Svenglish: Vecka20 - En bit of England i Sverige
Jag är avundsjuk på min nuvarande värd. Hon får prata och höra engelska varje dag eftersom hon har tagit med sig en bit av England till Sverige i form av en engelsman. De bor i ett vackert hus på Österlen, det berömda slättlandskapet i Skåne där himlen är stor och man är omgiven av ett speciellt ljus.
Varje dag har jag varit ue och gått, promenerat i en halvtimma i varje rikting och jag har stött på en kyrka och några konstgallerier, men mestadels är det åkrar och traktorer bland de utspridda byarna där folk bor. Jag påpekade att i England skulle det vara ovanligt att gå mer i en halvtimma på landsbygden och inte stöta på en pub, och att jag saknade det. Inte för att jag skulle gå till puben varje dag, men bara att veta att det var möjligt skulle få mig att känna mig mindre isolerad. Detta påpekande ledde till en hetsig diskussion mellan mitt värdpar och frågan var om den svenska landsbygden hade något hjärta ... Självklart har den det! Det är bara annorlunda jämfört med England, kanske beroende på befolkningsmängden. Ibland tycker jag det ligger en frihet i faktumet att man inte kan promenera till en pub – det finns inget att fly till och man tvingas att ta itu med sig själv.
Förutom den engelska korven i kylen är det inget som är särskilt engelskt med mitt värdpars livsstil, bara språket då. Efter tre dagars konverserande på engelska har jag återgått till att tänka och drömma och skriva på engelska. I mit huvud bytte jag till svenska bara för några veckor sedan efter att ha haft engelska som mitt huvudspråk de sensate åren. Nu är jag förvirrad!
Min värds känsla är att svenska och engelska inte bara är olika för att de är olika språk, men hela strukturen och hur man uttrycker sig själv och gör sin röst hörd är annorlunda och skapar en engelsk identitet och en svensk identitet. Eftersom hennes pojkvän ännu inte behärskar svenska fullt ut måste hon behålla sin engelska identitet även om hon bor i Sverige. Han i sin tur saknar att kunna skämta med folk på sin egen hemdialekt.
Om jag bestämmer mig för att bo i Sverige hoppas jag att hitta engelska kompisar eftersom jag saknar min engelska personlighet och om jag bestämmer mig för att bo i England kommer jag anstränga mig mer för att umgås med svenskar – något jag hatade när jag först flyttade till Brighton. Det kan vara förvirrande, men också berikande att hålla två språk vid liv.
Välkommen till Småländskan! på Söndag. Det språk jag behärskar mest.
