Svenglish - Living Lollo

När jag inte skriver åker jag på tre mil långa cykelturer med en snubbe
som är gammal nog att vara min morfar.
Han vann över hundra pund på hästar
så han bjöd på te, smörgås, öl och te igen under resans gång
men björnbären var gratis.

När jag inte skriver funderar jag för mycket.
Varför jag har så många vänner som är 40+.
Kanske för att jag aldrig gick på dagis.
Kanske för att jag spenderade så mycket tid
med mina mor- och farföräldrar och dagmamma
när jag växte upp.

När jag inte skriver känner jag så här:
"Some say I'm lazy
others say that's just me
Some say I'm crazy
I guess I'll always be."
- Guns N' Roses, One in a million

När jag inte skriver låter jag mina känslor skena iväg.
När jag tar paus från ett romanprojekt
verkar jag ibland vara inkapabel att skriva något som helst annat.
Men ikväll tvingade jag mig själv att skriva ner hela episoden
om hur jag blev störtförälskad och sen krossade ett hjärta.
Jag skrev det ur den andra personens perspektiv
och det fick mig att på något sätt gå vidare.
Det påminde mig om varför jag började skriva.
För att det är ett sätt att ta itu med känslor.

Så ett tips mot skrivkramp är följande:
sluta skriva
lev livet
skriv om livet
sluta leva
börja skriva
sluta skriva
lev livet
skriv om livet
o.s.v.

Vad jag skrev vill jag aldrig visa för någon.
Det är inte ens en komplett historia eller en novell.
Det är bara känslor förvandlade till ord.

Om någon mår dåligt över något brukar jag alltid säga:
"du får skriva om det".
Nu följde jag för en gångs skull mitt eget råd.