Svenglish: Vecka 18 - Skog eller hav? Betong eller bin?
Desto djupare jag går in i mitt Svengelska projekt, ju mer beslut måste jag fatta. Jag har insett att det inte bara handlar om att välja mellan Sverige och England. Det finns annat att ta med i beräkningen: jobba eller plugga? Singelliv eller familjeliv? Stad eller landsbygd? Skog eller hav? Jag vet inte vad det är jag spanar efter uppe i älgtornet ...
Den här veckan bor jag djupt inne i de Småländska skogarna, inte så långt ifrån där jag växte upp. När jag var nitton hatade jag mörkret, de höga förtryckande träden och de tysta sjöarna – jag ville bort och se lite ”verkligt” liv: betong och trafik och fulhet i allmänhet som passade bättre ihop med mitt humör. (Jag har dock aldrig bott permanent på landet, bara i en småstad som är omgiven av skog.) Jag flydde till England och hamnade i Portslade – i utkanten av Brighton – och tyckte att det var väldigt romantiskt med industrihamnen och lastfartygen. Boundary Road var grym: en gata där pluffsiga bleka människor grufsade i sig fish ’n’ chips (som jag uttalade ”ships”) med fingrarna. Men Brighton var bara en bussresa bort och jag förälskade mig i havet och de hippifierade punkarna som drack te i the North Laines.
I flera år föredrog jag havet framför skogen, men nu har jag ändrat mig. Det vackraste landskap jag vet är naturen i Småland. Att vistas här gör mig lugn och kreativ. Häromdagen spelade min värd gitarr i trädgården och jag låg på gräsmattan bland de fallna löven, skrev poesi och lyssnade på bisurr. Men en solig vecka i början av hösten är inte samma sak som en grå vecka på vintern då det är för kallt för att gå ut och vägen är en slaskröra. Hur länge skulle det dröja innan jag blev uttråkad och rastlös? Hur länge innan jag började sakna strandpromenaden i Hove? (Där det ibland är varmt nog att dricka te på stranden i januari.) Min dröm är att bo vid en sjö i Smålandsskogarna på sommaren och vid havet i Brighton på vintern. Eller idealistiskt: Brighton på våren och hösten och någonstans riktigt varm på vintern som Thailand t ex.
Något annar jag har funderat på (det här blogginlägget är ganska långt - det verkar som det finns mer tid på landet) är om man alltid längtar efter sin barndoms landskap vid något tillfälle. Jag läste en artikel om en gammal grek på ett svenskt ålderdomshem som såg solen gå ner bakom träden, men fortfarande tänkte på solen som gick ner i havet på ön där han växte upp. Jag tror att om jag dog i en solstol på piren i Brighton skulle jag drömma om den svenska skogen, och om jag dog under ett träd i Småland skulle jag drömma om Engelska Kanalen.
Jag har utsikt mot en kyrka från 1200-talet med tillhörande kyrkogård. Jag ser även en traktor och några kor om jag vrider på nacken. I rummet intill mig finns en replokal. Landsbygden är inte död!
Läste den engelska versionen först, ett mycket bra och välskrivet inlägg! Detta börjar dock med ett språkfel ;-) Korrekturläs detta och det blir lika lysande som den engelska versionen!
I can't find the door! The fault I mean ... help!
Det är väl inte korrekt att skriva "Desto...desto"? Det ska väl vara "Ju...desto"? Så som du skriver skulle man väl även skriva t.ex. "antingen...antingen"?
