Svenglish - Living Lollo

I boken The Art of Travel skriver författaren/filosofen Alain De Botton om konstnären John Ruskin.
Han hade en hobby som han kallade att "bevara himlen på flaska" genom att beskriva vädret med ord.

Ur Ruskin's dagbok:
November 1st: A vermilon morning, all waves of soft scarlet, sharp at the edge, and gradated to purple. Grey scud moving slowly beneath it from the south-west, heaps of grey cumuli - between the scud and cirus - at horizon. It issued in an exquisite day ... All purple and blue in distance, and misty sunshine near on the trees, and green frields ... Note the exquisite effect of golden leaves scatterd on the blue sky, and the horse-chestnut, thin and small, dark against them in stars.

Jag promenerade hem från Sky häromdagen i en imponerande solnedgång:



Men inte en chans att jag kan måla detta med ord ...
fast efter att ha läst om Ruskin har jag blivit mer medveten om DETALJER
jag håller på att träna mina sinnen i att se, höra, känna, lukta och smaka
på poesin runtomkring mig
att lägga märke till det lilla i det stora
det stora i det lilla

vadsomhelst
kan bli ett stycke prosa
eller en vers poesi
om man väljer att öppna sina sinnen

Ruskin hävdade att enda sättet att VERKLIGEN uppleva något var
att teckna eller skriva om sin omgivning
kameror gör oss lata
istället för att uppleva tittar vi genom ett filter som berättar åt oss
upplevelsen blir så mycket starkare om man själv tvingas att beskriva något

Å andra sidan ... den där dagboksanteckningen är ju tråkig som fan!
Varför är det intressantare att skriva om det som är fult och jobbigt?
Vem vill ha dikter om solnedgångar nuförtiden? Va?
Fast man kan ju lägga märke till detaljer som inte har med naturen att göra också ...
T ex bläckfläckar på ett par röda byxor
hur hände det sig?
Att ställa frågor är en annan ingång till skrivande.
I teorin är allt möjligt.
Jag tror jag har en dikt på gång.
Den heter My summer of love.
Den handlar om en sommar för fem år sen.
Jag tror att jag inte tar mitt diktande på allvar
för att jag är romanförfattare
fuck it
man kan vara flera saker i livet
poet du vet ...
Ha en poesiperiod
medan roman vilar.
Why not?



p.s. den som bäst kan beskriva solnedgången ovan i ord
kommer att bli bjuden på en drink
nästa gång han eller hon befinner sig i min närhet. d.s.

p.s.2. om solnedgången inte inspirerar, försök er på en dikt om bilden på mina ben och fötter. d.s.

Jag har fortfarande en paus från produktivitet
Men jag fixade min deadline (se förra inlägget)
Natalie (min nya romankaraktär) lever
fast det känns som jag klätt henne i tvångströja

Mest tid spenderar jag långt ifrån skrivbordet ...

I torsdags stod jag på scen i London:



Whitechapel Gallery fylldes snabbt
men man tvungen att vara tidig, om man ville framträda
Det var Apple&Snakes Open Mic, poeter på löpande band, man fick 3 minuter var

I fredags var jag på Permanent Gallery i Brighton och såg min idol Joolz Denby:



Hon läste en novell som utspelades i hennes hemstad Bradford
som verkar vara lite som Nässjö
småstadsmisär

Och som vanligt gör jag mer än jag tror ...
lyckades äntligen polera en novell "Before he made the headlines" som jag skickade
till tidsskriften Succour.

hEj sÅ lÄnGe

Jag tänkte ta sommarlov från skrivandet tills jag var tillbaka från Edinburgh
nu är jag tillbaka, men det känns som jag behöver mer ledighet
Fast jag är lite rädd för att ledigheten blir så lång
att jag aldrig hittar tillbaka

Tur att jag har en deadline den 15:e varje månad
(jag skickar en bit av mitt romanprojekt till min feed back-grupp Whirlwind of Words)
Jag vet att jag behöver typ 6 timmar för att fixa denna deadline
det kändes tungt tungt tungt tråkigt tråkigt tråkigt

Så jag bestämde mig för att umgås med min text
utan prestationsångest
Som när man träffar en gammal god vän
och det är okej att bara vara
Att inte behöva prestera något nytt
eller göra sig till
Att kunna andas samma luft
utan att prata

Så kändes det när jag tittade på min text
första kontakten på över två veckor
Jag skrev ingenting
men gick igenom tidigare kritik

Även om det är emot mina priniciper
att hålla på med finlir innan man är klar med själva storyn
kan det ibland vara förlösande att flytta på kommatecken
skita i att jag senare kanske kommer stryka just den paragrafen jag petar i

Jag vet inte om jag kommer att fixa min deadline
fast om jag missar den med några dagar gör det inget
(själva grunden är lagd, men jag behöver reda ut ett och annat, utveckla lösa anteckningar i marginalen,
göra texten redo för andras ögon)
huvudsaken är att jag kommer in i texten igen, att få igång tankarna ...
alla behöver en mjukstart efter semestern!



(Efter denna deadline funderar jag på att ta semester igen - tills nästa deadline i september ...
En kollega till mig rekomenderade 90 dagars uppehåll innan man börjar på andra utkastet/second draft ...
fast under de där 90 dagarna är det meningen att man ska ägna sig åt annat skrivande ...
inte sitta på puben kväll efter kväll ;=)

Sculpture, Dean Gallery of Modern Art


Outside the venue Baby Belly, after seeing the show "Beth becomes her"


Sky, me and Laura on Portobello beach


Finger Flower, Portobello Garden Art Trail

... heter dikten som är månadens dikt av Lou Ice

KLICKA HÄR FÖR ATT LÄSA KLICKA HÄR FÖR ATT LÄSA KLICKA HÄR FÖR ATT LÄSA