skrivande. läsande. tänkande. diktande. vilande. skrivtips.

(skrivtipset kommer sist så scrolla ner om du vill läsa bara det!)

idag.

gick upp. duschade. gjorde alexander-teknik genom att ligga på golvet i "semi-supine"-positionen. klädde på mig. skrev morgonsidor och åt frukost.
kom på att jag hade ont i halsen.
kände mig inte så stark.

sjukskrev mig.

låg i sängen.

hittade ett brev i köket. från Lotus. tankar. poesi. idéen om vårat gemensamma skrivprojekt om skrivande
ligger på ett skrivbord hos ett förlag. eller finns i alla fall i email-inboxen hos förlagets kontaktperson.

knarkade halstabletter.

läste "Xenophobe's guide to the English" och "Xenophobe's guide to the Swedes"
(mer om Xenofobi här) och gjorde anteckningar.

åt lunchmackorna som jag skulle haft med mig till jobbet.

skrev ett brev i dagboken som jag inte tänker skicka.

knarkade fler halstabletter.

läste "Holy Cow!" - an Indian adventure

åt en massa grönsaker och en fiskbit (jag är lite fuskvegetarian ibland och äter fisk som inte ser ut som fisk men aldrig aldrig att jag skulle äta kyckling eller ko eller gris eller annat djur igen).

åt choklad som min housemate hittade bakom fruktskålen.

flummade runt på internet. tänkte på skrivande.

jag väntar. på att påbörja svenglish.

jag väntar. på brev från sara.

jag accepterar att just nu skriver jag inte roman. (UNDER THE LIP vilar hos förlag, "Thailandsromanen" vilar i min låda)

just nu (inte just just nu men i min vardag) skriver jag

*morgonsidor (3 A4-sidor efter Julia Cameron's Artist's Way)

*brev

*dagbok

*blogg

*svenglish-tankar, idéer. intro, bakgrund m.m.

*tankar om skrivande

*dikt

det här året har jag känt mig mer poetisk än prosaisk.
det vill säga mina tankar är mer lösa, mina idéer kan sammanfattas i en dikt på några rader
istället för i meningar som blir paragrafer som blir sidor som blir kapitel.

broder daniel utmanade mig att skriva en dikt förra året på temat "disembodied"
(nåt att göra med Buckethead)
och äntligen fick jag till det ... KLICKA HÄR
jag framförde dikten på ett poetry slam förra veckan och kom tvåa
men förlorade poäng för att jag gick över tiden
och anledningen att jag gick över tiden var att publiken skrattade så mycket
så att jag var tvungen att ta pauser ...
känns som det mesta jag skriver i diktväg blir komiskt
och att jag skriver det för "the stage, not the page"

har även droppat in och gått på några poesigruppsmöten.
(finns flera grupper i Brighton & Hove som jag droppat in och ut
ur genom åren)

här kommer ett skrivtips:

*välj en siffra
*skriv fritt om den siffran, associera vad som helst i fem minuter
*gör något annat
*skriv om siffran igen i fem minuter utan att titta på vad du skrev först
*gör något annat
*skriv åter igen om samma siffra i fem minuter utan att titta på vad du skrivit i tidigare versioner
*gör något annat
*titta på alla tre versionerna och slå samman de bästa raderna
till en dikt eller bygg ut det till en novell/berättelse/romankapitel

(bra övning för att samla material och lära sig att skriva om)

och nu ska jag sova.
för att förhoppningsvis gå till jobbet imorgon.

ibland behöver jag dagar att bara läsa och återhämta mig.
hes hals och trött kropp.
seg knopp.

godnatt.


Att sätta sina egna deadlines



En anledning till att jag inte pluggat på högskola eller universitet efter gymnasiet är att jag blir så otroligt stressad av andras krav, av att andra sätter deadlines på mig. Jag blir stressad till den grad att jag inte kan sova och blir sjuk.

Däremot gillar jag att sätta mina egna deadlines. Att själv bestämma när något ska vara klart. Folk kallar mig disciplinerad. Kanske är jag bara ett kontroll-freak.

När jag var i Smålandskogarna i början av Augusti och kom igång med mitt nya romanprojekt bestämde jag mig för att skriva 10 000 ord i månaden. (ca 30 sidor, 12pt, Arial, 1,5 radavstånd.)
10 000 bra ord. Inte vilka ord som helst vilket verkar vara fallet om man är med i NaNoWriMo (den nationella romanskrivarmånaden i november).

Det är sista dagen i augusti och jag har fått ihop 10 661 hyfsade ord. Men samtidigt följer jag rådet att tillåta mig själv att skriva dåligt, dvs SHITTY FIRST DRAFTS ARE ALLOWED. Det är tillåtet med dåliga första utkast. Det kanske låter som om jag säger emot mig själv ...

Men så här funkar det: varje månad skriver jag så mycket skit jag bara orkar på mitt romanprojekt, när jag närmar mig slutet av månaden går jag tillbaka och redigerar och ser jag till att jag i alla fall har 10 000 ord som hänger samman i paragrafer och bildar en berättelse som går vidare.

Om jag följer denna metod, 10 000 ord i månaden kommer jag ha ett första utkast på 90 000 ord (vanlig romanlängd) inom 9 månader. (gillar att jämföra med graviditet även om jag inte har någon erfarenhet inom detta område).

Dock verkar det som jag blir lika stressad av mina egna deadlines som andras ... Har varit hemma från bibblojobbet i två dagar för att jag känt mig orkeslös och hängig ... Så jag har mest legat i sängen, inte varit på stranden som bilden visar ... (bilden är tagen på en promenad till Rottingdean för ca 2 veckor sen av Magdalena som bor i samma hus som mig.)

John Cage & nya sätt att skriva (flumma)



förr-förra torsdagen var jag del av ett performance som hyllade John Cage
(en numera död amerikansk experimentell artist-musiker-konstnär-poet)

en del av performancet gick ut på att publiken hjälpte mig att skriva
en mesostic (bilderna får tala!) på mitt linne som jag hade på mig

jag framförde även en dikt som jag kallade "7-day-diary"
och publiken fick välja om de först ville höra
dator, människa eller telefon.

vad jag gjorde var att jag:
skrev ner den första email-raden jag fick varje dag i en veckas tid
skrev ner det första någon människa sa till mig varje dag under en veckas tid
skrev ner den första meningen i dagens första SMS under en vecka

sen blandade jag lite hejvilt och en snubbe i bandet som jag improviserade med
läste upp veckodagarna t ex "Friday"
och om publiken sa "human being" var jag tvungen att läsa upp det första någon sa till mig på fredagen den veckan och det råkade vara min hyresvärdinna som sa "This is my royal wedding outfit!"
vissa email jag fick var på svenska så en del grejer sa jag på svenska ...

veckans skrivtips:

börja på valfri dag
skriv ner

1. det första någon säger till dig
2. den första SMS-raden du får
3. den första email-raden du får

gör så varje dag i 7 dagar

blanda sen hejvilt och skriv en dikt

(känns ganska inspireat av Yoko Ono när jag tänker på det, hennes grapefruit-bok om ni känner till den, Yoko var ett fan av Cage)

LÄS MER om mitt performance HÄR



Asfaltsblomma



Kontrakt är skrivet med agenten.
Han tycker att Replacing Angel, numera Under the Lip är i perfekt skick.
Nästa vecka ska han börja skicka ut till förlag.

Och jag väntar.
Och jag våndas.

Och jag tar så många bilder att min hårddisk blir knökafull.
Jag kan inte sluta fotografera.
Som om bilder har tagit över mina ord.

Ett tips jag fick av min skrivarkollega Kay var att välja en bild om dagen och skriva en kort berättelse om den.
Så jag delar med mig av det tipset även om det inte är helt unikt eller nymodigt. Välj en bild. Låt dig inspireras. Skriv. Och om man redan jobbar med ett speciellt projekt (t ex en roman) kan tänka på hur bilden relaterar till det projektet, kanske sätta sig in i karaktärens huvud. Vad betyder en tusensköna för henne/honom? Kanske ett barndomsminne kommer upp. Jag pratade nyss med författaren Edward Hogan som sa att han också har jättestort problem med att hitta en handling i det han skriver. Att om han försöker planera en handling så blir det platt. Att han istället hittade en ingång till sin roman genom att skriva/beskriva en jacka som någon hade på sig på tåget ...

Jag håller även fast vid min nya rutin med att vildskriva 750 ord om dagen på mitt nya projekt.
Har även blivit inbjuden att framföra poesi i London och vara med i ett annat improvisationsprojekt.

Det händer saker.

Bilder. Ord. Performance.
Jag är glad tacksam förväntansfull.
Samtidigt som jag känner mig lika skör som en tusensköna.



750 ord om dagen



Eftersom jag känner mig blockerad vad det gäller mitt nya romanprojekt
(som knappt är ett projekt än eftersom jag inte käner mig särskilt motiverad/inspirerad)
har jag börjat med en grej som heter 750 Words.

En sida på internet där man bara skriver utan att bli redigerad och får poäng när man når 750 ord.
(Man kan va helt anonym och ingen kan läsa vad man skrivit, det är privat.)
Så för att få fokus skriver jag inte vad som helst
utan vad som helst som relaterar till det så kallade projektet.
T ex tankar vad jag vill skriva om, monologer skrivna från de olika karaktärernas perspektiv.
Bara en massa brainstorm, goja, tankar.
Men sammanhanget är den nya romanidén. Alltså jag kan inte börja skriva om vad jag åt till frukost.
I så fall måste jag skriva vad mina karaktärer åt till frukost.

750 ord låter mycket men det går väldigt fort. Och man kan själv välja när/om man vill spara ner vad man skrivit till sin hårddisk. Men jag rekomenderar att skriva 750 ord om dagen i en månad. Och sen titta på vad man skrivit. Även om det bara är goja så finns det säkert något material man kan använda och göra ny goja (eller mästerverk) av. Signa up du också! Här.

Små Skrivsteg



Hittade en briljant grej på Författarcoachens blogg.
Hon har i sin tur hittat den briljanta grejen på Jurgen Wolffs blogg.

Med Japanska "Kaizen" som inspiration kan man ta små steg på vägen
i sitt skrivande varje dag. Även om är fast på ett tåg eller uttråkad på
ännu en släktmiddag. Själv brukar jag skriva på lappar på jobbet och läsa medan jag lagar middag.

1. Läs en författare du beundrar i en kvart varje dag.

2. Lägg fem minuter på att skriva ner dina nattliga drömmar när du vaknar.

3. Välj en främling (på stan, eller nån som går förbi fönstret) beskriv dem och hitta på en en-minuters historia om dem.

4. Brainstorma, anteckna och tänk på ditt nuvarande skrivprojekt i fem minuter, skriv karaktärsbeskrivningar eller sketcha scener eller skriv dialogbitar.

5. När du läser något som påverkar dig, en roman eller en artikel eller vad som helst, tänk efter VARFÖR den påverkar dig och är effektiv.

6. När din inre kritiker gör sin röst hörd, dämpa hans/hennes röst och låt honom/henne prata som Kalle Anka.

(punkterna är fritt och slarvigt översatta från engelska)

Jag skulle vilja lägga till en punkt ... Precis som Julia Cameron (kvinnan bakom The Artist's Way) tycker jag att man borde gå en promenad varje dag. Om det så bara är tio minuter. När nästan hela Sverige kollade på Kalle Anka på julafton gick jag ut en sväng och gjorde en snöängel.


Håll skrivarmusklerna igång




Igår var jag på något som kallas Write Club. En tillställning i Brighton där man träffas och skriver. Kvällen har 6 olika rundor. Först skriver man i 2 minuter, sen i 5 mintuer, sen i 10 minuter. Efter en liten rast börjar man igen och skriver i 10 minuter, 5 minuter, 2 minuter. Efter varje runda är alla tvugna att läsa upp vad man skrivet.

Det finns bara en regel: be inte om ursäkt

Det är ingen som förväntar sig att man ska skriva ett mästerverk på 2, 5, eller 10 minuter. Därför får man inte säga "det här är skit" innan man läser upp. I alla skithögar finns det åtminstone något som glänser. I alla fall om du eller din  hund har svalt pengar ...

För att hjälpa inspirationen på traven har man en bild att titta på vid varje runda. Igår hade vi bl a en bild av en clown som speglade sig, en klänning på en galge i en garderob, ett fönster med en utsikt, två människor som var på väg mot ett hus.

Jag blev inte nöjd med något av det jag skrev. Men det är inte det som är meningen . Meningen är att hålla skrivarmusklerna igång. Jag uppmanar alla som vill skriva att kolla på bilden ovan, sätta klockan på tre minuter och skriva vad som faller en in.

Likaväl som att en joggare inte kan springa ett maraton utan att träna så kan en författare inte skriva en roman utan att träna. Det är inte alltid roligt att träna. Man fattar inte vad man ska ha det till. Men även om man bara skriver skit så håller man musklerna igång.

Författarcoachen Johanna Wistrand brukar lägga ut  bra bilder på sin blogg som man kan skriva till.

(Lotus - kanske är det det här du menar med minimaror ...)

Det här skrev jag om clownbilden på 2 minuter:

"And there I was putting on my mask. But lately my real self had started to feel more like a mask than the mask itself. Because the mask wasn't a mask as such. It was just paint. I was born white now i made myself even whiter as if to prove something. The smile at the back of the mirror never let me down."

Skrivtips: något som är tabu



Jag läste en essä av författaren Alison MacLeod. Hon rekomenderade att skriva om något som är tabu.

1. Välj en känsla, en handling, ett föremål, en plats, eller en person som huvudpersonen i din novell/roman/dikt känner sig dragen till/attraherad av.

2. Varför är personen attraherad till en viss person, plats eller objekt? Varför har hon/han en viss känsla? Varför känner hon/han för att utföra en förbjuden handling?

3. Exact vad känner sig personen dragen till/attraherad av? Det hjälper om vi kan se platsen eller personen eller föremålet. Använd alla sinnen.

4. Vad riskerar personen att förlora om hon/han följer sina känslor?

5. Vad är personen rädd för? Varför känner sig personen skyldig?

6. Om du inte kommer på några spontana idéer, använd bilden ovan som inspiration. Är din karaktär nykterist men känner sig attraherad av att dricka öl? Är din karaktär attraherad av en speciell person på festivalen? Är festivalen i sig en tabu plats? Kanske känner sig personen frestad att sno någons solglasögon? Det finns många uppslag till konflikt. Och konflikt är något som behövs i alla berättelser!


P.S. personerna på bilden har ingenting med denna övning att göra. D.S.

P.S.2 om du vill se en bild på mina sandaler och läsa om hur sommaren förändrar mina skrivvanor KLICKA HÄR. D.S.2

Gå inte ut utan anteckningsbok!



För ett tag sedan efterlyste en bloggläsare skrivtips och jag märker hur svårt jag tycker det är att ge råd om skrivande. För mig är det en del av mitt liv, något som alltid finns med mig. Men det är nyttigt för mig att tänka efter hur jag gör, vad som gör skrivandet en del av mig.

Något man kan göra för att göra skrivandet mer "närvarande" i sitt liv är att alltid bära med sig en liten anteckningsbok i bakfickan, jackfickan eller väskan. Precis som när man har en godispåse i väskan eller fickan så är en anteckningsbok något som ligger där och lockar.

När man har fem minuter över när man väntar på bussen kan man istället för att leka med mobilen plocka upp sin anteckningsbok och skriva ner sina tankar eller vad man ser runt omkring sig. Eller man kan låtsas att man är någon av de andra människorna vid busshållsplatsen och skriva ner deras tankar eller bara göra en lista på händelser man vill ha med i en roman eller novell.

Bara genom att ha med sig anteckningsboken gör att man känner sig som en författare eller poet, man tar sig själv på allvar, man övar och blir bättre. Precis som en maratonlöpare måste träna för att klara av ett  långt lopp måste man som författare konstant skriva för att hålla sig i form.

När jag var i Edinburgh bodde som vanligt en anteckningsbok i min handväska. Idéer kan dyka upp när man minst anar det. Inte bara när man väntar. Något som verkligen inspirerar mig är modern konst. Inne på Edinburgh National Gallery of Modern Art var jag tvungen att plocka upp min anteckningsbok flera gånger. Jag skrev ner titlen på en installation: "Electric trees and telephone booth conversations". En perfekt titel på en dikt eller novell ... Pröva att skriva fritt i tio minuter med ovan nämnda titel i tankarna och se vad som händer. Eller vad sägs om "Template for my future plastic surgery". Kanske att det aldrig blir en dikt eller novell eller början på en roman av det, men huvudsaken är att man håller igång. Att man låter pennan fara över pappret eller låter fingrarna smeka tangenterna på datorn. Fast i mitt fall låter det som om jag spikar när jag skriver. Jag älskar att slå hårt på tangenterna. (Jag har tidigare nämnt att min bror inte kunde sova när vi bodde vägg i vägg och jag skrev på min laptop sent på kvällarna ...)


LISTAN - lista ditt liv eller hämta skrivinspiration!



Förra veckan fick jag en inspirerande bok på posten ...
Det är Sara Starkström som ligger bakom LISTAN.

"Alla människor borde ha en självbiografi och den enklaste formen
av självbiografi är att skriva ned saker på listor. Listan är en bok
där du listar de tuffaste utmaningarna du klarat av, de mest minnes-
värda konserter, dina bästa ursäkter, dina bästa köp, saker i ditt
hem du skäms för m.m. Genom att fylla i dina svar upprättar du en
positiv kom-ihåg-lista över ditt eget liv. När du är färdig har du listat
1000 personliga fakta och har vips din alldeles egen självbiografi!
Du kan visa den för dina vänner, eller titta i den när du behöver
påminna dig själv om vem du verkligen är."

Förutom att lista självklara saker som "favoritfilmer" och "favoritböcker"
får man ta itu med svårare saker som t ex "underliga saker jag gjort i sömnen"
och "saker jag skäms över i mitt hem" och "stora strider i mitt liv" och "saker jag tänker utföra under mitt liv".

Om man inte vill använda sitt eget liv, kan man använda den här boken för att skapa karaktärer och situationer till dikter, romaner och noveller. Jag blir genast inspirerad att skriva om någon som skäms för något i sitt rum och vad händer om det kommer folk på besök? Eller kanske skriva om någon som avslöjar hemligheter i sömnen när han eller hon ligger bredvid sin partner ... Möjligheterna är oändliga! Och om du har kreativa torka så har Fru Starkström fyllt i sin egna listor (obs allt är inte sant! :=) för att inspirera dig. Skaffa LISTAN nu!

Ställ till med en scen!



För mig börjar det alltid med scener.
Jag ser något framför mig,
eller minns en stark känsla jag hade.

PIHMA
började med en skolmatsal.
Jag mindes hur ful och fel jag kände mig
när jag stod i matkön bakom de snygga coola tjejerna
och hur de alltid lyckades få upp hela potatisar på tallriken
medan mina smulades sönder ...

Jag skrev en novell om detta i skrivarverkstaden på Jakan.
En novell som hette "Nära ögat."
Tjejen i matsalskön bestämmer sig nämligen för att bli cool.
Hon går till sin punkarkompis för att pierca ögonbrynet,
men han säger nej för att det är för nära ögat.

Denna novell var inspirationen till PIHMA
även om jag sedan flyttade matsalskapitlet till mitten av boken.

Replacing Angel
börjar med en taxitur.
Jag mindes hur nervös jag var när jag satt i taxin
på väg till mitt nya liv i lägenheten i Brighton
och hur jag ringde till mina nya kompisar och inte fick något svar.
Jag skrev en novell om denna taxitur 2004.

Denna novell blev inspirationen till Relacing Angel
även om jag nu har skippat taxituren
och boken börjar när Natalie ringer på dörren.

SÅ DAGENS SKRIVTIPS ÄR HELT ENKELT ATT STÄLLA TILL MED EN SCEN!

1. Tänk på en situation som har berört dig starkt
Kanske något från din skoltid då du kände dig ledsen/upprörd över något.
Eller skriv om en situation som gjorde dig nervös.
Kanske du bjöd upp en kille/tjej på ett disco.

2. Fokusera på denna situation

*Hur kändes det i kroppen? (skriv inte "jag var så jävla nervös" utan skriv "mina händer var klibbiga och mitt hjärta höll på att ramla ur bröstet" eller något liknande)
*Vad fanns det för lukter? (fiskstank från matsalen, cigarettrök, händer som luktade lök osv.)
*Vilka detaljer minns du från miljön? (sönderkokt potatis, lädersäten i taxin osv.)
*Vad kunde du höra? (slammer från tallrikar, radio osv.)

3. Hitta på en karaktär som befinner sig i denna situation och ge honom/henne ett problem och en lösning på det problemet
Denna karaktär kan vara väldigt lik dig, eller en helt annorlunda person, kanske av annat kön.
Kanske väljer du att skriva från ett annat perspektiv. Kanske är du killen/tjejen som blir uppbjuden
och säger nej inte av elakhet, utan för att du skäms för att du dansar så fult.
Problemen i mina scener ovan var: "alla andra är så coola utom jag" Lösning: skaffa piercing
och "ingen svarar när jag ringer" Lösning: gå och knacka på dörren

4. Runda av.
Ofta går saker inte som man tänkt sig. Personen i min novell fick inte sin piercing, men istället fick hon en kyss av killen som skulle pierca henne.
När tjejen i taxin knackar på dörren är det inte hennes bästa kompis som öppnar utan kompisens pojkvän.

Om du föjer dessa steg kommer du förhoppningsvis få ihop en bra scen. Bygg ut den så mycket du kan. Låt den sedan ligga. Kanske är det början på en roman, eller så blir det en novell. Men kom ihåg om man skriver noveller (som jag tycker är SKITSVÅRT) måste allt klaffa och vara perfekt in i minsta detalj. Om man skriver roman kan man dra ut mer på dramat.

ALTERNATIV.
Om du tycker det är jobbigt att utgå ifrån ditt eget liv leta reda på en bild där något "händer". T ex bilden i detta inlägg där en kvinna och en man kastar brödbitar till fiskmåsar på stranden. Följ punkterna ovan. Hitta på ett drama. Vad har de för problem? Vad gör de åt det? Hur slutar det hela? Eller är slutet början på något nytt ...?

PS. bilden är tagen i början på januari. tack och lov är snön borta i Brighton! DS.

RSS 2.0