Kollegor som livlinor i kreationen
Jag vet inte om det bara är jag ...
men jag har ett oerhört behov av uppmuntran, kritik, synpunkter och påhejning medan jag skriver.
Efter som författandet är ett av världens mest ensamma yrken så får man hitta sina egna kollegor ...
Ensam är inte stark som fågeln på bilden. Jag har tackat dem förut, men de kan inte tackas nog:
SvintoSara: svintosara.blogg.se
Annalivet: annalivet.blogg.se
Lotusblomman: kreckla.blogg.se
samt Gnistrande Gisela som inte (ännu) finns i blogosfären
Under tiden som jag skrev Punkindustriell hårdrockare med attityd fanns de där
de svarade på varenda e-mail
gav mig råd i kniviga situationer
sa åt mig ifall jag blev för seg eller för snabb
de hjälpte mig att lära känna mina karaktärer genom att peka ut sköna beskrivningar såväl som fel och brister
ibland lade jag in för lite känslor, ibland för mycket o.s.v.
Nu när jag skriver på engelska är jag i behov av nya kollegor ...
som tur är startade jag en support/feed back-grupp på internet i somras
gruppen kallas Whirlwind of Words
just nu är vi bara 3 aktiva skrivare men det är värdefullt nog
När jag kom tillbaks till Brighton efter allt ståhej i Stockholm
var det JÄTTESVÅRT att hitta tillbaka till mitt nya romanprojekt
efter all succé med PIHMA kan det tyckas karriärsmässigt fel att skriva på engelska
men jag följer hjärtat ...
Dock hade jag en kreativ mini-kris i söndags
men räddningen kom i form av ett mail med kommentarer på mina senaste Natalie-kapitel
(från Rob från Whirlwind of Words)
han kommenterade att huvudpersonen Natalie tar en av de andra karaktärerna för givet
vilket kan vara något att bygga på ...
vad gör man om någon man tar för givet gör tvärtom :=) ?
p.s. ursäkta den överambitiösa och opunkiga titeln på detta inlägg -
men ibland är det kul att låta lika seriös som man menar :=) d.s.
Fina du. Vi är med varandra i ord. Klart!
Tackar rackar och tack detsamma!
Vilken fin bild!
Jag var bara tvungen att skriva denna dikt även i din gästbok... den är så fin...
Adam Mickiewicz är Polens främste poet of all times. Här avskriver jag den första av hans 22 Krimsonetter.
************************************
Jag seglade fram över den torra oceanens vidder.
Vagnen dyker ner i grönskan och vaggar som ett skepp;
bland susande ängars vågor, bland blommornas vårflod
kryssar jag mellan stäppgräsets korallöar.
Ren faller mörkret, varken väg eller kullar syns,
jag ser mot himlen, söker stjärnorna, skeppets lots.
Är det ett moln som blänker i fjärran? Är det gryningen som stiger upp?
Det är Dniestr som blänker, det är Ackermans lampa som stigit upp.
Stanna! -- hur stilla! -- jag hör tranornas flykt
som inte ens falkens spejande öga kan nå;
jag hör hur fjärilen fladdrar i gräset,
hur ormens slemmiga bröst rör sig bland växterna.
I en sådan tystnad! -- spänner jag mitt öra
att jag kunde höra en röst från Litauen -- Men ingen kallar. Vidare!
Översättning: Nils Åke Nilsson
Ser fram emot lakrisremmar! Fick en fin bok av kristian idag i påskägget. "Äga rum" - som fittstim, men nytt och spännande. Är glad och ser fram emot att ligga kvar i sängen imorgon och läsa!
tackar för tacket. tack för att du finns med alla ord och all värme och uppmuntran. hoppas du får en skön söndag i brighton. love
I misspelled my email address on my last mail to you. Anyways, keep the site up!
