Svenglish - Living Lollo

För ett tag sedan efterlyste en bloggläsare skrivtips och jag märker hur svårt jag tycker det är att ge råd om skrivande. För mig är det en del av mitt liv, något som alltid finns med mig. Men det är nyttigt för mig att tänka efter hur jag gör, vad som gör skrivandet en del av mig.

Något man kan göra för att göra skrivandet mer "närvarande" i sitt liv är att alltid bära med sig en liten anteckningsbok i bakfickan, jackfickan eller väskan. Precis som när man har en godispåse i väskan eller fickan så är en anteckningsbok något som ligger där och lockar.

När man har fem minuter över när man väntar på bussen kan man istället för att leka med mobilen plocka upp sin anteckningsbok och skriva ner sina tankar eller vad man ser runt omkring sig. Eller man kan låtsas att man är någon av de andra människorna vid busshållsplatsen och skriva ner deras tankar eller bara göra en lista på händelser man vill ha med i en roman eller novell.

Bara genom att ha med sig anteckningsboken gör att man känner sig som en författare eller poet, man tar sig själv på allvar, man övar och blir bättre. Precis som en maratonlöpare måste träna för att klara av ett  långt lopp måste man som författare konstant skriva för att hålla sig i form.

När jag var i Edinburgh bodde som vanligt en anteckningsbok i min handväska. Idéer kan dyka upp när man minst anar det. Inte bara när man väntar. Något som verkligen inspirerar mig är modern konst. Inne på Edinburgh National Gallery of Modern Art var jag tvungen att plocka upp min anteckningsbok flera gånger. Jag skrev ner titlen på en installation: "Electric trees and telephone booth conversations". En perfekt titel på en dikt eller novell ... Pröva att skriva fritt i tio minuter med ovan nämnda titel i tankarna och se vad som händer. Eller vad sägs om "Template for my future plastic surgery". Kanske att det aldrig blir en dikt eller novell eller början på en roman av det, men huvudsaken är att man håller igång. Att man låter pennan fara över pappret eller låter fingrarna smeka tangenterna på datorn. Fast i mitt fall låter det som om jag spikar när jag skriver. Jag älskar att slå hårt på tangenterna. (Jag har tidigare nämnt att min bror inte kunde sova när vi bodde vägg i vägg och jag skrev på min laptop sent på kvällarna ...)