Klass 9a är det nåt at ha?
Det är 10 år sen jag gick ut 9:an
Jag vill dem inget ont
men jag vill inte se dem heller
Hur lång tid ska det ta att frigöra sig
från en person man inte vill vara?
En darrande 16-åring
som inte kunde hantera smink
och höga klackar
En finning 15-åring
som vandaliserade kinderna
med rouuge
En naiv 14-åring
som hade hockeyspelare på väggarna
En livrädd 13-åring
som köpte ny top till varje disco
Det är inte dem jag är rädd att träffa
det är mig själv, som jag var då.
p.s. det är tur att jag är på Nya Zeeland vid datumet för återträffen ...
men man skulle gärna vilja vara en nyfiken fluga i taket ... d.s.
Jag tror sådana där återträffar bara är trista. De man var kär i, rädd för, såg upp till, osv. alla är töntar och man får hela sin ungdomstid avmystificerad. Eller om ingen dyker upp, eller om något är som det var då (som du sa)
Grejen är att man ju msåte växa upp och det är under högstadiet och gymnasiet det händer. Man ska ju vara den där livrädda lilla, naiva, finniga, darriga bruden! Och vara stolt över hur rolig man var, eller komisk, eller cool eller att man ens tog sig igenom det. Jag menar, hade man verkligen viljat hoppa över det helt. Inga finnar=ingen pubertet=osv.
Jo det är ju klart att det är en del av livet att gå igenom ungdomen - något som alla måste göra ...
men för den skull vill jag INTE ÅTERUPPLEVA den tiden vilket är oundvikligt när man träffar gamla klassisar ... man har ju inget gemensamt nu ... så det blir det bara att man pratar gamla minnen ...som man kanske inte vill dra upp igen ...
Jo, jag förstår exakt :o)
Jag var på en återträff där alla niorna träffades, och jag tyckte det var KUUUUUUUUUL. Men jag är ju sjukt nostalgisk av mig. Det tråkiga var att det var så få som kom ifrån min klass. Det intressanta var att alla så snabbt halkade tillbaka i sina gamla roller.
Intressant att du skrev detta inlägg i första person...
KRAM
