Poesi-workshop med Heather Taylor
Igår deltog jag i en performance poetry workshop med Heather Taylor som ledare
Det är stor skillnad på att LÄSA och FRAMFÖRA en dikt på scen ...
(vet inte riktigt hur man översätter från engelskans "perform")
Jag har läst och framförallt framfört dikter på scen sen i slutet av 2002
men efter workshopen kände jag mig som en nybörjare igen ...
Vilket är bra. Vilket får mig att tänka till. Vad vill jag med min poesi?
Mina dikter har alltid varit ett avbrott i romanskrivandet, något som jag har sett som en hobby
Det känns som jag har kommit långt, jag framför alltid mina dikter utan papper
Men jag vet att jag har mer att ge, vilket den här workshopen bevisade
Några övningar vi fick göra:
*Titta i en spegel och skriva ner vad vi tror att andra tänker om oss när vi går upp på scen
(redan innan man pratar förmedlar man en viss bild till publiken genom hur man klär sig o.s.v.)
Sen fick vi skiva ner vad vi tror att andra INTE ser, alltå det som finns inuti ....
Frustrationen över alla fördomar och hur man kan motbevisa dem ...
(I mitt fall får jag hela tiden försvara min svenska accent och identitet
"Ja, jag är svensk, men jag är inte blond
nej det är inte mörkt året om i Sverige, men vintern är lång" osv. osv.)
*Låtsas att vi var en annan person och skriva ner en berättelse ur den personens perspektiv
och sen fick vi intervjua varandra och gå in i rollen som någon annan
Om man vill framföra en dikt som inte handlar om en själv är det viktigt
att man verkligen "känner sig in i den andra personens situation"
*Framföra en av våra egna dikter med olika stämningar
glad, arg, ledsen
*Framföra en egen dikt sakta och se alla bilder framför sig
t ex om man har en rad om ett träd ska man verkligen se ett träd framför sig
för då ger man publiken tid att ta in den bilden
*Framföra en dikt som om vi berättade om helgen för en kompis
Vi pratade även om vikten av en handling eller ett sammanhang om man framför flera dikter,
att man inte förvirrar publiken för mycket. Att man inte hoppar från en arg dikt till en jätteglad dikt,
utan behåller samma stämning.
Jättebra övningar som fick mig att tänka. Framförallt funderade jag över vad jag vill förmedla till publiken.
Vill jag få dem att gråta, skratta, eller bli arga? Vill jag provocera dem eller vill jag övertyga dem om något?
Vill jag få dem att känna medlidande eller rädsla?
Det hänger inte bara på orden! Det hänger på rösten, tonfallet och vad man gör med sitt kroppsspråk ...
Imorgon ska jag framföra en dikt på Brighton Poetry Societys öppna scen-kväll.
En dikt som handlar om när jag kände så mycket frustration över en situation
att det enda som hjälpte var att skrika
(Synd bara om pappa som stod i vägen ...)
Jag vill få publiken att känna förståelse. Jag vill också få dem att skratta eller åtminstone le på slutet.
Ska öva framför spegeln ikväll och imorgon när jag cyklar till och från jobbet.
Det är stor skillnad på att LÄSA och FRAMFÖRA en dikt på scen ...
(vet inte riktigt hur man översätter från engelskans "perform")
Jag har läst och framförallt framfört dikter på scen sen i slutet av 2002
men efter workshopen kände jag mig som en nybörjare igen ...
Vilket är bra. Vilket får mig att tänka till. Vad vill jag med min poesi?
Mina dikter har alltid varit ett avbrott i romanskrivandet, något som jag har sett som en hobby
Det känns som jag har kommit långt, jag framför alltid mina dikter utan papper
Men jag vet att jag har mer att ge, vilket den här workshopen bevisade
Några övningar vi fick göra:
*Titta i en spegel och skriva ner vad vi tror att andra tänker om oss när vi går upp på scen
(redan innan man pratar förmedlar man en viss bild till publiken genom hur man klär sig o.s.v.)
Sen fick vi skiva ner vad vi tror att andra INTE ser, alltå det som finns inuti ....
Frustrationen över alla fördomar och hur man kan motbevisa dem ...
(I mitt fall får jag hela tiden försvara min svenska accent och identitet
"Ja, jag är svensk, men jag är inte blond
nej det är inte mörkt året om i Sverige, men vintern är lång" osv. osv.)
*Låtsas att vi var en annan person och skriva ner en berättelse ur den personens perspektiv
och sen fick vi intervjua varandra och gå in i rollen som någon annan
Om man vill framföra en dikt som inte handlar om en själv är det viktigt
att man verkligen "känner sig in i den andra personens situation"
*Framföra en av våra egna dikter med olika stämningar
glad, arg, ledsen
*Framföra en egen dikt sakta och se alla bilder framför sig
t ex om man har en rad om ett träd ska man verkligen se ett träd framför sig
för då ger man publiken tid att ta in den bilden
*Framföra en dikt som om vi berättade om helgen för en kompis
Vi pratade även om vikten av en handling eller ett sammanhang om man framför flera dikter,
att man inte förvirrar publiken för mycket. Att man inte hoppar från en arg dikt till en jätteglad dikt,
utan behåller samma stämning.
Jättebra övningar som fick mig att tänka. Framförallt funderade jag över vad jag vill förmedla till publiken.
Vill jag få dem att gråta, skratta, eller bli arga? Vill jag provocera dem eller vill jag övertyga dem om något?
Vill jag få dem att känna medlidande eller rädsla?
Det hänger inte bara på orden! Det hänger på rösten, tonfallet och vad man gör med sitt kroppsspråk ...
Imorgon ska jag framföra en dikt på Brighton Poetry Societys öppna scen-kväll.
En dikt som handlar om när jag kände så mycket frustration över en situation
att det enda som hjälpte var att skrika
(Synd bara om pappa som stod i vägen ...)
Jag vill få publiken att känna förståelse. Jag vill också få dem att skratta eller åtminstone le på slutet.
Ska öva framför spegeln ikväll och imorgon när jag cyklar till och från jobbet.
Pyjamas är plural
Om du har följt min blogg så vet du att jag skriver min nästa roman på engelska.
Många undrar om jag verkligen kan.
Jag själv undrar om jag verkligen kan.
Men Svinto sa något bra i ett brev ... skit i om du kan eller inte ... just do it!
Så nu gör jag det. I just do it.
Som tur är har jag en bra feed back grupp online (Whirlwind of Words)
och de hjälper mig både med handlingen och diverse språkliga fadäser.
En av mina karaktärer går nästan alltid klädd i pyjamas och jag hade inte riktigt koll på hur man använder
pyjamas på engelska. Men man hanterar det på samma sätt som "trousers". Det är alltid plural. A pair of pyjamas. "His pyjamas are dirty. They need to be washed." (Inte "his pyjamas is dirty eller "it needs to be washed")
En annan grej jag hade problem med var storleken.
Storlek på kläder i allmänhet alltså.
Jag skrev att "size 36 was too small for her"
Problemet är att i England är storlek 36 större än de största mammakläder du nånsin kan tänka dig ...
motsvarande svensk storlek 36 är storlek 10 i England!
Att sitta (ligga) av sin tid
För mig funkar det bäst att arbeta med romanprojekt när jag har flera timmar framför mig av egen tid.
Så jag brukar försöka att ta mig igenom skrivpass som är 3 timmar långa.
(Jag tar tid genom att göra 3 timmars spellistor på iTunes. Ifall jag måste kissa eller koka te trycker jag på paus.)
Den här veckan hade jag ett pass i måndags, ett i onsdags och ett idag. (tisdag & torsdag jobbade jag på bibblan)
Det har varit 3 väldigt olika pass. I måndags flöt det på riktigt bra eftersom jag kände mig motiverad och inspirerad efter ett uppehåll över helgen. Jag kände att jag började närma mig slutet på första utkastet. I tisdags var det riktigt segt. Jag stirrade mest på väggen och knaprade kex. Idag bäddade jag ner större delen av kroppen i sängen när jag skrev eftersom det blåste så förfärligt. (Typiskt engelska otätade fönster.) Och det flöt på jättebra ... skrev till och med i en extra timma ... vet inte om det berodde på att jag låg i sängen, men det blev en sexscen i dagens skörd av ord ;=)!
Så jag brukar försöka att ta mig igenom skrivpass som är 3 timmar långa.
(Jag tar tid genom att göra 3 timmars spellistor på iTunes. Ifall jag måste kissa eller koka te trycker jag på paus.)
Den här veckan hade jag ett pass i måndags, ett i onsdags och ett idag. (tisdag & torsdag jobbade jag på bibblan)
Det har varit 3 väldigt olika pass. I måndags flöt det på riktigt bra eftersom jag kände mig motiverad och inspirerad efter ett uppehåll över helgen. Jag kände att jag började närma mig slutet på första utkastet. I tisdags var det riktigt segt. Jag stirrade mest på väggen och knaprade kex. Idag bäddade jag ner större delen av kroppen i sängen när jag skrev eftersom det blåste så förfärligt. (Typiskt engelska otätade fönster.) Och det flöt på jättebra ... skrev till och med i en extra timma ... vet inte om det berodde på att jag låg i sängen, men det blev en sexscen i dagens skörd av ord ;=)!
Artist's date i Margate
En del av självstudiekurserna i kreativitet "Artist's way" och "Vein of Gold" av Julia Cameron består i att man ska "dejta" sig själv en gång i veckan genom att aktivt gå ut och göra något t ex se en utställning, gå på bio, fika med sig själv, gå till antikvariat, en vacker plats i naturen eller vad som helst som kan inspirera ens sinnen ...
Eftersom jag inte fick en enda jobbtid på bibblan denna veckan och hade skrivit som en galning i tre dagar på mitt nya romanprojekt bestämde jag mig för att åka på en minisemester och göra en rejäl "Artist's date" denna veckan. Min vän Kristen som är konstnär och tidigare bodde i Brighton (och är på väg att flytta tillbaka) hade sin första egna utställning med vernisage i torsdags. Vad hon visade var teckningar av Hare Krishna-anhängare som dansar och sjunger mantran. Men min favorit var en ko!
Det var mycket inspirerande att umgås med någon som är seriös vad det gäller skapandet, men skapar på ett annat sätt. Konstnärer och författare har mer gemensamt än vad man kan tro ... Bakom dessa teckningar ligger timmar av ensamhet och envishet. Kristen och jag tog en lång promenad på stranden och pratade om hur viktigt det är man tar sig själv och det man skapar på allvar. Att man ger skapandet tid och plats i sitt liv och inte faller för alla frestelser och distraktioner runt omkring ... Och precis som jag fick kämpa för att få ihop ett release-party när PIHMA släpptes, så fick Kristen kämpa för att organisera sin egen utställning!
Margate är en liten stad i Kent på engelska östkusten. Kristen visade mig sin studio med havsutsikt. Hyran är löjligt låg och hon har all tid i världen att skapa ... men hon tänker nu flytta tillbaka till Brighton för hon saknar "the action" precis som jag saknade "the action" när jag bodde i Nässjö. Behovet av att vistas i ett kreativt klimat är stort. Men stranden i Margate i sandig till skillnad från stenen i Brighton ... Man kan inte ha ALLT på en gång ... Det är det som är tjusningen med att byta miljö, man lär sig uppskatta olika saker och får nya intryck ...
KLICKA PÅ BILDERNA SÅ BLIR DE STORA!!!
Eftersom jag inte fick en enda jobbtid på bibblan denna veckan och hade skrivit som en galning i tre dagar på mitt nya romanprojekt bestämde jag mig för att åka på en minisemester och göra en rejäl "Artist's date" denna veckan. Min vän Kristen som är konstnär och tidigare bodde i Brighton (och är på väg att flytta tillbaka) hade sin första egna utställning med vernisage i torsdags. Vad hon visade var teckningar av Hare Krishna-anhängare som dansar och sjunger mantran. Men min favorit var en ko!
Det var mycket inspirerande att umgås med någon som är seriös vad det gäller skapandet, men skapar på ett annat sätt. Konstnärer och författare har mer gemensamt än vad man kan tro ... Bakom dessa teckningar ligger timmar av ensamhet och envishet. Kristen och jag tog en lång promenad på stranden och pratade om hur viktigt det är man tar sig själv och det man skapar på allvar. Att man ger skapandet tid och plats i sitt liv och inte faller för alla frestelser och distraktioner runt omkring ... Och precis som jag fick kämpa för att få ihop ett release-party när PIHMA släpptes, så fick Kristen kämpa för att organisera sin egen utställning!
Margate är en liten stad i Kent på engelska östkusten. Kristen visade mig sin studio med havsutsikt. Hyran är löjligt låg och hon har all tid i världen att skapa ... men hon tänker nu flytta tillbaka till Brighton för hon saknar "the action" precis som jag saknade "the action" när jag bodde i Nässjö. Behovet av att vistas i ett kreativt klimat är stort. Men stranden i Margate i sandig till skillnad från stenen i Brighton ... Man kan inte ha ALLT på en gång ... Det är det som är tjusningen med att byta miljö, man lär sig uppskatta olika saker och får nya intryck ...
KLICKA PÅ BILDERNA SÅ BLIR DE STORA!!!
Vad hände 2002 ?
Något av det knepigaste med att skriva romaner som utspelar sig i nutid är om man ska hålla sig till ett speciellt år eller om man ska låta det vara vilket år som helst under 2000-talet ...
När jag skrev PIHMA använde jag de år då jag själv gick i gymnasiet (98-01) och försökte använda exakta tidsmarkörer. Ändå blev det lite fel. På ett ställe skrev jag att "Bush härjar i Irak" men det var inte förrän senare ....
Miljön för mitt nya projekt är ju Brighton ... men grejen är att en del av de gator och pubar och platser jag skriver om ändrar sig hela tiden ... Nya ägare, ny namn, ny indredning o.s.v.
Jag hade tänkt låta året vara 2002, eftersom det var det året jag hade mitt första egna liv i England. Men det skulle lika gärna kunna vara ett annat år ... Även om grundinspirationen kommer från mitt eget liv så är det ju FIKTION jag skriver.
Frågan är också hur mycket hänsyn jag ska ta till världen runt omkring. Vad hände 2002? Vad visades på TV? Vilka sånger spelades på radio? Jag får god hjälp av Wikipedia, men det känns inte som det hände nåt speciellt ... året efter 11 september eller 9/11 typ.
Så jag är tacksam för tips!!! Vad minns ni från 2002? (helst internationella händelser eller sånger eftersom jag skriver på engelska ...)
p.s. Gå in på www.louisehalvardsson.com för att läsa en god nyhet! d.s.
När jag skrev PIHMA använde jag de år då jag själv gick i gymnasiet (98-01) och försökte använda exakta tidsmarkörer. Ändå blev det lite fel. På ett ställe skrev jag att "Bush härjar i Irak" men det var inte förrän senare ....
Miljön för mitt nya projekt är ju Brighton ... men grejen är att en del av de gator och pubar och platser jag skriver om ändrar sig hela tiden ... Nya ägare, ny namn, ny indredning o.s.v.
Jag hade tänkt låta året vara 2002, eftersom det var det året jag hade mitt första egna liv i England. Men det skulle lika gärna kunna vara ett annat år ... Även om grundinspirationen kommer från mitt eget liv så är det ju FIKTION jag skriver.
Frågan är också hur mycket hänsyn jag ska ta till världen runt omkring. Vad hände 2002? Vad visades på TV? Vilka sånger spelades på radio? Jag får god hjälp av Wikipedia, men det känns inte som det hände nåt speciellt ... året efter 11 september eller 9/11 typ.
Så jag är tacksam för tips!!! Vad minns ni från 2002? (helst internationella händelser eller sånger eftersom jag skriver på engelska ...)
p.s. Gå in på www.louisehalvardsson.com för att läsa en god nyhet! d.s.
Som en barnteckning
Skrift på golv i en squat - gammal ockuperad byggnad i utkanten av Brighton - där det just nu
pågår konstutställningar, konserter och annat kul knas
Tänkte skriva lite om hur läget är med mitt nya romanprojekt ...
Det är lite som en barnteckning. Allt finns liksom där, men det är inte fulländat.
Linjerna är inte raka och färgerna stämmer inte riktigt överens. Det finns även färg utanför ramarna.
Inte helt olikt den spontana golvtexten på golvet ovan.
Det känns som jag kladdar dit saker lite här och var utan att tänka om det passar in eller inte.
Jag tänker inte heller efter om det är bra eller dåligt. Jag är bara stolt över att jag skriver.
Det händer oväntade saker.
En slags hippie-karaktär har fått oerhört stort inflytande trots att hon inte ens fanns med från början ...
Jag har även slagit ihop två karaktärer. Gjort två olika killar till en och samma för att göra saker
mindre komplicerade.
Jag skriver mycket fram och tillbaka.
Forcerar handlingen framåt en stund för att sen gå tillbaka och fylla i detaljer.
Det finns så många trådar att dra i ... så många grejer att spinna vidare på ...
ibland undrar jag om jag nånsin kommer att kunna knyta ihop det hela ...
men jag undrar inte för mycket! :=)
Jag vet att med en stor portion tålamod kommer barnteckningen att förvandlas till
ett "riktigt" konstverk!
Jag har haft en bra dag med avstängd mobil och bara en kort glimt på internet.
Jag håller på att ta tillbaka kontrollen över MIN tid, MITT liv.
Power of Positive Thinking
I onsdags började jag en kurs i Positivt Tänkande genom en religöst obunden meditationsgrupp (Brahma Kumaris) i Brighton. Vi ska träffas 4 gånger sammanlagt och det är helt gratis!!!
Här kommer en liten sammanfattning från första gången ...
Det finns 4 olika tankar:
1. Positiva (Yes! Det här är kul, det här kommer gå bra!)
2. Negativa (Jag kan inte, jag tror inte att det kommer funka.)
3. Nödvändiga (När måste jag gå upp, vad behöver jag handla o.s.v.)
4. Slöseri/Strunt (Jag undrar om han kommer ringa, ska jag köpa mer mjölk, vad åt jag till middag igår, vad händer om ..., ska jag svara på det där mailet, har jag plockat ur diskmaskinen, går det där TV-programmet i repris, vad hette den personen, vad ska jag säga nästa vecka när jag träffar ... , ska jag köpa mer mjölk, ska jag ringa ...)
Tydligen så tänker de allra flesta mest "slöseri-tankar" som egentligen inte fyller någon funktion och det gör oss väldigt, vädligt trötta och ineffektiva. Gränsen kan vara hårfin mellan nödvändiga och slöseri-tankar. Men man kan lära sig att observera sina tankar, distansera sig och fokusera på man verkligen vill uppnå och tänka på ... Det är bra att göra listor över vad man verkligen "måste" göra och släppa lite av vardagens kontroll ...
Här kommer en liten sammanfattning från första gången ...
Det finns 4 olika tankar:
1. Positiva (Yes! Det här är kul, det här kommer gå bra!)
2. Negativa (Jag kan inte, jag tror inte att det kommer funka.)
3. Nödvändiga (När måste jag gå upp, vad behöver jag handla o.s.v.)
4. Slöseri/Strunt (Jag undrar om han kommer ringa, ska jag köpa mer mjölk, vad åt jag till middag igår, vad händer om ..., ska jag svara på det där mailet, har jag plockat ur diskmaskinen, går det där TV-programmet i repris, vad hette den personen, vad ska jag säga nästa vecka när jag träffar ... , ska jag köpa mer mjölk, ska jag ringa ...)
Tydligen så tänker de allra flesta mest "slöseri-tankar" som egentligen inte fyller någon funktion och det gör oss väldigt, vädligt trötta och ineffektiva. Gränsen kan vara hårfin mellan nödvändiga och slöseri-tankar. Men man kan lära sig att observera sina tankar, distansera sig och fokusera på man verkligen vill uppnå och tänka på ... Det är bra att göra listor över vad man verkligen "måste" göra och släppa lite av vardagens kontroll ...
att leva upp till sina ideal
just nu gör jag inte det
jag distraherar mig för mycket
skriver för lite
lyfter på för många telefonlurar
men imorgon kommer jag ändra på det
förändra världen till och med
i alla fall den lilla värld jag lever i
fortsättning följer
jag har uppdaterat min blogg på Myspace och lagt ut en ny dikt
klicka här
och klicka sen på "poem of the month" och "march 08 with Lou Ice"
jag distraherar mig för mycket
skriver för lite
lyfter på för många telefonlurar
men imorgon kommer jag ändra på det
förändra världen till och med
i alla fall den lilla värld jag lever i
fortsättning följer
jag har uppdaterat min blogg på Myspace och lagt ut en ny dikt
klicka här
och klicka sen på "poem of the month" och "march 08 with Lou Ice"
