Svenglish - Living Lollo

När jag gick på skrivarverkstaden på Jakobsbergs Folkhögskola i Stockolm gjorde vi ett studiebesök på Norstedts förlag. Vad jag kommer ihåg bäst är att snubben som visade oss runt sa att för att bli författare måste du lära dig att vara ensam.

När jag var yngre var det mitt naturliga tillstånd att vara ensam. (I tidiga tonåren hade jag inte så många vänner och ägnade kvällarna och helgerna åt läxor, läsning och skrivande.) Jag var också ensam när jag först flyttade till Stockholm och när jag först flyttade till Brighton och när jag bodde i Thailand och på Nya Zeeland. Under dessa perioder av ensamhet jobbade jag intensivt med mina romaner.

När jag blev äldre och mer självsäker skaffade jag fler vänner och nuförtiden måste jag tvinga mig själv att vara ensam. Brighton är en väldigt social stad och en fantastisk inspirationskälla. Brighton är också en stor distraktion.

Den här veckan gjorde jag ett litet experiment. Jag ritade rutor i mig kalender när jag var ledig och skrev "Lou" i rutorna för att påminna mig själv att de här veckan ska jag umgås med mig själv. Det gick bra.

Till att börja med kliade det i fingrarna och jag ville messa varenda person i min addressbok och föreslå öl på stranden. Sen kom jag på att jag är fullt kapabel till att ta en öl på stranden med mig själv. För det är i mitt eget sällsap, när jag skapar reflektionstid för mig själv som jag kommer på nya ideér och känner mig kreativ. Jag älskar att sitta på stranden eller på ett café med min anteckningsbok/dagbok och skriva ner spontana tankar och låta min hjärna vara fri. Sen går jag hem och överför några av mina tankar till datorn, utforskar ifall något skulle kunna bli en novell. (eftersom det är den form jag fokuserar på just nu)

Resultatet den här veckan:
*Jag jobbade med CLEANING IN LINGERIE  - en novell som jag ska skicka till det stora brittiska Bridport-priset
*Jag skrev ett stycke som jag kallar THE ART OF MISSING ROXANNE
*Jag började på en novell om död och saknad
*Jag började på en novell om ett kuddkrig
*Jag jobbade på en novell för en festivaluppläsning
*Jag jobbade på en novell som förut hette TOUCH ME LIKE YOU WOULD TOUCH HIM som jag döpte om till THE PARTY IS OVER.

Ibland är det inte tillräckligt med min inrutade skrivtid på morgonen innan jag går till bibblojobbet. För att komma på nya ideér behöver jag ofta kvällar och helger att flumma omkring i. Morgonen är bra då jag vill fokusera på något, lite som ett kontorsjobb: "okej, idag ska jag jobba just med den här novellen". Medan kvällen och helgen är bättre för att komma på nya ideér och vildskriva. Jag måste påminna mig själv att inte fylla varje kväll och varje helg med andra människor. Jag måste på nytt lära mig att vara ensam.*



*Folk som är ensamma fyller ofta tiden med att titta på TV eller tvätta eller laga mat.
TIPS: släng ut TV-n, ignorera smutsen och gör nåt kreativt istället!

http://www.youtube.com/watch?v=Ulf16AsaoUo


klicka på länken ovan ...
jag medverkar i en poesivideo gjord av min bekant Tim Pieraccini
baserad på en dikten "If" av Yahia Lababidi

tycker det är jättekul idé
att göra videos till dikter
precis som man gör med låtar!

det var svårt att hitta en pub där de INTE visade fotboll ...
men ett säkert kort var goth-puben Caroline of Brunswick



redo för pyjamas-party!
en speciell tillställning med novelluppläsningar, filmvisning och gratis glass vid midnatt



skådisen Gareth Brierly (även han i pyjamas) läste upp min novell
RELAX JOHNNY-BOY HAVE SOME FUN, som handlar om en kille som inte har så kul när han besöker Stonehenge på sommarsolståndet



jag uppträder med min poesi på en söndagseftermiddags-tillställning på en pub
till min förvåning fanns även en annan svensk på programmet: Andreas Grant



jag hade sällskap på puben, pyjamas-partajet och poesiuppläsningen.
fint sällskap från Malmberget.
kompositören Mattias Kalander som jag har känt på internet i 11 år (!)
kom och hälsade på. det var första gången vi träffades i verkligheten!

Jag hade väntat i 17 år på att se W. Axl Rose.

Mitt liv förändrades år 1993 när jag var elva och min klasskompis Hasse spelade up Paradise City på en musiklektion.

Take me down to the Paradise City
where the grass is green
and the girls are pretty

Simpla ord som i kombination med Axl's röst väckte enorma känslor hos mig.
Jag började drömma mig bort, drömma om mitt eget Paradise City.
Och jag hittade det långt senare. I Brighton.

När Axl gick på scenen igår tjugo minuter över midnatt fanns det inga ord att beskriva mina känslor med. Jag var i extas! Och när han senare satte sig vid flygeln och spelade November Rain blev jag tårögd. Det gjorde inget att Axl var 50 min sen (han landade på sitt privata backstageområde med helikopter!). Det gjorde inget att jag stod där i the cold June Rain. Jag hade kunnat vänta en timma till ...

Det lustiga var att innan konserten var jag inte speciellt peppad. Har inte lyssnat på mycket på Guns de senaste åren. Men när Axl kom på scen (stod nästan längst fram)blev jag rörd över hur mycket Guns N' Roses fortfarande betyder för mig. Har minnen till varje låt. Även en del låtar på nya skivan eftersom Chinese Democracy var mitt soundtrack när jag reste på Nya Zealand.

Villen energi vilken attityd vilken känsla ...
jag älskar fortfarande Axl Rose!!!

PS. Det är ju också tack vare Guns N' Roses som jag hittade en sån bra titel till min debutroman, eftersom någon beskrev deras musik som punkindustriell hårdrock med attityd ... DS.

http://www.youtube.com/watch?v=N08jCj4ikkU

En vecka i Nässjö med omnejd:

*kusin Eriks student (nostalgi! ville åka med på flaket och skrika och känna mig bäst och friast i världen)

*shopping i Jönköping (ups det blev visst mycket svart ...)

*försök till arbete (skrivande) lyckades peta i och redigera en novell, ge andra feedback, samt skriva ett brev till en av mina favoritförfattare, Xiaolu Guo

*läste ut Parfymen av Patrick Suskind (bra, men väldigt väldigt seg emellanåt)

*liljekonvaljer på mormors grav, lupiner på farmors grav

*grilla i regn (pappas födelsedagsfest)

*promenad i Flisbys skogar med ny kamera (därav bilden)

*rabarberpaj hos Pernilla

*öl med Emma i hotellbaren och på restaurang Guldgaffeln (skandal DET FINNS INTE EN ENDA PUB I NÄSSJÖ just nu, och hotellbaren stänger 22.30 på en onsdag)

*poesifestival på Sörängens Folkhögskola med mamma (höll på att somna när de "fina" poeterna läste, men var otroligt positivt överraskad av slammern Lovisa Eklund)

*utställning i samband med poesifestivalen om Ellen Key (hon skrev 4000 brev om året och spenderade mer pengar på frimärken än mat vissa år ...! hon hade anteckningsböcker som hon kallade tankeböcker)

*Och nu ... som avslut på denna så kallade semester ska jag åka på Sweden Rock med Broder Daniel (förhoppningsvis dyker divan och demonen W. Axl Rose upp!)