanske.*
Jag ska inte göra några större jämförelser vad det gäller maten eftersom jag är vegetarian. Både engelskt och svenskt julbord är väldigt köttbaserat, men sammanfattningsvis så äter engelsmännen kalkon och svenskarna skinka. Och i England får man vanligtvis en tallrik där all julmat redan är upplagd medan man kör smörgårdsbordsvarianten i Sverige.
Men den största skillnaden kanske är att julen firas på julafon i Sverige och på juldagen i England. I Sverige kommer tomten in i stugan med klapparna, i England kommer tomten sällan in utan lämnar klapparna i en julstrumpa på morgonen.
Så vad gillar jag bäst då?
Mince pies eller pepparkakor?
Mulled wine eller glögg?
Livligt eller stillsamt?
Tomte eller strumpa?
Julafton eller juldagen?
Svaret är så klart att jag vill ha allt! En svengelsk jul med andra ord. Därför bad jag broder Daniel att köpa Christmas crackers på The English Shop i Stockholm.
P.s. På bilden knackar förra årets tomte på fönstret. Hoppas den kommer i år igen! D.s.
*Jag är medveten om att jag generaliserar. Vad jag skriver är bara personliga observationer. Det finns svenskar som blir lite för "merry" eller livliga efter julsnapsen ... Och det finns engelska människor som sjunger stillsamma julsånger.
Efter dramat i Stockholm sov jag bara tre timmar
men det blev ingen vila när jag kom till Flisby på Småländska landsbygden ...
Min sista värd drog in mig i ostkakebak på tjugo liter färsk lokal komjölk.
Att baka ostkaka var dock inte hälften så jobbigtnsom att tillverka julkort.
Två timmar tog det att göra ett kort på min värds arbetsplats på ett studieförbund.
Som tur var fick jag följa med på personalens SPA-kväll!
Och jag återhämtade mig ännu mer när jag tog en promenad
i Flisby med omnejd.
Minus sexton grader på de småländska vägarna.
En av uppgifterna som min värd gav mig var att mata fåglarna ...
Det blev lussekatter över från fikat och de försvann på några timmar.
På lördagsmorgonen sprang vi ut i morgonrock och pyjamas
för att göra snöänglar!
Och som final målade jag en tavla efersom min värd är konstnär
och hon bjöd på glitter i överflöd.
Nu har jag precis kommit hem till mina föräldrar.
Det är svårt att fatta att jag faktiskt har genomfört det här projektet.
Att jag har bott hos 30 olika människor under 30 veckor.
Min framtid är ett frågetecken
men snart kommer det bli ett utropstecken!
Jag har ännu inte valt om jag vill bo i England eller Sverige ...
Först ska
Swenglish-boken om mina trettio veckor skrivas.
Jag står fast vid min ultimata dröm
om lägenhet i Brighton och sommarstuga i Flisby.
Journalisten från smålandstidningen som intervjuade mig i veckan
tyckte att jag skulle vara med i Bonde söker fru ... Aldrig i livet!!!
Däremot skulle jag ha mjölkat en ko i fredags men det blev inställt pga av sjukdom
så jag ska få mjölka en annan dag.
Fortsättning följer ...
Jag kommer fortsätta uppdatera bloggen minst en gång i veckan.
Igår ringde jag polisen. Min värd försökte stoppa ett bråk på en tunnelbanestation i Stockholm
och skydade en kille som blödde i huvudet. Polisen dök upp väldigt snabbt och vi kunde gå hem,
men jag är fortfarande lite omskakad.
Ibland känns det som om Stockholm och Sverige är två olika länder.
Jag har bott hos fyra personer i Stockholm under min resa
och vad de har gemensamt är att de åtminstone fyra av dem är ganska uppstressade.
Stockholm är staden där allt händer både på ont och gott.
Den här veckan har jag varit på operan för första gången i mitt liv.
Jag har varit på ett PR-event för en ny tidning.
Jag har varit på ett uteställe där utvalda personer fick stämplar
för att kunna komma in på det hemliga dansgolvet.
Jag har sett två fantastiska författare,
Karl Ove Knausgård och Nina Björk.
Jag har mot min vilja ätit på McDonalds för första gången på 12 år,
något jag aldrig skulle göra om det inte var så att jag var tvungen
att följa den personen jag bor hos.
Nu sitter jag på tåget på väg tll Småland.
Sista veckan ska jag spendera i Flisby, det lilla samhället där min pappa växte upp.
Förhoppningsvis blir det lugnt men jag har lärt mig att förvänta mig det oväntade ...
När jag först såg snö i oktober var jag uppspelt och kände mig väldigt engelsk – eller kanske barnslig – när jag pekade på flingorna och sa ”Titta det snöar”! som om jag aldrig sett snö förut. Nu när det är vinter på riktigt i Sverige är nyhetens behag som bortblåst.
Och jag är oroad. Kommer jag att överleva den svenska vintern? Jag har inte varit i Sverige en hel vinter sen 2002/2003. Snön är som en oväntad gäst som du är glad att se i oktober och kan stå ut med i december, men när hen stannar till april är du väldigt trött på hen. Denna vita gäst kanske drar iväg och är borta några veckor och du börjar känna doften av vår, men precis när du lade undan vinterjackan kan du vara säker på att hen kommer tillbaka igen ...
Svenskarna är i alla fall bättre förberedda för vintern än vad engelsmännen är. För det första är det varmt inomhus! Jag hade glömt att värmen ingår i hyran eller avgifterna om du bor i lägenhet i Sverige. Trafiken stannar inte upp totalt även om det är förseningar. Skolorna och affärerna och biblioteken stänger inte. Folk bunkrar inte upp med konserver. På sätt och vis saknar jag de sällsynta snödagarna i Brighton när jag kunde gå hem från jobbet vid tre för att alla bussar slutat gå ... (Ironiskt nog kunde inte veckans värd lämna sitt kontor för att de skottade snö på taket utanför!)
Men jag är inte bara oroad över snön. Jag har bara två veckor kvar av Swenglish och har två veckor på mig att bestämma om jag ska bo i Sverige eller England. Snön talar definitivt mot Sverige, men boendestandarden är ett stort stort plus.
P.S. Jag är väldigt stolt över mina dödskalle-reflexer på jackan. I England har inte folk reflexer. En kompis frågade om det var julgransdekorationer! D.S.
FOR MORE INFO (IN ENGLISH) PLEASE CLICK HERE
