Svenglish - Living Lollo

Förr om åren har jag tillbringat mina juldagar hemma hos mormor på kalas med middag, efterrätt, tårta och fika och allt sånt. På kvällen har jag gått ut med mina gymnasiekompisar i Nässjö. I år finns inte mormor. I år finns ingen pub att gå ut på. (Det är sant, 16 000 invånare och inte en enda pub! Bara ett äckligt disco på hotellet.) Så den här juldagen blev annorlunda. Större delen av juldagen har jag suttit bredvid granen och läst Josefins Schygges "Hatar att älska".

Mamma och pappa tittar på filmatiseringen av en av Camilla Läckbergs romaner. "Det måste jag ju se," sa pappa "Henne träffade jag ju på bokmässan." Sorgligt nog kommer han säkert aldrig att läsa Josefin Schygges "Hatar att älska". Trots att han gick förbi Josefin när hon satt och signerade böcker vid Författarhusets monter.
"Hatar att älska" är en superb och välskriven ungdomsbok som handlar om Kim som går i åttan och känner sig allmänt tonårsdeprimerad. Hennes bästa vän bryr sig bara om att bli av med oskulden och hennes mamma bryr sig bara om Jesus. Hennes pappa bor i Danmark, men honom har hon inte träffat sen hon var fyra.
"Hatar att älska" är en sån bok som verkar vara så enkel, som att författaren bara skrev den rakt upp och ner under en dag och det gör mig avundsjuk. För jag vet att det inte är så. Ju enklare en bok verkar, ju svårare är det att skriva den. Och nu menar jag inte "enkel" som "simpel" utan just för att språket och handlingen flyter på och man rycks med i konflikterna som gör att man får ont i magen och bara måste läsa vidare även om huvudpersonen inte verka tycka att hon befinner sig i något större drama ... Jag gillar att karaktärerna är få men tre-dimensionella, att dialogerna är naturliga och att allting inte alltid blir bra till slut, men huvudsaken är att man pratar med varandra ...

Så, om ni vill läsa en bok som är något "mildare" än "Punkindustriell hårdrockare med attityd", men är minst lika välskriven och har en bra handling och trovärdiga karaktärer köp genast "Hatar att älska".

Och nu måste jag erkänna en hemsk sak ... Jag har skjutit upp att läsa Josefin Schygges bok eftersom jag tänkte att den är utgiven på Författarhuset och då kanske den inte är lika bra som något som är utgivet på Bonniers Carlsén. Fel, fel, fel! Utan att nämna några namn kan jag säga att "Hatar att älska" håller mycket högre klass än några av de ungdomsböcker jag läst av de större förlagen. Hur kan jag diskriminera mot mitt eget förlag? Vilken Judas jag är så här i juletider. Nu borde jag läsa fler böcker från Författarhuset.

Jag har redan läst böcker av Ylva Brodin som är en strålande och psykologisk djup författare och Torben Poulsen som skriver om politiska konflikter på ett sätt som gör att man förstår hundra gånger mer än att läsa tidningar och titta på nyheter. Jonas Cederquist är en annan författare som skriver lättillgängligt och bra för ungdomar. Och så Sofia Åkerman förstås med anorexia-klassikern "Zebraflickan".

Författarhuset har fullt med talanger! Jag träffade på en författare som hade något på gång med Författarhuset men tackade nej för att hon tyckte att de hade "så fula böcker" och inte ville bli utgiven där. Okej, Författarhuset kanske inte har den snyggaste och mest moderna hemsidan. Men som vi alla vet: det hänger inte på utsidan. Det är kvalitén på böckerna som räknas! Visst är det orättvist att de små förlagen inte har lika stora resurser när det kommer till marknasföring, men det betyder just det. Att de har mindre resurser. Inte att böckerna är sämre.

Så inför 2010 uppmanar jag alla som läser den här bloggen att läsa/köpa minst tre böcker som är utgivna på små förlag. Särskilt Författarhuset!

Jag hatar INTE att älska sånt som är underground. Jag är glad över att jag läste en riktigt bra bok istället för att titta på en kommersiell deckare på TV. Tack för att du förgyllde min dag, Josefin! (Hon har även en blogg, klicka här.)