Kombinerat Rum
LÄS MIN SENASTE DIKT GENOM ATT KLICKA HÄR ...
inspirerad av min senaste vistelse på smålandsgatan ...
inspirerad av min senaste vistelse på smålandsgatan ...
Writing Sisters Collective
En av intervjufrågorna som jag inte svarade tillräckligt utförligt på var
TEAM WORK.
Och jag erkänner:
jag är en mycket individualistisk och självständig person.
Detta betyder inte att jag inte kan samarbeta.
I slutet av 2005 bildades The Writing Sisters Collective, ett poesiband
bestående av Petra, a.k.a. Nelly B, Lou Ice & Morgan Moon. (se bilden)
Vi försöker skriva tillsammans och uppträda så ofta vi kan,
men de senaste åren har det blivit väldigt sporadiskt p.g.a.
intensivt liv (Petra)
resor till andra sidan jorden (Lou)
och barnafödande (Morgan.)
Vårt senaste samarbete gick till så här:
vi samspråkade helt sponant på en pub
och pratade om att vi borde snart skriva en dikt tillsammans igen ...
men om vad?
Kärlek, sa Petra.
Förvirring, sa Morgan.
Kärlek och Förvirring, sa Lou.
Så vi gav varandra i läxa
att skriva 4 rader om kärlek och 4 rader om förvirring.
Sen träffades vi på ett café och satte ihop alltsammans
och övade på att läsa.
Till sist framförde vi dikten om kärlek och förvirring
på Brighton Poetry Society's öppna scen-kväll
där vi först träffades!
Shoreham Beer, Cider and Literature Festival
I eftermiddags uppträdde jag på Shoreham Beer, Cider & Literature Festival.
Märklig kombination, men oerhört hängiven publik.
Känns bra att utsätta människor för poesi, människor som i vanliga fall inte
skulle gå till en poesiafton.
För oftast uppträder jag på ställen där 99% av publiken är poeter och då är det ju ingen match ...
Här kändes det viktigt. Efter att framfört 3 dikter om kärlek på väldigt annorlunda vis,
hamnade jag i en konversation med en man som varit gift i 30 år!
Shit Happens
I över en vecka har jag känt mig kreativt blockerat.
Mycket beroende på tidigare nämnda jobbintervju.
Jag fick inget av de 3 jobben jag sökte inom biblioteken i Brighton.
Det gör inget.
Men vad som gör något är att jag slösat så mycket tid och energi
på att förbereda mig för intervjun, gå på intervjun och sen vänta på svar.
Men idag kom jag äntligen igång med tredje omksrivningen
av slutet av Replacing Angel.
Det kändes som om en stor klump med skit började lösas upp.
På tal om skit.
En fiskmås med diarré släppte sig i luften rakt ovanför mig.
Min rosa T-shirt fick en stor brun bajsfläck.
Senare idag gick jag förbi en död fiskmås (se bilden) ...
Tala om karma.
Jag har även startat en blogg på engelska:http://louisehalvardsson.blogspot.com/
där ni kan läsa om samma händelse fast med andra ord.
Anställningsintervju & Beundrarbrev
Idag var jag på anställningsintervju (oj vilket seriöst ord).
Jag tyckte att jag hade förberett mig och kände mig lugn ...
men när jag väl kom in i intervjurummet
kände jag mig hur obekväm som helst ...
Vad fan håller jag på med liksom?
Imorgon får jag veta om jag får jobbet som "library officer."
Nu är jag "bara" "casual assistant".
De har så många titlar i England ...
När jag kom ut från intervjun kände jag bara för att gråta.
Kanske för att mensen är på väg.
(Broder Daniel tyckte att jag inte var personlig i min blogg, så nu anstränger jag mig :=):
Kanske för att spänningen jag har känt släppte.
Men kanske också för att jag inte tog intervjun på 100% allvar.
Först och främst är jag författare.
Alla andra jobb jag måste ta för att betala hyran kommer i skymundan.
Om jag skulle få ett jobb som Axl Rose's personliga assistent
skulle jag ändå mest vara författare ...
och därför har jag svårt att visa den rätta entusiasmen ...
När jag kom hem låg det ett brev på hallmattan.
För ett par veckor sen skrev jag brev till min idol Belinda Burns
som har skivit boken The Dark Part of Me.
Och nu kom ett svarsbrev med autograf!!! Skitkul.
Precis vad jag behövde för att känna mig bättre.
En bekräftelse på att jag är författare och att det finns fler såna som jag.
Att det är viktigt att jag fortsätter skriva.
Har även fått en hälsning av författaren M.J. Hyland
som har skivit en annan favvobok: How the light gets in.
Jag vet själv hur superglad jag har blivit för de email och bloggkommentarer och facebookmeddelanden
som jag har fått efter att ha skrivit PIHMA.
Så vad väntar ni på??? Sätt igång och skriv till era favortiförfattare nu.
(Jag vet att Svinto & Lotus är duktiga inom detta område.)
Man behöver all uppmuntran man kan få!!!
Speciellt när man måste ta ett "vanligt" jobb för att kunna betala hyran ...
Jag tyckte att jag hade förberett mig och kände mig lugn ...
men när jag väl kom in i intervjurummet
kände jag mig hur obekväm som helst ...
Vad fan håller jag på med liksom?
Imorgon får jag veta om jag får jobbet som "library officer."
Nu är jag "bara" "casual assistant".
De har så många titlar i England ...
När jag kom ut från intervjun kände jag bara för att gråta.
Kanske för att mensen är på väg.
(Broder Daniel tyckte att jag inte var personlig i min blogg, så nu anstränger jag mig :=):
Kanske för att spänningen jag har känt släppte.
Men kanske också för att jag inte tog intervjun på 100% allvar.
Först och främst är jag författare.
Alla andra jobb jag måste ta för att betala hyran kommer i skymundan.
Om jag skulle få ett jobb som Axl Rose's personliga assistent
skulle jag ändå mest vara författare ...
och därför har jag svårt att visa den rätta entusiasmen ...
När jag kom hem låg det ett brev på hallmattan.
För ett par veckor sen skrev jag brev till min idol Belinda Burns
som har skivit boken The Dark Part of Me.
Och nu kom ett svarsbrev med autograf!!! Skitkul.
Precis vad jag behövde för att känna mig bättre.
En bekräftelse på att jag är författare och att det finns fler såna som jag.
Att det är viktigt att jag fortsätter skriva.
Har även fått en hälsning av författaren M.J. Hyland
som har skivit en annan favvobok: How the light gets in.
Jag vet själv hur superglad jag har blivit för de email och bloggkommentarer och facebookmeddelanden
som jag har fått efter att ha skrivit PIHMA.
Så vad väntar ni på??? Sätt igång och skriv till era favortiförfattare nu.
(Jag vet att Svinto & Lotus är duktiga inom detta område.)
Man behöver all uppmuntran man kan få!!!
Speciellt när man måste ta ett "vanligt" jobb för att kunna betala hyran ...
Peace Festival
Söndag var dagen då det var dags för Fredsfestivalen i Hove.
Jag var inbjuden att framföra poesi i Framtidstältet.
Ett tält för ungdomar under 25.
Jag blir så trött på indelningar i fack.
De enda som INTE kom och lyssnade på mig var tonåringarna ...
De flesta var under 10 eller över 30 ...
Det var inte många tonåringar som var ute över huvudtaget.
Kanske det berodde på regn, snålblåst eller bakfylla.
Vad vet jag?
Men kul hade jag ändå när jag framförde dikter
om att fly småstan
om unga mammor
om rebelliska tonårstjejer
och brist på taktsinne.
Tolv fjortondelar (av Replacing Angel version 3)
Det gick ganska lätt att skriva om del 11 och 12
som handlar om när Natalies familj från Sverige hälsar på henne i Brighton.
Dels för att jag har mycket erfarenhet av hur det kan kännas
när ens nära och kära hälsar på i ens nya liv.
Dels för att det händer så mycket jobbiga grejer
som gör boken mer spännande.
Jag har försökt lägga in en drivkraft, en riktning,
att Natalies mål är att stanna i England
medan hennes familj vill att hon ska komma hem.
Jag vet inte om detta är en tillräckligt bra konflikt
för att vara en huvudhandling.
Har också försökt fokusera på Natalies vilja
att sjunga i ett band.
Imorgon ska jag läsa igenom del 13 och 14.
Slutet alltså.
Känns som jag verkligen måste skärpa mig här
och ta min tid.
Svinto tyckte att det gick väldigt fort.
Jag får dra ut på spänningen lite ...
Alla förslag på handling eller huvudpersonens mål är välkomna.
För första gången kommer jag nu avslöja bokens stora drag:
Nittonåriga Natalie kommer till England och försöker skapa sig ett nytt liv.
Hon är trött på staden hon kommer ifrån och trött på sin docksöta syster.
Hon säger att hon bara ska stanna i 6 månader, när hon i själva verket planerar att stanna forever.
Men kompisen Angel, som hon litade på, försvinner iväg till andra sidan jorden
och Natalie får ta över Angels rum och Angels jobb.
Men absolut inte Angels pojkvän ...
Natalies stora intresse är att sjunga karaoke,
men hon vågar inte utan Angel ...
Jag har som sagt redan skrivit klart boken, men håller på med tredje omskrivningen.
Min stora utmaning är att försöka skapa en handling, en riktning, ett mål
och göra det hela mer dramatiskt. Hjälp!
som handlar om när Natalies familj från Sverige hälsar på henne i Brighton.
Dels för att jag har mycket erfarenhet av hur det kan kännas
när ens nära och kära hälsar på i ens nya liv.
Dels för att det händer så mycket jobbiga grejer
som gör boken mer spännande.
Jag har försökt lägga in en drivkraft, en riktning,
att Natalies mål är att stanna i England
medan hennes familj vill att hon ska komma hem.
Jag vet inte om detta är en tillräckligt bra konflikt
för att vara en huvudhandling.
Har också försökt fokusera på Natalies vilja
att sjunga i ett band.
Imorgon ska jag läsa igenom del 13 och 14.
Slutet alltså.
Känns som jag verkligen måste skärpa mig här
och ta min tid.
Svinto tyckte att det gick väldigt fort.
Jag får dra ut på spänningen lite ...
Alla förslag på handling eller huvudpersonens mål är välkomna.
För första gången kommer jag nu avslöja bokens stora drag:
Nittonåriga Natalie kommer till England och försöker skapa sig ett nytt liv.
Hon är trött på staden hon kommer ifrån och trött på sin docksöta syster.
Hon säger att hon bara ska stanna i 6 månader, när hon i själva verket planerar att stanna forever.
Men kompisen Angel, som hon litade på, försvinner iväg till andra sidan jorden
och Natalie får ta över Angels rum och Angels jobb.
Men absolut inte Angels pojkvän ...
Natalies stora intresse är att sjunga karaoke,
men hon vågar inte utan Angel ...
Jag har som sagt redan skrivit klart boken, men håller på med tredje omskrivningen.
Min stora utmaning är att försöka skapa en handling, en riktning, ett mål
och göra det hela mer dramatiskt. Hjälp!
Skrivtips
Jag fick ett email från en kille som läser min blogg.
Han ställde två frågor som jag tänkte att fler kan ha nytta av att jag svarar på.
1. Vad är ditt bästa/största tips till oss som försöker skriva bok?
Ge ALDRIG upp!!!
Det viktigaste är att man verkligen, verkligen vill skriva en bok och att man är envis och uthållig.
Om man inte är disciplinerad får man tvinga sig själv, t ex att skriva 1 timma om dagen vad som än händer
och om man missar en dag måste man skriva 2 timmar nästa dag o.s.v.
Jag tror att många bra författare aldrig blir publicerade för att de inte har den rätta KÄMPARGLÖDEN.
Jag tror att många mindre bra författare blir publicerade för att de ALDRIG GER UPP!
Ett annat tips är att GÅ EN SKRIVARKURS!!!
Jag är inget fan av högskolor och universitet där man blir betygsatt och samlar poäng.
(Även om jag respekterar och vet att många andra som skriver har blivit hjälpta av sådan kurser:)
Det finns så många alternativ: skrivarlinje på folkhögskola, kvällskurser, studiecirklar, skrivarakademin, distanskurser via internet m.m.m. Vad jag lärde mig av att gå på Jakobsbergs Folkhögskola var framför allt att ta mitt skrivande på allvar och genom att träffa andra som skriver lärde jag mig olika sätt att skriva och blev inspirerad. Tror också det är bra att gå igenom grunder ... att göra tråkiga miljöbeskrivningsövningar o.s.v. bara för att lära sig hur det kan vara, men när man väl vet det kan man göra uppror och skriva på sitt eget sätt.
2. Jag har lite problem med mitt bokskrivande. T.ex. så vet jag vad jag vill ska hända i kapitel 1, 3 men inte i kapitel 2. Resultatet blir att jag bara skriver något för att att fylla sidorna vilket jag inte blir helt nöjd med. Har du något tips hur man ska göra eller nåt?
Fortsätt skriv!!! Skriv tills du kommer till slutet och skit i om du fyller boken med tråkiga "mellankapitel". Tricket är att gå tillbaka och ändra sedan. Kanske måste du skriva om boken 4-5 gånger innan den blir tillräckligt bra för att skicka iväg till ett förlag.
Min egen taktik är att första vildskriva en första version där allt händer lite huller om buller och sen lägga manuset åt sidan ett tag och göra upp en plan för en omskrivning.
Många som börjar skriva (inklusive mig själv i början) tror att det räcker med att skriva en bok från början till slut och sen är den klar. Fel, fel, fel! Det riktiga skrivandet ligger i att läsa igenom det man har skivit, analysera och göra ändringar. Det är också värdefullt och nödvändigt att skaffa goda skrivarvänner (t ex genom en skrivarkurs) som kan läsa vad man har skivit och ge kommentarer och kritik.
BÖCKER JAG REKOMENDERAR:
Novel writing 16 steps to success av Evan Marshall
The Right to Write av Julia Cameron
Writing down the bones av Natalie Goldberg
Revision - an author's guide av Michael Legat
The Weekend Novelist/The Weekend Novelist re-drafts the novel av Robert Ray
Men precis som med skrivarkurser ... man ska inte lyssna för mycket på lärare och böcker. Det är bra att gå igenom lite grunder, men måste hitta sin egen stil och inte låsa fast sig ...
Han ställde två frågor som jag tänkte att fler kan ha nytta av att jag svarar på.
1. Vad är ditt bästa/största tips till oss som försöker skriva bok?
Ge ALDRIG upp!!!
Det viktigaste är att man verkligen, verkligen vill skriva en bok och att man är envis och uthållig.
Om man inte är disciplinerad får man tvinga sig själv, t ex att skriva 1 timma om dagen vad som än händer
och om man missar en dag måste man skriva 2 timmar nästa dag o.s.v.
Jag tror att många bra författare aldrig blir publicerade för att de inte har den rätta KÄMPARGLÖDEN.
Jag tror att många mindre bra författare blir publicerade för att de ALDRIG GER UPP!
Ett annat tips är att GÅ EN SKRIVARKURS!!!
Jag är inget fan av högskolor och universitet där man blir betygsatt och samlar poäng.
(Även om jag respekterar och vet att många andra som skriver har blivit hjälpta av sådan kurser:)
Det finns så många alternativ: skrivarlinje på folkhögskola, kvällskurser, studiecirklar, skrivarakademin, distanskurser via internet m.m.m. Vad jag lärde mig av att gå på Jakobsbergs Folkhögskola var framför allt att ta mitt skrivande på allvar och genom att träffa andra som skriver lärde jag mig olika sätt att skriva och blev inspirerad. Tror också det är bra att gå igenom grunder ... att göra tråkiga miljöbeskrivningsövningar o.s.v. bara för att lära sig hur det kan vara, men när man väl vet det kan man göra uppror och skriva på sitt eget sätt.
2. Jag har lite problem med mitt bokskrivande. T.ex. så vet jag vad jag vill ska hända i kapitel 1, 3 men inte i kapitel 2. Resultatet blir att jag bara skriver något för att att fylla sidorna vilket jag inte blir helt nöjd med. Har du något tips hur man ska göra eller nåt?
Fortsätt skriv!!! Skriv tills du kommer till slutet och skit i om du fyller boken med tråkiga "mellankapitel". Tricket är att gå tillbaka och ändra sedan. Kanske måste du skriva om boken 4-5 gånger innan den blir tillräckligt bra för att skicka iväg till ett förlag.
Min egen taktik är att första vildskriva en första version där allt händer lite huller om buller och sen lägga manuset åt sidan ett tag och göra upp en plan för en omskrivning.
Många som börjar skriva (inklusive mig själv i början) tror att det räcker med att skriva en bok från början till slut och sen är den klar. Fel, fel, fel! Det riktiga skrivandet ligger i att läsa igenom det man har skivit, analysera och göra ändringar. Det är också värdefullt och nödvändigt att skaffa goda skrivarvänner (t ex genom en skrivarkurs) som kan läsa vad man har skivit och ge kommentarer och kritik.
BÖCKER JAG REKOMENDERAR:
Novel writing 16 steps to success av Evan Marshall
The Right to Write av Julia Cameron
Writing down the bones av Natalie Goldberg
Revision - an author's guide av Michael Legat
The Weekend Novelist/The Weekend Novelist re-drafts the novel av Robert Ray
Men precis som med skrivarkurser ... man ska inte lyssna för mycket på lärare och böcker. Det är bra att gå igenom lite grunder, men måste hitta sin egen stil och inte låsa fast sig ...
Väg hem från jobbet
I måndags jobbade jag på ett bibliotek i Rottingdean, en by utanför Brighton.
Jag valde att promenera tillbaka till stan i motvind
med saltvattnet stänkande i ansiktet ...
Det bästa med att vikariera är att jag får åka runt till många olika ställen
och träffa många olika människor och se nya vyer.
Det sämsta med att vikariera är att det är svårt att planera skrivandet.
Ofta jobbar jag halva dagar eller blir inkallad i sista minuten.
Vissa veckor jobbar jag för mycket, andra för lite.
Jag har nu sökt en fast tjänst på 3 hela dagar på ett och samma ställe.
Får se hur det går. Intervju 21 juli.
Det är lustigt att frihet kan ligga i att både ha och inte ha fasta tider.
Passionsfrukt
Broder Daniels kommentar till inlägget "Tio fjortondelar" påminde mig om ett romanprojekt jag höll på med på gymnasiet. Det var den första längre text jag har skrivit. Det var nog då jag bestämde mig på riktigt att bli författare även om detta projekt med arbetsnamnet "Nico" mest bestod av fragment ur mitt eget liv. Jag levde i en liten bubbla då jag navelskådade mig själv och tyckte att det var intressant att gå upp mitt i natten, gå ner i källaren och dricka en passionsfrukt-läsk. Det hade ju varit lite mer spännande om det hade varit något alkoholhaltigt. Men tydligen tyckte jag att denna passionfrukt-upplevelse var tillräckligt spännande att skriva om ...
Här kommer ett urdrag ur "Nico" som jag aldrig planerade att publicera för att det kändes för privat ...
"Halv ett på natten gick Nico ner i källaren och hämtade en läsk. Passionsfrukt. Hon hade aldrig druckit det innan. Hon bestämde sig för att lära sig nytt. Hon kunde inte sova. Delvis berodde det på att några flickor hade varit hemma hos henne innan och lyssnat på skivor. Hon tyckte om, ja rent av älskade en av de här flickorna. Inte sexuellt eller så, men som kompis. Hon kunde inte riktigt smälta att den flickan varit hemma hos henne. Och flickan hade tittat i Nicos fotoalbum och sagt att hon tyckte att Nico var vacker på en bild. Det var den där bilden, när hon hade på sig en svart hög hatt och fjäderboa runt halsen. Hon kände inte riktigt igen sig själv på den bilden.
Passionsfrukten var ganska god. Godare än Fanta. De där flickorna hade gillat hennes rum. Det var personligt. Små lappar med tänkvärda fraser överallt. Syns du inte, finns du inte. Du har bara ett liv. Det finns skönhet som inte syns. Make yourself heard. Don’t be a victim."
Här kommer ett urdrag ur "Nico" som jag aldrig planerade att publicera för att det kändes för privat ...
"Halv ett på natten gick Nico ner i källaren och hämtade en läsk. Passionsfrukt. Hon hade aldrig druckit det innan. Hon bestämde sig för att lära sig nytt. Hon kunde inte sova. Delvis berodde det på att några flickor hade varit hemma hos henne innan och lyssnat på skivor. Hon tyckte om, ja rent av älskade en av de här flickorna. Inte sexuellt eller så, men som kompis. Hon kunde inte riktigt smälta att den flickan varit hemma hos henne. Och flickan hade tittat i Nicos fotoalbum och sagt att hon tyckte att Nico var vacker på en bild. Det var den där bilden, när hon hade på sig en svart hög hatt och fjäderboa runt halsen. Hon kände inte riktigt igen sig själv på den bilden.
Passionsfrukten var ganska god. Godare än Fanta. De där flickorna hade gillat hennes rum. Det var personligt. Små lappar med tänkvärda fraser överallt. Syns du inte, finns du inte. Du har bara ett liv. Det finns skönhet som inte syns. Make yourself heard. Don’t be a victim."
