Som en konversation
Jag har gjort det igen.
Jag har skrivit en roman.
Även om den inte blir publicerad så har jag ändå skrivit den.
Den kommer alltid att finnas.
Den kommer att bli publicerad på ett sätt eller annat.
Jag bara vet.
För att följa upp inlägget "106 569 ord ..."
Jag har nu gått igenom andra halvan av projektet igen,
läst igenom utskrifterna, antecknat, skrivit till och gjort mera klart.
Nu har jag ett första utkast på riktigt.
A first draft som man säger på engelska.
En sammanhängande historia med början, mitt och slut.
Nu är det upp till mig vad jag vill göra med det.
Hur jag vill vinkla det.
Hur jag vill presentera karaktärerna.
Samtidigt kommer allt tvivel in i bilden ...
VAD HAR JAG SKRIVIT?
KOMMER NÅGON ANNAN FÅ BEHÅLLNING AV ATT LÄSA DET?
VAD ÄR MENINGEN/BUDSKAPET?
Jag var och lyssnade på ett föredrag av författaren Hanif Kureishi
som bl a har skrivit Buddha of suburbia (Förorternas Buddha)
Jag frågade om han ägnade mycket tid åt "plotting" att altså planera handlingen.
Han svarade så här: (fri översättning)
"Det är som en konversation. Man börjar prata om ett visst ämne, men man vet aldrig var konversationen tar en eller var den slutar."
TV-serien och David Bowie-albumet från 1993 med samma namn bygger på den boken.
Fan vad coolt! Och du har varit så snabb med den! Det är helt otroligt. Ingen oro, du är bäst! Kraaam!
Hej Lollo!
Coolt att du har skrivit bok nr2. Själv så har jag i veckan haft diskussioner med mina elever som har läst PIHMA. Det var väldigt spännande att höra deras tankar om boken. Kort sammanfattat kan man säga att de gillade den, en del mer än andra men så är det väl alltid. Jag kommer garanterat låta fler av mina elever läsa den i framtiden.
Kramar från Maria
Ho Ho!
Ho! Ho!
vilket eko i brevlådan
Nu gäller det, strax. Jag kan inte skriva i min egen blogg för den är på uppdatering eller nåt. Jag har tränat in över 40 dikter som jag vet författare, innehåll samt tidsperiod på. Jag vet allt om tidig medeltid till dagens litteratur i Polen, jag kan massa namn på -wicz... Jag tycker det känns rätt bra. Men man vet aldrig. Vad jag vet är att jag gjort allt jag kunnat. Det måste vara värt något.
__________________________________________
Jag har ju den där Förortens Buddha, får läsa den snart...
å vad du är duktig och ambitiös. jag sitter här och har ont i halsen och känner mig olyckligt kär. och så känns det konstigt att inte ha följt denna bok på samma sätt som pihma. min mamma har läst pihma nu och hon sa; å vad bra den var! hon gillade den verkligen. i början tyckte hon den verkade lite jobbig, men det gick snabbt över. kramkram
