Svenglish - Living Lollo

Världens bästa Sara Starkström har skrivit en handbok i dejting.
Inspirerad av bästsäljaren The Game av Neil Strauss
har hon gjort en version för tjejer/brudar/kvinnor.

Det handlar inte bara om att ha rätt raggningsreplik till hands ...
Game Girl är mycket mer än så.

Första delen av boken går ut på att bygga upp sitt självförtoende,
andra delen handlar om social kompetens.
Sen kommer raggning och dejting.
Varje del har flera kapitel och i varje kapitel finns en utmaning.
Det kan vara allt från att bjuda grannen på fest
till att gå själv till en bar för att sedan återförenas med väninna
och utbyta erfarenheter.

Sara Starkström uppmuntrar på ett lättsamt sätt alla tjejer/brudar/kvinnor
att ha mer kul som singlar.
Game Girl har något för alla vare sig man vill bli bättre på att flirta
eller om man letar efter mannen/kvinnan i sitt liv.

HÄR KAN DU KÖPA DITT EGET EXEMPLAR AV GAMEGIRL
till dig själv
eller varför inte som present till din bästa vän?

Igår var jag rockstjärna på riktigt.
Jag var "förband" till Cinerama på At the Edge of the Sea Festival i Brighton.

Tidigare i år utlystes en tävling där man fick i uppdrag att skriva en novell inspirerad av någon av The Wedding Presents sånger. Jag valde låten "I'm from further North than you" och skrev om en romans mellan en skotte och en svenska. (Han tror att hon kommer söderifrån men har fel.) De vinnande bidragen kommer även att publiceras i en antologi som kommer att finnas till försäljning på The Wedding Presents spelningar.

Wedding Present var alltså huvudbandet men jag diggade även the Ukrainians. Jag var inte beredd på att det var jag som öppnade hela festivalen ... Bara 10 minuter efter att jag anlände. Men det var bara att gå upp på scen och göra sitt bästa. Även om publiken var där för att lyssna på rockmusik verkade det som de uppsakttade novelluppläsningarna. (4 totalt vid olika tidpunkter)

Det var också coolt att få backstage pass, gratis öl och slippa toalettköer ... Men efter min uppläsning var jag svimfärdig och var tvungen att gå och sätta mig på stranden. Alltså jag var inte färdig att svimmai i havet, men färdig att falla ihop! Som om nervositeten kom först efteråt ...

Nästa vecka står jag på scen i Småland:

*Tisdag 7 sep, kl 19.00 på Nässjö Stadsbibliotek, gratis, alla välkomna
*Onsdag 8 sep, kl 20.00 på Nya Ungdomsgården, Nässjö, gratis, tjejkväll
*Fredag 10 sep, kl 10.30 på Holavedsgymnasiet Tranås, åk1

Jag hade förlorat hoppet.
Nio refuseringar från förlag/agenter.

Så fikar jag med Kay. (framgångsrik novellförfattarinna i England)
Som är något av en mentor för mig.
Hon säger att hon hade
36
refuseringar
innan hon fick en agent.

Så det är bara att fortsätta skicka in ...

Och ikväll har jag skickat iväg 5 noveller (skrivna tidigare i år) till 5 olika tävlingar/tidningar.

Alla författare måste uppföra sig och skicka iväg manus då och då. Oftare än då och då.
En dag kommer det smälla till.
Men det lönar sig INTE att gråta efter 9 motgångar.
Inte efter 36 heller.

" ... I've been draggin' my heels
With a bitch called hope ..." - Guns N'Roses, Garden of Eden

We need that bitch called hope.

När min faster och farbror var på besök frågade de om det fanns många svarta människor i Brighton. Jag sa nej. Förra veckan blev jag inbjuden att uppträda på en tillställning som firar nedräkningen till Black History Month senare i höst.

Det var mer svarta än vita i lokalen. Det finns jättemånga svarta i Brighton. Det är bara det att jag inte tänker på det. Lika lite som jag tänker på att typ var sjunde människa jag möter här är gay eller Japan eller har rosa hår. Det är så lätt att smälta in i Brighton. Ingen sticker ut. Om en svart person handlar på ICA i Nässjö finns det de som stirrar. I Brighton är det ingen som stirrar.

Det var härligt att uppträda igen. Att vara på scen. Har inte varit på scen sen i Juni tror jag. Härligt att få ur mig min småstadsångest. Anledningen att jag var inbjuden att uppträda var just att jag är från en annan kultur. Även om jag smälter in i Brighton kommer jag aldrig bli "engelsk". En svart person som växt upp i England är mer engelsk än mig och vi är båda vita på någotvis.

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om mina kreativa möten med Sue. Vi träffas fortfarande varannan onsdag eller söndag för att diskutera och uppmuntra varandra på våra kreativa vägar. Men ibland måste man ladda om de kreativa batterierna och gå på fysiska vägar, så igår vandrade vi nästan en mil. Motion, natur och gott sällskap är bra för själen.

Den här veckan har jag haft sällskap i mitt skrivande.
Av ingen mindre än Lotus som jag lärde känna på Skrivarverkstaden på Jakobsbergs Folkhögskola.

Eftersom hon har med sig en man och två-årig son på resan
blir det inget röj och partaj.
Däremot blir det skrivande.

Både i måndags och tisdags kväll träffades vi i frukostmatsalen på
Hove Guest House/Bed & Breakfast
och filosoferade kring orden.
Gjorde skrivövningar, utbytte tankar och skrev på egna projekt.
Det är otroligt givande och inspirerande att umgås med någon
som också
TAR SKRIVANDET PÅ ALLVAR.
Som har det med sig, inom sig och skriver trots att det tar stopp ibland,
trots att det är semester.

Även om det bara är en timma på kvällskvisten
då man skriver ner sina tankar om dagen som gått
så håller man skrivarmusklerna igång.

Förhoppningsvis blir det skrivstuga igen imorgon kväll.

Igår hade Lotus solsting
så jag gick ut själv på en absurd poesitillställning.
Läs mer här.

Har också skrivit ett inlägg på engelska om att skriva noveller på ett tema
och hålla sig till ett begränsat antalt ord. Läs mer här.