Betala tillbaka...
Tillbaka från ett lyckat Stockholmsbesök. Otroligt roligt att träffa gamla Jakanpolarna Anna och Lotta (även om Lotta dök upp i London för ett tag sen) Inspirerande afton på Nimrod och sen en hel dags lathet hos Sara. (vi lyckades bara skriva 2 kortisar;)
Fast jag börjar bli trött på att inte ha någon ORK. Att ha sjukdomar som inte syns utanpå är fördjävligt. Som om man skulle vilja sätta lungan utanpå för att folk och även jag själv ska förstå att något är fel.
Men, men, men... Jag har haft mitt mest framgångsrika år hittills (fått bokkontrakt, fått betalt för poesigig, startat ett poesiband, har varit i Thailand... m.m. m.m. m.m. ) Så det är väl dags att jag betalar tillbaka med lite grådaskighet och svaghet i slutet på året...
2007 kommer att bli minst lika spännande!!! (boken kommer att bli utgiven, Thailandsvistelse, börja skriva ny bok... m.m m.m. m.m)
Fast jag börjar bli trött på att inte ha någon ORK. Att ha sjukdomar som inte syns utanpå är fördjävligt. Som om man skulle vilja sätta lungan utanpå för att folk och även jag själv ska förstå att något är fel.
Men, men, men... Jag har haft mitt mest framgångsrika år hittills (fått bokkontrakt, fått betalt för poesigig, startat ett poesiband, har varit i Thailand... m.m. m.m. m.m. ) Så det är väl dags att jag betalar tillbaka med lite grådaskighet och svaghet i slutet på året...
2007 kommer att bli minst lika spännande!!! (boken kommer att bli utgiven, Thailandsvistelse, börja skriva ny bok... m.m m.m. m.m)
Huvudstad bra för huvudet?
Man har för mycket tid att tänka när man är sjuk. Och inte alltid så konstruktiva tankar heller. Jag lider fortfarande av att vara i gapet mellan en färdigskriven bok och början på en ny...
En sak jag har tänkt på är att VÄNNER hjälper mig att fylla gapet och att bli friskare... i alla fall i huvudet... så jag ska åka upp till Huvudstaden imorgon och bo hos Sara ett par dagar. (om det är lugnt att jag tar det lugnt ;) Bara prata och äta godis typ och skriva kortisar.
Ska även försöka ta mig till Nimrod och låta mig inspireras av poesi, film och musik. (där bland andra mina "kritiker" Lotta och Anna medverkar) Skulle ha bjudit på drink som tack för hjälpen med boken, men det får bli senare, när alla kan och är pigga. Det får bli tidig hemgång och sänggång... (sorry Sara, varför är vi ofta sjuka när vi träffas?)
En sak jag har tänkt på är att VÄNNER hjälper mig att fylla gapet och att bli friskare... i alla fall i huvudet... så jag ska åka upp till Huvudstaden imorgon och bo hos Sara ett par dagar. (om det är lugnt att jag tar det lugnt ;) Bara prata och äta godis typ och skriva kortisar.
Ska även försöka ta mig till Nimrod och låta mig inspireras av poesi, film och musik. (där bland andra mina "kritiker" Lotta och Anna medverkar) Skulle ha bjudit på drink som tack för hjälpen med boken, men det får bli senare, när alla kan och är pigga. Det får bli tidig hemgång och sänggång... (sorry Sara, varför är vi ofta sjuka när vi träffas?)
Tid att läsa med inflammerad lunga
Bajs
Bajs
Bajs
Jag har lunginflammation
och måste stanna i Sverige längre än vad jag hade tänkt.
Ingen alkohol.
Inget nyåsfirande.
Ingen energi.
Men äntligen får jag tid att läsa böcker på svenska som kommer att inspirera mig (tror jag) att börja tänka på min nästa...
Den ena var en julklapp från mitt förlag Författarhuset: Soifa Åkermans Zebraflickan. http://www.sofiaakerman.com/
och den andra var en rekommendation från storasyster: Sen tar vi Berlin av Moa-Lina Croall.
Bajs
Bajs
Jag har lunginflammation
och måste stanna i Sverige längre än vad jag hade tänkt.
Ingen alkohol.
Inget nyåsfirande.
Ingen energi.
Men äntligen får jag tid att läsa böcker på svenska som kommer att inspirera mig (tror jag) att börja tänka på min nästa...
Den ena var en julklapp från mitt förlag Författarhuset: Soifa Åkermans Zebraflickan. http://www.sofiaakerman.com/
och den andra var en rekommendation från storasyster: Sen tar vi Berlin av Moa-Lina Croall.
Sleten
Jag känner mig bara SÅ SLITEN. (sleten på småländska ;)
Orkar inte göra nånting.
Måste ta mig till Heathrow i alla fall och hoppa på mitt plan imorgon bitti. En vecka i Sverige är förhoppningsvis bra för min hälsa.
Angående länkarna: Tack för hjälpen Ängeln, ska undersöka närmare. Sara: just nu är det enklast om man klickar på länkarna "Min poesi" och "Mitt poesiband" i högerspalten under rubriken "länkar"
Anna: Du har jättemycket att dela med dig av! Många fina tankar och ord i ditt huvud... så starta en blogg om du känner för det.
Ser fram mot drink för att fira Amanda i Stockholm. Verkar som om alla kan. (Sara, Anna, Lotta, Gisela)
Tack än en gång för all hjälp med min bok. Hörs snart!
Pundaffären och länkar till min poesi...
Hohohoho... jag är mitt uppe i julstressen och har köpt ytliga, meningslösa julklappar till min familj på The Pound shop (där alla saker kostar £1, lite som bubbeltian ;) Har dåligt samvete... men vad ska man göra när de inte önskar sig något speciellt? (de har fått nog av mina dikter och skriverier)
Anyway... är lite hostig igen. Men ikväll ska jag försöka ta mig ut och framföra poesi.
Kolla mina länkar:
www.myspace.com/louicepoetry82
www.myspace.com/writingsisterscollective1
Om ni har högtalare på datorn kan ni även lyssna!
Någon som förresten vet hur man gör klickbara länkar i ett blogginlägg???
(man kan klicka på länkarna i högerspalten "Min poesi" och "Mitt poesiband". men jag vet inte hur man gör för att länkarna ovan ska bli klickbara)
Anyway... är lite hostig igen. Men ikväll ska jag försöka ta mig ut och framföra poesi.
Kolla mina länkar:
www.myspace.com/louicepoetry82
www.myspace.com/writingsisterscollective1
Om ni har högtalare på datorn kan ni även lyssna!
Någon som förresten vet hur man gör klickbara länkar i ett blogginlägg???
(man kan klicka på länkarna i högerspalten "Min poesi" och "Mitt poesiband". men jag vet inte hur man gör för att länkarna ovan ska bli klickbara)
Sortering och återvinning
Klockan är tre på natten, fast vissa skulle säga morgonen. När ingen annan inspiration infinner sig är det ganska skönt att sortera blanda mappar och filer i datorn. Vilken märklig tid man lever i... att man kan packa ihop sitt liv på en CD-skiva typ... Skriverier, foton, musik...
Jag måste göra mig av med en massa utskrifter och löst papper innan vi drar till Thailand i mars. Men jag kan inte med att slänga en enda anteckning som har med Amanda att göra... Liksom bevis på min kamp... Olika utskrifter med anteckningar i marginalen... Jag har en hel låda. Ska försöka att packa ner lite i resväskan (tills jag åker till Nässjö över jul) och förvara hemma hos mamma och pappa.
För mig har det i alla fall varit oerhört inspirerande att se andra författares och blivande författares olika versioner av en text... att se vad som hände på vägen... Mitt allra första Amanda-kapitel strök jag. Men den första paragrafen återanvände jag mitt inuti boken (när Josefin tar för sig av potatisen i matkön).
Nothing is wasted.Jag måste göra mig av med en massa utskrifter och löst papper innan vi drar till Thailand i mars. Men jag kan inte med att slänga en enda anteckning som har med Amanda att göra... Liksom bevis på min kamp... Olika utskrifter med anteckningar i marginalen... Jag har en hel låda. Ska försöka att packa ner lite i resväskan (tills jag åker till Nässjö över jul) och förvara hemma hos mamma och pappa.
För mig har det i alla fall varit oerhört inspirerande att se andra författares och blivande författares olika versioner av en text... att se vad som hände på vägen... Mitt allra första Amanda-kapitel strök jag. Men den första paragrafen återanvände jag mitt inuti boken (när Josefin tar för sig av potatisen i matkön).
Marknadsföring under täcket
"It's not my place in the 9-5 world... " - The Ramones
Idag när jag ställde iordning böckerna på hyllorna i biblioteket ramlade två böcker ner på golvet. Två böcker om samma ämne: M.E. som är en förkortning av nåt latinskt namn som är typ samma sak som kroniskt trötthetssyndrom. Är detta ett tecken? Varför känner jag mig både fysiskt och psykiskt sjuk när jag måste jobba 9-5? Är detta ren lathet eller en slags fobi? (för jobbet i sig är ändå ganska lugnt)
Detta är en vecka utan Amanda. Och jag vill bara sova och läsa. Fast i tisdags tog jag upp lite poesikontakter jag försummat medan jag höll på med romanredigerandet. Träffade Sean, som är en slags manager åt lokala band och poeter i Brighton. Han sa: "Don't put all your eggs in one basket." Betyder detta att jag kan hålla på både med romanförfattande och estradpoesi? Han sa också att om man har gjort något som är lite bra, måste man blåsa upp det, låta det bli mycket bra... Allt handlar om att marknadsföra sig själv tydligen...
Hur mycket marknadsföring är det att ligga under ett täcke och läsa en bok, som man inte vill ska ta slut, men som man ändå inte kan sluta läsa?
Igår var det meningen att jag skulle gå på nån midnight poetry, bara 10 min promenad från min källarhåla, men min kropp gick inte att rubba från platsen framför gasvärmeelementsmojängen...
Ikväll, för att boken ("How the light gets in" av M.J. Hyland) inte ska ta slut, tvingade jag mig själv till lite fritt skrivande. Jag har skapat ett dokument på min desktop som heter "Embracing uncertainty" efter ett smörigt amerikansk self-help kassettband, som jag lyssnade på för ett tag sen. Jag tror att self-help- böcker och liknade funkar bättre på engelska för mig, som att jag får en distans och det blir mindre smörigt...
Imorgon, på en lördag (kriminellt) börjar jag jobba klockan 9 och det kommer 34 barn till biblioteket som ska göra julkort. Behövs mycket self-help för att överleva... ;) kanske måste spara på de sista kapitlen i boken...
Idag när jag ställde iordning böckerna på hyllorna i biblioteket ramlade två böcker ner på golvet. Två böcker om samma ämne: M.E. som är en förkortning av nåt latinskt namn som är typ samma sak som kroniskt trötthetssyndrom. Är detta ett tecken? Varför känner jag mig både fysiskt och psykiskt sjuk när jag måste jobba 9-5? Är detta ren lathet eller en slags fobi? (för jobbet i sig är ändå ganska lugnt)
Detta är en vecka utan Amanda. Och jag vill bara sova och läsa. Fast i tisdags tog jag upp lite poesikontakter jag försummat medan jag höll på med romanredigerandet. Träffade Sean, som är en slags manager åt lokala band och poeter i Brighton. Han sa: "Don't put all your eggs in one basket." Betyder detta att jag kan hålla på både med romanförfattande och estradpoesi? Han sa också att om man har gjort något som är lite bra, måste man blåsa upp det, låta det bli mycket bra... Allt handlar om att marknadsföra sig själv tydligen...
Hur mycket marknadsföring är det att ligga under ett täcke och läsa en bok, som man inte vill ska ta slut, men som man ändå inte kan sluta läsa?
Igår var det meningen att jag skulle gå på nån midnight poetry, bara 10 min promenad från min källarhåla, men min kropp gick inte att rubba från platsen framför gasvärmeelementsmojängen...
Ikväll, för att boken ("How the light gets in" av M.J. Hyland) inte ska ta slut, tvingade jag mig själv till lite fritt skrivande. Jag har skapat ett dokument på min desktop som heter "Embracing uncertainty" efter ett smörigt amerikansk self-help kassettband, som jag lyssnade på för ett tag sen. Jag tror att self-help- böcker och liknade funkar bättre på engelska för mig, som att jag får en distans och det blir mindre smörigt...
Imorgon, på en lördag (kriminellt) börjar jag jobba klockan 9 och det kommer 34 barn till biblioteket som ska göra julkort. Behövs mycket self-help för att överleva... ;) kanske måste spara på de sista kapitlen i boken...
... and up again!
Vad jag behövde var den här dagen. En slackerdag. Direkt upp ur sängen i pyjamas och bara ta på sig en extra tröja istället för att tvätta sig och måla mascara på fransarna. Sky är i London och jag behöver inte prata med någon och får äta vad jag vill. (Tyvärr var jag tvungen att cykla i regn till stan och hämta ett lyse som jag beställt, men ingen tvål och ingen mascara. Fast jag borstade tänderna ;)
Och nu har jag tryckt på "send"... Skickat iväg hela det bearbetade manuset med bearbetade stavnings- och grammatikfel och jag fick till slutet som jag ville utan alltför mycket kompromisser. Har även mailat tacklistan till förläggaren. Det var verkligen roligt att skriva den... Listade alla jag vill tacka i bokstavsordning för att det skulle bli rättvist...
Hurra, nu ska jag bara slacka och slappa fram till jul! (om inte förläggaren kommer med några sista invändningar!)
Och nu har jag tryckt på "send"... Skickat iväg hela det bearbetade manuset med bearbetade stavnings- och grammatikfel och jag fick till slutet som jag ville utan alltför mycket kompromisser. Har även mailat tacklistan till förläggaren. Det var verkligen roligt att skriva den... Listade alla jag vill tacka i bokstavsordning för att det skulle bli rättvist...
Hurra, nu ska jag bara slacka och slappa fram till jul! (om inte förläggaren kommer med några sista invändningar!)
Coming down...
"When you are high, you never ever wanna come down..." - W. Axl Rose
Jag förstår så väl varför rockstjärnor knarkar... det är ju så himla hårt att komma ner efter ett gig... Jag hade laddat mentalt i flera månader inför att stå på scen i London igår (ett av målen jag punktade ner, när jag gjorde Artist's way) Och jag älskar att vara där innan allt börjar och jag älskar att stå på scenen, men jag HATAR att kliva av... Luften går ut och man tänker vad fan... vad ska jag göra nu? Och det var också ganska tufft att uppträda i London, jämfört med Brighton där alla klappar mig på ryggen hela tiden... Mest kände jag att jag behövde förnya mig, repa in nya dikter... att jag inte längre menar vad jag säger... att jag bara kör mina "gamla hits"...
Oh well, dags att sluta klaga. Jävla menshumör. Jag är bara otacksam och divig ;) Mitt mål är uppnått. Jag kan skriva på mitt CV att jag har stått på scen i London ;). Och det var underbart att känna att jag faktiskt hade lyckats att peppa någon annan, nämligen Lotta (även om hon inte behövde så mycket pepp) att gå upp på scen och läsa sin lökdikt, på svenska! Att det kanske är den stora, den största meningen... att hitta balansen mellan att ta och ge... everybody's got the right to 15 minutes of fame... eller hur det nu var Andy Warhol uttryckte sig...
NU SKA JAG SKRIVA MIN TACKLISTA... utan stödet från Sara, Anna, Gisela och Lotta hade jag aldrig blivit klar med min roman... och utan mina gama Nässjökompisar och "storasyster" Jo hade jag inte haft inspirationen från första början... Det är ju så många jag vill ta med...
Oh well, dags att sluta klaga. Jävla menshumör. Jag är bara otacksam och divig ;) Mitt mål är uppnått. Jag kan skriva på mitt CV att jag har stått på scen i London ;). Och det var underbart att känna att jag faktiskt hade lyckats att peppa någon annan, nämligen Lotta (även om hon inte behövde så mycket pepp) att gå upp på scen och läsa sin lökdikt, på svenska! Att det kanske är den stora, den största meningen... att hitta balansen mellan att ta och ge... everybody's got the right to 15 minutes of fame... eller hur det nu var Andy Warhol uttryckte sig...
NU SKA JAG SKRIVA MIN TACKLISTA... utan stödet från Sara, Anna, Gisela och Lotta hade jag aldrig blivit klar med min roman... och utan mina gama Nässjökompisar och "storasyster" Jo hade jag inte haft inspirationen från första början... Det är ju så många jag vill ta med...
Sidbrytning, nytt liv och tacklista...
Yes! Yes! Yes! Nu har jag petat mig igenom hela manuset och bl a ändrat engelska stavningar till svenska (tight- tajt) och lagt till ett och annat kommatecken... bara några få saker att tänka på...
*Jag ska ta bort alla sidbrytningar (eftersom det fuckar upp beroende på olika inställningar) och låta förlaget fixa det (vill ha varje kapitel på nya sida)
*ANGÅENDE SLUTET... förläggaren är fortfarande inte helt nöjd... han skriver "Kan det inte stå att hon tackar ja till ett nytt liv, som avslutande ord? Eller ...?" Hallå, hallå! Jag vill lämna det öppet... men kanske att jag kan klämma in en mening i sista kapitlet som säger: "Jag skulle göra vad som helst för att börja ett nytt liv, om någon bara ville bjuda in mig"
Vad tycker ni..? (jag gillar så mycket att avsluta med Kims brev och det skulle bli lite löjligt att ha något efter det... eller annat förslag? behöver man VETA vad Amanda gör?)
*Jag får redan nu skriva min tacklista, så att den kommer med i förlagets sista korrekturläsning... (ni vet vilka ni är;)
Imorgon ska jag åka till London och träffa Lotta och gå på en poesigrej! Min debut att stå på scen i London... bäst att köra de dikterna som jag vet är bra!
*Jag ska ta bort alla sidbrytningar (eftersom det fuckar upp beroende på olika inställningar) och låta förlaget fixa det (vill ha varje kapitel på nya sida)
*ANGÅENDE SLUTET... förläggaren är fortfarande inte helt nöjd... han skriver "Kan det inte stå att hon tackar ja till ett nytt liv, som avslutande ord? Eller ...?" Hallå, hallå! Jag vill lämna det öppet... men kanske att jag kan klämma in en mening i sista kapitlet som säger: "Jag skulle göra vad som helst för att börja ett nytt liv, om någon bara ville bjuda in mig"
Vad tycker ni..? (jag gillar så mycket att avsluta med Kims brev och det skulle bli lite löjligt att ha något efter det... eller annat förslag? behöver man VETA vad Amanda gör?)
*Jag får redan nu skriva min tacklista, så att den kommer med i förlagets sista korrekturläsning... (ni vet vilka ni är;)
Imorgon ska jag åka till London och träffa Lotta och gå på en poesigrej! Min debut att stå på scen i London... bäst att köra de dikterna som jag vet är bra!
