Svenglish - Living Lollo

Jag kan verkligen känna igen mig i Amanda. Din bok har verkligen fått mig att våga mer och inspirerat mig att inte vara rädd för att vara den jag är! Jag vet inte hur jag ska beskriva hur mycket boken betyder för mig! Men den betyder verkligen jättemycket för mig och har påverkat mig väldigt possitivt som person. Jag vill verkligen tacka dig för att du har skrivit den. Boken betyder verkligen supermycket för mig!"

Tre och ett halvt år sedan Punkindustriell hårdrockare med attityd blev publicerad och jag får fortfarande "fan emails". Jag blir lika glad varje gång. Kanske gladare för varje gång. För att vad jag skrev var så viktigt för mig och för att det är så enormt stort att det kan vara viktigt för andra människor också.

Och varje gång någon skriver något positivt om PIHMA blir jag själv påmind om hur viktigt det är att VARA SIG SJÄLV.

Något som jag fortfarande har svårt för är att visa mig själv för andra när jag bär glasögon. Jag lovar att många säger "men jag visste inte att du hade glasögon". Jag fick glasögon när jag var 6 år och jag har ett jättetydligt minne av att efter att vi varit hos optikern och gick över ett övergångsställe så frågade jag mamma "Tycker du att jag är ful nu?" På något vis fanns det i min hjärna redan som 6-åring att det var fult att ha glasögon ...

På lekis var jag den ENDA i hela lekisgruppen som hade glasögon ... Och genom lågstadiet och mellanstadiet var det bara två i klassen som hade glasögon och vi två som hade glasögon var bland de minst populära i klassen (längst ner på killarnas kärlekslistor) så jag associerade glasögon med att vara ful ... Och många gånger tänkte jag att "det är ingen som frågar chansen på mig för att jag har glasögon".

Nu vet jag att det är helt befängt. Det hänger lika lite på glasögonen som det gör på finnar eller stripigt hår eller mullig mage. Om någon "frågar chansen" på dig eller vill dejta dig beror det troligtvis på att den personen ser mer än ytan ...

Men vissa saker sätter spår. Mitt ex (vi var tillammans från och till i 6 år) såg mig bara i glasögon typ 3 gånger ... Jag använder bara glasögon när jag sitter vid datorn. Jag ser bra, men ser bättre med glasögon. Ett tag använde jag linser men jag är för lat för att pilla med mina ögon ... Så ett stort steg för mig var när jag började öppet använda glasögon på jobbet (jag jobbar deltid som biblioteksassistent). Och när jag träffar någon ny person som jag blir kär i tänker jag använda mina glasögon som ett test. Om den någon tycker att jag är ful i glasögon så vet jag att det är fel person ...

En annan sak som jag har upptäckt är att ofta så blir "snälla killar" kära i mig. För att när jag träffar snälla killar är jag oftast mig själv och bryr mig inte om hur jag ser ut eller vad jag säger eller vad jag gör. Men om jag träffar nån typ "tuff" kille så gör jag mig ofta till och säger fel saker ... Alltså jag vågar vara mig själv inför snälla killar och då blir de kära i den personen som verkligen är jag ... Men när jag gör mig till inför "tuffa killar" så blir de inte kära för de ser att jag inte är äkta ...

Så slutsatsen är: VAR DIG SJÄLV. Alltid. Även om du är kär i en så kallad "tuff" kille/tjej se till att du har på dig glasögon/tandställning/pyjamas/vadsomhelst.