Svenglish - Living Lollo

För en person som spenderar mycket tid i sina egna tankar och i sitt eget sällskap blir det en stor omställning att umgås med andra människor 24 timmar om dygnet. Som jag nämnde i förra inlägget så hälsade "syster" Jo på förra helgen och i morse tog jag farväl av mamma, pappa och Broder Daniel på Heathrow. Vi spenderade ett lyckat dygn i London tillsammans och nu är det vardag igen.

Nu måste jag vara författare igen.

Eller är jag författare hela tiden?

Jag har så svårt att acceptera att jag är författare även när jag inte sitter framför datorn och slår på tangenterna, skriver ord som blir meningar som blir paragrafer som blir kapitel.

Nu är jag en författare som väntar. Väntar på svar från agenter.

En romanförfattare som skriver noveller. Men mitt hjärta klappar inte för novellformen. Jag tycker att det är kul men jag brinner inte för det. Jag föredrar att finnas i ett större sammanhang. Som när jag reser. Jag tycker bäst om att åka till en plats och stana i typ en månad och verkligen lära känna den platsen och den atmosfären istället för att vakna i nya städer varje dag. En gång åkte jag till London och åkte direkt till Camden och var bara i Camden en hel dag och insöp atmosfären. Det är också då jag får inspiration att skriva, när jag får sitta på ett café och bara observera och filosofera. Istället för att flänga runt som vi gjorde sista dygnet. Men har man bara en dag i London och kommer hela vägen från Sverige är det klart att man vill se så mycket som möjligt.

Nu känns det lite som jag tappat tråden och jämförelsen med att turista och skriva noveller kanske inte är så genomtänkt. Men för ögonblicket gillar jag dikter bättre. Att fånga något på bara en sida. Noveller är så mittemellan, så svåra att skriva, så svåra att läsa till och med. Men det är bra att jag håller på med noveller nu. Bra att jag har något att bita i medan jag väntar. Fast det är jättesvårt att komma igång och skriva när jag haft paus i nästan två veckor, speciellt eftersom jag inte har någon specifik novell jag jobbar med, utan har utkast till flera. Det hjälper att ett mål, som t ex uppläsningskväll eller en tävling. Men samtidigt blir jag låst av att flera uppläsningskvällar/tävlingar har bestämt tema och ordlängd ...

Och jag är på semesterhumör eftersom det varit så fint väder och plötsligt är det massa vänner som vill träffas eftersom jag bara umgåtts med svenskar i två veckor. En del av mig vill bara festa i en månad och göra galna saker och träffa nytt folk. En annan del av mig vill bara vara hemma och ensam och skriva. Just för att jag är beroende av den där stillheten som infinner sig när jag skriver. Jag skulle kunna skriva dagbok en hel dag. Jag har inget problem med att skriva ner ord som bildar meningar som bildar paragrafer som bildar ... Men måste styra upp det hela om det ska bli något läsvärt.



Här är min fina familj på promenad utanför Ditchling där vitsipporna blommade!
Har aldrig sett vitsippor i England innan!
Min mormor tyckte att jag skulle skriva om något trevligt, vitpisppor t ex,
men tyvärr inspirerar det mig inte.
Hade en förvånansvärt bra och konfliktfri helg,
men utan konflikt ingen bra story ...
Fast man kan ju skapa fiktiva konflikter förstås.
Jag vaknade klockan sex i morse av en märklig dröm:
jag hade en skiva kiwi på en ögat och runt omkring var det blod ...
Kanske har jag dolda konflikter inom mig???
Nån som är drömanalytiker???