Svenglish - Living Lollo

Mormor 1929-2009

Bilden är från mormors 80-årskalas i slutet av april.
Here today, gone tomorrow.

Idag är jag hemma från jobbet.
Mest för att det är svårt att hantera sorg i offentligheten.
Folk som säger "how are you?" utan att mena det,
ofast finns det inte plats att svara.
Man ska svara standardsvaret "I'm OK."
eller "I'm fine" om man har en riktigt bra dag
eller "Not too bad" ifall man har en dålig dag.
Det finns inte plats att hantera dödsfall.

Men på ett sätt känner jag mest lättnad,
som om tårarna är slut.
Jag har redan gråtit mycket eftersom mormor varit sjuk
och svag ända sen kalaset ...
Så jag var beredd, om man nu kan vara det.

Det som känns svårt är
att jag tänker på hur lite jag verkligen pratade med mormor.
Hur våra konversationer mest handlade om mat och väder och kläder.
Hur mycket mer jag kunde ha ansträngt mig,
frågat mer om hennes barndom.
Hon var enda flickan i familjen och hade 8 bröder ...
Jag önskar att fler människor var mindre rädda för
att simma under ytan.

Det jag vill minnas och lyfta fram med mormor
är hennes kämparglöd och livsgnista.
Utan den kämparglöden hade hon nog varit död för tio år sen.

Och nu när jag är mörkhårig kan hon verkligen vila i frid
eftersom hon avskydde mitt rödrosa hår ...

p.s.
Bara en timma innan mormor slutade andas
stod jag på scen.
Det var en annan grej mormor inte kunde förstå.
Hur jag, som var så blyg när jag var liten, kan framträda för en stor publik.
LÄS MER HÄR.
d.s.