Svenglish - Living Lollo

Vad som händer när jag inte skriver:

Jag sover längre på morgonen
Jag äter mer
Jag duschar oftare
Jag läser mer böcker
Jag träffar mer kompisar

När solen blev het
smet jag från mitt skrivbord

Jag behöver sommarlov från romanskrivandet
Har kommit till en punkt då det är dags att börja om från början igen
utkast2 version2 draft2 eller vad man vill kalla det

Har gjort massa övningar (från boken The Weekend Novelist Re-drafts the novel) som går ut på att planera handlingen
och fokusera på enskilda karaktärers "subplot" eller "undertext" eller vad man vill kalla det
(ibland är det så svårt att översätta!!!)
Nu har jag kommit fram till vecka 7 (av17) i boken och vecka 7-13 går ut på att skriva om:
början, första vändpunkten, mittpunkten, andra vändpunkten, höjdpunkten och slutet.
Så det blir ju som att börja om från början igen ...
skrämmande! Mycket jobb. Mitt romanprojekt består av 7 delar så jag har tänkt mig att spendera 1 månad på att skriva om varje del med hjälp av övningarna i boken. Så om jag börjar i augusti är jag klar i februari ...
Får se hur det går med skrivandet när jag är i Sverige och Nya Zeeland ...
Just nu känns det bara rörigt i huvudet

Jag vill bara sitta på min takterrass (se bilden) och läsa böcker och när jag blir för varm vill jag kasta mig i havet (vilket jag gjort 2 gånger). Det enda skrivande jag ägnar mig åt är lite poesi, dagbok och brevskrivande.

Det sägs att de flesta författare återkommer till ett och samma tema. Att de skriver samma historia om och om igen fast från olika vinklar och med nya karaktärer.

Ett av mina stora teman är identitet. Fast det visste jag inte när jag skrev Punkindustriell hårdrockare med attityd. Det fattade jag först efteråt.

Jag tycker att det är fascinerande hur man uppfattar sig själv och andra människor och hur man drar slutsatser. Ofta efter några få yttre attribut.

Det kom ett vykort till biblioteket i Brighton. Så här var det addresserat:

Louise Swedish Girl
Red hair punk
Brighton Main Library (staff)
Brighton, England
UK

(Vykortet kom från en engelsk snubbe som var i Värnamo för att leta efter sin svenska fru
som han inte haft kontakt med på fjorton år eller nåt. Han lånade en svensk språkkurs
på bibblan.)

Jag har inget emot att vara "Swedish girl" och "red hair punk". Jag är glad över att vara ett levande bevis
på att svenska tjejer inte alltid är blonda, blåögda och lössläpta ;=)

Ibland är jag ute och går med Bob - min hyresvärdinnas hund. Då är jag plötsligt en
"Woman with a dog" som mammorna och papporna brukar säga till sina barn
"Look, a woman with a dog!"
Blir jag en "woman" istället för en "girl" bara för att jag ser mer vuxen  ut med en hund?

Min "låtsassyster" Johanna var och hälsade på med sin dotter Shadi den här veckan.
När jag lekte med Shadi på stranden var det säkert någon som trodde att hon var mitt barn.



Jag blev nervös för att någon jag halvkände skulle se mig och tro att jag var mamma
för det passar inte min image typ ...
Det känns mer rätt att vara ute och gå med en svart hund, även om jag inte vill bli
stämplad som hundägare heller ...

Ytterligare en tanke som stör mig: när broder Daniel var och hälsade på var det säkert någon som trodde att han var min pojkvän när vi var ute på puben. Dels för att han är längre än mig och för att vi är sammansvetsade som syskon.

Det är säkert bara självupptagna människor som tänker så här.
Men jag vet att jag inte är ensam ;=)
Också en lärdom ... nästa gång jag ser någon med en hund eller ett barn
ska jag inte ta för givet att den som håller i kopplet eller i handen är "ägaren".
Och bara för att en kille och en tjej sitter och skrattar tillsammans på en pub
behöver det inte betyda att de är ett par!

*UNDERHÅLLA

*FÖRKLARA

*FLY VERKLIGHETEN

På engelska pratar man om 3 "E"

*ENTERTAIN

*EXPLAIN

*ESCAPE

Idag deltog jag  i författaren och poeten Anthony Josephs workshop som tog itu med "plot" eller handling.
Jag är väldigt fascinerad av just handling. Hur en händelse leder till en annan händelse. Kan man skriva en berättelse där "inget" händer och ändå göra berättelsen intressant?

Anthony gick igenom grunderna i berättarteknink. Hur viktigt det är att man tänker på att det man berättar måste fylla någon slags funktion. Man kan skriva om något långtråkigt t ex sin katt om man berättar det på "rätt sätt". Men man kan inte skriva "Jag köpte kattmat på väg hem från jobbet och när jag kom hem matade jag min katt som var hungrig." Vad man skriver måste vara underhållande eller ge läsaren någon ny insikt . Det ultimata är att fånga läsaren så att hon eller hon totalt går upp i en annan värld och glömmer tid och rum.

Mitt problem är att jag älskar att beskriva folk som äter middag eller går på toa. Jag älskar vardagsrealism. Jag kan skriva om detta. Men jag måste vara vaksam. För att det ska bli en berättelse måste det finnas konflikt.
PIHMA har ingen klassisk handling, men konflikten är inuti Amanda. Hon känner sig ful och misslyckad vad hon än tar sig för. Men mot slutet av berättelsen har hon genom sina erfarenheter fått mer självförtroende ...

Bloggläsare: Varför läser ni böcker? Vad fyller de för funktion i era liv? Vad förväntar ni er när ni börjar läsa en ny bok?

Den här veckan har jag gjort två av mina svåraste poesi-gig nånsin. Varför? I vanliga fall brukar jag uppträda på säkra ställen, d.v.s. små källarlokaler och andra platser dit poeter och folk som gillar att lyssna på poesi söker sig. Alltså: publiken är där för att de vill vara där, har till och med betalat för att komma dit.

I onsdags framförde jag dikter på en pub (Grand Central vid Brighton station). Det var öppen scen främst för musiker, men de flesta människor på puben var där för att dricka öl och snacka skit med sina vänner/bekanta/kolleger eller kanske ta en öl medan de väntade på tåget. De var inte berädda på att en rödhårig svensk tjej skulle ställa sig mitt på golvet med en mikrofon och skrika; "Hello, I'm Lou Ice. If you step on me I crack, if you smile at me you melt."
Som tur var, var de förvånansvärt snälla och tysta och till och med applåderade.





I fredags var jag en av flera poeter som uppträdde på 02 Wireless Festival i Hyde Park.
(KLICKA PÅ BILDERNA SÅ BLIR DE STORA - t.v. Bernadette Cremin, t.h. Morgan Moon)
Samma sak där - publiken var där för att festa loss och se en massa band. De var inte beredda på att ett gäng poeter skulle våldgästa scenen i ölträdgården ... Från min plats på scen har jag aldrig sett så många förvånade ansikten. Många stannade upp och undrade vad som pågick. Även här var reaktionerna positiva, men vid ett tillfälle kastade någon upp en påse med piss på scenen! Som tur var blev ingen träffad.

Nu undrar jag vad ni bloggläsare tycker om det här? Ska man bara läsa poesi för folk som är intresserade eller kan man utsätta folk som inte är beredda för poesi? Själv tycker jag att det är bra. Det är så lätt att bli insnöad. Att köra sina dikter i ett litet rum och bli applåderad av en publik som till 99% består av folk som också skriver poesi. Jag tycker att det är dags att öppna upp, att sprida poesin till platser där den verkligen hör hemma: bland "vanligt" folk!

Å andra sidan skulle jag bli förbannad om jag var på en poesifestival och någon satte upp en stor TV-skärm som visade fotboll ... Fast det kanske inte är samma sak?


Efter poesiuppläsningen fick jag lön för mödan. Jag såg 3 band: Siouxsie Sioux, N.Y. Dolls (i alla fall resterna av detta glampunkrock-band) och Morrisey.

NY DIKT "How losing ten pounds can make you feel better" AV LOU ICE FINNS ATT LÄSA PÅ MYSPACE - KLICKA HÄR!

Jag tror att jag har hittat den nu.

Handlingen.
Jag ser samband.

Jag har skrivit brev från karaktären Angel till karaktären Natalie.
Saker lossnade.

Saker brukar lossna när man skriver brev i verkliga livet också.