Om Fokus.
Om man fokuserar på något stenhårt i fem år och verkligen, verkligen tror på det kommer man att lyckas. Det var vad mitt ex (som får betalt för att resa till tropiska länder och laga datorer) sa till mig när jag jobbade med Punkindustriell hårdrockare med attityd. Och nästan exakt fem år efter att jag började skriva på allvar blev jag publicerad. Men det är inte alltid så enkelt ...
Vad händer om man fokuserar stenhårt pån något i fem år och verkligen, verkligen tror på det och ändå inte blir publicerad? Min naiva sida säger att man inte fokuserar tillräckligt mycket och min realistiska sida ... vägrar vara realistisk eftersom jag är en drömmare.
När jag säger FOKUSERAR menar jag FOKUSERAR. Jag menar inte att skriva dagbok några gånger i veckan. Jag menar att leva för skrivandet.
En kille jag känner som är poet, hiphop-are (MC), låtskrivare och sångare säger att han hade lyckats nu om han fokuserat på en sak. T ex bara poesin, eller bara sjungandet. Men jag säger att han hade lyckats om hade fokuserat mer i ALLA dessa områden (eftersom de liknar varandra) istället för att jobba heltid och ha ett överdrivet socialt liv ... Jag vet vad han menar dock. T ex om man gör två helt skilda saker som att spela trummor och måla tavlor kan det vara svårt att bli framgångsrik man kanske är halvdan på båda grejerna ...
Vad "att lyckas" betyder är ju alltid relativt. Jag känner till några personer som jag tycker har lyckats (Lotus, Sara, Malin mfl) och vad de har gemensamt är att de också har FOKUSERAT, BRUNNIT för sina drömmar, men de har även gjort olika kreativa grejer, sysslat med olika former och genrer av skrivande etc.)
Sen 2007 har jag fokuserat på att skriva på engelska. Jag är inne på mitt femte år så snart borde jag få min engelska roman publicerad ... Plus att det var förra året som jag började få engelska noveller antagna. Så jag har på sätt och vis redan lyckats.
Just nu väntar jag på att min engelska agent ska sälja UNDER THE LIP (tidigare REPLACING ANGEL) till förlag. Att vänta är inte särskilt aktivt så under tiden ...
*gör jag anteckningar på en ny romanidé (notera: anteckningar, inget "riktigt" skrivande)
*skriver jag slumpmässig poesi
*jobbar jag på ett improviseringsprojekt med jazzmusiker
*håller jag på med estradpoesi
*gör jag novelluppläsningar
*tar jag lektioner i röst & andningsteknik
*droppar jag in på dramalektioner
*droppar jag in på lektioner i fri dans
*utforskar jag Alexander-tekniken
*läser jag allt möjligt, både fiktion och fakta
*tar jag mer bilder än min hårddisk kan hantera
*gör jag collage (se bilden)
Framför allt jobbar jag med att lära känna min kropp. Så det är därför jag går på massa röst, drama och dansgrjejer. (Jag har inte råd att göra allt det här varje vecka även om jag skulle vilja, men jag försöker att göra åtminstone en fysisk sak varje vecka.)
I hela mitt liv har jag levt i mitt huvud och intellektualiserat (typ det mest avancerade ord jag kan) allt jag gör. Nu är det dags för mig att lära känna min kropp, och jag tror att jag kommer ha stor nytta av det när jag framträder på scen i olika former. Även som romanförfattare gör jag ju många framträdanden.
Jag lånade en bok från barnavdelningen på bibblan om hur kroppen fungerar. Det fascinerar mig att under huden finns det ett skelett. Jag visste ju det innan, men nu förstår jag att jag har ett skelett. Jag lär mig att andas.
Jag skulle kunna skippa allt dettta kroppsarbete och bara kasta mig in i arbetet med min nya roman och ignorera alla andra delar av mig. Men just nu är det viktigaste för mig att bli en hel människa.
Vad säger ni? Hur lyckas man med något? Att stenhårt fokusera på ett projekt eller ska man ha många bollar i luften???
För att lyckas underlättar det nog att - förutom det du skrev - känna lycka under tiden. Det gäller att må bra och tycka det man gör är roligt.
Tjofadderittan! Jag gillar korta perioder av maniskt ensidigt arbete. Men kunna skifta mellan olika saker är ett måste för mig. Att ha flera vägar att gå. Jag tror egentligen det handlar om hur mycket man vill, men sedan måste man ju också se när det en sak inte funkar (talar absolut inte om dig nu, utan allmänt), och hitta en annan väg.
Jag tror som du man helst ska brinna för EN kreativ grej, om man ska bli sångerska och skådis samtidigt så delar man ju upp sig själv och har kanske svårt att komma fram, som du säger.
Och lyckan. Såklart.
Och tänk om man inte behövde ha just publicering som kvitto på sin kreativitet...
Japp. Att bestämma sig och välja riktning, vilket i mitt fall handlar t.ex. om att välja bort litterära evenemang för att få tid att skriva. Lägga städningen på en nära nog osanitär nivå för att få tid att skriva. Sådana saker. Med två små barn skulle det aldrig annars gå. Att skriva är mitt egna rum. En fackla.
:) du med!
